Mission i retur pågår fortfarande. Samtal i Örnsköldsvik, Urban Engvall, Jan Sjöberg

Mission i retur pågår fortfarande

Samtal i Örnsköldsvik

Urban Engvall, redaktkör/Jan Sjöberg, stiftsadjunkt för internationella frågor

Chris passade som hand i handske. Han hade förmåga att få kontakt med alla människor. Det säger Chris Hendricks gamla medarbetare i Sörlidens församlingshem i Örnsköldsvik. Det var hit han kom som returmissionär julen 1991, fick förlängd tjänstgöring och blev kvar ända till sommaren 1995. Här finns Afrika kvar i bilder på väggarna, mattor på golven och veckans bibelord i entrén.

Efter mässa och lunch blir det samtal för några som var med: Vera Lindskog, Britt Andersson, Margit Forssén, Ulla Sjölund, Sara Gidlund och Stefan Ahlm (nuvarande kyrkoherden). – Att hela familjen kom hit var viktigt, säger Vera Lindskog som tillsammans med sin make Pelle var Hendricks fadderfamilj. Hela familjen var med på allt. Det var ett vittnesbörd i sig.

Det var mycket med tanke på Sörliden, ett invandrartätt område utan gemensamma traditioner, som församlingen ville ha en returmissionär. Församlingshemmet kom att ligga strategiskt mitt i, granne med skola och affärer och med förskola i bottenvåningen. Det blev som en missionsstation. – Här kom Chris att fungera som en riktig gårdspräst, säger Sara Gidlund. Han var här varenda dag och var med i allt arbete.

För familjen Hendricks var den här första tiden väldigt förvirrande. Allt var nytt för alla, och man hann undra mer än en gång om man gjort rätt. – Vi fick tänka mycket nytt, säger Britt Andersson. Och vi byggde upp ett gott samarbete med andra aktörer i samhället, till exempel skola, fritids, bostadsrättsförening och hemtjänst. Vi var med i valborgsfirandet och Sörlidendagen och startade matlagning för invandrare. – För mig kändes det som en styrka att få samarbeta med Chris, att få känna sig självklart accepterad som kvinnlig präst, säger Margit Forssén.

inte trycka ner konflikter

När det blev konflikt i församlingens arbetslag fick Chris bakgrund betydelse. Han hade ingen ”svensk” vana att trycka ner konflikter. – I Sydafrika pratar alla, säger han.

Vera Lindskog berättar om familjen Hendricks nyfunna passion: surströmming! Det började på Dekarsögården, men sedan fortsatte familjen äta surströmming privat också, på sin egen balkong.

Det finns bildbevis på andra fritidssysselsättningar också: pimpelfiske, bärplockning, älgjakt, skidåkning …

Hur påverkades då arbetet i Sörliden och Örnsköldsvik? Vad lever kvar?

Fick man möjligen en annan syn på tid? Det afrikanska talesättet testades i praktiken: You have got the watch, we have got the time.

Intresset för mission och internationellt arbete växte förstås, och något av detta finns kvar än idag, liksom kontakterna med Chris och hans familj. Man startade en studiecirkel om Sydafrika och gjorde en viktig resa dit. Insamlingar i Härnösands stift till projekt i Chris Hendricks hemstift har fortsatt. till välsignelse för hela stiftet

– Men det handlar inte bara om pengar, säger Jan Sjöberg. Officiella kontakter har tagits mellan kyrkorna. Det finns ett samarbete kring diakonalt arbete. Det som byggdes upp här är till välsignelse för hela stiftet.

Vera Lindskog minns att Chris arbete påverkade gudstjänstfirandet: det fanns glädje och kraft i gudstjänsterna. Det fanns också ett givande och tagande. Chris tog med sig den svenska mässagendan till sin kyrka i Sydafrika.

Återseendets glädje i Sörliden hösten 2009.

foto: jan sjöberg