Dörren är öppen i Bergsjöns församling

Tillsammans med kollegorna möter diakon AnnSofie Olsson varje dag människor som lever i papperslöshet och migrationsprocess. Människor i stor nöd och utsatthet.

– Styrkan är att vi är flera, jag är inte själv och allt hänger inte på mig. Vi bär tillsammans, säger hon.

Oavsett vilken yrkesroll du har blir du en del i det diakonala hjälparbetet när du arbetar i Bergsjöns församling. Arbetet integreras i allas arbetsuppgifter. Så trots att det många gånger är svårt blir det ett hanterbart arbete tack vare att de delar det, både rent konkret och pratar om det. Dessutom finns ett fungerande nätverk. Samarbetet med Rosengrenska stiftelsen, en stiftelse som ger vård åt papperslösa, betyder oerhört mycket. Varannan vecka möter kyrkan och stiftelsen tillsammans människor i stort behov av hjälp och de kan, tack vare många ideella, erbjuda ett brett stöd.

– Eftersom vi finns i nätverket med Rosengrenska vågar jag ställa de tuffa frågorna, om de utsatts för trafficking eller blir utnyttjade på annat sätt. Genom nätverket vet jag vart jag kan skicka dem så att de får hjälp. Vi har mottagning med läkare, psykolog, jurister och tolkar, säger AnnSofie Olsson.

Nätverket blir till hjälp för dem som behöver vården, men det blir också till hjälp för dem som jobbar närmast de mest utsatta. Den maktlöshet som annars är lätt att uppleva som diakon, vilket rapporten "En reva i samhällskroppen" visar, blir inte så påtaglig när det finns både stort kunnande och många som hjälper till. Eller som AnnSofie beskriver det, många som bär tillsammans.

Rapporten visar att den juridiska aspekten kring migrationsprocessen blivit både svårare och snårigare, vilket AnnSofie håller med om. Förr kunde hon själv skriva en överklagan som användes i asylprocessen, men det gör hon inte längre. Genom nätverket har hon tillgång till jurister som vet och kan. Det är både en lättnad och en styrka.

AnnSofie har jobbat som diakon i Bergsjöns församling i tio år, i ett område där många lever i utanförskap. Det har under hennes år i församling alltid kommit människor som levt i papperslöshet till kyrkan. De kommer från ett mycket större område än bara Bergsjön, från hela Göteborg och från kommuner en bra bit bort. Församlingen vet inte själva hur alla hittar till dem.

diakon AnnSofie Olsson

– Vi jobbar på samma sätt nu som för tio år sedan. Det som har förändrats är samhället och attityden runtomkring. En besökare beskrev det som att vårt arbete har blivit radikalare, trots att vi bara fortsätter som vi alltid har gjort, säger hon.

Så arbetet sitter både i ryggmärgen, de vet vad de behöver göra, men AnnSofie påpekar också att varje fall är unikt.

– Vi lär av varje fall, säger hon.

Hon möter många människor med många olika berättelser. Flera blir utnyttjade när de står utanför samhällets lagar och ramar. En dag i veckan är det matutdelning för personer som lever i papperslöshet. Timmarna innan de öppnar kommer människor och ställer sina dramatenväskor utanför dörren till matutdelningen. Under tiden de väntar samtalar de med varandra och med kyrkans personal, det dricks kaffe och det pågår verksamhet. Nästan varje litet skrymsle av kyrkans lokaler används.

– I drygt 20 år har Bergsjöns församling bedrivit mottagning för människor i papperslöshet och migrationsprocess. Det var dåvarande kyrkoherde Leif Dahlin som började. Han har betytt väldigt mycket. Han fick en gång frågan om hur man gör för att skapa en öppen kyrka, och han svarade “man låser upp dörren”, säger AnnSofie. Och dörrarna är öppna i Bergsjöns församling och kyrkan vid torget i Bergsjön är en mötesplats. Till matutdelningen kommer omkring 65 personer varje gång. De som är berättigade är de som fått avslag och därmed saknar rätt att stanna i Sverige. Maskorna i skyddsnätet blir allt glesare och det märker Ann-Sofie och hennes kollegor av.

– Alla har ont någonstans. Rädslan och oron sätter sig i kroppen. De vet inte vem de kan lita på, det finns en stor misstro och brist på tillit till människor de möter eftersom deras levnadshistorier gång på gång blir ifrågasatta, säger Maria Brandin, som också hon är diakon i Bergsjöns församling.

Rädslan för att bli tagen, skickad till migrationsverkets förvar och riskera att bli utvisad finns ständigt närvarande. För att försöka upprätthålla ett människovärde under svåra omständigheter skapar församlingen också olika sammanhang där människor som lever i papperslöshet kan få bidra och hjälpa till. På baksidan av kyrkan finns till exempel pallkragar med odlingar. Här behövs det alltid rensas eller gallras, vattnas eller skördas.

Under de senaste tio åren har det alltid kommit människor som levt i papperslöshet till kyrkan. De kommer från ett mycket större område än bara Bergsjön, från hela Göteborg och från kommuner en bra bit bort. Församlingen vet inte själva hur alla hittar till dem.

Bergsjöns församling skapar också olika sammanhang där människor som lever i papperslöshet kan få bidra och hjälpa till. På baksidan av kyrkan finns till exempel pallkragar med odlingar som alltid behöver skötas om.

– För att komma vidare i livet behöver vi alla mening, tillit, tro och sammanhang. Vi försöker bidra även där, säger AnnSofie.

Men för personalen blir allt en vardag, även när man jobbar med det allra svåraste. Det finns en förtröstan i den kristna tron och att vara kyrka.

– Vi är trygga i att vi förvaltar kyrkans uppdrag och kyrkan står stadig, säger hon.

I en av kyrkans lokaler finns texter uppsatta som är personalens ord från en gemensam arbetsdag. Här står bland annat Helig vrede.

– Kyrkan måste vara en motrörelse, vi måste våga vara besvärliga. Vi måste se samhället vi lever i. För vår röst behövs, säger AnnSofie.

Text och foto: Tina Augustsson

Porträttfoto: Lasse Bengtsson

ROSENGRENSKA STIFTELSEN

Rosengrenska stiftelsen är ett frivillignätverk av vårdpersonal i Göteborg som erbjuder vård för papperslösa. Verksamheten har funnits sedan 1998 och har tre mål:

1 Avskaffa sig själva. Sjukvård borde inte behöva lita till ideella krafter.

2 Sprida kunskap om papperslösas situation, hälsa och tillgång till vård.

3 Erbjuda vård till papperslösa som inte får tillgång till eller vågar söka den vanliga vården.

Timmarna innan veckans matutdelning ska ske kommer människor och ställer sina dramatenväskor utanför dörren. Under tiden de väntar samtalar de med varandra och med kyrkans personal, det dricks kaffe och det pågår verksamhet. Nästan varje litet skrymsle av kyrkans lokaler används.