Diakonala behov är gemensamma. Samtal med Ninni Smedberg, Urban Engvall

Diakonala behov är gemensamma

Samtal med Ninni Smedberg

Urban Engvall, redaktör

Vi vill ta del av andras perspektiv på hur vi jobbar. Vi är inte oss själva nog. Det säger Ninni Smedberg, direktor vid Vårsta diakonigård och engagerad i samarbetet mellan Härnösands stift och vänstiftet Cape Orange Diocese, COD, i Sydafrika. Vänstiftrelationen mellan Härnösand och Kimberley, stiftsstaden i COD, har vuxit fram som ett resultat av att Chris Hendricks kom som returmissionär till Örnsköldsvik i början av 1990-talet.

Konsultationer i Sverige och i Sydafrika, besök i Sverige av sydafrikanska körer och några kyrkliga turistresor från Sverige till Sydafrika har bidragit till att synliggöra vänstiftsamarbetet.

En inriktning som funnits med från början är den diakonala, eller, som man säger i Sydafrika, det som handlar om charity. Det har en av sina naturliga förklaringar i att Chris Hendricks är en diakonal präst och en annan i de mycket tydliga behoven i Sydafrika av sociala insatser.

ringar på vattnet

Ninni Smedberg har deltagit i några av konsultationerna. Hon ser att ett mer utvecklat samarbete mellan de två kyrkorna skulle kunna tillföra flera perspektiv och möjligheter: – Globala perspektiv är viktiga. Våra diakonstudenter ska under sin studietid ha sett och hört något annat än det som hör till vanligt församlingsarbete i Svenska kyrkan.

Därför har Vårsta bjudit in kyrkliga medarbetare och teologer från Tjeckien, Sydafrika, Australien och Norge. Diakoni är som ringar på vattnet. Ett engagemang leder vidare till ett annat. – Det här samarbetet med andra kyrkor gör att studenterna får en ring till, säger hon. De får en upple-

foto: erik bjermkvist Ninni Smedberg, direktor Vårsta diakonigård.

velse av den världsvida kyrkan, av sambanden mellan lokalt och globalt, av växlingen mellan att ge ut och ta emot.

Efter flera ömsesidiga kontakter har nu samarbetet med den sydafrikanska kyrkan stannat av under ett år. Chris Hendricks och hans biskop William Bowles (biskop Bill) besök i Härnösands stift under hösten 2009 kan innebära en nystart.

Deras evangelisk-lutherska kyrka (ELCSA) har påbörjat ett samtal om utveckling av diakonatet. Man har behov av utbildade diakoner, även om det ännu inte finns medel att anställa diakoner i församlingarna. Det måste fortfarande handla om self supporting diakoner, det vill säga diakoner som har sin försörjning från annat arbete.

institutionskontakt behövs

Ninni Smedberg kommer att åka till Cape Orangestiftet under året för att undervisa om diakoni. – Men Vårsta behöver också bygga upp kontakter med sydafrikanska utbildningsinstitutioner, säger hon.

Ett samarbete kring utbildning i socialt arbete och diakoni mellan Vårsta och ELCSA/COD behöver förankras hos en sydafrikansk utbildningsanordnare/ ett universitet för att bli mindre sårbart och inte så beroende av kyrkans knappa resurser. – Om den sydafrikanska kyrkan kan hitta en sådan samarbetspartner är vi öppna för såväl lärar- och studentutbyte som samarbete kring lokala projekt, säger Ninni. Vi skulle också på Vårsta kunna tänka oss att i framtiden arrangera en kurs med mer global inriktning och på engelska. Allt utifrån behov och resurser.

Det finns mycket kyrkorna kan lära av varandra när det gäller till exempel stimulans av lokal utveckling, frivilligt diakonalt och socialt arbete, utrustning av ideella medarbetare och vad det är att vara kyrka.

Nästa steg i samarbetet är, för Ninni Smedberg och Vårsta, att medverka i ett prästkonvent i Sydafrika våren 2010 där huvudtemat är diakoni. Ninni återger vad biskop Bill säger: – Det finns frön till utveckling av diakonin, men vi behöver också struktur, utbildning och institutionskontakter.

gemensamma behov?

Hur skulle det vara om vi verkligen såg oss (till exempel Svenska kyrkan och ELCSA eller Härnösands stift och COD) som en kyrka, som delar av en och samma kyrka, som en gemenskap med en gemensam mängd diakonala behov? Hur skulle det påverka våra diakonala prioriteringar?

Det är en sådan medvetenhet som fått Vårsta att satsa mycket på ett hållbarhetsperspektiv och att få konferens, hotell och kök med matsal Svanenmärkt 2008. – Samarbetet med sydafrika handlar inte om att vi ska åka iväg och hjälpa ”de där stackarna”. Vi har gemensamma behov och gemensamt ansvar, säger hon.

I den sydafrikanska kyrkan övermannas man av verkligheten, som Ninni uttrycker det, bland annat av problemen med hiv/aids. I Sydafrika finns värdefulla erfarenheter av att möta stigmatiseringen av aidssjuka, av behovet av barnhem för dem som förlorat sina föräldrar i sjukdomen och av ett organiserat ideellt diakonalt arbete, till exempel i Johannesburg.

Det här angår vår svenska kyrka på flera sätt. Det den sydafrikanska kyrkan kan behöva hjälp med från till exempel Vårsta är, återigen, struktur och utbildning. – Strukturerat diakonalt frivilligarbete behövs också alltmer i Svenska kyrkan. Erfarenheter och engagemang i Sydafrika är därför viktiga för oss, liksom de bidrag vi kan ge i deras arbete, säger Ninni.