F Ö R E TAG A R N A H A R O R D E T
”Runt trettio procent, kanske lite över?” Alla etablerade sanningar är inte sanna. Drygt 30 procent är ungefär vad en genomsnittlig medborgare svarar på frågan om hur mycket av en vanlig löntagares lön som försvinner i skatt till stat och kommun. I själva verket är det mer än hälften. Vad beror skillnaden mellan uppfattningen och verkligheten på? Ett skäl kan vara att en del skatter är dolda. Kommunalskatten, som mycket riktigt ligger i snitt strax över 32 procent, syns tydligt på lönebeskedet. Den som tjänar över 45 000 kronor i månaden vet – kanske – att för inkomster däröver försvinner 50 procent i skatt. Med moms och punktskatter är det annorlunda. När man köper en flaska standardwhisky eller fyller upp bensintanken utgör moms och punktskatter mer än hälften av notan – men det syns inte på prislappen. En annan dold skatt, som drar in nästan 600 miljarder kronor till staten årligen, är arbetsgivaravgiften. På papperet ska arbetsgivaravgiften, som betalas in av arbetsgivare baserat på den anställdes bruttolön och i normalfallet ligger på drygt 31 procent, gå till att finansiera socialförsäkringssystemen. När arbetsgivaravgiften infördes på 1950talet var den en dryg procent, och belastade inte alla löner. I dag är det skattesystemets näst största intäktskälla.
Patrick Krassen, Foto: Lars Clason.
Tekniskt sett är hela arbetsgivaravgiften att betrakta som en skatt, men till skillnad från de flesta andra skatter finns en koppling till vilka utbetalningar ur trygghetssystemen som individen kan få. Med högre inkomst betalar man mer i arbetsgivaravgift, och ska också kunna få mer i till exempel sjukersättning eller föräldrapenning. Men denna koppling har i allt högre grad försvagats. Som Företagarna visar i rapporten ”Vad får jag för pengarna?”, som släpptes tidigare i veckan, har de renodlade skattedelarna i arbetsgivaravgiften mer än fördubblats som andel mellan 2000 och 2018, från 21 procent till 44 procent. Detta beror dels på att den allmänna löneavgiften, den beståndsdel i arbetsgivaravgiften som saknar koppling till socialförsäkringar, har ökat markant sedan den infördes 1995 (från 1,5 till drygt 11,6 procent); dels att de utbetalningar man kan få ur socialförsäkringar är begränsade av tak, medan inbetalningar inte har något inkomsttak. Inbetalningarna ”över taken” har ökat från 22 miljarder 1999 till 57 miljarder 2018. Det hör fortfarande inte till vanligheten att inbetalda arbetsgivaravgifter specificeras på lönebesked – men allt fler arbetsgivare gör det. Staten borde föregå med gott exempel och synliggöra arbetsgivaravgiften
i offentliganställdas lönebesked. Det skulle också uppmuntra till en diskussion om hur mycket pengar som behövs till det offentliga och hur dessa pengar används. Men det viktigaste är att steg för steg sänka denna dolda beskattning. 60 procent av Sveriges småföretagare uppger att höga arbetsgivaravgifter är det största hindret mot att anställa fler. Jobbskapandet hämmas således. Sveriges nivå på arbetsgivaravgift ligger mer än 12–13 procentenheter högre än nivån i länder som Tyskland, Finland och Nederländerna, vilket är en konkurrensnackdel för Sverige att locka investeringar. Det går att sänka arbetsgivaravgiften både generellt och riktat. Det skulle kunna ge anställda mer i plånboken, ge utrymme för fler jobb i växande företag, öka försäkringsgraden i trygghetssystemen och – kanske viktigast – stärka medborgarnas förtroende för skattesystemet. Ju fler som undrar ”Vad får jag för pengarna?”, desto större risk för urholkat förtroende för politiken. På väg in i ett valår borde detta vara en prioritet för politiker av alla färger. PATRICK KRASSÉN Företagarnas skattepolitiska expert
Vem kan konsten att få saker att hända? Bla bla bla. Greta Thunberg sammanfattade diskussionerna på klimattoppmötet i Glasgow kanske inte på ett kärnfullt sätt, men åtminstone kort! Flera politiker, både i Sverige och i andra länder, reagerade på klimataktivistens ord och menade att Thunberg bidrar till politikerförakt. Skolstrejk, slagord och banderoller i all ära, men klimataktivister behöver, enligt Socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU:s ordförande Lisa Nåbo, ge sig in i partipolitiken och göra skillnad på riktigt. ”Det är viktigt att vara aktivist, men det är ännu viktigare att vara politiker”.
Trotsa den rådande ordningen Frågan är om det verkligen stämmer. Och om det någonsin stämt. Politiker skapar bara spelreglerna – och förhoppningsvis gör de det på ett bra sätt. Men vill man verkligen göra skillnad kan det vara bra att påminna sig om Jan Stenbecks närmast bevingade ord om att teknik slår politik. Klart det är slängigt, det var ju ändå Stenbeck som sa det, och kanske det är daterat… eller? Det bör hur som helst sättas i sammanhanget då nämnde Stenbeck och Olof Stenhammar utmanade monopol som ansågs som självklara. Stenhammars entreprenörskap trotsade den rådande ordningen på den svenska finansmarknaden i en tid då marknadsekonomi och äganderätt var starkt ifrågasatt. Stenbecks företag Tv3 och Comvik (senare Comviq) var pionjärer inom sina fält. Tekniken slog politiken – och bakom
tekniken fanns entreprenörer, eldsjälar som decennier senare fortfarande inspirerar.
Mer korsbefruktning När Företagarna för en månad sedan ordnade höstkonferens för våra förtroendevalda superstjärnor handlade en av programpunkterna om politik och entreprenörskap. Jakob de Geer, som bland annat grundat iZettle och för närvarande deltar i investerartävlingen Draknästet, efterlyste fler företagare i politiken, mer erfarenheter från näringslivet, inte minst hos kommande näringsminister. Det centerpartiska kommunalrådet Ulrika Liljeberg från Leksand, tillika toppkandidat till riksdagen, vände på steken och skulle gärna se det omvända också. Även hon ser korsbefruktningen. Fler politikerbesök av företagare, likväl som att politiker besöker företag. Man kan sammanfatta det med att vi behöver förstå varandra och de olika delarnas förutsättningar. Och att politik ofta går långsamt medan snabb action och i princip all utveckling på något sätt sker i näringslivet. Får vi en näringsminister med brett synfält? En framgångsrik näringsminister behöver definitivt vara insatt i dessa olika miljöer, och förstå hur politiska beslut slår och vilka konsekvenser det får. Förstå småföretagare på landsbygdens villkor, likväl som tjänsteföretagare i storstad eller skogsindustrins betydelse för underleverantörerna. Huru-
vida vi får en sådan återstår att se, först ska Magdalena Andersson bli både statsminister och få igenom en budget. Det är inte helt ovanligt att företagare uppfattar politik på samma sätt som Greta Thunberg, och att företagare många gånger delar aktivisters otålighet. Man är mer av en
banderoll-person än någon som går i gång på remissrundor (även om budskapen inte behöver delas med Thunberg). Det är beundransvärt med all den tid som inte minst många ideellt aktiva politiker lägger på demokratin – men utan eldsjälarna utanför den skulle mycket fortfarande vara fast i en utredning.
Att göra skillnad på riktigt är lika mycket att starta ett företag som att leda ett ungdomsförbund. Men med mindre bla bla bla. EVA COOPER Företagarnas regionchef
Eva Cooper, Foto: Företagarna.
3
