En kyrka i samhället. Samtal med Åsa Sjöberg, Urban Engvall

En kyrka i samhället

Samtal med Åsa Sjöberg

Urban Engvall, redaktör

Fattigdom, spelmissbruk, glesbygdsproblem är utmaningar för vår vänkyrka i Sydafrika, Cape Orange Diocese, COD. Men liknande problem utmanar kyrkan här hemma. Det säger Åsa Sjöberg, diakon i Härnösand. Skillnaderna mellan de två länderna och kyrkorna är förstås stora. Fattigdom, segregation och våld är uttryck för svåra samhällsproblem i Sydafrika. Men problemen finns också här i Sverige även om omfattningen och djupet skiljer. – Här måste vi som kyrka, i Sydafrika och Sverige, stå upp för den utsatta människan och visa på samhällsstrukturer som gör att människor hamnar i utsatthet. Samhället behöver kyrkans budskap om försoning och upprättelse, nåd och förlåtelse, säger Åsa Sjöberg.

kyrkan del i det gemensamma

Ett område som aktualiserats i kontakten med den sydafrikanska kyrkan är hur kyrkan ska samverka med andra goda krafter i samhället – myndigheter, organisationer, institutioner, företag. Det är viktigt att kyrkan är en självklar samverkanspart.

Utmaningarna i det sydafrikanska samhället är så enorma att det inte finns något val. Alla måste vara med, alla goda krafter är nödvändiga. Det gäller inte bara kyrkor som organisationer utan också mycket tydligt de enskilda medlemmarna.

– En kyrka är inte bara en byggnad eller en organisation. Kyrka är vi tillsammans, en byggnad av levande stenar, där vi alla har en uppgift. Det gäller både i Sydafrika och här i Sverige, säger Åsa.

I Sydafrika vill kyrkan vara en partner när det till exempel gäller att tillsammans med myndigheterna organisera sociala insatser och sjukvård. Där driver kyrkan frimodigt konkreta projekt för stöd och hjälp till bland annat hiv/aids-drabbade. Kyrkan vågar ta ställning så att människans behov kommer i centrum. – Vilka frågor har vi här i Sverige där människor far illa och där vi i kyrkan tiger och borde ta ställning? Här upplever jag att den sydafrikanska kyrkan är ett föredöme för oss säger Åsa.

medlemmarna viktigaste resurserna

Det är många användbara erfarenheter Åsa Sjöberg har tagit med sig tillbaka till Sverige och Svenska kyrkan från sina besök i Sydafrika, exempelvis innebörden i att vara medlem/kyrkotillhörig. – I den sydafrikanska kyrkan är man stolt över sin kyrka och sitt medlemskap, säger Åsa. Man tar ett självklart ansvar för gruppen, för församlingen. Och olika grupper tar ansvar för att hjälpa gamla, sjuka och fattiga grannar. Härmed blir kyrka, tro och samhälle något man bygger tillsammans. Man blir ett vi.

Hos oss kan kyrkan lätt uppfattas som de anställ-

das kyrka, där några producerar verksamhet som andra konsumerar. I Sydafrika utförs så gott som all verksamhet av ideella, av dem som inte är anställda. – Det är medlemmarna som är kyrkans viktigaste resurs, säger hon. Det är viktigt att de anställda fungerar som möjliggörare för de ideellas engagemang. har vi svårt att be om hjälp?

Biskop Bill (se annan artikel) har påmint om att vi i Svenska kyrkan kan ha svårt be om hjälp. Och därför är det svårt för den sydafrikanska vänkyrkan att veta vad vi behöver, vad de kan bidra med till oss, hur vi kan vara ömsesidiga. Kanske har vi och vår kyrka ett slags självtillräcklighet, som har med vår historia och hittills goda ekonomi att göra.

Åsa berättar från ett besök i Riversdales församling i Sydafrika. Där mötte hon en Charity group, en diakonigrupp. – Jag berättade att vi hemma i Härnösand vid varje onsdagsmässa i domkyrkan ber för Cape Orange-stiftet. Och sedan gav jag dem en liten ikon från domkyrkans bokbord och vädjade om deras förbön för oss. Prästen ställde ikonen på altaret och sa att ”nu kommer vi att be för er också”.

Ömsesidighet och jämställdhet betyder givande och tagande, att utveckla varandra, att båda parter är fria att berätta om sina behov och be om stöd och hjälp.

Kanske är detta svårare för oss, vi som lever i en kultur där idealet är oberoende, individuell frihet, självständighet? Beroende värderar vi gärna negativt. ”Själv är bäste dräng.” Åsa påminner om att det engelska ordet för bero är depend. Dependence betyder också tillit och förtröstan. Det är kanske den sortens beroende vår kyrka behöver lära, som en hemläxa från våra systrar och bröder i Sydafrika.

Hon påminner slutligen om nattvardens ord: ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”

En av kyrkans frivilligarbetare gör hembesök och lägger om ett sår. Diakon Åsa Sjöberg samtalar med distriktssköterskan.

foto: jan sjöberg