Är det nån som har uppstått? Sven-Erik Fjellström

Är det nån som har uppstått?

Sven-Erik Fjellström, stiftsdirektor

Kvinnorna som kom från graven skrattade man åt (Luk. 24:1-13). Först hade de blivit förebrådda av änglar för att de sökte en levande bland de döda. Vem av oss hade velat förebrå dem för det? De sökte ju en död. Sedan var det apostlarna de mötte när de kom tillbaka. ”Bara prat”, sa de och trodde inte alls på dem, till en början.

Kanske säger det här en del om händelserna kring uppståndelsen. Döden hade man nog kunnat förlika sig med. Sånt är livet. Men uppståndelsen! Den tvingade människorna att långsamt inse att döden inte var slutet, utan bara början.

Livet skulle från och med nu komma att vidgas på ett sätt de aldrig hade anat. Några blev kvar i Jerusalem, andra åkte iväg, för kortare eller längre tid. Uppståndelsen ledde till möten och delande av erfarenheter över stora delar av den då kända världen. För livets skull.

Här följer nedslag på några platser i det man då kalllade hela världen. Samtala om dem i ljuset av det som denna bok lyfter fram: mission som den gränsöverskridande kyrkans grundläggande förhållningssätt, mission som förutsätter öppenhet, respekt, vilja att ge och ta, mission som en möjlighet att se med andra ögon, och inte bara att se utan också att gå, att modigt ta ställning och praktiskt handla … en mil mot emmaus

Text: Luk. 24:13-35. Berättelsen om vandringen till Emmaus brukar lyftas fram som ett exempel på hur goda samtal ska föras: vandra tillsammans, ge tid till lyssnnande innan man pratar etcetera.

Samtala om: Vilka erfarenheter har ni av att vandra, kortare eller längre tid, tillsammans med någon som kommer från en annan del av världen?

Vad var det som blev nytt och överraskande i ert möte?

Vad lärde ni er om likheter och olikheter, om vår gemensamma tro?

Det var vid måltiden i Emmaus som något ytterligare hände. De kände igen Jesus. Utöver kopplingen vi gör till Jesus och nattvarden är det en allmän erfarenhet att måltider öppnar nya perspektiv. ”Gemenskap är bara halv tills man ätit tillsammans”, säger ett ordspråk från Zimbabwe. Vilka erfarenheter har ni? Vilka måltider med människor från olika kulturer och med olika bakgrund skulle kunna ätas i er församling?

ett rum i rom

Text: Romarbrevet 16:1-16 Här hälsar Paulus till ett antal människor som lever och bor i Rom. Läs listan över människor. Låt gärna

en uppslagsbok hjälpa er att fantisera vidare kring vad mötet mellan dessa människor betydde.

Samtala om: Prisca och Aquila var tältmakare liksom Paulus. De hade kanske tvingats lämna Italien när kejsar Claudius utvisade judarna från Rom 48 e.Kr, men de ser ut att ha kommit tillbaka. Av andra brev förstår vi att de periodvis bodde i Efesos och Korinth. De hade kunnat berätta om sina liv som flyktingar, men där de bosatte sig kom deras hem också att bli mötesplatser för de kristna. Vilka är Prisca och Aquila idag? På vilket sätt kan de ha bidragit till att kristna över den då kända världen upplevde att de hörde ihop, och att människor från många länder ville tacka dem? Hur sker detta idag?

Rufus och hans mor, vilka var de? Vissa traditioner gör gällande att pappa i familjen hette Simon från Kyrene, alltså den man som, just på väg hem från fälten, blev kommenderad att bära Jesu kors (Mark 15:21). Vad hade det som pappan varit med om inneburit för familjen? Hur kom de till Rom?

Vilka är de många berättelser vi alla bär på? På vilket sätt kan vi som församling skapa tillfällen och platser där vi får lyssna till varandras livsberättelser?

Foibe är kvinnan som bara fått två verser i Bibeln, men som Paulus vill att personerna i Rom ska känna till. Hon bor inte i Rom utan i Grekland, strax utanför Korinth, och gör där ett uppskattat arbete. Paulus vill att de ger henne sitt stöd. Världen är större än vår egen ort. Vilket stöd kom hon att få? Vilket är det bästa stödet i relationer mellan kyrkor världen över? För- och nackdelar med penninggåvor? krångligt som i korinth?

Text: 1 Korint 11:23 Vi läser orden varje gång vi firar mässa. De har nog för de flesta av oss blivit både vanliga och vackra. ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”

Det här var kanske en av de mera utmanande och uppseendeväckande texterna Paulus någonsin skrev. Korinth var staden där mångfalden dominerade. Där fanns människor från olika länder och olika kulturer, med hög och låg status och med mycket skiftande levnadsvillkor. Ryktet hade nått Paulus att de rika började äta först vid den måltid som avslutades med delandet av bröd och vin, innan de fattiga med längre arbetsdagar hunnit dit. Så fick det inte vara, skrev Paulus. Kom de inte ihåg vad nattvarden skulle påminna om? Brödet är en symbol för att alla delar, måltiden visar att man trots mångfald hör ihop: gemenskap trots många olikheter.

Samtala om: Var händer Korinth idag? I vilka av våra egna församlingar finns en större mångfald än på andra platser? Vilken blir utmaningen från Paulus i ljuset av den värld vi känner till idag? Mångfald, rikedom, fattigdom? Vid vilka bord sitter några ner och äter innan andra fått chansen?

Mässan och nattvarden är centrala i vår gudstjänst, men också utmanande. Varje gång blir vi påminda: fastän många, en enda kropp. Sända i hela världen. För att hela världen.







mission åt andra hållet

Under första halvan av 1990-talet arbetade den sydafrikanske prästen Chris Hendricks som returmissionär i Örnsköldsviks församling, Härnösands stift. Han hade hela sin familj med sig. Han har senare haft en vanlig distriktsprästtjänst i en annan av stiftets församlingar, Östersund.

Här berättar vi om tankarna bakom mission i retur – eller Mission to the North som man hellre säger i Sydafrika, om hur det blev och vad som lever kvar.

Ett bestående resultat av Chris Hendricks arbete är den fortgående vänstiftsrelationen mellan Härnösands stift och Cape Orange-stiftet. Vi samtalar därför med Chris om några områden för ömsesidigt lärande som nu är särskilt aktuella, både i Sydafrika och i Sverige: diakoni, kulturmöten, ideellt medarbetarskap, försoning. De är exempel både på innehåll i och metod för mission.

Vad är mission? Det är Guds mission, säger vi. Kyrkan och jag själv är inställda i ett gudomligt flöde som innebär både mottagande och utgivande, vara och göra, förhållningssätt och handling. Mission förutsätter möte, bygger gemenskap över gränser och strävar efter utjämning.

Boken utgår från ett konkret skeende i Härnösands stift men är generellt användbar. Här finns frågeställningar för bearbetning i arbetslag, internationella grupper, kyrkoråd, framtidsgrupper. På www. svenskakyrkan.se/harnosandsstift finns ytterligare material.