Klockorna bär bud

Lars-Magnus Olovson har alltid haft ett stort intresse för kyrkklockor. Nu har han gjort en skrift om klockorna i Ljungskile.

Kyrkklockorna bär på historia. De har hörts över nejden genom århundraden och de bär med sig budskap. De kallar till gudstjänst, de ringer in helgaftnar och det nya året, men har också hörts vid brand och ofred, berättar LarsMagnus Olovson.

Den lille pojken fick följa med upp i klocktornet. Farbror Berntsson, kyrkvaktmästaren, trampade igång klockorna och sen ställde han pojken på tramporna och de mäktiga klockorna började ljuda över nejden. – Det var otroligt spännande, minns LarsMagnus Olovson. Jag åkte bara upp och ned och naturligtvis var det farligt. Jag kunde ha trillat ner eller klämt mig, men det tänkte jag ju inte på. Farbror Berntsson höll antagligen i mig …

Sen fick Lars-Magnus klättra upp för den branta trappan och se de imponerande klockorna. Nu har han gjort en skrift om kyrkklockorna i Ljungskile församling, men också om andra klockor, om historik, om klang, om tillverkning. – Jag är uppvuxen i kyrkan, berättar LarsMagnus. Min pappa Ivar var kyrkvärd i fyrtio år och det har också jag varit i många år. Jag har också en lång tradition av att lyssna på Helgsmålsringningen i radion och då har jag fascinerats av klangen. En gång hörde jag till och med att det var våra egna klockor i Ljungs kyrka som hördes i radion.

Redan så tidigt som i början av 500-talet e Kr, finns det belägg för att den kristna kyrkan började använda kyrkklockor i Italien. I Sverige finns idag minst 10 000 kyrkklockor.

De allra tidigaste klockorna göts på kyrkbacken, skriver Lars-Magnus. Först gjordes en råform av talg och vax. Formen bakades in i ett lerskal och när leran brändes smälte vaxet och rann ut. Då fick man en tom form i vilken man hällde smält brons. Brons är en legering av framförallt koppar och tenn. Brons är hårt och därför har det använts till kyrkklockor, kanoner, svärd, prydnadsföremål och mynt.

Klockgjutarens viktigaste arbete är att på klockan slipa fram rätt ton. Detta är ett millimeterarbete. Det bildas fem olika toner i klockan, diametern nedtill ger slagtonen och svanken ger övertonerna. Klockan finstäms genom att man filar bort metall från olika ställen. Filspånen ansågs förr ge god bot mot allehanda sjukdomar.

Kyrkklockor kallas ibland Guds basuner och har till uppgift att kalla till gudstjänst. De har också använts vid brand, ofred och för att påkalla uppmärksamhet av något slag. Klockan har på grund av sin storlek, tyngd, form, legeringsmetod och ringningsmetod ofta en kraftig klang som gjort att den kan höras på långa avstånd.

Med anledning av pandemin genomfördes en särskild klockringning i landets domkyrkor på nyårsafton. Klockorna ringde för att hedra dem som gått bort under detta pandemiår och för att samla tankar och känslor kring det som förenar oss.

Från Luleå i norr till Lund i söder ringde

Tänk vilken strävan människorna gjorde för att kunna ha en kyrkklocka.

samtliga tretton domkyrkor på nyårsafton i tio minuter med start kl. 18.00. Många andra kyrkor förenades också i klockringningen. Även i Ljungskile, när Lars-Magnus satte igång ringningen.

Under åren som gått, sen den lille pojken fick ringa i kyrkklockorna, har Lars-Magnus samlat på information om kyrkklockor. – Jag arbetade i Tornedalen som veterinär 1978, berättar Lars-Magnus, och läste då om Hietaniemi kyrka som ligger på en udde i Torneälven.

Kyrkan var fram till år 1809 gemensam för människorna på båda sidor om älven. Ryssarna plundrade kyrkan 1716 och tog då kyrkklockan som inköpts 1688. Drygt tio år efter stölden köpte församlingen en ny klocka, för att ersätta den bortrövade. Vid riksgränsdragningen 1809 i Torne älv överläts klockan till den nybildade församlingen i finska Övertorneå. Tio år senare köps en ny klocka in till Hietaniemi kyrka istället för den överlåtna. 1884 får man reda på att den plundrade klockan påträffats i ett slottskapell utanför Sankt Petersburg. Då ber man att få köpa tillbaka sin klocka. Året efter kommer klockan tillbaka som en gåva från storfursten Konstantin Nikolajevitj. Så nu hänger det tre klockor i klockstapeln, storklockan (1820 års klocka), mellanklockan (ryssklockan) och lillklockan. – Det fascinerade mig mycket, när jag läste om den bortrövade klockan, som kom tillbaka, berättar Lars-Magnus. Tänk vilken strävan människorna gjorde för att kunna ha en kyrkklocka. Så när jag fick tillfälle, för några år sedan, åkte jag upp till Tornedalen och kunde ta en bild den vackra kyrkan och klockstapeln i Hietaniemi.

Inte bara Lars-Magnus har intresserat sig för kyrkklockor. Tomas Sjödin, författare och pastor, har ägnat en hel bok till ett slingrigt sökande efter kyrkklockor och dess ton. En höstklar söndagsmorgon sneddar Tomas över kanalbron i Haga i Göteborg. Klockorna i Hagakyrkans torn ringer som de gjort i långt mer än hundra år. Det är någonting i rytmen, den dova, tunga klangen som får Tomas att fundera: Vad är det som sägs vara klangen av en människa, det som sjunger i själen.

Upplevelsen i Haga blir startskottet på en resa som slutar med en årskonferens för växelringare i den lilla byn Berkswell på den engelska landsbygden och som resulterar i boken ”Ett brustet halleluja”. ”Jag har brett ut skisser över mitt arbetsbord på de klockor jag finner vackrast och konstaterar att dessa skönt ljudande pjäser mest består av tomhet. En kläpp och ett skal. Omgivna av tomhet. Fyllda av tomhet. Också tornet där klockorna hänger är mest bara luft. Men det är just detta överflöd av tomhet som är förutsättningen för klockornas sång, för tomhet är inte enbart brist. Tomhet är också utrymme och resonans. Förutsättningen är att det finns något som ljuder i tomrummet.”

1531 beslöt Gustav Vasa att införa en klockskatt. I det närmaste alla storklockor i kyrkorna skulle tillfalla kronan och smältas ned. Klockskatten i Sverige skulle betala av den ”Lybecksa skulden”. När kungens män skulle hämta klockorna i Dalarna stoppade dalmasarna soldaterna. Detta blev det tredje Dalaupproret, det sk Klockupproret 15311533. Vid den här tiden tillhörde Bohuslän och Halland Norge respektive Danmark så någon klockskatt genomfördes inte i Bohus-

Ödskölts kyrkklocka, den äldsta i bruk varande i Sverige. (Foto: Vänersborgs museum)

Kyrkklockan i klockstapeln vid Resteröds kyrka.

län. Bohusläns medeltida kyrkklockor smältes ner under mitten av 1800-talet för då byggde man större kyrkor och ville då också ha större klockor. Därför finns det nu bara tre klockor kvar i Bohuslän från medeltiden (Hogdal, Stenkyrka och Forshälla).

I Lars-Magnus skrift går det också att läsa att det finns 92 medeltida kyrkor på Gotland. 2013 spelade Sveriges Radio in en klockkonsert där över tvåhundra av Gotlands kyrkklockor ljöd och över hundra klockare medverkade. En annorlunda konsert som fortfarande finns att lyssna till på SR Play.

Lars-Magnus skriver också om klockaren, en ny yrkesgrupp som skapades under tidig medeltid. Det var klockaren som skulle sköta klockringningen, vårda kyrkorna men som också skulle kunna biträda prästerna. En av effekterna av Gustav Vasas reformation var att mycket av utbildningen i Sverige avstannande. Uppsala universitet, till exempel, stängdes i närmare sjuttio år. Efter reformationen fick klockaren också ansvaret för att leda sången i kyrkorna. 1686 kom en ny kyrkolag, där klockarna även fick uppgiften att lära svenska folket att läsa. Klockarens betydelse ökade men uppgiften övertogs så småningom av prästerna.

Det finns anvisningar hur kyrkorna kan använda sina klockor, men det finns en stor variation av ringningsseder. De vanligaste ringningarna är: • hel eller halvtimme före söndagens och helgdagens huvudgudstjänst • vid tacksägelse över en avliden, i gudstjänsten • själaringning, dagen efter, eller annan speciellt angiven dag efter att någon avlidit • sammanringning vid dop, vigsel och begravningsgudstjänster och i samband med urnsättning • vid helgmålsringning kl 18 på lördagskvällar och helgaftnar • på nyårsafton rings det gamla året ut och det nya in

Många kyrkklockor har inskriptioner. Den äldsta i bruk varande kyrkklockan i landet finns i Ödskölts kyrka i Dalsland. Klockan är troligen gjuten under senare hälften av 1100-talet och det är profilen (bikupeformen) och vissa metallanalyser som daterar klockan. När inskriptionen tolkats står det: ”Kristus segrar, Kristus regerar, Kristus härskar”. – Nästan varje kyrkklocka har en inskription, ett budskap till oss som hör klockan ringa, berättar Lars-Magnus. Budskap som förblir dolda för gemene man om ingen av oss som arbetar med inventarierna berättar, beskriver, dokumenterar och fotograferar dessa svåråtkomliga klenoder. Jag tycker att vi från kyrkan har en skyldighet att berätta om våra skatter.

Tomas Sjödin skriver: ”Jag har rört med min hand vid ett Giss. Hela den 5 280 kilo tunga kroppen vibrerade. Det var som om alla toner fanns där. Medan jag rörde vid tonen läste jag orden i inskriptionen: ”Kommen, ty nu är allt redo.”

Text: Agneta Riddar Foto: PeO Nilsson