Krönika: Begrundan – be och grunda

Krönika | Hans Kvarnström

Begrundan – be och grunda

Under 20 år har vi i Karlstads domkyrka öppnat för objektlös och ordlös meditation och kontemplation. Varför gör vi då på detta viset? Jo vår tro är att Gud har lagt ner en hunger i oss, en längtan, som vill tillfredsställas. Vårt sökande tar sig olika vägar och vi tänker att det är bra att så många stigar som möjligt in i kyrkan och tron är och förblir upptrampade och levda i kyrkans famn.

I alla tider har det funnits behov av stillhet och inre samling i världen och i kyrkans liv. I dessa dagar när detta skrivs har vi för första gången på länge en stor gemensam oro som vi alla delar. Nu finns en kollektiv känsla av att samling, ro, stillhet, och lugn behövs. På individplan finns naturligtvis denna längtan och detta behov i varierande grad alltid i en människas liv.

Vår tro är att livet är oss givet från Gud som är tillvarons grund. Detta liv delar vi med allt skapat och Gud möter oss på ett mångfaldigt sätt. Det är i Gud vi lever och rör oss och är till. Tillvaron är härligt komplex och ibland förfärligt komplicerad. Kyrkans sätt att svara på detta välsignade mysterium har genom tiderna därför också varit mångfaldigt komplext i tacksamhet över Guds närvaro och kärlek till oss. I vår kristna tradition, likaväl som i andra religioner, finns det en lång och levande historia av att begrunda tro, liv och existens genom meditation och kontemplation. Vår vän Jesus var inte bara aktiv, han drog sig också ofta tillbaka. Vad han gjorde då kan vi kanske inte så noga veta. Däremot satte han ett mönster för oss. Han visar vikten av att leva både i ut- och inandning, både i aktivitet och i kontemplation. Det är just det vi försöker göra möjligt genom vår meditationsverksamhet inom kyrkan. Vi erbjuder välkomnande platser för samtidens splittrade, oroliga och förväntansfullt sökande människor. De kan komma till kyrkans famn för att finna vila och andas in och ut. Vår tro och förhoppning är att vi här kan hjälpa varandra till ett nytt sätt att bli bekanta med den urgamla och livsuppehållande bönen som vår andning är.

Andningen, denna Guds gåva, som det så vackert står om i Bibelns skapelseberättelse, äger ju rum i våra kroppar. Därför finns det också en lång historia där kroppens betydelse för bön och meditation lyfts fram. Varje sittning börjar med att vi uppmärksammar våra kroppar precis som de är. Basal kroppskännedom som påminner oss om att vi inte bara har kroppar utan

att vi verkligen också är kroppar. Vi sätter oss inför centralaltaret på pallar, kuddar eller stolar på ett sådant sätt att vi kan sitta stilla och låta andningen så obehindrat som möjligt äga rum i oss.

Naturligtvis introducerar vi de som kommer för första gången. Det behövs av flera skäl. De flesta av oss är ovana vid tystnad, kroppens stillhet och frånvaron av yttre aktivitet. Vi brukar säga att det aldrig är för sent att göra ingenting. Det ska inte tas som en klatschig slogan, tvärtom kommer det ur en levd erfarenhet av att det finns något som väntar oss när vi inte sysselsätter oss hela tiden utan finner stunder av stilla begrundan. Begrundan, detta vackra ord som består av orden att be och att grunda. Vår övertygelse är också att den stillhet och tillit vi söker redan finns inom oss och utanför oss och att den längtar efter oss. Det är denna

Gudslängtan som kommer både från Gud och från oss själva och allt levande som får oss att komma tillsammans i stilla väntan och begrundan, meditation och kontemplation inför Gud och göra som Jesus gjorde: vila i tillit för att leva och verka i tillit.

Text: Hans Kvarnström Foto: Cecilia Hardestam

Vill du prova en stund av stilla begrundan tillsammans med bland andra textförfattaren Hans Kvarnström (i grå skjorta) kan du prova att vara med digitalt. Sök på svenskakyrkan. se/karlstadspastorat och skriv Meditation i sökrutan och klicka dig vidare.