Lärde sig tänka på nytt sätt. Samtal i Östersund, Urban Engvall, Jan Sjöberg

Lärde sig tänka på nytt sätt

Samtal i Östersund

Urban Engvall, redaktör/Jan Sjöberg, stiftsadjunkt för internationella frågor

Skillnaden mellan Sörliden i Örnsköldsvik och Lugnvikskyrkan i Östersund var att jag i Östersund fick gå in i en fungerande verksamhet i en fungerande kyrka, medan jag i Sörliden fick vara med och bygga upp verksamheten från grunden i en helt nybyggd lokal, säger Chris Hendricks. I Örnsköldsvik hade Chris dessutom nästan inga dop, vigslar och begravningar. I Östersund gjorde han allt prästerligt arbete.

Chris Hendricks är på återbesök i Lugnvikskyrkan i Östersund, det är den 19 oktober 2009. Sopplunch och efterföljande samtal med några som var med på Chris tid: Rolf Olsson, Herbert och Alice Sjödin, Helmi Odelberg, Lisa Jönsson, Inger Silfverdal och Birgitta Kemling. – Det kom något friskt med Chris, minns de. Han såg församlingsborna och slog sig i slang med alla. – Inte minst såg han de språkliga minoriteternas behov och stöttade det arbetet, säger Helmi Odelberg.

Chris gjorde skolbesök vilket ledde till intresse för konfirmandarbetet. Han införde ett system med konfirmandfaddrar som var vanliga engagerade församlingsbor. Han använde stiftets material Medarbetarskap för att stötta frivilligarbetet.

Det var skördefest, församlingsaftnar och familjegudstjänster. Inger Silfverdals familj gick alltid på de gudstjänsterna, och barnen gillade att sjunga Hamba nathi mkululu wethu.

Chris ledarskap uppfattades som demokratiskt. Han såg sin personal och var ett med dem. Det födde kreativitet i gruppen och det var roligt att jobba.

På fredagskvällar deltog Chris Hendricks i den öppna verksamheten för ungdomar i Gamla kyrkan, ett socialt pionjärarbete som blev mycket uppskattat och omtalat.

spred glädje

– Chris kom ofta sent och bad inte ens om ursäkt för det, men han var glad ändå och spred sin glädje i gruppen, säger hans gamla medarbetare. – Det var roliga år, säger Birgitta Kemling. Vi fick lära oss att tänka på nya sätt. – Chris döpte barnbarnet Amanda, berättar Lisa Jönsson. Först skulle hon inte döpas eftersom pappan är muslim. Men Chris gjorde hembesök, och sedan stod det klart att barnet skulle bli döpt. – Chris bidrog mycket till att lätta upp det gamla strikta och formella, säger Birgitta Kemling.

Det kändes en sorg i medarbetargruppen över att det roliga inte fick fortsätta. Men de förstod också att han ville komma hem till sin familj i Sydafrika.