Luther och bönen

Luther och bönen Att förbereda sig för bön är lika viktigt som att värma upp inför en idrottsprestation

Luther strävade efter att föra klostrens rika böneliv ut till alla kristna och hela Luthers bönevärld är uppbyggd kring tanken att innesluta andra i sin bön. För Luther var de tio buden uppvärmningsord när han förberedde sig för bönen, den fria bönen, och varje bön är en påminnelse om Honom som säger ”Ja, jag kommer snart”.

Med Luther är det alltid viktigt att uppmärksamma den bakgrund som formade honom. Vad gäller bönen ska vi tänka på att han under den tid hans tänkande formades var munk i en klostertradition där kyrkofädernas, särskilt Augustinus, teologi värderades mycket högt. Likt vår tids corona spreds flera allvarliga sjukdomar i Europa och bönen för de sjuka och deras vårdare var ständigt närvarande. Efter sin tid i kloster fortsatte Luther att plädera för ett regelbundet bedjande av Psaltarens psalmer, tolkade som uttryck för Guds nåd genom Jesus Kristus.

Det är fel att säga att Luther avskaffade klostrens fasta former för bön. Snarare var reformationen en strävan att föra klostrens rika böneliv ut till alla kristna. Nu, i det nya förbundets tid, är Kristus det nya templet som de kristna genom den helige Ande görs delaktiga i. Därför är Kristi ord både källan för all bön och målet med vårt bedjande enligt Luther.

När Luther ger exempel från sitt eget böneliv är det oftast mycket fasta mönster som lyfts fram. De kan bestå i läsning av en Psaltarpsalm eller någon punkt i Herrens bön. Luther använde de fasta läsningarna som en sorts uppvärmning som låg till grund för ögonblick av helt fri bön, där Guds ord träffar rakt in i den bedjande personens levnadsomständigheter. Detta har jag skrivit mycket om i min bok Hur man ska be 1) .

Att förbereda sig för bön är enligt Luther lika viktigt som att värma upp inför en idrottsprestation. Syftet är att bedjarens tankar ska ledas in i bibliska tankemönster, bort ifrån vardagens bestyr. Luther själv använde ofta de tio buden som uppvärmningsord när han förberedde sig för bönen.

Det viktiga är inte de bibliska formuleringarna som sådana, utan att bönens värld hålls inom ramarna för den bibliska tankevärlden. Detta märks till exempel när Luther återger

Luther avskaffade inte klostrens fasta former för bön. Snarare var reformationen en strävan att föra klostrens rika böneliv ut till alla kristna.

ett visst stycke ur Herrens bön med ett annat bibelställe. Bönen ”förlåt oss våra skulder” kunde lika gärna uttryckas med ord som nästan ordagrant stämmer med Ps 143:2 ”O, käre Herre Gud Fader, gå inte till rätta med oss, ty för dig är ingen levande människa rättfärdig”.

Kopplingen mellan Guds ord och bön hade redan Paulus gjort. I 1 Tim 4:4f skriver Paulus att allt som Gud har skapat är gott och helgas genom Guds ord och bön. Den människa som i bönen går in i Bibelns egen värld kommer att kunna tacka och lovsjunga Gud också för buden och vilja styra sitt liv så att Guds vilja får råda i allt.

Luther betonar ofta att det är en fördel att be tillsammans med flera andra, ja med hela Kristi kyrka. Det var ju det som hans bön hade strävat till i klostret och den ambitionen ändrade han aldrig. Så ofta han kunde utnyttjade Luther möjligheten att medverka i den närmaste kyrkans ordinarie gudstjänstliv.

Hela Luthers bönevärld är uppbyggd kring tanken att innesluta andra i sin bön. Det främsta böneämnet är att be för prästerna och att Guds ord ska bli rätt predikat samt att sakramenten ska bli rätt förvaltade. I detta ligger förstås att man ber för dem som hittills varit fientliga mot eller likgiltiga i förhållande till den kristna tron så att även de ska komma in i den kristna gemenskapen.

Den bibliska bakgrunden till detta tänkande är två avsnitt i 1 Korintierbrevet, där Paulus skildrar kyrkan i kroppsliga termer eftersom den är Kristi kropp och därför måste framträda som en och odelad. Allt som kommer från Kyrkan (alltså med stort ”K”) kommer direkt från Gud genom de medel som Gud själv instiftat (kap 12, vers 12-31). Den andra bilden finns i kap 6, vers 19, där den troende människan skildras som ett tempel för den helige Ande. Därmed binder Luther samman

synen på den enskilda människan, den helige Andes tempel, med det stora andliga husbygge som Anden gör med Kyrkan som helhet. Detta motiv har jag arbetat med i min doktorsavhandling 2) .

Särskilt utifrån orden ”vårt dagliga bröd giv oss idag” kan man se att Luther på äldre dagar fick en alltmer positiv syn på hela skapelsen och såg den som ett uttryck för Guds faderliga godhet. Denna bön visar också att alla människor, redan utifrån skapelsen, har anledning att vara tacksamma mot Gud.

Djävulen är såväl människans som bönens huvudmotståndare; en verklig och personlig makt, som endast Gud kan sätta gränser för. När Luther i sina texter talar om att Gud vill bryta ned människan och hennes vilja ska det inte tolkas som en strid mellan människan och Gud, utan som en strid mellan Gud och djävulen. Denna strid utspelar sig dock ofta i den kristna människan, på grund av att hennes gamla och nya natur befinner sig i kamp med varandra.

Djävulens verksamhet ligger i att förstöra och förhindra det som Gud har gjort eller tänkt och därmed styra bedjarens tankar bort från det himmelska perspektivet. Det är mot den här bakgrunden som Luther så starkt betonar att man ska be i anslutning till katekesens huvudstycken. Håller man sig till katekesens formuleringar blir det lättare att förstå det som är Guds vilja i både andliga och världsliga frågor.

För att förstå hur Luther ser på bönen i familjen och samhället är det viktigt att ha klart för sig att han räknar med tre stånd; det andliga ståndet, det världsliga ståndet och hushållsståndet. Särskilt i utläggningen av bönen ”vårt dagliga bröd giv oss idag” visar Luther hur kristen fromhet hänger samman med att man tolkar de olika ståndens kallelser på olika aktuella frågor.

Den tacksägelse som hör samman med det fjärde budet, ”hedra din far och din mor”, visar hur viktigt det är med fostran enligt ståndstänkandet. Stånden behövs för att samhället inte ska falla samman, utan utvecklas i god riktning. De ansvariga inom varje stånd måste därför tänka på det stora ansvar som de har. Samtidigt behöver de underlydande be för och lyda dem som har ett särskilt ansvar, så att djävulen trycks tillbaka och förutsättningarna

Varje bön är en påminnelse om Honom som säger ”Ja, jag för fred och frid bättre. Den lutherska treståndsläran kommer snart” därför bort från det yttre skeendet och in på har blivit kritiserad och feltolmänniskans hjärta och kad på senare tid. Den kan inte dess förhållande till Gud. längre tillämpas på hela stater, utan måste anDärigenom framstår Jesus Kristus som den vändas i betydligt mindre gemenskaper, som verklige buduppfyllaren. Att ”hålla” buden är själva definierar sig utifrån reformationens för Luther detsamma som att i tro på Kristi teologiska insikter. Rätt förstådd hjälper den död och uppståndelse försöka leva i hans fulldock till att klargöra det som Gud förväntar ständiga buduppfyllelse. Visionen om denna sig av oss i de omständigheter som vi rent buduppfyllelse och ett stopp för överträdelser praktiskt är sysselsatta med. mot Guds bud är därför en viktig del av den kristna eskatologin. Varje bön är en påminDe tre första delarna av katekesen, Dekalonelse om Honom som säger ”Ja, jag kommer gen, Trosbekännelsen och Fader vår, sammansnart” (Upp 22:20). fattar enligt Luther hela Bibelns innehåll. Vi måste veta vad vi ska göra (buden), var vi ska Tomas Appelqvist söka uppfyllelsen av detta (tron) och hur vi ska universitetslektor vid Karlstads universitet få del av denna uppfyllelse (bönen). Den rätta tron hänger nära samman med den rätta kärleken och därför måste vi vara förtrogna med katekesens samtliga delar. Då har vi lättare att se oss själva i den nöd som omtalas i Ps 50:15 ”Ropa till mig när du är i nöd, jag skall rädda dig, och du skall ära mig”.

Genom att själv ta buden på allvar och försöka uppfylla dem hjälper vi också andra att lyda Guds bud. Budens uppfyllelse innebär att 1) Hur man ska be (2010) är en översättning av en text som Luther skrev till sin barberare år 1535. Den ger en en gemenskap stiftas som skyddar det liv som inblick i Luthers personliga böneliv och innehåller även vi människor lever. Exakt vad Gud förbjuder och vad gränsen går för det som man kan noter och kommentarer av Tomas Appelqvist. ska be recenseras i detta nummer av Korsväg. Hur man tillåta sig beträffande varje bud är Luther inte särskilt intresserad av. Istället använder han buden för att peka på något positivt, det som Gud önskar se uppfyllt. 2) Bönen i den helige Andes tempel – Människosyn och kyrkosyn i Martin Luthers böneteologi (2009) doktorsavhandling i systematisk teologi. Texter om Psaltaren och Fader vår står i fokus och det historiska

Med den här rika synen på budens innebörd blir det än mer omöjligt för människor att tro att de i sig själva klarar att uppfylla buden helt och fullt. Uppmärksamheten leds resultatet, att bönen står i nära relation till buden och deras uppfyllelse, sätts i relation till nutida teologiska uppfattningar som diskuterar hur luthersk teologi kan utformas i dialog med bland annat ekumeniska framsteg under 1900-talet.