Bibelstudium: Matteusevangeliet på sju dagar

Bibelstudium | +Sören Dalevi

Matteusevangeliet på sju dagar

De fyra evangelierna är vår kulturs viktigaste böcker. De är viktiga inte bara för att förstå vår kristna tro; evangeliernas betydelse för den europeiska kulturen, de europeiska språken och den europeiska historien är så stor att den är omöjlig att överskatta. Det är genom evangelierna vi får berättelserna om och budskapet från Jesus.

Trots att denne man aldrig reste längre än 30 mil från sitt hem, trots att han aldrig skrev någon bok och trots att han växte upp som en obetydlig snickare i en perifer och avlägsen del av det romerska imperiet, kom han att för alltid förändra världen. Vid sin död runt år 30 hade han inte ens 20 trogna efterföljare, 350 år senare var de 30 miljoner. Hur var det möjligt?

En sak är klar: utan de böcker som vi idag kallar evangelier hade det inte lyckats. Du är med andra ord på väg att läsa en bok som påverkat vårt samhälle på ett mycket omvälvande sätt.

Det är dock ett faktum att fornkyrkan valde att ge oss fyra evangelier och inte ett. Hade vi fått ett enda evangelium hade det på många sätt varit enklare. Vi hade till exempel sluppit motsägelser och olika uppgifter. Vad var till exempel de sista orden Jesus sa på korset? Var det, såsom Markus berättar, Eloi, eloi, lema sabachtani, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Mark 15:34), eller var det som Matteus säger, Eli, Eli, lema sabachtani, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig” (Matt 27:46). Skillnaden är en bokstav: Eloi hos Markus, Eli hos Matteus. Anledningen till Matteus rättelse är versen direkt efter, där några tror att Jesus ropar på profeten Elia, och då är formen Eli mer trolig.

Men Lukas ger oss helt andra slutord från Jesus, ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:46), medan Johannes ger oss: ”Det är fullbordat” (Joh 19:30). I Jesusfilmer brukar man i normalfallet lösa detta genom att låta Jesus säga allt detta i följd. Men poängen är: det ligger en styrka i att vi fick just fyra evangelier, och inte ett. Evangeliernas mångfald är ett budskap i sig, som vi ibland tenderar att bortse ifrån eftersom vissa av oss tycker att avvikelser och skillnader är till för att släta över.

Kristendomens tidiga kritiker var inte sena att påpeka motsägelserna. Förutom den romerska statens förföljelser hade de kristna även det intellektuella etablissemanget emot sig. Riksfilosofen Celsus kallade kort och gott kristendomen för ”en religion för dumma”. Men kristendomen blev framgångsrik trots detta motstånd. Det

kristna budskapet vände sig till alla, och var så enkelt så att vem som helst kunde ta det till sig. Men inte nog med detta. Samtidigt var några av samtidens skarpaste hjärnor kristna, och förmådde formulera en kristen teologi som gick på djupet, och som kunde förklara och försvara kristendomen på ett intellektuellt hederligt sätt. Det fanns sålunda en innehållslig bredd och spets i kristendomen, som gjorde den extremt enkel och ändå intellektuellt genomreflekterad på en och samma gång. Det fanns så att säga en trons jordmån att växa i. Min förhoppning är att du efter att ha läst Matteusevangeliet ska få en känsla för denna trons jordmån.

Litterär struktur Matteusevangeliet har en antik berättelsestruktur. En sådan utmärks av en tydlig början, mitt och slut som i sig vill kommunicera ett budskap till läsaren. I början på evangeliet betonas Jesus judiskhet: son av David, son av Abraham (1:1). Men i slutet av evangeliet är det det universella som betonas: gå därför ut och gör alla folk till lärjungar (28:16). Och om man går till det som verkar vara mitten av evangeliet, kapitel 15: 21-28, så kommer man till berättelsen om den kananeiska kvinnan. Hon är icke-jude, så Jesus vägrar hela hennes dotter, men kvinnan argumenterar med Jesus, och får Jesus att ändra sig: han helar hennes dotter. Det hela liknar ett judiskt bibelstudium för två personer (som inom judendomen kallas för ”Chevruta”) och där Jesus och den kananeiska kvinnan gemensamt kommer fram till en ny tolkning av de gamla texterna. Alltså: i början är Jesus jude och bara till för judar, i mitten så vänder det, och i slutet: gör alla folk till lärjungar. En tillfällighet?

Matteus har även på andra områden en tydlig struktur som binder ihop början med slutet av sitt evangelium. Till exempel citeras i början av Matteus (1:23) profeten Jesaja, där det står att hans namn ska vara ”Emmanuel, det betyder Gud med oss”. Det blir lite förvirrande för läsaren, eftersom barnet direkt efteråt får namnet Jesus. Vi får vänta ändå till slutet av evangeliet innan vi förstår innebörden av ängelns ord, där Jesu sista ord ju just är: ”Och jag är med er till tidens slut”. Detta kallas på fint, retoriskt språk för en inclusio, där författaren binder samman början och slutet av sin berättelse. Med andra ord: det första som sägs om Jesus i evangeliet är att han ska vara Emmanuel, som betyder ”Gud med oss” (1:23), det sista som Jesus säger i evangeliet är att han skall vara med oss (28:20, d v s

Illustration: Marcus-Gunnar Pettersson från Barnen bästa bibel

Emmanuel). Den noggranne läsaren kan dessutom notera att detta med Jesu närvaro bland de sina – Gud med oss – är en frekvent återkommande tanke i Matteusevangeliet (se till exempel 17:17, 18:20 och 26:29). Detta är, menar jag, så tydligt att det inte kan vara någon tillfällighet.

Men hur läsa Matteus? Matteusevangeliet har historiskt sett varit ett av Bibelns mest lästa evangelier. Här finns den välkända Bergspredikan med, här finns den gyllene regeln (”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”), här finns Vår Fader, här finns de välkända sändningsorden i kapitel 28 (som man under 1800-talet kom att kalla ”missionsbefallningen”), här finns de välkända hänsyftningarna till Gamla testamentet.

Inom judendomen läser man de fem Moseböckerna under ett år. Man börjar med Första Moseboken någon gång under tidig höst (startdatum är olika från år till år, eftersom judarna följer månåret), och ett år senare är de klara. För att detta ska bli möjligt läser man någonstans mellan fem till sex kapitel per vecka. Och varje sådan veckoläsning, bestående av fem till sex kapitel bibeltext, kallas för parasha.

Det är den strukturen jag tar med mig när jag nu vill utmana dig – eller er, om ni läser detta i en bibelstudiegrupp – att läsa Matteusevangeliet under sju träffar. Sju är som bekant ett heligt tal inom såväl judendom som kristendom, det är det fulländade talet. Det är dessutom ett tal som är viktigt för evangelisten Matteus själv, faktum är att evangeliet redan i kapitel 1 börjar med en betoning av sjutalet. Matteusevangeliet lämpar sig dessutom, lämpligt nog, att dela in i sju delar.

De allra flesta människor under antiken kunde inte läsa eller skriva. Det gjorde att man i normalfallet hörde evangeliet läsas. I gudstjänsten, men också vid andra möten som de kristna hade. Matteusevangeliet tar cirka fyra timmar att läsa högt. I normalfallet läste man med andra ord inte hela evangeliet på en gång, utan man tog nog med sig det judiska sättet, parasha, att dela upp texten. När du nu därför läser Matteusevangeliet uppdelad i sju delar blir du således del av en tradition som går flera årtusenden tillbaka i tiden.

Sören Dalevi

Biskop i Karlstads stift

Så läser du Matteusevangeliet på sju dagar: Dag 1: Kapitel 1-4, Messias är här Dag 2: Kapitel 5-9, Messias i ord och handling Dag 3: Kapitel 9-11, Att vara lärjunge Dag 4: Kapitel 12-16, Motståndet mot Jesus Dag 5: Kapitel 16:21-20, Gud tänker annorlunda Dag 6: Kapitel 21-25, Kungen är här Dag 7: Kapitel 26-28, Han är inte död, Han lever På Svenska kyrkans webb finns min läsguide till hela Matteusevangeliet, med kommentarer och samtalsfrågor. Du hittar den här: www.svenskakyrkan.se/karlstadsstift/ bibelguide---matteusevangeliet

Fyndiga illustrationer Att låta sig beröras

Som 8-åring läste jag Anne de Vries Barnens Bibel första Det finns böcker man börjar läsa och som under läsandet gången. Min lillebror fick den när han döptes. Detta var växer till något större än en litterär upplevelse, som bjupå 60-talet. Då fanns det ju inte så mycket media för der in till nya rum och insikter man knappt visste att man barn som nuförtiden. Men jag minns att den läsningen längtade efter. Beröringen är en sådan bok. Och jag tycksatte outplånliga spår i mitt barnasinne. Bibeln är ju inte er oerhört mycket om den och kan bara uppmana: läs! en barnvänlig bok i originalskick men de Vries lyckades Dansk-norska författaren Ellen Merete Wilkens med att återberätta på ett fantastiskt sätt tycker jag Finnseth gör som många före henne, exempelvis Peter och framför allt så undvek han inte de svåra delarna av Halldorf – söker sig till kyrkans tidigaste fäder och mödhistorien. rar för att få vägledning. Hon börjar på 300-talet då

Karlstads biskop Sören Dalevi har tillsammans med frågan om Jesu natur, sann Gud och/eller sann männiillustratören Marcus-Gunnar Pettersson gjort en ny ska, var som intensivast, då den teologiska diskussionen Barnbibel. Sören som doktorerat på barnbiblar har på ledde fram till Nicenska trosbekännelsen. ett fint sätt knutit ihop gamla och nya testamentet Samtalen från denna tid lyfter hon in i sitt eget liv, sin genom att börja med Jesus födelse och låta Maria och egen kamp mellan tvivel och tro. Hon gör det öppet och Josef återberätta Gamla testamentet för Jesus under ärligt. Det är inte fråga om teologiska tankemodeller, flykten till Egypten. Det gör boken till en helhet. Sören utan en brottning på liv och död, och hennes slutsats undviker inte de svåra berättelserna om brodermord, är att vi inte behöver vara rädda om vi hamnar i ett syskonrivalitet, krig och förföljelse. Men jag saknar ”töcken”, att ”erfarenheten av mörker och vilsenhet berättelsen om Abraham och Isac. inte behöver vara tecken på att vi har gått vilse och är

Marcus-Gunnars bilder är vid första anblick ovanliga övergivna av Gud”. För ”paradoxen är att detta mörker och lite röriga, men när man tittar närmare så är de bara visar sig för den som har hjärtats kompass inriktad inkluderande och innehållsrika. Framför allt tycker jag mot Gud”. om att bilderna blandar gammalt och nytt. Det dyker Den som vandrar i sin längtan kommer förr eller segrävskopor när Babels torn byggs och moderna soldater nare till ett öknens tomrum, där vi bara kan vänta på att bredvid de gamla romerska soldaterna. Detta är ju i god den Andre söker upp oss. tradition tillsammans med våra gamla kyrk- och dalmål- Och, som hon skriver, ningar. Illustrationen av vandringen genom döda havet till syvende och sist är fyndig. handlar inte trons vandJag ser fram emot att ring om tankens insikt

Barnens bästa bibel läsa Barnens bästa bibel utan om att låta sig berö-

Sören Dalevi tillsammans med våra ras, bortom våra krav på

Votum förlag barnbarn. kontroll och rationalitet. Gunilla Lindén Lasse Bengtsson

Beröringen Ellen Merete Wilkens Finnseth Artos

En vandring genom fastan Dikter om tron

Maria Küchen tar oss med på en vandring genom fastan med utgångspunkt i fastans söndagar och buden. Hon skriver på ett personligt sätt och bjuder in oss att reflektera över vår relation till Jesus och till våra medmänniskor. Hon väjer inte för sina tillkortakommanden och uppmuntrar oss på så sätt att fundera på våra egna.

Maria lyfter fram Petrus som ett exempel på svek och trofasthet. ”I Jesu händer lägger jag nu allt jag vet om mig själv som gör mig till Petrus, till en trolös vän och klippa”. Petrus fick behålla förtroendet och ansvaret att vara en grund att tro på. Så ser förlåtelsen ut. Skatten läggs i ett bräckligt lerkärl. Större trofasthet kan Gud knappast visa en människa.

Maria lyfter fram vår otillräcklighet och visar på Guds oändliga nåd genom Jesus död på korset. Det Jesus gör kan liknas vid en kvinnas förlossning. Genom kärleken och lidandet föds ett nytt liv fram. Det erbjuds oss alla som är beredda att bekänna våra synder.

När jag bröt mot buden är ett bra hjälpmedel att reflektera över vad i våra liv som behöver genomlysning. Vardagens små bekymmer kanske kan blekna när vi sätter in dem i ett större sammanhang. Vi som kristna har ju ett hopp som många människor idag saknar.

Påsken och våren är en ypperlig tid att förnya vårt hopp.

Gunilla Lindén Utan att i detta sammanhang hänvisa till specifika undersökningar med precisa siffror, brukar vi lite översiktligt beskriva oss själva ungefär så här:

I Sverige lär ungefär 80 % av oss ta avstånd från organiserad religion.

Men ca 60 % av oss är medlemmar i Svenska kyrkan.

Enbart ca 20 % procent säger sig tro på en gud.

Men, långt fler säger sig ”tro på något …”

I sin diktbok Om något finns – i helhet och mångfald, närmar sig prästen och författaren Sven Hillert den längtan, det hopp och den tro som kan tänkas rymmas i detta vårt till synes motstridiga förhållande till tron.

Men, han studerar och forskar inte på frågorna.

Han söker gemenskap kring dem, uppmuntrar till samtal.

Med enkla ord, i korta dikter beskriver han sin tro.

Vad är det för något jag tror på? Och hur ska något vara för att jag ska kunna tro på det?

Vad kan det betyda om något faktiskt finns? I sjukdomens tid … Något som ger värdighet.

Vad betyder det att finna något att lita till och hoppas på i svåra tider som dessa.

Helena Jonsson

När jag bröt mot buden Maria Küchen

Argument Om något finns - i helhet och mångfald

Sven Hillert

Proprius förlag

Trösteänglar Låt oss samtala

Då och då får du en bok i dina händer som du vet kom- Vår kyrka är en sjungande kyrka. Varje vecka samlas mer att följa dig genom livet framöver, en bok som på närmare 90 000 människor i alla åldrar för att sjunga många sätt förstår dig bättre än vad de människor som tillsammans i församlingarnas 4 500 körer. Körsångarna omger dig gör. Vem såg mig då är för mig en sådan bok. utgör därmed den största frivilliggruppen i Svenska

Till det yttre är det en liten och vacker bok, skapad kyrkan. Så står att läsa i boken Vi älskar att sjunga där av Susanne Dahl och Kent Wisti. Susanne har skrivit de Sveriges kyrkosångsförbund presenterar resultatet av dikter som fyller boken, och Kent står för en kort inled- sin omfattande körinventering. ningstext om trösteänglar, samt att han har målat, ritat Boken bygger på enkätsvar från hela 93 % av Svenska eller skissat de många bilder som finns vackert återgivna kyrkans körer. Data har samlats in om körsångarnas på helsidor. Helheten är i detta fall större än summan av ålder, hur ofta körerna sjunger, vilken repertoar som delarna, och ger en upplevelse som går bortom orden, används, körernas ekonomi, mm. Vi får veta att antalet som går på djupet. Som berör. körer i Svenska kyrkan har minskat med 19 % på tio år.

Detta är en bok för de som drabbats av sorg och Antalet barnkörsångare har minskat med 22 %. Störst smärta i livet, de som drabbats av förluster de inte är minskningen bland ungdomskörsångarna, 45 %. Vad förstod hur de skulle kunna leva sig igenom. Det är en gör detta med kyrkan på sikt? Pojkar och män utgör bok som lyckas sätta ord på det som för de flesta av oss endast 22 % av alla körsångare i Svenska kyrkan, varför förblev ordlöst. Och som ger tröst, för som det står: är det så? ”tröst är erfarenheten av att inte vara ensam”. Pandemin är en påfrestande tid för församlingar-

Jag vet inget om Susanne Dahl eller vilka de förluster nas körer som inte får sjunga tillsammans på grund är i vilka hennes dikter bottnar. De behövs inte heller. av restriktionerna. Kanske finns nu istället tiden för ”Den sorg jag bär är också sorgen i dig” skriver hon, och viktiga samtal om körverksamheten och hur denna kan det är alldeles sant. Dikterna bjuder på såväl igenkän- utvecklas? Hur mycket måste man tro för att vara med ning som inkänning, och det med ett språk som är både i en kyrkokör? Vad längtar vi efter att få sjunga när det enkelt och precist. äntligen bli dags igen? Vi älskar att sjunga kan föda goda

Den gud som ryms i dessa sidor är likt många av samtal i och om kyrkans körer. Varje kapitel avslutas bilderna vag i detaljerna, med reflektioner och frågor för vidare samtal. Låt oss men har en närvaro som samtala! Ordna en digital

Vem såg mig då blir kvar när allt omkring träff i kören där ert en rasar. Det är den gud gemensamma samtal kan

Susanne Dahl och till vilken du med en av bygga goda förutsätt-

Kent Wisti dikterna kan säga: ”Om ningar för körframtiden

Argument förlag denna bägare inte kan gå efter pandemin. Vi ber förbi mig, drick den med och hoppas att den snart mig.” Och han gör det. är här! Frank Lorentzon Ulrika Melin Lasson, stiftsmusiker

Vi älskar att sjunga! Ragnar Håkansson och Marita Sköldberg Wessmans Musikförlag