Omsorg utan ord

I Nordmarkens pastorat finns kyrkans fyrbenta medarbetare i form av tjänstehundar. De är till hjälp för människor i både glädje och sorg.

Arbetsdagen börjar i Fjärilsparken i Årjäng. Tjänstevästarna är på – de specialbeställda med Svenska kyrkans färger och logga. Var och en har sin egen.

– Västen är viktig. Den signalerar att hundarna jobbar, att det finns tydlighet och struktur, säger diakoniassistent Matilda Ström.

Hon släpper ut erfarna Busker och Lizzie, tonåringarna Knox och Dissa får stanna kvar i bilen bakom galler ett tag. Barn, men också många vuxna, flockas snabbt runt de sociala tjänstehundarna. På linan, vid böckerna, runt hindren. Matilda lotsar och stöttar i kontakterna. Som hundförare gäller det att vara lyhörd både för djurens och barnens behov.

Det är bibliotekets litteraturpedagog Cecilia Näslund som bett Matilda att delta på kommunens sommarsatsning Läsa äger. Författarbesök och diverse aktiviteter har ordnats i centrala Årjäng. Hundarna har en självklar plats. Sham Alsummur sitter uppkrupen på en bänk med Busker och läser högt ur boken Clownerna.

– Att göra det för honom är mycket lättare än för en kompis. Hundar skrattar inte om man läser fel, säger hon.

Det kravlösa är välgörande – att bli fullt ut accepterad och omtyckt för den man är. Cecilia har sett det många gånger. Hon berättar om samarbetet mellan kyrkan och biblioteket, hur

Sham Alsummur läser högt för Busker och Lizzie. – Det är lättare än för en kompis, hundar skrattar inte om man läser fel, säger hon.

Matilda möter barnen och låter dem få läsa för hundarna.

– Det är ett jättebra sätt att få testa sin röst och öka självkänslan.

Hon ser det också i skolmiljön.

– För barn med koncentrationssvårigheter är kontakten med hundarna väldigt fin. Djuren skapar närhet och lugn. De är tillgivna. Och de ställer inga frågor, säger Cecilia.

Efter ett par grillade lunchkorvar och parkmingel är det dags för kyrkans personal att ta sig vidare mot Kvarnåsen, kommunens äldreboende. Matilda och hundarna gör regelbundna besök hos de äldre. Det kan vara större samlingar och aktiviteter såväl som enskilda samtal.

I dag ska de träffa Birgit Andersson men redan i korridoren, bland vävstolar och rullatorer, blir det spontana möten, skratt och prat.

Hundarnas närvaro påverkar människor, stämningen blir gladare och öppnare. Det gäller såväl bland barnen och böckerna som på äldreboendet. Att de fyrbenta är en integrerad del av Matildas diakonala uppdrag är så påtagligt.

Birgit, som bor på avdelningen Staren, tar emot. Hon är relativt nyinflyttad i sina två rum och har bara hunnit träffa hundarna en gång tidigare.

– Många av de som bor här har haft djur förr så det är uppskattade besök, berättar hon.

Busker lägger huvudet i Birgits knä, hon stryker det sakta och pratar både med honom och med Matilda. Efter ett tag bestämmer sig lilla Lizzie för att ta steget från Matildas knä till Birgits.

– Hon läser av och inväntar. Ömsesidig respekt är viktig.

Matilda beskriver mötet som en triangel, där föraren är ena vinkeln, hunden den andra och Birgit den tredje. Förhållningssättet är professionellt. – Vi samspelar alla tre på lika villkor.

Den fysiska , taktila dimensio nen, är ständigt närvarande. Hundarna ger uppmärksamhet och värme. Tillgivenheten är central men aldrig beordrad. En form av ordlös själavård uppstår.

– De behöver motion och att gå där bredvid varandra skapar en avslappnad situation. Det kan vara lättare då att våga berätta om saker som är svåra.

Matilda har lång erfarenhet av att jobba med hundar som resurs och leda samtal med människor i utsatta situationer. Hon tillhör pionjärerna och började inom LSS i Malmö redan 2007. Personer med förvärvade hjärnskador fick testa att ha hundar i den dagliga verksamheten. Resultaten var över förväntan. De sociala förmågorna ökade, liksom perception, motivation och minne.

Kyrkoherde Annika Borg

– Vi utvecklade hela tiden vad hundarna kunde göra och under de sista åren deltog 130 personer i verksamheten. Det var jättelyckat.

– Djuren kan vara en ingång till prat men de kan lika gärna vara ett avbrott i ett jobbigt samtal.

Matilda poängterar känslan av sammanhang. Hon jobbar enligt KASAM, med en metod som fokuserar på människors hälsosamma resurser och förmågor, så kallade friskfaktorer, i stället för att uppmärksamma det som inte fungerar. Att till exempel följa med Matilda och hundarna på promenad är en riktig och meningsfull aktivitet.

Matilda har även varit anställd som adjunkt på Malmö universitet och undervisat bland annat om djur i vården. Hon är också utbildare för sociala tjänstehundsteam.

För tre år sedan lämnade hon Skåne och flyttade med familjen till Årjäng. Matilda har rötter här och fick jobb som fritidsledare inom kyrkan. Hundarna ägnade hon sig åt på fritiden. Men nya kyrkoherden Annika Borg såg möjligheterna. För henne är det en dröm som förverkligas i Årjäng. Annika har länge velat jobba med djur i själavårdande verksamhet.

Kyrkans hundteam är självklart i Fjärilsparken när Årjängs kommun ordnar sommarkul med läs-tema. Litteraturpedagog Cecilia Näslund är mån om samarbetet.

Det diakonala hundteamet Matilda, Busker och Lizzie arbetar framgångsrikt tillsammans i Nordmarkens pastorat i Årjäng.

Tjänstehundarna, som har eget rum och alltid är med sin förare på jobbet, har varit anställda i Nordmarkens pastorat i drygt ett och ett halvt år.

– Jag har sett och vet vad det gör med människor, säger hon. Så kom jag hit och här fanns Matilda, med all sin erfarenhet, och sina hundar. Det sade pling hos mig. Sedan började vi prata och planera.

Matilda blev diakoniassistent och hundarna tog plats i pastoratets ordinarie verksamhet – bland konfirmander, barn och äldre.

Allergier och rädsla är två risker som de sett till att förebygga från första början. Bland annat genom tydlig information och ett nära samarbete med Astma- och allergiförbundet. På pastorsexpeditionen sitter skyltar som berättar att det finns djur i lokalerna men också telefonnummer direkt till Matilda för den som har frågor.

– Jag har inte fått ett enda samtal, berättar hon.

Tjänstehundarna, som har eget rum och alltid är med sin förare på jobbet, har varit anställda i Nordmarkens pastorat i drygt ett och ett halvt år. Annika tycker att det varit helt okomplicerat och sammanfattar erfarenheterna i tre ord:

– Välgörande, avgörande och omvälvande. Hon konstaterar att Matildas verksamhet vuxit från dag ett, och att den är både till glädje och hjälp för människor.

Vad är skillnaden om det är kyrkan eller en offentlig aktör som anställer tjänstehundar som resurs i sitt sociala arbete?

– Vi har en annan ingång, ett teologiskt och etiskt statement, säger Annika.

Hon betonar förvaltarskapet och vördnaden för allt levande.

– För mig är den teologiska synen och den kristna etiken central, hur vi tar hand om vår skapelse och hur vi behandlar varandra. Samspelet mellan djur och människor är så viktigt.

Arbetssättet med hundarna gör det hela konkret och tydligt, tycker hon.

– Vi värnar djur och natur och visar i handling hur vi hänger ihop. Det finns en djupdimension, att vi kommunicerar över artgränserna. Så häftigt.

Planer framåt för hundarna saknas inte i Nordmarkens pastorat. Samtalsgrupper av olika slag håller på att ta form och på önskelistan står både klosterträdgård och en park där barn kan få möta djur. Matilda planerar även att studera till diakon för att fördjupa de själavårdande och teologiska perspektiven. – Det är min personliga resa och jag är på väg, säger hon.

På väg är även Busker och Lizzie som efter en lång arbetsdag behöver dra sig tillbaka. Matilda kompromissar aldrig med hundarnas välfärd och behov.

– Dom måste må super för att orka. Det viktigaste för en social tjänstehund är att trivas med sitt arbete och att känna sig trygg.

Text: Helena Söderqvist Foto: Öyvind Lund

Birgit Andersson på boendet Kvarnåsen är en av dem som får besök av Matilda och tjänstehundarna.