Religion och kultur – kan vi ens skilja dem åt?

Varje år arrangerar Svenska kyrkan Se människan-scenen på Bokmässan. En scen som har vuxit sig så stor att Svenska kyrkan nu är Bokmässans största samarbetspartner och Bokmässan är Svenska kyrkans största årliga publika arrangemang.

Biskop Sören Dalevi i samtal med barnboksförläggare Erik Titusson och författare Sara Lövestam om Genus och jämställdhet i böcker för barn och unga. Samtalet leds av DN:s barnbokskritiker Lotta Olsson.

Kyrkan har, och har alltid haft, en aktiv roll på den kulturella scenen i det offentliga rummet. Men hur kommer det sig att kyrkan medverkar på Bokmässan? Och hur förhåller sig kulturen och religionen till varandra? De frågorna har vi ställt till ett antal personer som på olika vis har medverkat på Se människan-scenen, både folk med rötter i och utanför kyrkan. Och svaren vi får är i mångt och mycket samstämmiga: religionen och kulturen är tätt sammanflätade, kanske rent av oskiljbara.

Det är kyrkans roll att delta i dagsdebatten, säger journalisten Per Svensson.

”Det är samma typ av frågor i konsten och i teologin”

Per Svensson jobbar idag på DN, han är journalist sedan 70-talet och har tidigare bland annat varit kulturchef på Expressen. Han har varit aktiv på Bokmässan på olika vis under flera år och var extra engagerad det år då Bildningsscenen var temascen. Per är inte själv aktivt engagerad inom Svenska kyrkan men för honom är Svenska kyrkans engagemang på Bokmässan helt självklart. – Det finns inte så många institutioner som bär upp föreställningen om kulturen och bildningens betydelse – vi har biblioteken, universitetet, kulturlivet som sådant och kyrkan, som också är en sån institution som bär det uppdraget. Kyrkan är också en instans för de djupare frågorna som kulturen sysslar med i hög grad. Det är samma typ av frågor i konsten och i teologin. Kanske ger de lite olika svar, men inte alltid. Dessutom är Bokmässan ett ställe för opinion och debatt, och det är kyrkans roll att delta i dagsdebatten. De som säger att kyrkan inte ska vara politisk gör mig arg, för kyrkan har alltid varit politisk. Evangelierna i sig har varit det, kyrkan har varit det och har tagit på sig den uppgiften. Så, kyrkan är en del av kulturlivet, teologin och litteraturen har med varandra att göra, och kyrkan ska definitivt delta i samhällsdebatten.

Per ser att konsten och religionen är, och alltid har varit, tätt sammanflätade. – Kyrkan ska, och har alltid, använt sig av konst och gestaltat teologi konstnärligt. Väldigt många människor får sin emotionella religiösa upplevelse förmedlad via konstverket. Det är inget nytt, annars hade vi inte haft kyrkomusiken, altarskåpen, målningarna och psalmerna. Man förmedlar det religiösa budskapet via konstverk.

I litteraturen och författarskapen har religionen och teologin heller aldrig varit frånvarande. Det syns i Selma Lagerlöfs texter, i Lars Ahlins och i många andras. – De stora monoteistiska religionerna är textbaserade religioner och textförfattare är också intresserade av dessa texter. Det tror jag fortfarande författarna är, kanske mer nu än på länge. Jag tycker ändå att man uppfattar att

det finns ett starkt intresse för de existentiella frågorna.

Per lyfter att kyrkan har varit en av de allra viktigaste drivkrafterna till den historiska utvecklingen och att vi lever i den historien än idag. Intresset för de frågor som lyfts på Se människan-scenen är stora och han tror att det kommer att förbli så. – Det är fullkomligt rimligt att kyrkan är på Bokmässan. Publiken är uppenbarligen intresserad av de här frågorna, för det är alltid jättemycket folk där. Författarna och debattörerna är uppenbarligen också intresserade. Och ingenting tyder på att de existentiella frågorna skulle minska, för även de kritiska är intresserade av att diskutera. Det behövs ingen lojalitetsförklaring för att komma till Se människan-scenen, eller att man skriver under på en speciell tro, utan du behöver bara tycka att frågorna är intressanta och viktiga. Det är själva poängen.

Lisbeth Larsson har skrivit boken ”Märkvärdiga svenska kvinnor” om 200 kvinnor som format oss och vår historia. Här samtalar hon med prästen Cristina Grenholm på Se människan-scenen.

”Människan är skapad för att skapa”

Se människan-scenen är en samverkan mellan Göteborgs stifts arbete med kultursamverkan och Svenska kyrkan på nationell nivå. Cristina Grenholm är kyrkosekreterare på det nationella kansliet i Uppsala och professor i teologi. Hon har ansvar för att arbeta med teologiska frågor, särskilt sådana som aktualiseras i samtiden. Hon har i sin tjänst medverkat under många år på Bokmässan och sitter bland annat i styrgruppen för Se människan-scenen.

– Svenska kyrkan är en stor kulturarrangör och kulturaktör i Sverige. Många tycker att det är väldigt naturligt att vi finns på Bokmässan för man uppfattar kyrkan som en kulturbärare och kulturaktör. Kultur är en del av kyrkans vardagsverksamhet. Det gemensamma utforskandet av livet är det som kultur handlar mycket om. Det är inte så att kulturen ställer frågorna och religionen har svaren, utan tillsammans kan vi ställa frågorna på ett bättre sätt.

Cristina betonar också att religionen och kulturen är sammanflätade. – Det går inte att skilja dem åt. Det är ett gemensamt samtal, jag tycker snarare att det är en gemensam arena. Där är vi allihop – med våra olika bagage, förutsättningar och intressen.

Cristina berättar att många av författarna som deltar på Se människan-scenen upplever att samtalen där är speciella. – Många författare tar upp en religiös tematik i sina böcker, men de kan uppleva att det inte är så många andra aktörer på Bokmässan som närmar sig just den tematiken i sina samtal. Men det gör vi, på Se människan-scenen. Vårt bidrag är ju att de djupare frågorna, de som kanske inte har något omedelbart svar, de vi kallar livsåskådningsfrågor, de har ju våra samtalsledare redskap för att tillsammans med författaren bearbeta. Så frågorna ställs kanske på ett lite annat sätt hos oss.

Kulturarbete knyter också an till teologin och kyrkans budskap på många sätt. – Människan är skapad för att skapa. Vi är både skapade och skapande. Som människa måste du vara skapande och förhålla dig till andras skapande. Kulturen hänger samman med livet.

I skapandet finns också utmaningar: – Det finns både möjligheter och risker i det mänskliga och kulturella skapandet. Det kan till exempel innebära att någras skapande osynliggörs. Så har det ju länge varit när det gäller kvinnors författande. I samtalet om kulturen bör vi inte bara förhålla oss till det vi redan känner igen och är trygga med, utan också till det som skaver och utmanar våra värderingar och vår världsbild. I både religion och kultur handlar det också om att våga beröra det allvarligaste – skulden, döden, sveken. Här finns en anknytningspunkt till evangeliets budskap om försoning. Och liksom litteraturen så vill ju tron lyfta fram en bild av hela livet. Glädjen har en lika naturlig plats som allvaret. Hoppet är inte naivt, utan förmår också möta verkligheten som den är. Det är i de här spänningarna som också litteraturen finns.

”Till sitt väsen är religion egentligen en konstform”

Mikael Ringlander är programchef för kultursamverkan på Göteborgs stift och är en av de som varje år är engagerad i arbetet med Se människan-scenen. – Kultur är mer grundläggande än man tänker, med tavlor eller musik. Det är hela sättet att förstå sig själv och sin omgivning. Kyrkan har varit med i så många hundratals år och genom kyrkliga handlingar skapat en grogrund, varit delaktig. Till sitt väsen så är religion egentligen en konstform. Att nå sig själv på djupet och förstå sig själv.

Mikael Ringlander, präst och programchef för kultursamverkan i Göteborgs stift, tillsammans med författare Ulrika Knutson och förläggare Björn Linnell, på den för 2020 tillfälliga Se människan-scenen. (Foto Annica Starfalk)

Kyrkans närvaro på de offentliga kulturella scenerna har också en stor betydelse utifrån ett socialt sammanhang. Vid Se människanscenen serveras varje år kaffe gratis: – När vi jobbar med de här kulturyttringarna så är det meningsfullt på flera sätt. Om vi tar Bokmässan som exempel så fyller den här scenen en funktion, och ytan i övrigt en annan. Kaffet är ju mötesplatsen, och mötet med människor är så otroligt viktigt. Samtidigt som scenen för samtalet vad det är att vara människa.

Det finns en stor organisation bakom Se människan-scenen, med över 150 människor engagerade. Många av de är anställda inom kyrkan och en stor del är ideella. – Det finns en väldig glädje och arbetslust i detta arbete. Se människan-scenen bygger på det.

Många av Se människan-scenens samtal 2020 spelades in i Gamla stans bokhandel i Stockholm, med Annica Starfalk som scen-presentatör.

Under det föregående året påverkades Bokmässan, liksom allt annat i samhället, av spridningen av Covid-19. Hösten 2020 sändes Bokmässan främst digitalt för besökarna, men samtalen skedde fysiskt genom personliga, mindre möten. I Se människan-scenens fall sändes samtalen från Gamla stans bokhandel i Stockholm.

Mikael Ringlander säger följande om den digitala varianten 2020: – Vi har sänt på nätet sen många år, men i år hade vi så oändligt många fler visningar än vi någonsin haft tidigare. Och många av samtalsledarna säger att det var lugnt och skönt att sitta där utan bruset runt om.

Cristina Grenholm lyfter att väldigt många samtal hade många fler som tog del av dem än vad som hade kunnat rymmas vid den fysiska Se människan-scenen, samtidigt som en del av mötet uteblev. – Det blev en möjlighet till delaktighet för väldigt många, och därför en öppenhet på ett annat sätt. Men, som med hela pandemin, så går det nästan inte att förstå vidden av vad som går förlorat när de spontana mötena inte äger rum.

Per Svensson säger att även om det generellt ansetts att Bokmässan genomfördes på ett bra sätt 2020 så finns en övermättnad av det digitala under det gångna året. – Det är en nyttig lärdom av det här året, att de faktiska fysiska mötesplatserna är ovärderliga. Nätet kommer inte att ta över och ersätta det. Det fungerar som ett komplement och är praktiskt för en viss typ av möten. Men det fina med bokmässan är ju att, visst folk kommer dit för att höra på kända intressanta personer, men man kommer ju också dit för att så att säga se alla andra som är där. Det finns ett behov av att samlas för att genomföra vissa riter, och Bokmässan är också en rit.

Text: Agnes Hillert Foto: Mikael Ringlander

Två författarröster

Korsväg har talat med två författare som har deltagit på Se människan-scenen om deras syn på Se människan-scenen och kyrkans förhållande till kulturen. Marit Kapla som vann Augustpriset 2019 med boken Osebol och Jan Guillou som är en aktiv författare sedan 70-talet.

Marit Kapla – Det blir ett annat fokus på Se människan-scenen tycker jag än på många andra scener. Det är en bra plats, lite lugnare, lite mörkt med ljuset där på ett lugnande sätt, och fokus på samtalet.

Hur tänker du att religion och kultur kan påverka varandra? – Religion och kultur är väl redan sedan tusentals år, sen människans födelse, en del av varann. Jag ser det som att de, religion och kultur, är oupplösliga delar av varann.

Jan Guillou – Se Människan-scenen är sen många år mitt favoritställe på Bokmässan. Det beror på den speciella publiken med såväl högre genomsnittsålder som bildningsnivå än annorstädes. Det innebär bland annat att jag kan använda citat och religiösa metaforer på ett sätt som numera vore omöjligt inför en mer normalsvensk publik. Det får mig att känna mig lite som kalv på grönbete när jag slår mig ned i fåtöljen. Till saken hör ju att jag tillhör den sista generationen som läst mer kristendom än engelska i skolan.

Kultursamverkan i Göteborgs stift

Kultursamverkan handlar om kyrkans närvaro i det offentliga rummet, i kulturella sammanhang och på kulturella scener. I Göteborgs stift arbetar man med kultursamverkan för att stimulera olika samverkansformer mellan kyrkan och kulturlivet – för att på olika arenor lyfta frågor om tro, livsåskådning, etik och religion.

Göteborgs stift samarbetar med Svenska kyrkan på nationell nivå bland annat i följande projekt: • Se människan-scenen på

Bokmässan, den nuvarande största kulturella händelsen i

Svenska kyrkan. • Svenska kyrkans filmpris på

Göteborg International Film

Festival som varje år tilldelas en svensk långfilm som vinner 50.000 kronor. • Kvalitetsmässan, där svenska kyrkan i år medverkar för första gången. • Vetenskapsfestivalen.

Utöver dessa tar arbetet med kultursamverkan många olika former. Kultursamverkan i Göteborg stift har genom åren skapat temamässor och konserter, tryckt böcker, influerat arbetet med kultur i konfirmandgrupper och mycket mer. – Vi vill att miljön ska vara så att man kan komma med vilka idéer som helst! Sedan går allt inte alltid att realisera, om det kostar för mycket pengar eller är svårt att få hit en viss person, men vi försöker göra på ett så kvalitativt och riktigt bra sätt som möjligt, säger Mikael Ringlander som jobbar med Kultursamverkan i Göteborgs stift.