Demokrati i rädslans tid – trossamfundens förändringskraft

Samhället förändras i en allt snabbare takt och präglas av komplexa problem som behöver lösas på nya sätt. Förändringen ställer krav på människors förändringsbenägenhet och förmåga att leva i ovisshet. Freds- och utvecklingsforskaren Hans Abrahamsson lyfter fram trossamfundens viktiga roll i att bygga morgondagens välfärdssamhälle.

Vi lever i en tid präglad av osäkerhet och rädsla. Pågående globalisering med tillhörande migration och urbanisering binder ihop det lokala med det globala, förändrar statens roll och det politiska landskapet. Världens ekonomiska epicentrum flyttar österut och söderöver. Västvärldens ledarskap ifrågasätts. Den ojämna utvecklingen inom länder förstärks. Medan delar av befolkningen tjänar på utvecklingen upplever sig andra förlora.

Många känner varken igen sig i gatubilden eller i det offentliga samtalet. Den ojämna utvecklingen mellan stad och land gör att länder glider isär. Landsbygdens avfolkning har medfört att busslinjer och skolor lagts ner, det kulturella utbudet minskat och tillgången till såväl välfärdstjänster som till politiska beslutsfattare försämrats. Försummade bostadsområden minskar samhällstillhörigheten också i urbana miljöer. Så även tilliten till myndigheters och de politiskt förtroendevaldas förmåga att hantera utmaningarna på ett rättvist sätt. Känslor av meningslöshet försämrar människors existentiella hälsa.

Forskningen pekar på att vår tids stora samhällsomdaning, när industrisamhället övergår till det digitala kunskapsintensiva samhället, blir minst lika omvälvande för mänsklighetens levnadsförhållande som tidigare samhällsomdaningar. Det gäller inte minst övergången från jordbruks- till industrisamhället.

Den teknologiska utvecklingen kommer nu som då att förändra produktionsförhållanden och konsumtionsmönster. Folk kommer att fortsätta flytta in till städer och nya sociala relationer och politiska maktstrukturer kommer växa fram, såväl nationellt som globalt. Det civila samhället kommer nu som då att spela en viktig roll för demokratiska samtal och social rättvisa.

Skillnaden är att vår tids stora samhällsomdaning, till följd av pågående klimatförändringar och förbättrade kommunikations- och informationssystem, kommer att ske i en allt hastigare takt. Den kommer dessutom att präglas av fler komplexa problem vars olika delar interagerar på oförutsägbara sätt utan beprövade erfarenheter av hur de kan hanteras. De är därtill lokalt specifika och under ständig förändring.

För att formuleras, och relevanta åtgärder identifieras, krävs samverkan och medskapande med de invånare som berörs. Detta ställer krav på människors förändringsbenägenhet och förmåga att leva i ovisshet.

Politiskt beslutsfattande i en tid av osäkerhet och rädsla har medfört krav på förtroendevalda politiker att visa handlingskraft. Demokratiforskningen visar på hur besluten allt oftare drivs av kortsiktiga behov snarare än av strävan efter långsiktigt hållbara lösningar. De baseras därtill främst på opinionsundersökningar som, förutom välkända problem med stora bortfall, oftast bygger på människors ryggmärgsreaktioner och relativt oreflekterade åsikter.

Den liberala demokratin spelar en allt viktigare roll för att hantera målkonflikter och planetära hållbarhetskrav.

Demokrati handlar om att ta del av andras erfarenheter och omvandla individuella åsikter till kollektiva anspråk. För att tillvarata den kollektiva visdom som den erbjuder, krävs mötesplatser för generationsöverskridande rådslag. Det kan handla om samtal om hur vi människor skall kunna leva tillsammans i en värld i förändring. Hur kan vi på lokal nivå förhålla oss till FN:s globala mål för en hållbar utveckling (Agenda 2030) och hjälpas åt att fostras till de världsmedborgare vi var ämnade att bli, med förståelse för allas lika rätt till värdighet? Vad betyder frågan om säkerhet och trygghet för oss i de sammanhang vi rör oss? Vår tids samhällsomdaning medför många frågor och den liberala demokratin spelar en allt viktigare roll för att hantera målkonflikter och den planetära hållbarhetens krav.

Kyrkans roll för att värna om demokrati och planetär hållbarhet

Utifrån Svenska kyrkans erfarenheter diskuterar "Biskopsbrevet om klimatet" åtgärder för att säkerställa planetär hållbarhet liksom kyrkans roll som förändringskraft. Brevet ifrågasätter upplysningstidens utvecklingstänkande, där den ekonomiska tillväxten utgjorde målet och inte medlet för människor att kunna färdas väl.

Människans uppgift ansågs vara att bemästra naturen och använda den för sitt materiella välmående utan hänsyn till framtida generationers behov. Föreställningar om såväl det inre som det yttre kosmos försummades. Genom att uppmärksamma hur allt levande på moder jord är sammankopplat och inte kan existera isolerat poängterar Biskopsbrevet vikten av att tänka nytt och göra annorlunda.

Trossamfundens stora förändringskraft är att bli till en mötesplats för existentiella samtal som skapar känslan av gemenskap samt värnar om hoppet att en annan värld är möjlig.

Freds- och utvecklingsforskningen delar betydelsen av ett annat utvecklingstänkande som medger ett skifte från linjära ekonomiska modeller, baserade på oändlig tillväxt, till cirkulära ekonomier som fokuserar på hållbarhet och resurseffektivitet.

Forskningen betonar vikten av en rättvis klimatanpassning, medskapandets betydelse och civilsamhällets roll för att hantera liknande komplexa samhällsfrågor. Morgondagens välfärdssamhälle kan inte byggas för människor utan måste byggas tillsammans med människor.

En hållbar samhällsutveckling ställer inte bara krav på beslutsfattarnas medskapande med berörda medborgare. Den ställer också krav på förstärkt horisontell tillit och kollektiv förmåga mellan olika befolkningsgrupper.

Uppgiften vi står inför handlar om att värna om liknande mötesplatser där människor gemensamt kan utforma lokala samhällskontrakt utifrån berättelser som inte bygger på rädsla utan på hopp. Samhällskontrakt som tydliggör rättigheter och skyldigheter när det gäller att leva tillsammans på lika villkor och med ett gemensamt ansvar.

Detsamma gäller för vad som krävs för en hållbar relation mellan människan och naturen (naturens rättigheter). Stödet till människor i försummade områden, i deras kamp för att återställa och behålla sin värdighet och sitt inflytande i saker som angår deras liv, är särskilt viktigt. Genom den geografiska segregationen där den offentliga verksamheten läggs ner och orten försummas blir studieförbundens studiecirklar och den lokala kyrkans verksamheter de få mötesplatser som möjliggör gemensamma tillitsskapande aktiviteter och sådana förtroendeskapande samtal.

Dialog kring utformningen av lokalt klimatarbete och gemensamma handlingsplaner gör att också ungdomar och unga vuxna kan känna sig inkluderade i samhället och lindra sin klimatångest och existentiella oro. Förmågan att gå från ord till handling blir avgörande för mötesplatsens legitimitet.

Den existentiella hållbarheten grundas på insikten av att det finns någonting större än mänskligheten själv och som gör att folk angår varandra. Det är viktigt att beakta, inte bara för inre frid utan också för att hållbart hantera de yttre utmaningar samhället står inför. Den inre friden och den yttre freden förstärker varandra. Individer som upplever inre frid har en större förmåga att hantera konflikter, själv leva fredligt och genom sitt samhällsengagemang bidra till yttre fred och social harmoni.

Insikten om livets förgänglighet underlättar förmågan att se frågan om att lämna jordelivet som en naturlig del av ålderns höst vilket banar väg för tillvaratagandet av livets mening medan det pågår. Det är någonting som är viktigt i västvärlden, där vi ofta känner oss obekväma med att tala om döden, och som blir särskilt viktigt för unga vuxna med växande psykisk ohälsa och självmordsbenägenhet. Betydelsen av kyrkans diakonala roll som samtalspartner och medgångare för stärkt egenmakt och självrespekt kan härvidlag inte nog betonas.

Tidens smärta och existentiella oro hanteras främst genom mänskliga möten. Här kan vi urskilja trossamfundens stora förändringskraft; att bli till en mötesplats för existentiella samtal som skapar känslan av gemenskap samt värnar om hoppet att en annan värld är möjlig.

Samhällsforskningen ger exempel på hur just hopp och framtidstro stärker människors inre frid och inspirerar till handlingar som främjar yttre fred. Någonting som tidigare ärkebiskop K G Hammar träffande kallar för ”engagerad andlighet”.

En viktig framgångsfaktor blir här trossamfundens förmåga till en bred, generationsövergripande och interreligiös folkbildande samverkan med såväl gamla som nya aktörer inom civilsamhällets olika delar.

Text: Hans Abrahamsson

Att läsa vidare

Abrahamsson, Hans (2019) Vår tids stora omdaning – Om konsten att värna demokrati och social hållbarhet, Göteborg: Bokförlaget Korpen

Björklund, Kristin, m.fl (2004) Exposure – Att utsätta sig för utsatthet, Lund: Arken

Jackelén, Antje, m.fl (2019) Ett biskopsbrev om klimatet, Uppsala: Åtta.45 Tryckeri

Om Hans Abrahamsson

Hans Abrahamsson har varit verksam som docent i Freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet och gästprofessor i Globala politiska studier vid Malmö universitet.

Han blev tidigt engagerad i den globala rättviserörelsen Attac och fungerade som brygga mellan regeringen och demonstranter under EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Hans har haft ett internationellt engagemang som sträcker sig över flera decennier inte minst när det gäller att förbättra dialogen mellan makthavare och sociala rörelser.

Hans Abrahamsson hyser övertygelsen att om inte globaliseringen blir bra för alla så blir den till slut inte bra för någon. Han hävdar att en annorlunda värld är möjlig.

Hans Abrahamsson

foto: Johan Wingborg