Att väcka hopp och få saker gjorda

Det sägs att finns det liv finns det hopp. Det sägs också att hoppet är det sista som överger människan. Annars är det lätt att känna att hopplösheten är på väg att ta över. Fruktansvärda krig skördar många offer inte bara i Ukraina och Gaza, utan även i Sudan, Mali, Somalia och andra, inte lika omskrivna, konflikter.

Det görs alldeles för lite för att stoppa den pågående klimatkatastrofen. Varje månad slås nya värmerekord och för varje månad som går förvärras läget. Lägg därtill att demokratin är på tillbakagång runt om i världen, även i det som nyss var fullfjädrade demokratier. Allt fler länder styrs av auktoritära ledare och de mänskliga rättigheterna sätts allt oftare på undantag.

”Ge upp idag , imorgon kan det vara för sent”, lyder en aforism från värmländska poeten Bengt Berg. Det kan låta uppgivet, men formuleringen kan också tolkas som en uppmaning till handling. Och det finns ingen anledning att ge upp, vilket Bengt Berg inte har gjort på något sätt.

Det har inte heller Bengts författarkollega och namne Lasse Berg gjort, vilket han konstaterar i sin senaste bok Tillsammans: människan som människans räddning. Han listar en rad utmaningar men avslutar med att skriva: ”Vi ska klara det här. Tillsammans.” Ska världen räddas är ingen insats för liten och alla som kan bidra måste göra det efter bästa förmåga. Tillsammans väcker vi hopp och får saker gjorda.

Därför blir jag glad och förväntansfull när jag läser om Act Svenska kyrkans mission: att sprida hopp. Kyrkan kan göra skillnad. Ursäkta en grov generalisering, men min bild av forna tiders missionärer var att de i första hand försökte pådyvla ”vildingarna” en kristen tro, som skulle rädda dem från ondo. Idag gör Svenska kyrkan stora insatser runt om i världen för klimaträttvisa, jämställdhet, fred och vid katastrofer. Jodå, tron finns med, men inte som prio ett.

Även på hemmaplan kan kyrkan göra stora insatser för en bättre värld. Som när den tillsammans med 21 andra organisationer i civilsamhället granskar hur regeringen klarar av att genomföra de globala målen i Agenda 2030. Mål som handlar om att hjälpa människor som drabbas hårdast av klimatkrisen, kvinnors rätt att besluta om sina egna liv och kroppar och om möjligheterna att kunna försörja sin familj genom arbete. Granskningen mynnar ut i slutsatsen att regeringen motarbetar en rättvis och hållbar utveckling av de globala målen inom tolv av 24 politikområden. Det underkända betyget resulterar i 90 konkreta förslag på förbättringar, som regeringen förhoppningsvis lyssnar på i höst när den ska rapportera till riksdagen. Kyrkan är med och påverkar och gör skillnad.

På lokal nivå kan kyrkan laga revor i välfärden, genom att stötta utsatta människor. Det kan handla om matkassar, klädinsamlingar och julluncher för dem som inte har råd eller är ensamma. Allt som bidrar till att minska klyftorna i samhället. Bären varandras bördor, med andra ord. Det kan handla om stöd i svåra situationer. Vid sorg och skilsmässor, men också vid våld i nära situationer. I det senare fallet inte något som ersätter en polisanmälan, utan som ett värdefullt komplement för att bearbeta traumat. Kyrkans anställda kan göra stor samhällsnytta även utanför arbetstid. Jag tänker på värmländska diakonen Carina Haak som 2013 lanserade idén om att gratis låna ut begagnad fritidsutrustning. Forshaga-Munkfors församling, Forshaga kommun och projektet Öppnare Värmland startade den första Fritidsbanken. Det var ett lyckat samarbete mellan kyrkan, kommunen och projektägaren ABF. Idag finns Fritidsbanken, en ideell förening utan vinstintressen, i nästan varannan av landets 290 kommuner. Se där vad en idé från kyrkans värld kan få för effekt.

Jag är inte överdrivet religiös, men varje gång jag besöker en kyrka får jag samma tanke – hit borde jag gå oftare. Det finns en stillhet och stämning i rummet som ger mig sinnesro. En ro som både skingrar och föder tankar, utan digital uppkoppling och skärmar. Som aktiv i en värmländsk kulturförening är jag med på resor i landskapet där bygdens kyrkor är givna besöksmål. De inrymmer mycket av vår historia och ger också lokal förankring och stolthet. Två värdefulla faktorer för att skapa en bättre tillvaro i ett tillitsfullt och omfamnande samhälle. Kyrkornas breda konsertutbud i såväl stora som små församlingar är också en värdefull tillgång. Det ger många människor möjlighet att lyssna på musik, något som ger både glädje och hopp. Det tackar jag och många andra människor för.

Peter Franke, Tidigare chefredaktör Värmlands Folkblad