Skivan Vesper – en aftonbön för vår tid

Sara Parkman har släppt skivan Vesper – där folkmusiken fylls av alla känslor som ryms i livet. Här blandas vackra melodier med ett språk influerat av den kristna traditionen.

Genom tolv låtar uppfylls lyssnaren av vargaskrik och böneliknande utrop, av milt viskade ord och stora körer, av sorg, lycka och alla känslor däremellan. – Rent innehållsmässigt är det lika mycket en uppgörelse med jaget som ett utforskande av det heliga. Den handlar om att längta efter det stora gemensamma, men också om att förstå sig själv, säger Sara Parkman.

Skivan har inhämtat inspiration från alla möjliga olika håll; den har bland annat inspirerats av gamla kloster och hur systerskapet såg ut i dem, av samtida kultur, av Saras psykolog och av sekulära rum. – Den är komponerad i avstamp från en nordisk folkmusiktradition, men också mycket från den kristna traditionen.

Sara har flera generationer av präster i sin släkt och är uppväxt med både en mamma och pappa som arbetar inom kyrkan. När hon flyttade hemifrån mötte hon andra sammanhang, utanför den kyrkliga kontexten. – Jag hamnade i kultursammanhang där folk inte har så mycket koppling till kyrkan. Många har tankar om andlighet och spiritualitet, men de har inte kyrkans språk för det.

Samtidigt ser Sara ett behov av utrymme för att tala om andligheten: – Jag vill skapa möjligheter för människor att prata om de här sakerna, jag vill skapa ett rum för det. Det finns i våra 80- och 90-talistgenerationer en längtan efter att få vara i rum där man säger att helighet existerar. Vad det än är – det kan vara olika saker. Jag har velat öppna upp för det genom skivan.

Musikintresset har funnits så länge Sara kan minnas. Hon föddes in i en familj där många musicerade och hon började spela fiol vid sju

Det är som en aftonbön för års ålder. Om musikens betyvår tid testar ihop. Det aktiva arbedelse för henne säger hon: tet med skivan Vesper pågick – Det betyder nog det under ett och ett halvt års mesta. De flesta jag känner har jag lärt känna tid. Vissa av låtarna hade påbörjats långt tidivia musiken, varje dag håller jag på med mugare, exempelvis en av dem i en föreställning. sik, det är mitt yrke men också mitt innersta Sedan sparas idéerna och samlas för att kunna – det är ett andra modersmål, eller det är mitt användas i rätt sammanhang. modersmål.

För Sara börjar skapandet av musik allTill Vesper har Sara och Hampus arbetat tid med att hitta melodin. Hon har skrivit mycket med att få in en helhetskänsla, där hela melodier hela sitt liv; ändå berättar hon att skivan är en stor rörelse. De har medvetet arlåtskapandet inte alltid är så kul: betat utifrån att det ska finnas en röd tråd som – Det är ganska jobbigt, för jag tycker ofta får ta plats, både när det gäller låtordningen att det är ganska dåligt, det som kommer till och hur låtarna binds samman. en. Man får inte tänka så mycket, mer testa, – Det var Hampus som kläckte idén med tihär är det något som känns fint – hur kan man teln Vesper, ganska tidigt. Jag vette sjutton var fortsätta på det? han fick det ifrån, men det var som att när den

Samtidigt beskriver Sara att det är i musiken titeln kom så fick det bli som ett paraply, där hon kommer till sin rätt: man plötsligt kunde börja samla en röd tråd. – När jag var liten ville jag bli politiker, bli Och Vesper – kvällsbönen – går onekligen journalist, en massa saker. Sedan har jag hittat som en röd tråd genom skivans alla låtar. Sara att det är genom musiken jag är som bäst. beskriver det med egna ord som: – Det är som en aftonbön för vår tid. Man Vespers vackra låtar har skapats av Sara och sammanfattar dagen och ser med tacksamhet hennes vän Hampus Norén; tillsammans har på dagen imorgon, med ovisshet. de jobbat fram både text och musik till skivan. – Vi arbetar jättenära Eftersom Vesper följer en varandra i processen, det är röd tråd rekommenderar fantastiskt bra, på ett sätt är Tips Sara att man lyssnar igenom det ett gemensamt verk. Vi gör också musik som inte är i mitt namn, utan för teater och så, men vi har sagt att om det är under mitt namn så är det alltid jag som kommer 2018 gjorde Sara Parkman ett sommarprat ihop med Samantha Ohlanders, där de pratar om allt från uppväxt till politik och musikskapande. Det är ett fint samtal som är precis lika aktuellt idag helheten, i rätt ordning. Den idéen bryter av från den alltmer utspridda vanan att trycka på shuffle på Spotify och få låtarna uppspelade i slumpad ordning. Om vi med första idén. som då. Sommarpratet finns istället tar oss tiden att följa

Den idé som Sara preatt lyssna på SR:s app och på med i låtarna såsom verket senterar slipas och finslipas sverigesradio.se. har skapats, så får vi följa en sedan många varv. Sara och större resa. Hampus tänker, pratar och – Vesper börjar i något

ganska tjattrigt ångestvrål och slutar i någon slags acceptans. Däremellan går den liksom igenom olika sinnesstämningar – av skam, ångest, nåd och tacksamhet.

Sara beskriver Vesper som lite mer genomarbetad än hennes tidigare skivor, men också med en större tyngd än de har haft. – Det är mer på allvar nu än den förra skivan var, det får vara lite tyngre.

Utifrån skivans titel, Vesper, frågar jag Sara vad bön betyder för henne, och hon svarar: – Det är något slags samtal som pågår. Det är en relation, för mig. Jag är inte någon fast rutin-bedjare, det är mer ett samtal.

Under intervjun flyter vårt samtal mellan religion, politik, musik och livet i stort – och ofta leder samtalsämnena in i varandra. Sara funderar en kort stund och säger sedan utifrån bönens betydelse i Sverige idag att: – Det finns mer än någonsin behov av eftertanke och att människor är samlade ihop. Att vara i bönen är att vara i närvaro av någonting som inte är mätbart, och det tror jag vi behöver – oavsett om det är i en religiös kontext eller inte. Men kanske kan bön bara ske i en religiös kontext, jag vet inte? Människor som är sekulära kanske gör motsvarande genom att till exempel vara ute i naturen.

Denna vår – och spridningen av corona – har varit speciell för många människor. Det har påverkat också Sara, precis som de flesta andra musiker, och hon har fått många jobb inställda. – Det har varit ganska skönt att det har fått landa lite och man får känna in vad man vill göra och inte bara hetsa från punkt till punkt. Men nu börjar saker i sommar ställas in och det är inte kul. Jag längtar efter att träffa folk och spela. Men det är bara att acceptera att det är så det är nu.

Namn: Sara Parkman Ålder: 30 år Yrke: Folkmusiker och tonsättare Bor: Stockholm

Det ska så småningom bli en ny skiva, som Sara lite smått har påbörjat. Men före den görs färdig vill hon helst ut och spela mer med Vesper. Hon beskriver det som att varje projekt följer en kurva: först är man isolerad med skapandet, sedan släpps något och man är nervös för hur det ska tas emot, sedan landar det lite och då åker man ut och möter folk. Först efter det är det färdigt – och med Vesper finns det mer kvar av att åka ut och spela.

Framtiden beskriver Sara utifrån musiken, lika självklart som musiken nu är för henne. Hon drömmer om att som 70-åring kunna se tillbaka på ett långt liv som musiker, där folk frågar om spännande saker hon gjort. – Det kommer såklart pendla åt olika håll med hur det går och hur det känns – att vara musiker är ingen säker väg. Men jag är tacksam att få hålla på och om det kan innebära att också ha någon slags grundtrygghet i ekonomi och sådär som behövs. Jag hoppas att jag kommer fortsätta vara nyfiken och vilja skriva.

Text: Agnes Hillert

Foto: Helen Korpak (sid 14) Foto: Frida Edlund (sid 3, 17, 18)

Texten till låten Vreden på skivan Vesper av Sara Parkman:

Må Gud välsigna dig med vredens skogar må Gud välsigna dig med ilskans dalar må Gud välsigna dig med sorgens skyar må Gud välsigna dig med tålamod

må Gud välsigna dig med vemodstankar må Gud välsigna dig med törstens fötter må Gud välsigna dig med ursinnets händer må Gud välsigna dig med ilskans vrål

ilskan öppnar upp en reva hjälper oss att ändra nånting lämnar sen den vidare till någon som kan bruka den och sy sedan igen din reva vårda såret, ge det ömhet minns den kraften ilskan gav till dig

Sara berättar att skapandet av låten Vreden började med att hon och Hampus, som är medskapare till skivan, satt och pratade om vad ilska är. – Jag tror att ilska är bra och så var jag tvungen att försöka formulera det och vi pratade om vad ilska är. Så jag SMS:ade till pappa och frågade vad bibeln säger om ilska. Han svarade att det finns den heliga vreden, men också en destruktiv vrede. Och så började vi definiera vad vrede är. Att det finns något gott i det, en kraft. Och då växte låten fram.

Vad betyder bön för dig?

Mirjam Långs

Strömstad – Bön för mig är övernaturlig kraft i vardagen. Att be är att lyfta blicken från mitt eget perspektiv, till att få mer av Guds perspektiv. Ett genuint och äkta samtal med min himmelske far.

Marcus Nilsson

Hisingen, Göteborg – Jag ber inte själv. Men jag skulle kunna tänka mig att be en buddhistisk form av bön. Den riktas inte till ett högre väsen, utan handlar om att uttala en stark önskan för någon annan varelse – ”Må alla levande varelser bli lyckliga” eller helt enkelt ”Hoppas att mina barn får det bra på förskolan”. – Jag tror inte att en sådan bön påverkar någon yttre makt, men jag tror att den kan sätta igång något i mig själv, blir en sorts träning i empati eller medkänsla.

Harald Bergengren

Falkenberg – Jag ber bara om ytterst konkreta saker. Jag ber mamma om att få komma och hälsa på henne. Jag ber min hustru visa hur man sätter igång den nya kameran och jag kan be folk gå ut ur köket när jag ska laga mat.