9 minute read
Nyfken på blicken: en genväg in i andra människors inre värld
Du kan drunkna i någons blick, eller så kan den nästan brännas.
Blicken talar till dig
Advertisement
Genom att betrakta andras ögon kan vi förstå deras tankar och fatta beslut om hur vi bör agera.
Text: Maja Lundbäck Foto: Getty Images
H
UR LÄNGE VI än glor på ett föremål kan vi inte rubba det ur sin position.
Hur intensivt vi än stirrar på någons ryggtavla kommer den personen inte att märka någonting. Nej, blickar är inte magiska, men de är ändå mycket viktiga för samspelet mellan oss människor. Att vara bra på att tolka vad som ryms i ett ögonkast har troligen varit fördelaktigt för oss evolutionärt. Synen är ett sinne vi har stor makt över. Vi har stora möjligheter att själva välja om vill vi se eller se bort. Genom att röra på huvudet, ändra blickriktning med hjälp av ögonrörelser, samt skifta blickfokus kan vi styra vilka synintryck som hjärnan får serverade och vilka som hamnar i periferin. – Blicken fungerar som en sorteringsmekanism vad gäller den egna uppmärksamheten, förklarar Terje Falck-Ytter, forskare vid Karolinska Institutet samt professor vid Uppsala universitet, som är inriktad på blickbeteende hos barn. De fysiologiska möjligheterna att välja och välja bort sinnesintryck är en möjlighet som vi saknar när det gäller till exempel hörseln. Vi kan ju varken vrida på öronen eller stänga av dem för att slippa obehagliga ljud. Om vi tittar på någons öron kan vi heller inte få reda på någonting alls om personens tankevärld. Men, det får vi om vi studerar vad en person tittar på – och hur länge. De festa håller reda på vart våra medmänniskor riktar blicken och vad de uppmärksammar. – Blickbeteendet sker inför öppen ridå, så blicken är en genväg in i andra människors inre värld – och – avslöjande precis hela tiden. I genomsnitt fyttar man blicken tre gånger per sekund. Vart man tittar och hur länge är nära kopplat till situationen och ens intentioner och känslor i stunden, förklarar Terje Falck-Ytter. Det fnns en exakthet i tajmingen här, som vi alla, inte enbart forskare på blickbeteende, är experter på att uppfatta. Vi kommer därför att lägga märke till om någons blickbeteende är lite skumt. Ögonkontakt som varar för länge väcker snabbt frågor inom oss. En blick som dröjer för länge kan exempelvis uppfattas som ett hot. – Man kan känna sig osäker på vad det betyder och undra hur man ska reagera på det, säger Terje Falck-Ytter. HUR VI FLYTTAR blicken sker automatiskt och hänger ihop med andra beteenden, som vad en person pratar om – och hur. Föräldrar är ofta ganska bra på att avslöja om deras barn ljuger eftersom barnen tittar bort då. Vuxna kan träna bort det beteendet och bli bättre på att komma undan med lögner. Men den kognitiva processen som ljugande ändå är, tar på krafterna, förklarar Terje Falck-Ytter. – Folk kan uppfatta att nu pågår en inre process här, nu fyter det inte på. Det är framför allt blickbeteende – som hur snabbt någon tittar bort till exempel – som är viktigast för kommunikationen mellan människor. Men pupillstorlek då? Vad betyder den? – Framför allt reglerar ju pupillen hur mycket ljus som släpps in i ögat. Utöver det hänger pupillens storlek ihop med en persons vakenhetsgrad eller upphetsning. Än så länge vet vi dock lite om hur denna information faktisk används i kommunikation och socialt samspel i vardagen, säger han. Större pupiller kan ändå vara en signal om att den man pratar med går upp i varv. – I experimentella studier, där man har tittat på pupillsmitta, verkar det som att vi matchar pupillstorlek med andra personer. En hypotes är att det kanske är ett sätt att synka upphetsning eller vakenhetsgrad, säger han.
Terje Falck-Ytter har hittat en koppling mellan ögats pupillstorlek hos fem månader gamla barn och ökad genetisk sårbarhet för schizofreni. Stora pupiller var korrelerade med högre genetisk risk. – Det var ett oväntat fynd och vi vet inte riktigt vad det betyder. Men tidigare forskning har hittat många skillnader i hur patienter med schizofreni uppmärksammar omgivningen och i ljuset av detta är vårt fynd från spädbarn intressant, säger han. VÅRT SNABBASTE SÄTT att kommunicera är via ögonkontakt. Och det råder ingen tvekan om att blickar som möts förmedlar känslor efektivt. – En ilsken, uppmanande eller kärleksfull blick kan snabbt förmedla det vi skulle behöva fera ord på oss att förklara, säger Arvid Guterstam, forskare vid Karolinska Institutet som studerar samspelet mellan uppmärksamhet och social kognition. En bra inlevelseförmåga vad gäller andras inre mentala liv, eller ”the theory of mind” som det heter på forskarspråk, är fördelaktigt. – Vi vill gärna veta vad andra i vår omgivning tittar på, för då kan vi få ledtrådar om vad som rör sig i deras hjärnor. Det ger oss viktig information, som kanske till och med är viktig för vår överlevnad, säger Arvid Guterstam.
Om vi kan ana andras mentala innehåll kan vi också förutsäga vad de ska göra härnäst, förklarar han. Om vi kan lista ut det kan vi anpassa vårt eget beteende på bästa sätt. Ett klassiskt sätt att testa den förmågan hos barn är att låta dem titta på en gubbe som lägger en boll i en låda. När gubben tittar bort kommer en annan person och tar bollen. Sedan tittar gubben tillbaka på lådan. Barnet får frågan – var tror gubben att bollen är? Om barnet svarar att gubben tror att bollen är i lådan har barnet fattat. Studier har visat att personer med autism har nedsatt förmåga att föreställa sig vad andra tänker på. – Det fnns studier som visar att de med träning kan öva upp sin förmåga, även om det kanske inte kommer lika naturligt och intuitivt som hos andra. Teory of mind-kapacitet är väldigt viktig för vår sociala förmåga, säger han.
Att vara i centrum för andras uppmärksamhet kan vara jobbigt för oss. När många personer glor på oss samtidigt är det vanligt att bli svettig och ner-
vös. Till exempel slår hjärtat snabbare av att stå på en scen. Det kan kännas som att blickarna bränns, som om de vore fysiska. Men det är vår hjärna som lurar oss. – På ett undermedvetet plan bearbetar hjärnan blickar likt fysisk rörelse, som en stråle som strömmar ur andras ögon, säger Arvid Guterstam.
DET ÄR UNIVERSELLT att barn upplever att synen fungerar så att säga inifrån och ut, i stället för utifrån och in. Historiskt har det gällt även vuxna i många kulturer. – Idén om ”ögonstrålar”, även kallad ”the extramission theory”, är en gammal folkpsykologisk föreställning som troligen funnits så länge som det funnits människor, säger Arvid Guterstam.
Oavsett om vi, precis som små barn, tror på idén om”ögonstrålar” eller inte, så kommer våra hjärnor att bearbeta andras blickriktning som en stråle av rörelse genom luften, menar han. Detta gäller alltså även om man intellektuellt sett har förstått att ögonstrålar är en felaktig teori om hur synen fungerar, förklarar han.
Detta såg Arvid Guterstam för några år sedan i dels hjärnavbildningsstudier,
dels experimentella studier. I en studie fann han att när folk ska bedöma hur mycket ett föremål lutar och vid vilken vinkel det ”tippar över”, påverkas deras svar omedvetet av ett ansikte som stirrar intensivt på föremålet, som om blicken utövade en lätt fysisk kraft. - Men efekten försvann om ansiktet tittade bort eller hade en ögonbindel, vilket tyder på att hjärnan tolkar andras visuella uppmärksamhet likt en osynlig substans som födar genom luften och till och med fysiskt interagerar med objekt, säger han.
Men det är ingen jättepåverkan. – Kraften motsvarar en lätt vindpust ungefär, säger han.
Eftersom ögonstrålemekanismen aktiveras specifkt när vi uppfattar andra personers riktade uppmärksamhet skulle den enligt Arvid Guterstam kunna vara viktig för förmågan till theory of mind, något som han planerar att undersöka i framtida studier. Om vi vill förmå någon att handla på ett visst sätt är det ofta efektivt att möta och följa personens blick. Det gör vi hela tiden när vi ägnar oss åt, ”joint attention”, delad uppmärksamhet. Det är någonting som personer med autism kan ha svårt för.
Det fnns en uppfattning om att barn med autism undviker ögonkontakt, men i forskningen är det inte så tydligt. Det säger Terje Falck-Ytter, som studerar små barn med autism, samt spädbarn som senare får diagnosen. – När vi mäter blicken i våra studier, så hittar vi inte att spädbarn som senare får autism tittar mindre på ögon än andra barn rent generellt, säger han.
BLAND SPÄDBARN i allmänhet fnns en stor variation. Vissa tittar mer på ögon, andra på munnar – och de festa börjar titta mer på munnar när de börjar lära sig språk. Men inte alla, en del tittar mycket mer på munnen även tidigare. En studie som Terje Falck-Ytter har gjort på fem månader gamla tvillingar visar att det här beteendet är ärftligt, men troligen inte kopplat till autism.
Hans studier visar också att spädbarn som senare fck autismdiagnos var lika bra på delad uppmärksamhet och reagerade på en vuxens initiativ och följde dens blick. Men det fanns ett delmoment i ett experiment som ändå avslöjar skillnader i blickbeteende hos barn med autism – skillnader i huruvida de använde blicken för att själva initiera delad uppmärksamhet med den vuxna. Vid tio månaders ålder var barn, som senare fck autism, inte lika bra på att påkalla vuxnas uppmärksamhet för att med ögonen ”berätta” någonting. – Det här verkar vara ett tidigt tecken på autism, här fanns en tydlig gruppskillnad, men inte så tydliga skillnader att det kan användas som ett test på individnivå, säger han.
Autism är inte den enda diagnos som sticker ut. Även vid andra neuropsykiatriska samt psykiatriska diagnoser, är blickbeteendet lite annorlunda. – Blicken hänger ihop med tänkandet och vad du är intresserad av. Om man tänker annorlunda än andra kommer det att påverka hur man använder blicken. Vid adhd har vi sett att man inte håller kvar blicken lika länge på en bild, trots att det krävs för att lösa en uppgift, säger Terje Falck-Ytter.
Hur mycket formar vårt tidiga blickbeteende oss som individer? Hur påverkar barnets blickbeteende föräldrarnas agerande? Det är fascinerande och viktiga frågor, tycker Terje Falck-Ytter. – Blicken styr i stor utsträckning vilken information hjärnan får. Och generna bidrar till att du utsätter dig för viss information, vissa miljöer. Att blickbeteende är ärftligt hos oss alla tycker jag är så intressant, säger han.
