Meditation är rummet där vi kan lyssna på Gud

Att sitta ner och göra ingenting. Kristen djupmeditation är just så. I dag kopplas djupmeditationerna ofta till den buddistiska zen-traditionen. Za-zen betyder just ”sitta till stillhet”.

Men meditationer i tystnad har funnits med i den kristna kyrkan sedan dess begynnelse, ofta kallad kontemplation.

I meditationen stannar man upp i nuet. I den ordlösa bönens tystnad och stillhet får man öva sig i att lyssna, öva sig i vakenhet och uppmärksamhet när både det yttre och inre bruset får klinga av.

Hjärtats bön är ett annat namn på djupmeditationen. ”Man integreras i Kristi mystiska kropp”, skriver karmelitmunken Wilfrid Stinissen i sin bok om kristen djupmeditation.

Meditation har alltid varit bön för mig

– Vara ett med Gud, det är det som är meningen. Och nuet är den punkt i livet där vi kan vara ett med Gud. Så förklarar Lina Gyllensvärd syftet med kristen djupmeditation.

Lina Gyllensvärd leder en liten grupp i Varbergs kyrka, som samlas tidigt på tisdagsmorgnar för att meditera. Efter en liten övning där kroppen får sträckas ut, sitter man antingen på en pall eller kudde, eller på en stol, stilla med rak rygg. Efter en klockklang och bönen Vår fader är det tystnad som råder i ungefär 40 minuter.

Metoden? – Sitt stilla, gör ingenting, förklarar Lina Gyllensvärd.

Det är nämligen i tystnaden och stillheten det händer något. När den som mediterar fokuserar på nuet, kan det inre bruset av tankar få klinga av, och då kan vi lyssna inåt. Andningen hjälper till att återvända till nuet, när tankarna vill rinna iväg på annat. – Då kan vi på utandningen säga Jesus, på inandningen Kristus. Vi behöver hela tiden komma tillbaka till nuet. Den helige Benediktus sa att ”nuet ska föra er närmare Gud”, säger Lina.

Hennes egen väg in i kristen djupmeditation började då hon i 20-årsåldern var student i Lund. Men en faster till hennes pappa hade långt innan gjort starkt intryck på henne. Fastern bodde i Tyskland och var katolik. – När vi var nere i Tyskland och hälsade på, gjorde hon väldigt stort intryck på mig, hon hade sådan livsglädje och kärlek, och det slog mig vilken vördnad man visade i kyrkan. Mitt katolska arv är väldigt viktigt för mig. Jag funderade över om jag skulle bli nunna eller leva med familj. Mina vänner tyckte det var en konstig fråga att ställa sig.

Nå, åter till studentlivet i Lund. Där ordnade studentprästerna en dag meditationsdag med dominikanermunken Bernhard Dürell som ledare. Och det han lärde ut var zen-mediation. – Det måste vara något väldigt bra om en katolsk munk praktiserar det, tänkte jag.

Varför? – Jag är väldigt aktiv och engagerad, har många tentakler ute, och upptäckte att jag behövde stillheten.

Upptäckten gjorde att Lina fick kontakt med

När jag vaknade upp erfor jag, att det här är något en buddistisk zen-nunna och jag måste göra 300-talet, som erfarit att åkte på en sesshin, en retreat, ”jag är ett med Gud”. Den där man mediterade åtta timerfarenheten finns sedan mar per dag. kyrkans början. Och i många texter i Bibeln – Hemma i mitt studentrum upplevde jag uppmanas vi att dra oss tillbaka och be i sedan ett verkligt momentum, jag lägger mig tystnad, i stillhet. ”I stillheten blir ni starka”, i sängen och är för första gången helt stilla i skriver Jesaja. mina tankar. När jag vaknade upp erfor jag, Hon påpekar att det också finns nutida att det här är något jag måste göra, inte bara kristna med den erfarenheten, som Margareta på en sesshin utan dagligen, då gör det väldigt Melin och Martin Lönnebo. stor skillnad i mitt liv. Det har gjort väldigt – Vara ett med Gud, det är det som är mestor skillnad. ningen. Vi är skapade till Guds avbild, säger

Upplevelsen gjorde att hon var kristen men Lina och förklarar med en bild: Jesus, i honom praktiserade buddism … strömmade källan fritt, källan var helt ren. – Min gudstro har varit stark ända sedan jag Vi bär den källan inom oss, alla människor, var liten, jag har alltid varit kristen. Jag tror och ofta finns det avlagringar och sediment, att detta var en väg Gud ville jag skulle gå, det grejer i vägen, vattnet är inte riktigt rent. När tvivlar jag inte på. vi sätter oss och blir stilla, sjunker sedimenten

I Lund hade hon en studiekamrat som kom till botten och det klarnar, både i kroppen och att stå henne nära. i sinnet. – Hon var väldigt aktiv kristen, jag var väldigt aktiv buddist, ändå hade vi mycket Vad säger du till dem som är rädda för att det gemensamt. Hon öppnade mitt sinne för att handlar om att blanda religioner? tro igen. – Prova. Smaka och se.

En alpha-kurs och ett möte med nunnan – Erfarenheten att vara ett med allt, som syster Sophie, som också intresserat sig för kristna mystiker vittnar om, kan även buddisbuddism och meditation, öppnade till slut ter vittna om. Det är en gemensam erfarenvägen till en förnyad kristen tro. Och med het av det gudomliga. Sedan har vi ju inom den till kristen djupmeditation. kristendomen Jesus som den levande Guden, det är ju den stora skillnaden. Meditation När prästen Per Mases på Berget i Rättvik har alltid varit bön för mig. Om man vill lära introducerade zen som metod också i kristen känna någon, behöver man ju lyssna på den meditation på 80-talet var det kontroversiellt, man vill lära känna. På något sätt är meditamånga befarade religionsblandning (synkretionen rummet där vi kan lyssna på Gud, vara tism). Är det så även i dag? mottagande i stillheten. Vi har så lätt att gå i – Per Mases förde samman två traditioegen kraft, men Gud vill ju ge oss, han vill visa ner. Utifrån det jag ser, så han tog in zen och oss vägen och ge oss det vi behöver. Vi kan integrerade den i den kristna praktiken. Det sitta vid hans fötter och ta emot. var egentligen inget nytt inom kyrkan, det finns kristna mystiker dokumenterade sedan Text & foto: Lasse Bengtsson

Sitta till stillhet

– Jag säger fortfarande att jag är buddist, men… Boris Melvås i Varberg sökte sig österut när han inte fick svar på sina frågor i kyrkan. Men han har ena foten kvar i Svenska kyrkan. Han mediterar både enligt buddistisk tradition och kristen. – Är jag i en kyrka, mediterar jag utifrån Bibeln, säger han.

Men låt oss ta hans berättelse från början. Vi möts i ett samtalsrum i Varbergs kyrka, där vi möttes när fastan började i en bokcirkel – innan coronan la hinder i vägen.

Boris är född och uppvuxen i Mölndal, 1975 kom han till världen tillsammans med en tvillingbror, i familjen fanns då redan ett par äldre halvbröder. Både mamma och pappa var troende men inte särskilt kyrkligt aktiva. Att be aftonbön var en självklarhet tills han var i begynnande tonår, och det var självklart att han skulle konfirmeras. En traditionell barnatro, med andra ord. – Jag hade med mig kristendomen, såg Gud som något självklart, men det var inte något aktivt i mitt liv, utan något jag tog med mig, en tradition, en botten så att inte min världssyn skulle vara utan grund.

Men hans livsvandring skulle föra honom på andra vägar. Han blev intresserad av asiatiska kampsporter och började träna judo, senare den koreanska sporten hapkido.

Det är viktigt att hålla isär och inte göra ett mischmasch av Vad var det som lockade? – Jag tror det var känslan av alltihop i kyrkan. Det gav mig ingen väckelse att gå till gudstjänst. något nytt, något exotiskt, Alla var trevliga och glada, jag var en sådan personlighet men det gav inget djup, och som ville söka mig bort från det vanliga. de tankar jag då hade dog ut. Jag tror att det Han ville inte bara träna för att bli duktig handlade om att många konfirmerades av i sporten, han ville också förstå grunderna tradition, inte för att de sökte en tro. Kyrkan för kampsporterna, började läsa om zen och hade en chans, men missade dem som hade en så småningom qi gong, där man kombinerar längtan efter en djupare tro. långsamma och mjuka rörelser med andning och koncentration. Från början sökte han inte Men nu söker Boris sig tillbaka till kyrkan någon andlig koppling i kampsporterna, utan och en kristen tro – på lite olika vägar. En av den kom med just qi gong, som också innehålvägarna heter Athena, hans nu ettåriga dotter, ler meditation. ett barn han har tillsammans med hustrun – Jag satt i pappas arbetsrum och mediterade Emelie, som är född och uppvuxen i Kina. en kvart varje dag, berättar han. Ni valde att döpa henne i Svenska kyrkan. Vad tänkte du då du stod med barnet vid dopDet ledde honom i den gren inom buddismen funten och hon döptes i Faderns, Sonens och som kallas zen, samma metod som kristen den Helige Andes namn? djupmeditation använder (za-zen betyder ”sitta – Ja, jag får erkänna att det från början var till stillhet”). ett önskemål från min mamma. Men jag var

Kändes det som att du hittat hem när du införstådd med att om vi döper, så kopplas kom in i den buddistiska världen? barnet till Svenska kyrkan. Även om jag har – Ja, så var det, särskilt när jag läste Zen Mind, en buddistisk tro fortfarande, vill jag att hon Beginners Mind av Shunryu Susuki. Då kände ska höra till Svenska kyrkan och få kunskapen jag direkt att detta var något jag letat efter. om vägen till evigt liv, som man säger under

Vad var det du fann? dopet. Jag vill att hon ska få det med sig, att – Beskrivningen av att saker och ting redan hon behöver få en koppling till en genuin är färdiga, man behöver inte ändra på något, religion som har ett fundament att stå på. Jag lösningen ligger i ens egen inställning. Om jag känner inte att buddismen har det i Sverige. ändrar min inställning till livet, kan jag få frid. Du lärde dig själv som liten att be aftonbön, ber du nu med ditt barn? Vad var det du fann i buddismen som den – Nej, inte i nuläget, hon är liten, men jag kristna tron inte kunde ge dig? har nog tänkt att göra det. Men jag har tänkt – Om jag går tillbaka till konfirmationen, så ge henne förståelse för buddismen också, så att hade ju Svenska kyrkan en chans där. Men jag hon sedan kan välja när hon blir stor, vilken upplevde att det handlade väldigt mycket om väg hon ska ta. Jag vill ge henne chansen, en att läsa Bibeln och att gå ett visst antal gånger genuin chans.

Den andra vägen tillbaka är lite mer oväntad. – Jag gick med i Kristdemokraterna och började tänka på vad som är kristna värderingar, så jag började läsa Bibeln i politiskt syfte för att förstå partiprogrammet och mina partikollegor. Många av dem kommer från Pingstkyrkan.

Den tredje vägen är inte oväntat meditationerna. Under en kort tid bodde han i Huskvarna, där han började med kristen djupmeditation, då det inte fanns någon buddistisk förening där. Och han insåg att det fanns många beröringspunkter. Men också en rädsla. – Meditationerna där hade ingen särskild kristen fokus, och det tyckte jag var synd. Det är som att man är rädd att det ska införas buddism i kyrkan, rädd för att det ska skrämma bort folk, man gör det bara till en kurs i meditation.

Är inte rädslan för synkretism (blandning av religioner) befogad? – Det är viktigt att hålla isär och inte göra ett mischmasch av alltihop, en new age-rörelse i kyrkan. Om zen är vägen till insikt, ska man ju i kyrkan ha fokus på Bibeln. Är jag i en kyrka, mediterar jag utifrån Bibeln, det gjorde jag ju även när jag gick en bokcirkel i kyrkan under fastetiden. Bara man håller dem separerade.

Har du både kristna och buddistiska symboler hemma? – Ja, jag har bland annat en ikon.

Text & foto: Lasse Bengtsson Ett standardverk i ämnet är En bok om kristen djupmeditation av Wilfrid Stinissen (Libris förlag), utgiven första gången 1990 och sedan tryckt i flera utgåvor.