Här är vi och vi ger oss inte!

Vi har firat karneval! Vi har slagit upp vårt tält, och vi fick sällskap av våra scouter med välbesökt lekplatsbygge. Vi har sålt fika och hembakt och många stannade till hos oss under dagen och kvällen. Och så fick vi uppleva karnevalståget igen!

Det är femtio år sedan den första karnevalen här i Hammarkullen år 1974; en fredlig fantastisk folkfest, den största och äldsta i vårt land. Tre dagar av dans, musik, glädje, god mat och gemenskap; mellan 30 000 och 40 000 människor och poliser som inte har något annat att göra än att chilla med oss andra. Inte en enda incident, ingen fylla, inget bråk, bara glädje och stolthet och en uppvisning av världens allra vackraste kostymer och de skyhögsta klackar: när de första dansar iväg längs vår gata ska det dröja två och en halv timme innan de sista startar!

För mig är Hammarkullekarnevalen en enda stor tackbön till Gud om påskens glädje, om upprättelsen och revanschen för de svagaste och mest förtalade. Om och om igen, utan att minska i styrka, tillförsikt och stolthet. Och nya fantastiska utstyrslar varje år, men samma budskap: Här är vi, och vi ger oss inte! Precis som änkan i Luk 18:1–8.

Här bjuds våra barn på en fest för alla dem som ingen lyssnar till, då våra grannar och vänner, förtalade och förminskade av politiker och media, blir till kungar och strålande drottningar!

Här är de förtrycktas hopp: här är Jesu Kristi karnevaliska uppochnedvändande av hierarkier, här är Marias lovsång, den osynliggjordas jublande upprättelse.

Här fordrar Hammarkullen sin rätt och får den, så som hos Lukas de förfördelade och maktlösa till sist prisas saliga. För frågan är inte om utan när Gud kommer att ge sin församling upprättelse och tröst; Gud är sina bud trogen.

Här hos oss, bland alla dem som politiker och media smutskastar, manifesteras upprättelsen och livet en gång om året som en karneval av tro, hopp och kärlek, år efter år efter år. Och vi slutar aldrig tjata för Gud har sagt oss att det lönar sig.

När Jesus kommer tillbaka kommer alla att känna igen honom. Barnen strör blommor på hans väg, och han kommer att gå med i karnevalståget för fred och kärlek, så som han en gång red in i Jerusalem för allas vår befrielse. Då ska vi kontra hat med tjat och hosiannarop. Vi ska be för vår nästa och för oss själva och vi ska hålla ut, för han har lovat oss: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Kim Bredefeldt, Distriktspräst i Mariakyrkan, Hammarkullen