Om inte vi berättar, vem skulle då göra det

Introduktion till Bibeln är en liten bok med kortfattade presentationer av varje bok i Bibeln. Gunilla Lindén, kyrkoherde i Högalid i Stockholm, skrev den för snart tio år sedan. Hon upplevde att människor hade behov av en introduktion till Bibeln. Det behovet är fortfarande stort.

Gunilla Lindén berättar att Bibeln är en väldigt viktig del i hennes liv. Hon läser den jämt. Just nu är hon mycket inne i Andra Moseboken. Om uttåget ur Egypten, om tiden i fångenskap som på många sätt liknar vår tid med coronapandemin. – Vi lever också i en skärningspunkt, nu, när vi längtar efter ledning och tecken. Vi har fått lämna mycket som vi tyckt om, vi längtar efter saker vi inte kan göra. Många av oss har drabbats av sorg och svårigheter. Då är det värdefullt att läsa om vad andra människor varit med om.

Gunilla Lindén skrev boken In tro, en liten blå bok som är en introduktion till Bibeln för tio år sedan, men som fortfarande är lika aktuell. En kortfattad presentation av varje bok i Bibeln, kunskaper om Bibelns tillkomsthistoria och förslag på hur man kan läsa Bibeln idag.

Gunilla berättar om bakgrunden:

– Tidigare som komminister och numera som kyrkoherde i Högalids församling invid Hornstull på Södermalm i Stockholm, har jag utvecklat arbetet med vuxenundervisning. Vi har utbildat kyrkvärdar och förtroendevalda, men också bjudit in vuxenkonfirmander, alltså människor som inte konfirmerades i tonåren. – Det finns en stor grupp i samhället som är döpta, men inte konfirmerade. I Högalid märkte vi en växande grupp av intresserade människor som kom till oss, en och en. De ville bli döpta, de ville bli konfirmerade. Vi ordnade grupper som blev fulltecknade. Här fanns en stor grupp människor som var väldigt nyfikna, men med få förkunskaper, lite förförståelse. – Vi använder boken även i arbetet med unga konfirmandledare.

In tro är en faktabaserad introduktion, kortfattad och informativ. Gunilla berättar vad varje bibelbok handlar om, hon visar att det finns en slags tidslinje genom historien. Här finns också en översikt över evangelierna, som visar på de olika berättelserna om Jesu liv. Om det som är specifikt och det som är gemensamt.

Då, när boken kom till, hade Gunilla blivit erbjuden en projektledartjänst på Verbums

förlag. Hon skulle fundera över Verbums arbete med teologiska frågor som sker inom det pastorala området. Med sig hade hon erfarenheten av att ha arbetat i en storstadsförsamling och haft sitt rum nära dörren till församlingsexpeditionen. – Säkert en gång i veckan ringde det på dörren, berättar Gunilla. Ofta var det en man på 25-40 år som stod där och berättade att han var pappaledig. Han och hustrun hade funderat över att döpa barnet – min fru vill, men jag är mer osäker – har ni någon liten bok om kristen tro?

Men det hade inte Gunilla. ”En liten bok om kristen tro” som tagits fram av Svenska kyrkan gavs ut för länge sedan och den trycks inte längre. – Andra gånger sa mannen eller kvinnan i dörröppningen – jag är föräldraledig och jag hade tänkt att läsa Bibeln, men när jag kom till 3:e Mosebok fastnade jag och kom inte längre.

Så Gunilla började söka runt efter en bok som skulle passa. Men hittade ingen. Så hon ville göra en bok om Bibeln med målgrupp den vuxna människan, som är nyfiken på kristen tro.

– Jag tycker det är otroligt viktigt att vi som kyrka måste berätta Bibelns berättelser. Vi måste göra vad vi kan för att hjälpa människor hitta vägar in. Det finns ju något som är unikt i den kristna berättelsen! Vi ska berätta om Jesus, om hans liv, om hans död, om uppståndelsen och om de första kristnas berättelse. – Om inte vi berättar, vem skulle då göra det?

Gunilla berättar att hon sökte runt på nätet, bland annat efter information för olika muslimska församlingar. – De berättade vad de tror på, vad det innebär, hur man ska leva. Men på kristnas församlingars hemsidor fanns mest information om öppettider, att boka dop eller begravning eller hyra lokal. – Jag tycker det är dags att vi slutar agera som att vi är en samhällsinstitution. Vi är ett trossamfund. Att vi agerar som att vi har något att erbjuda, att vi har ett livstolkningsmönster att erbjuda. I det samhälle vi lever i är det många människor som längtar efter något att tolka livet genom. Vi måste visa att vi tror på det vi gör.

Att skriva en introduktion till Bibeln kan ju tyckas vara ett ansvarsfullt uppdrag. Och svårt. Hur väljer man, vad väljer man. Hur ser man på Bibeln, denna bok som kan tolkas på olika sätt, i olika tider, av olika människor. Men Gunilla klev rakt in i uppgiften. – Jag har lätt för att skriva, säger hon och det är viktigt. Jag tror inte att det går att skriva något som är allmängiltigt i alla kristna sammanhang. Det allmängiltiga ligger i de gemensamma handlingarna, i dopet, nattvardsfirandet och trosbekännelsen. – Det går inte att skriva en text som alla är överens om, men jag har försökt hamna i en bred svenskkyrklig fåra. Kanske känner, vare sig de mest konservativa eller de mest radikala, sig bekväma. – Många präster skulle ha kunnat skriva denna introduktion, det är ju inte en teologiskt avancerad text. Jag tänker att det handlar om yrkeskompetens och professionalitet. Innehållet i boken är kunskap vi som präster ska ha om Bibeln och vi ska också ha förmåga att förmedla.

Gunilla menar att för alla dessa människor med liten kunskap om Bibeln och kristen tro, för dem är det inte skiljelinjerna i teologin som är det intressanta.

jag är inte universums medelpunkt, det finns någon som är större …

Men hur ser då Gunilla på det bokstavstroende sättet att läsa Bibeln? Något hon väl har funderat kring när hon skrev den lilla blå boken? – Kristendomen har uppenbarelsen gemensamt med judendomen och islam, vi tror alla att Gud har uppenbarat sig. I judendomen och islam menar man att Gud har uppenbarat sig i lagen respektive Koranen, i skrifterna, men vi tror att Gud uppenbarat sig i en människa. Bibeln är inte uppenbarelsen. Det är Jesus Kristus!

Hur ser då Gunilla själv på Bibeln? – Den betyder så mycket för mig, så mycket att jag valde att bli präst! För mig är Bibeln en slags spegel. Jag speglar mig och mina upplevelser i den och jag hör andra människor berätta om sina upplevelser av deras möte med Gud. – Den hjälper mig att sätta in mig själv i ett sammanhang – jag är inte universums medelpunkt, det finns någon som är större …

Nu i coronatid har Gunilla Lindén gjort digitala Helgsmål. Då har hon berättat om när folket under sin vandring från Egypten slår läger precis vid kanten av öknen. När de sedan fortsätter sin vandring går Gud före dem som en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten så att de ska veta åt vilket håll de ska gå: ”För mig är berättelsen om folket som slår läger vid kanten av öknen en berättelse som möter vår egen berättelse. Vi har slagit läger vid kanten av öknen. Och, nu fortsätter vandringen. Den är osäker. Det finns inga genvägar och vart vi ska gå vet vi inte riktigt. I bibelberättelsen sänder Gud molnpelare och eldpelare för att folket ska veta åt vilket håll de ska gå; en bild för att de kan lita på att Gud går med.

Det finns någonting, tycker jag, som är tröstrikt i det israelitiska folkets vandring genom öknen. Det finns ingen genväg, och fastän vägen är krokig och lång så leder den framåt. Den leder genom öknen och ut på andra sidan. Gud går med. Kanske osynlig för oss, kanske ser vi inte Gud, kanske kan vi inte tolka tecknen. Men, för mig är bilden av Gud som går med en bild som bär också under denna vår tids ökenvandring.

En utmaning under vår vandring är att vi inte kan mötas som vi är vana vid, inte hämta kraft hos varandra, inte röra vid varandra. Det tydliggör hur sköra vi är. Vi är ensamma. Och ensamheten kan vara så svår att bära.

Gud, hjälp oss att lita på att du går med oss under vår vandring.

Hjälp oss att ta vara på oss själva och varandra.

Se oss i vår längtan. Möt oss i vår bön. Amen.” Text: Agneta Riddar Porträttfoto: Catharina Fredrikson