Krönika | Hans Kvarnström
Begrundan – be och grunda
U
nder 20 år har vi i Karlstads domkyrka öppnat för objektlös och ordlös meditation och kontemplation. Varför gör vi då på detta viset? Jo vår tro är att Gud har lagt ner en hunger i oss, en längtan, som vill tillfredsställas. Vårt sökande tar sig olika vägar och vi tänker att det är bra att så många stigar som möjligt in i kyrkan och tron är och förblir upptrampade och levda i kyrkans famn. I alla tider har det funnits behov av stillhet och inre samling i världen och i kyrkans liv. I dessa dagar när detta skrivs har vi för första gången på länge en stor gemensam oro som vi alla delar. Nu finns en kollektiv känsla av att samling, ro, stillhet, och lugn behövs. På individplan finns naturligtvis denna längtan och detta behov i varierande grad alltid i en människas liv. Vår tro är att livet är oss givet från Gud som är tillvarons grund. Detta liv delar vi med allt skapat och Gud möter oss på ett mångfaldigt sätt. Det är i Gud vi lever och rör oss och är till. Tillvaron är härligt komplex och ibland förfärligt komplicerad. Kyrkans sätt att svara på detta välsignade mysterium har genom tiderna därför också varit mångfaldigt komplext i tacksamhet över Guds närvaro och kärlek till oss.
38
Korsväg 2 | 2020
I vår kristna tradition, likaväl som i andra religioner, finns det en lång och levande historia av att begrunda tro, liv och existens genom meditation och kontemplation. Vår vän Jesus var inte bara aktiv, han drog sig också ofta tillbaka. Vad han gjorde då kan vi kanske inte så noga veta. Däremot satte han ett mönster för oss. Han visar vikten av att leva både i ut- och inandning, både i aktivitet och i kontemplation. Det är just det vi försöker göra möjligt genom vår meditationsverksamhet inom kyrkan. Vi erbjuder välkomnande platser för samtidens splittrade, oroliga och förväntansfullt sökande människor. De kan komma till kyrkans famn för att finna vila och andas in och ut. Vår tro och förhoppning är att vi här kan hjälpa varandra till ett nytt sätt att bli bekanta med den urgamla och livsuppehållande bönen som vår andning är. Andningen, denna Guds gåva, som det så vackert står om i Bibelns skapelseberättelse, äger ju rum i våra kroppar. Därför finns det också en lång historia där kroppens betydelse för bön och meditation lyfts fram. Varje sittning börjar med att vi uppmärksammar våra kroppar precis som de är. Basal kroppskännedom som påminner oss om att vi inte bara har kroppar utan
