Alla i kyrkorådet predikar. Samtal om idealitet med Chris Hendricks, Urban Engvall

Alla i kyrkorådet predikar

Samtal om idealitet med Chris Hendricks

Urban Engvall, redaktör

Ideellt medarbetarskap är en självklarhet, ett naturligt utflöde av tron. Och kyrkan skulle inte fungera annars. Det säger Chris Hendricks, präst i den evangelisk-lutherska kyrkan i Sydafrika, ELCSA. Ska man försöka göra en lista över ideella medarbetare i den sydafrikanska kyrkan blir den lång: sociala medarbetare i allmänhet, musiker, konfirmandledare, barn- och ungdomsledare, söndagsskollärare, körledare, medarbetare i kvinnorörelsen som gör hembesök hos sjuka, gamla, fattiga, aids-drabbade, medarbetare i hiv/aids-kommitté och äldreomsorg, medlemmar som städar och sköter utsmyckning i kyrkan, klockare …

Och i gudstjänsten medverkar ideella i alla förekommande uppgifter utom de prästerliga uppgifterna i kyrkliga handlingar, det vill säga de predikar, sköter liturgin, läser texter, ber kyrkans förbön …

Chris Hendricks predikar normalt två gånger per månad. På söndagsgudstjänsterna däremellan sköter ideella medarbetare allt. – Och alla som sitter i församlingens kyrkoråd predikar, säger Chris.

utflöde av tron

Det här hör förstås dels ihop med hur man ser på ideellt medarbetarskap, som ett spontant utflöde av kristen tro. Tro och kyrka är ingen söndagsaktivitet utan något som berör hela livet och all tid. – Men visst finns det söndagskristna i Sydafrika också, säger Chris. Församlingen försöker inspirera människor att göra gott även på måndagar.

Det handlar om att vara kristen för att jag är kristen, att använda de gåvor jag fått, alltså att vara den jag är ämnad vara. Alla tillhör samma Gud, säger Chris. Vi är en enda kropp, en helhet, som måste användas för goda gärningar också i vardagslivet.

Det andra skälet till att så mycket församlingsarbete utförs av ideella medarbetare är att församlingen är fattig och tillhör en fattig kyrka, materiellt sett och jämfört med till exempel Svenska kyrkan. De enda som kan anställas är prästerna. Och de är klart lågavlönade.

Kyrkan är beroende av frivilliga gåvor. Det finns ingen kyrkoavgift och inga statsbidrag. Istället ger medlemmarna sin avgift i form av tionde – en tiondel av de personliga inkomsterna till församlingen. Och efter egen förmåga, ska tilläggas. – Därutöver är det kollekter som ger församlingen intäkter, säger Chris.

Medlemmarnas stora bidrag kommer alltså i form av ett självklart ideellt medarbetarskap. Församlingen uppmärksammar och uppmuntrar detta på lite olika sätt, med en t-shirt, en bok, en lunch.

behoven uppenbara

Avsaknaden av anställda medarbetare – och kanske också beroende på kulturella och historiska skillnader jämfört med till exempel Sverige och Svenska kyrkan – innebär att församlingarna inte är så starkt strukturerade och organiserade. – Det är mera spontaniteten som gäller, säger Chris.

Behoven av sociala insatser i samhället är uppenbara, ingen kan blunda för dem eller vara omedveten om dem. De är lätta att se och det är också lätt att inse hur jag som medmänniska och kristen kan agera för att lindra nöd, vad det är att vara kristen i just den situationen. – Walk the talk, brukar vi påminna om, säger Chris.

Gå, sätt dig i rörelse, handla, i den riktning du fått kunskap om och har tro för.

Den organisering som finns står främst den kyrkliga kvinnorörelsen för. Det finns också ungdoms- och mansrörelser som tar ansvar. Men omvärldsbeskrivningen, för att använda ett älskat uttryck i svensk kontext, står de enskilda medlemmarna för. De har hela tiden behoven inpå sig och berättar för andra vad som behöver göras.

inte för egna fördelar

Det är inte svårt hitta bibliskt stöd för ideellt medarbetarskap. – Apostlarna, sända av Jesus själv, fick ingen lön. Vi i vår tur gör saker inte för att få egna fördelar, säger Chris Hendricks, utan för att vi ska göra mot andra som vi själva vill bli bemötta, sedda, hjälpta, respekterade, älskade …

Nu är det här inte alltid så lätt, inte ens i Sydafrika. Vad gör man när det ena tiggande barnet efter det andra knackar på dörren och vill ha hjälp? – För mig, säger Chris, är det enklast att ge en slant. Någon annan kanske kan bidra med mat eller bröd. Det hjälper i bästa fall för stunden. Och kanske är det vad en enskild kan bidra med just nu. I större perspektiv är det helt andra insatser som behövs för att förändra de fattigas situation. Det är inte alltid vi som enskilda ”lyckas” eller förmår göra tillräckligt. – Kyrkan måste också alltid förmedla ett perspektiv av förlåtelse, nåd, lärande och växande, säger Chris Hendricks.

foto: bertil ericson/scanpix