Didache – boken som inte kom med i Bibeln

Ett pergamentfynd i slutet av 1800-talet visade sig vara en sedan tusen år saknad bok: De tolv apostlarnas lära. Den har ansetts vara den första kristna kyrkoordningen, som dock inte kom med bland Bibelns böcker. Boken handlar om hur kristna döper, ber och beter sig mot andra.

Året är 1873, och den ryskortodoxe metropoliten Filotheos Bryennios befinner sig på besök i ett bibliotek i Den Heliga Gravens kloster i Konstantinopel. Bland bibliotekets alla böcker råkar han av en tillfällighet finna en läderombunden bok bestående av 120 pergament. Boken ser mycket gammal ut, och Bryennios blir intresserad. Bryennios är nämligen inte bara metropolit, han är dessutom forskare och lärare. Han öppnar boken. Resten är historia.

Det visar sig nämligen att Bryennios har hittat en textsamling som i vissa fall varit borta från scenen i ett årtusende. Mest uppseendeväckande är att man bland pergamenten finner hela texten till Didache, en text som vissa tidiga kristna ansåg vara en del av Nya testamentet. Boken omnämns av flera tidiga kyrkofäder på såväl 200- som 300-talet, men boken ansågs fram tills fyndet 1873 för alltid vara försvunnen för eftervärlden. (Några ord om titeln. Titeln på boken är egentligen De tolv apostlarnas lära, där ordet didache är det grekiska ordet för lära. Men boken kallas i normalfallet för Didache. Anledningen till att boken inte kom med i Bibeln har nog med titeln att göra, eftersom boken inte är skriven av de tolv apostlarna).

Idag har sensationen kring fyndet klingat av, och inte speciellt många känner till Didache eller har läst den. Vilket är synd, eftersom den är läsvärd, och dessutom ger en helt unik inblick i den allra tidigaste kristna kyrkan. Boken är skriven i generationerna direkt efter apostlarna, och vi får i den en unik inblick i hur en kristen kyrka kunde se ut. Hur förrättade man dop? Hur löd bönerna som man bad vid nattvarden? Hur såg dopundervisningen ut, ja, vad innebar det att leva i dopet? Didache ger svaret. Och som sagt, boken var för vissa tidiga kristna en del av Nya testamentet. Även de som inte räknade in den i Nya testamentet, ansåg den vara en bra och uppbygglig bok, väl värd att läsa.

Boken har kallats för den första kristna kyrkoordningen, och består av fyra delar. Först kommer en dopundervisning, som till stora delar bygger på tio Guds bud samt Bergspredikan (kap 1-6), sedan kommer ett avsnitt med ordningar för dop och nattvard (kapitel 7-10), vilket följs av en kyrkoordning (kap 11-15). Boken avslutas med en kort eskatologisk text om den sista tiden (kap 16). Trots att boken består av 16 kapitel är den kort, ungefär lika lång som Galaterbrevet.

Boken är rakt igenom praktiskt orienterad. Det är inte filosofiska eller dogmatiska spetsfundigheter som behandlas, utan Didache har hela tiden en praxisinriktning: – Hur döper vi till exempel om det inte finns

… för att ge vägledning i praktiska rinnande vatten? ”Om du frågor. de böcker som rymdes i de inte har rinnande vatten, pergament som Bryennios döp då i annat vatten. Om fann i biblioteket 1873, så du inte kan döpa i kallt, så döp i varmt. Om citeras Gamla testamentet betydligt oftare än du inte har någotdera, gjut då vatten tre Nya testamentet. För de första kristna, där gånger över huvudet i Faderns och Sonens majoriteten var judar, var helt enkelt Gamla och den heliga Andens namn.” testamentet en mycket viktig boksamling. Vi – Hur ska vi bete oss mot varandra? ”Allt bortser ju lätt från det faktum att när Jesus vad du inte vill skall hända dig, det skall du läste Bibeln så var det just Gamla testamentet inte heller göra mot någon annan.” han läste. Uppenbarligen var det så även för de – Hur ofta skall vi be? ”Tre gånger om dagen första kristna. skall ni be.” Ett annat talande faktum är att Matteus– Hur känner man igen en äkta profet? evangeliet citeras betydligt oftare än de andra ”På levnadssättet lär man känna igen vem evangelierna; Markusevangeliet citeras inte som är en falsk eller äkta profet.” alls. Detta är ett tecken på att Matteusevange

Didache besvarar även frågor av rent peliet tidigt blev det mest kända och lästa evangkuniär natur, som de tidiga församlingarna eliet, och det är därför det är den bibelbok som kunde stå inför: Vilka krav kan vi ställa på är placerat först i Nya testamentet. omkringresande predikanter, och hur länge ska vi stå för deras uppehälle? Sådana frågor. Didache kom till slut inte med i Nya testaDet är tydligt att boken är skriven i ett var skriven av de tolv apostlarna, utan någon sammanhang där de flesta har en judisk bakgeneration efter dem. Den är helt klart skriven grund, vilket ju inte är så konstigt eftersom de av någon inflytelserik kristen författare för att första kristna var judar. Dopundervisningen i ge vägledning i praktiska frågor. Uppenbarlikapitel 1-6, som är den äldsta kristna katekes gen i ett sammanhang som är mycket influvi känner till, är till exempel mycket konkret, erat av judisk tro och tradition. Författaren där en jude kan känna igen sig och hålla med söker behålla det av traditionen som är värt om det mesta. Texten beskriver de två vägarna att behålla, och samtidigt anpassa den till den en människa kan välja, livets väg och dödens verklighet som läsarna befinner sig i. väg. Ett motiv som är vanligt även i Gamla Precis den utmaning som den kristna kyrtestamentet (Ordspråksboken, 5 Mos 30) och kan alltid har stått i, med andra ord. i andra judiska texter. I Didache finner vi även Didache ingår i textsamlingen De apostoliska fäbönen Vår Fader, samt får reda på att den ska derna, som du kan låna på biblioteket eller köpa. bes tre gånger om dagen. Inte speciellt uppseendeväckande, eftersom detta överensstämText: Sören Dalevi mer med den judiska traditionen att be just tre Foto: Camilla Arnäs-Nielsen gånger per dag.

Boken vänder sig som sagt till ett sammanhang som är judiskt, och det är talande att i mentet, och det förmodligen för att den inte