Ledare: Bönen förenar oss

Ledare | +Susanne Rappmann

Bönen förenar oss

Nu och då vänds livet upp och ner.

Det händer oss alla, men sällan alla på en gång. Vem kunde föreställa sig att världen skulle stanna på det sätt som skett? Ingen enda av oss är opåverkad av den pandemi som sveper över vår värld.

Du som läser denna text hör med stor sannolikhet till dem som har bett för situationen. Kanske deltog du i Påve Franciskus upprop att gemensamt be Vår Fader den 25 mars. Jag gissar att andelen bedjande människor har ökat markant denna vår. Vi var många redan innan – ungefär 1 miljon svenskar ber varje vecka. Och nu är vi än fler. Det passar därför bra att detta nummer av Korsväg handlar om bön.

En av dem som intervjuas är min biskopskollega i Linköping, Martin Modéus. Han har skrivit en ny bok om bön, Finna bönen som redan finns (Verbum 2020). En av de saker jag bär med mig efter att ha läst boken är insikten om att bön förenar. Han skriver på sid 24: Bön är ett av de mest mångkulturella och kulturöverskridande fenomen som vi människor har. Visst varierar bönens former världen över, men under sin yta av olikhet mellan olika kulturer tycks bönen vara en mänsklig sammanhållande faktor.

Bön som förenar. Så ofta tänker vi på allt som skiljer oss människor åt, den här våren har vi dessutom tvingats hålla fysisk distans. Men bönen förenar, även om vi fått allt färre tillfällen till gemensam bön i kyrkan. Det har varit smärtsamt att uppmana trogna gudstjänstdeltagare att stanna hemma. Och beslut om att inte fira offentliga gudstjänster pekar på det extraordinära i denna situation. Samtidigt kan jag konstatera att den enorma omställning som skett i våra församlingar har gjort att vi upptäckt nya sätt att vara kyrka tillsammans.

Under en vecka i april gjorde jag en sådan erfarenhet på bönens område. Den veckan var sedan flera år tillbaka vikt för biskopsmötets gemensamma retreat. En vecka i gemensam tystnad som jag sett fram emot, och som av flera skäl inte gick att genomföra. Frågan vi ställde oss var om det gick att ställa om? Fanns det något sätt att bevara retreatens möjlighet i en helt annan situation. Till slut landande vi i en överenskommelse att be på gemensamma tider och i samma form. Och att läsa samma bibeltexter. Det var befriande enkelt att genomföra, också om vardagen krävde många möten. Bönen

knöt oss samman. Den skapade en god och stark känsla av gemenskap. En fin upplevelse som gav mersmak.

När pandemin är över kommer vi ha lärt oss många nya saker. Vi kommer ha gjort både svåra och goda erfarenheter. Jag hoppas att vi får tillfälle att mötas och dela dem med varandra. Till dess – låt oss be för varandra och vår värld.

Och för ett ögonblick förundras över att våra böner förenas med miljontals andras böner med ett snarlikt innehåll.

+Susanne

VÅRT ROP TILL DIG

”Du måste lära dig att ropa och inte sitta där för dig själv eller ligga på bänken, hänga med huvudet och bita och gnaga dig med dina tankar, sörja och söka efter hur du kan komma undan, och tänka på hur illa det går för dig; hur synd det är om dig och vilken bedrövlig människa du är. Nej, upp med dig, du late, fall på knä och lyft händer och ögon upp mot himmelen, läs en psalm eller Fader vår och lägg fram din nöd inför Gud, klaga och ropa till honom, under tårar om så skall vara.”

Martin Luther

”Jag kvistar stammen. När jag närmar mig toppen lägger jag en hand på stammen. Den är kall. Det är kallt där uppe, tänker jag och vänder mig mot himlen.”

Axel Lindén, Tillstånd. Varannan gran, varannan tall och andra orimligheter

”Tro din spontana impuls din lust att dela och glädja. Tro ditt hjärta om gott du människa skapad att älska.”

Margareta Melin, Tro ditt hjärta om gott. En mosaik om människosyn

”Det finns mycket här i världen men det enda man kan vara säker på är tack förlåt.”

Laleh, om sin låt Tack förlåt

/…/ när jag rådlös och förtvivlad höjer bönerop i natten kan jag visserligen höra Jobs: ”Ropa fritt – vem finns, som svarar dig?” Men så slutar den inte denna min natt. Ju mer den tätnar, desto mer tänker jag på boken med över sextiotusen löften och hör i mörkret dessa ord: ”Innan de ropar skall jag svara” /…/

Majken Johansson, Vem finns

/…/ Vi ställs dagligen inför mängder av situationer som kräver vår fulla uppmärksamhet och handlingskraft. Allt från att få fram middagen i rätt tid, köra buss, ta hand om barnen i en förskoleklass till att vårda svårt sjuka patienter på intensivvårdsavdelning fordrar närvaro, kunskap och praktisk handling. Sker allt detta utan Guds närvaro? Sitter han på första parkett i kyrkan och väntar på lite lagom fromma besökare som kan be en stund och sedan återgå till sin vanliga vardag?

Nej, Gud är verksam i alla som gör det goda. Varje god handling, tanke, insikt och kunskap har sitt ursprung i honom. Det förringar inte människans insats, snarare gör det hennes storhet tydligare. Gud arbetar genom våra ord, händer och tankar. /…/

Syster Ingrid, Heliga hjärtas kloster, Signum 8 maj 2020

Lär mig att bedja av hjärtat, inte i afton men nu. Hjälp mig att älska min nästa, inte på avstånd, men här /…/

Britt G Hallqvist, Den svenska psalmboken nr 214

/…/ Att ha någonstans att komma, självklart, utan att knacka, rakt in i öppna armar /…/

Anna Greta Wide, Dikter i juli

”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta så ska dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”

Lukasevangeliet kapitel 11 vers 9-10

”Jag tror på bönhörsel. Jag tror att det finns någon som tar emot bönen som vi ber om vi ber uppriktigt. Vi behöver inte gå till någon kyrka. Vi behöver inte gå till någon synagoga. Vi behöver inte gå till någon moské. Jag tror att man kan be i enskildhet och på något sätt nå kontakt med ett högre väsen.”

Leif Silbersky, P4 Extra, 17 feb 2019