En relation i förändring – om kyrkans roll i samhället

Religiositet, sekularisering, religiös institution och religionens återkomst är ord och begrepp som återkommer i samtalet och debatten om kyrkan och samhället. Stiftsadjunkt Frank Lorentzon samtalar med David Thurfjell, professor och författare till bl.a. Granskogsfolk, om kyrkans och religionens plats och roll i samhället.

För drygt tjugo år sedan skiljdes Svenska kyrkan från staten, och idag är vi – om medlemstappet fortsätter att rasa – på väg mot att bli en minoritetskyrka. Men tittar vi i backspegeln så är detta bara kulmen på en utveckling som pågått under lång tid. För att förstå hur vi hamnade där vi är idag, och vad det säger om såväl vårt samhälle som om vår kyrka, tog jag kontakt jag med David Thurfjell. Han är professor vid Södertörns högskola, och har bland annat forskat och skrivit om sekulariseringen av vårt land. Med sin senaste bok, Granskogsfolk, har han av tidningen Fokus utsetts till årets kultursvensk 2020.

Dalby kyrka i norra Värmland och Biskopsgårdens kyrka på Hisingen i Göteborg, två vitt skilda sammanhang men en och samma Kyrka.

Vårt samtal tar sin utgångspunkt vid tiden för reformationen på 1500-talet. Innan dess var Sverige katolskt, men denna kyrka utgjorde en konkurrent till olika världsliga makter. Gustav Vasa ville såväl slippa denna konkurrens som att betala pengar till Rom. Han tog därför kontrollen inte bara över riket utan även över kyrkan, och ökade därigenom sin makt. Kyrkan stod dessutom i direktkontakt med människor och deras privatliv, något som staten genom att slå ihop kyrka och stat ville komma åt. Vi befinner oss i det moderna statsbyggandets tid, vilket hänger samman med krutets utveckling. Krutet tillät effektivare arméer, och då gick det att på ett helt annat sätt än innan hålla ihop stora territorier, en utveckling vi ser över hela världen där det användes.

Gustav Vasa och hans efterträdare på tronen under 1600-talet ville i likhet med andra riken också bygga ett imperium. Kyrkan, med sin ingång i det privata, blev den perfekta apparaten för att ena och stärka riket, och dess inflytande över samhället har aldrig varit så stort som då. Kyrkan blev en statlig institution med ansvar för inte bara de religiösa handlingarna, utan även för sjukvård, fattigvård, rättskipning, juridik, lantmäteri, utbildning på alla nivåer, folkbokföring – ja egentligen allt utom posten och det militära. Prästen var såväl socknens mest utbildade person som en sorts statstjänsteman.

Man kan fråga sig om kyrkan alls var religiös på 1600-talet undrar David, och svarar själv att den i alla fall inte var särskilt religiös i 1900-talsmeningen av ordet. Begreppet

David Thurfjell, religionshistoriker och professor i religionsvetenskap, samtalar med Frank Lorentzon, stiftsadjunkt för teologisk fördjupning, om sekularisering och religionens återkomst.

religiositet som det ser ut nu fanns inte då; det är med upplysningen på 1700-talet ordet fick sin mycket snävare innebörd. Innan dess var hela samhällsbygget kristet. Så var Sverige ett kristet imperium, med ett kors på sin flagga, som spred den evangeliska tron över världen – och hela paketet ingick i detta, inte bara det vi kallar religiöst idag. Det fanns ingen domän som stod utanför det religiösa. Men efter USA:s bildande samt den franska revolutionen sprids idén om sekularisering och om en sekulär stat, och tanken uppstår på att skilja kyrka

… tackade kyrkan för lång och värld. Det ligger även i och trogen i samhällets angelägenheter. tidsandan att allt snävas in. Idén om yrkesmannen, om tjänst … David nickar, och berättar hur Alva Myrdal på sin tid rationalisering, specialisering tackade kyrkan för lång och och specialistyrken, ersätter trogen tjänst – men lade situationen där prästen var en till att ”nu tar vi över”. Den universalperson som skötte socialdemokratiska ideologin allt. är också den ideologi som tydligast förvaltat

Sammantaget påverkar detta kyrkan, som det religionskritiska arvet från upplysningmed tiden blir en alltmer specifik organisation en, precis som ateismen kanske tydligast har när allt fler områden skiljs med tiden från kyr- drivits av två revolutioner: den franska och kan och blir egna institutioner. Rättskipning- den ryska. en avskiljs 1860, sjukvården mot 1800-talets Intressant nog har kyrkan, särskilt den slut, och så har det fortsatt in i vår tid. Skolan protestantiska, själv drivit den insnävning hade t ex såväl kristendomsundervisning som som kyrkan genomgick. Som ett försvar morgonandakter långt in på 60-talet, och mot den kritik som riktats mot kyrkan för fram till 70-talet var kyrko- och skolminister dess övergrepp formuleras redan på 17- och samma post. 1991, några år innan det faktiska 1800-talet en tanke på att kyrkan inte skall skiljandet mellan kyrka och stat vid millen- vara en maktinstitution. Och gentemot den nieskiftet, försvann även folkbokföringen, och naturvetenskapliga kritiken mot kyrkan för idag är det inte mycket mer än begravnings- att den upprätthållit en världsbild som Galilei väsendet som ligger kvar i kyrklig förvalt- och andra visat inte stämmer, hävdas nu att ning. Från att ha haft en identitet av att sköta detta inte är vad kyrkan skall ägna sig åt, inte viktiga saker i staten har utvecklingen gjort vad som är viktigt för den. Dess domän är kyrkan till en (i modern mening) mer specifikt den inre känslan, och ett sådant hävdande gör religiös institution, en som har att konkurrera kyrkan oantastlig menar David. Du kan aldrig med andra andliga producenter, som New Age vetenskapligt komma åt att människor faktiskt och friluftsliv. Det är, säger David, lite som om känner vad de känner är sant i sina hjärtan! Socialstyrelsen plötsligt skulle privatiseras och hamna i en situation där man behöver kon- Vårt samtal tar nu steget till vår tid, och kurrera med t ex Amnesty och Rädda barnen den religionens återkomst som synts de senasom att vara en ”god” organisation! te årtiondena. För att förstå denna utveckling börjar David med att förklara att hela den Jag berättar för David hur jag som nybliven dynamik mellan marknadsliberalismen och präst av kyrkorådets ordförande i en försam- socialismen som format samhället efter andra ling i Göteborg fick höra att när hen många år världskriget upplöses efter Sovjetunionens tidigare av sitt politiska parti fick uppdraget fall. Det gav en helt ny karta. Innan dess fanns att axla denna uppgift, så var uppdraget att se ett enormt självförtroende i det moderna till att kyrkan höll sig till sitt och inte lade sig projektet, och alla frågor – även existentiella

… lika många medlemmar som på Nathan livsåskådningsfrågor – kanaliserades i den politiska Söderbloms tid Före 90-talet fick kyrkan inte lägga sig i omsorgen, höger-vänsterskalan. Religi- det som tidigare varit dess onen var helt onödig. Man kanske viktigaste utåtriktade avfärdade det som upptagit människor under verksamhet – att likt Jesus bota de sjuka. Men hundratusentals år – och var helt övertygade med genomslaget för New public management om att man hade rätt, att man hade knäckt var plötsligt fältet öppet att t ex starta vårdinkoden. rättningar – men då ville man inom kyrkan i

David berättar att han, när han ville under- allmänhet inte detta. Det är, säger David, en söka religionskritiken från 60- och 70-talen, förenklad bild att säga att det var socialdemosärskild inom feminismen, upptäckte att kratin som drev bort kyrkan från samhälldet fanns otroligt lite av den varan. Implicit sarenan. Det var mer komplicerat än så. ansågs kyrkan och kristendomen vara något Kyrkan har genom åren varit styrd av sina dåligt, men de var så nere för räkning att man politiker och av biskopar som främst hört inte behövde lägga någon tid på att kritisera till den folkkyrkliga traditionen, och dessa dem. Kyrkan var för den sekulära vänstern delade överlag den sekulära statens vision om helt ute, och inget man trodde någonsin skulle kyrkans uppdrag. Kyrkan har, när den drivit komma tillbaka. på utvecklingen av att ta ett steg tillbaka, därigenom sekulariserat sig själv. Och nu, när Men så föll Sovjet, och luften går ur vänster- samhället inte längre klarar sitt uppdrag, och positionen, också som existentiell position. därför i många fall har vänt sig till kyrkan och Och då kommer religionen tillbaks och återtar bett om hjälp, t ex med att avlasta psykologiden plats den haft fram till 40 år innan, något mottagningarna genom att ta sig an samtal, som sker såväl i det gamla östblocket som eller genom att organisera verksamhet och boi muslimska länder. I Sverige ser vi något ende för ensamkommande flyktingar, så finns senare på 90-talet en liknande utveckling, en tvehågsenhet över detta inte bara inom där religionen från att ha varit helt uträknad staten, utan i även inom kyrkan. I grunden på 80-talet, åter blir synlig. Detta blir särskilt delar man inom kyrkan uppfattningen att det tydligt efter attentaten 9/11, då det knappt går är samhällets ansvar att ta hand om de svaga en dag utan att det skrivs om religion i media. och behövande; idealt skall det inte behövas Och detta är inte så konstigt menar David. någon välgörenhet. Inom religionsvetenskaplig forskning menar man att religionen finns i människan som art. Avslutningsvis frågar jag David vad han tror Vi har en benägenhet att tolka världen sym- om framtiden för kyrkan. Kommer dess releboliskt och att se en dold vilja bakom det som vans och inflytande att minska, förbli oförsker. Detta fostrades bort under en tid – men ändrat eller öka? David börjar med att gissa återkom sedan, när denna fostran upphörde, att den svenskkyrkliga identiteten kommer att med full kraft. bli mer profilerad. Det behövdes inte när det

var något självklart att höra till, men utöver sekulariseringen har vi idag en situation där Sverige enligt vissa sätt att se det är Europas mest mångreligiösa land – och dessutom nästan bisarrt segregerat. Inom några årtionden kommer gissningsvis 25 procent av befolkningen att ha muslimsk bakgrund, och inom de områden där det mångreligiösa redan märks återvänder en kulturkristen identitet hos de som har en svenskkyrklig bakgrund. Barnen ser ju de andra som har en tydlig identitet och vet vad de hör hemma, och då vill de själva veta var de hör hemma. Och svensken har ju en lång tradition av en livslång men extremt lågintensiv relation till kyrkan.

Svenska kyrkan står inför problem också menar David, inte minst vad gäller vår identitet. De grupper som stöder kyrkan är också ofta de som stöder kungahuset och militären. Dessutom är Svenska kyrkan en av de mest etniskt renodlade kyrkorna i vårt land; de som flyttar hit blir i allmänhet inte medlemmar. Bägge dessa punkter stämmer mycket illa med den självbild som kyrkans ledning har och vill ge, och är något vi måste förhålla oss till framöver.

Medlemsantalet kommer förmodligen att fortsätta att sjunka gissar David, men det är svårt att säga hur mycket. Om vi jämför med England, så valde kyrkan där en högkyrklig väg under 60- och 70-talens utmaningar – och tappade sitt folk. De är idag nere på ett medlemstal på 20 procent. Sverige valde en annan väg, en där vi anställde församlingspedagoger och satsade på att vara en inkluderande och välkomnande kyrka med låga trösklar – vilket man fått kritik för. Men samtidigt har vi idag, i världens mest icke-religiösa land, ett medlemstal på 65 procent. Det är, konstaterar David, en ganska stor bedrift! Och kyrkan har idag faktisk ungefär lika många medlemmar som på Nathan Söderbloms tid, något vi missar om vi stirrar oss blinda på medlemstal räknat i procent av befolkningen.

Där avslutar vi vårt samtal. Det är två saker jag bär med mig när jag stänger av datorn genom vilken vi fört vårt digitala samtal. Dels att Svenska kyrkan, som många uppfattar som en statisk kyrka där allt är som det alltid varit, är – och alltid har varit – en kyrka i förändring. Och dels en känsla av att vår tid är en spännande tid att vara kyrka i, en med stora utmaningar, ja, men att det ändå finns hopp inför framtiden!

Text: Frank Lorentzon Foto: Torgny Lindén och Magnus Liam Karlsson/pressbild

Granskogsfolk

David Thurfjell Norstedts