Kristna i samhället: 13, 13 eller 13?

Hur kommer det kristna hoppet till uttryck mitt i vårt samhälle? Den frågan leder vidare till en än mer fundamental frågeställning: hur förhåller sig Kristus, kristen tro och kristna till samhället?

Ingen text har nog i högre grad bidragit till att söka svar på den frågeställningen än H. Richard Niebuhrs bok "Christ and Culture", publicerad för första gången 1951 och sedan dess ständigt tryckt i nya upplagor. Niebuhr tecknar konturerna av fem modeller om hur Kristus för kristna relaterar till kulturen. Det är en viktig bok inte främst för att den är innovativ utan därför att den inventerar och etiketterar kristnas inställningar till samhället. Var och en som är intresserad av relationen mellan religion och samhälle rekommenderas att läsa hans bok – och att reflektera över vilken eller vilka modeller som ligger nära den egna uppfattningen.

Niebuhrs bok ger exempel från kyrkans tvåtusenåriga historia. Detta korta bibelstudium har ett mer anspråkslöst syfte. Här ska tre nytestamentliga förhållningssätt till samhället beskrivas med hjälp av Walter E. Pilgrims bok "Uneasy Neighbors: Church and State in the New Testament".

I breven betonas ofta att de Kristus-troende ska underordna sig överheten. Det mest kända avsnittet är Rom 13:1–7 där Paulus skriver: ”Varje människa ska underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom.” Mest inflytelserik är den fjärde versens formulering: ”Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd.” De paulinska breven är troligen skrivna när kejsar Nero var vid makten (54–68 e. Kr.). För Paulus är det viktigt att betona att den framväxande Kristus-tron inte utgör ett hot mot makten: kejsaren är värd de kristnas vördnad och lojalitet. Samtidigt är det uppenbart att det finns en bortre gräns. Det är Kristus som är deras rätte Herre.

Det andra förhållningssättet kommer till uttryck framför allt i evangelierna: där finner vi en kritisk distans till makten. Det är inte fel att betala skatt till romarna, men det är samtidigt tydligt att det finns sådant som enbart tillhör Gud (Matt 22:15–22, Mark 12:13–17 och Luk 20:20–26). När fariséerna berättar för Jesus att Herodes Antipas vill döda honom kallar Jesus honom ”räv” (grek. alôpêx; Luk 13:32). Evangeliernas berättande framställning betonar på ett helt annat sätt än Paulusbreven att Jesus avrättades av den romerske ockupationsmakten; med trosbekännelsens ord, ”pinad under Pontius Pilatus.” Paulus skrev sina brev på 50-talet. Det äldsta evangeliet nedtecknades vid tiden för templets fall år 70; de andra evangelierna skrevs under de följande årtiondena. Vad händer när vi går ytterligare något decennium framåt i tiden?

I Uppenbarelseboken är perspektivet att Kristus och kejsaren är varandras absoluta motsatser. Texten bär spår av förföljelserna under Domitianus (81–96 e. Kr.), den kejsare som ville bli titulerad Dominus et Deus (”Herre och Gud”, jfr Joh 20:28). I Upp 13 liknas kejsaren vid ett odjur; talet 666 är en kod som åsyftar kejsarämbetet. Den uppenbara orsaken till konflikten är alltså att kejsaren krävde att bli dyrkad av undersåtarna. Detta var, menade Johannes, en omöjlighet för de Kristus-troende. Kort sagt, Paulus uppmanar till lojalitet mot överheten, evangelierna ger uttryck för en kritisk distans, och Uppenbarelseboken uppmanar till ett radikalt avståndstagande från den sataniska överheten. Tre olika tider, tre olika kontexter och tre olika förhållningssätt: 50-talet, 70-talet och slutet av 90-talet. Det finns uppenbarligen en spännvidd mellan Rom 13, Luk 13 och Upp 13. Denna mångfald av perspektiv i Nya testamentet påminner oss – än en gång – om att det inte finns några enkla svar på komplexa frågor.

Hur kommer då det kristna hoppet till uttryck mitt i samhället? Tre tankar får avsluta detta bibelstudium: För det första: Guds rike är inte som Romarriket. En av de största farorna är att kristna identifierar Guds rike med ett politiskt system av det ena eller andra slaget, men varken den allenarådande staten eller en ohämmad marknadsekonomi är samma sak som Guds rike. Gång på gång tenderar kristna att skapa gudsbilder som är jordiska härskares avbilder (jfr 1 Mos 1:27). Gång på gång får värderingar främmande för Guds rike råda, trots uppmaningen i Luk 22:26: ”Men med er är det annorlunda.” Lord Tennysons uttryck ”red in tooth and claw” handlar nog mindre om naturen än om samhället. Det avser mindre djurens inbördes beteende än vad som kännetecknar de samhällen som vi människor skapar. Då är det hoppfullt att Guds rike inte är av denna världen, inte ”härifrån” (grek. enteuthen; Joh 18:36).

För det andra är det hoppfullt att Guds rike inte är samma sak som kyrkan. Klichéer som att ”kyrkan alltid har stått på de svagas sida” är vanliga, men blir inte mer sanna för det. De är inte bara falska utan även farliga, därför att om vi blundar för kyrkans missgärningar i historien riskerar vi att inte upptäcka dem i vår egen tid. Då är det bättre att med kyrkofadern Augustinus (354–430) beskriva kyrkan som corpus permixtum (”en blandad kropp”) där både gott och ont, både rättfärdigt och orättfärdigt, finns sida vid sida. Ps 146:3 (1917): ”Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.” Ordet ”människoson” (hebr. ben adam) betyder här ”människa”. Läst i ljuset av Nya testamentet blir uppmaningen i denna vers: Sätt ditt hopp till Människosonen, inte människobarn, inte furstar och inte kyrkofurstar.

Det tredje som är hoppfullt är att framtiden tillhör Gud. Gud är A och O; Gud är inte bara tillvarons ursprung (alfa), utan även det som Pierre Teilhard de Chardin (1881–1955) kallade ”Punkt omega”: tillvarons framtid. Paulus skriver i Rom 12:2: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja, det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.” Kristna tenderar ofta att bli tillbakablickande, men Paulus är här framtidsinriktad. Framtiden är hoppfull.

Jesper Svartvik, Präst, forskare, författare, stiftsteolog Karlstads stift