Luther och bönen
Att förbereda sig för bön är lika viktigt som att värma upp inför en idrottsprestation Luther strävade efter att föra klostrens rika böneliv ut till alla kristna och hela Luthers bönevärld är uppbyggd kring tanken att innesluta andra i sin bön. För Luther var de tio buden uppvärmningsord när han förberedde sig för bönen, den fria bönen, och varje bön är en påminnelse om Honom som säger ”Ja, jag kommer snart”.
M
ed Luther är det alltid viktigt att uppmärksamma den bakgrund som formade honom. Vad gäller bönen ska vi tänka på att han under den tid hans tänkande formades var munk i en klostertradition där kyrkofädernas, särskilt Augustinus, teologi värderades mycket högt. Likt vår tids corona spreds flera allvarliga sjukdomar i Europa och bönen för de sjuka och deras vårdare var ständigt närvarande. Efter sin tid i kloster fortsatte Luther att plädera för ett regelbundet bedjande av Psaltarens psalmer, tolkade som uttryck för Guds nåd genom Jesus Kristus. Det är fel att säga att Luther avskaffade klostrens fasta former för bön. Snarare var reformationen en strävan att föra klostrens rika böneliv ut till alla kristna. Nu, i det nya förbundets tid, är Kristus det nya templet som de kristna genom den helige Ande görs delaktiga i. Därför är Kristi ord både källan för all bön och målet med vårt bedjande enligt Luther.
64
Korsväg 2 | 2020
När Luther ger exempel från sitt eget böneliv
är det oftast mycket fasta mönster som lyfts fram. De kan bestå i läsning av en Psaltarpsalm eller någon punkt i Herrens bön. Luther använde de fasta läsningarna som en sorts uppvärmning som låg till grund för ögonblick av helt fri bön, där Guds ord träffar rakt in i den bedjande personens levnadsomständig heter. Detta har jag skrivit mycket om i min bok Hur man ska be 1). Att förbereda sig för bön är enligt Luther lika viktigt som att värma upp inför en idrottsprestation. Syftet är att bedjarens tankar ska ledas in i bibliska tankemönster, bort ifrån vardagens bestyr. Luther själv använde ofta de tio buden som uppvärmningsord när han förberedde sig för bönen. Det viktiga är inte de bibliska formuleringarna som sådana, utan att bönens värld hålls inom ramarna för den bibliska tankevärlden. Detta märks till exempel när Luther återger
