#77 CHOCK

#77 CHOCK INNEHÅLL

Julia Lobosco, layoutansvarig Elvin Odelholm, layoutillustratör Leia Birgersson, illustratör Johanna Fröde, astrologiansvarig Fabian Penje, pr-ansvarig Maja Nuhic, skribent Jack Rossander, skribent Clara Cronhielm, skribent Gabriel Yngve, ekonomiansvarig Adina Edfelt, sekreterare Lea Laux, vice chefredaktör

3 Ledare Anna Hellers 4 Redaktionsfrågan 6 Brev för dig som vill göra slut med en vän Clara Cronhielm 7 Chock-paradoxen Jack Rossander 8 En intervju med @trendspaningarna Lea Laux 12 Att börja gymnasiet Johanna Fröde 14 KÅRENQUIZET Maja Nuhic och Clara Cronhielm 18 Som en high school-film Maja Nuhic 20 Håll käften och var söt Adina Edfelt 22 FILTRERA VS CHOCKERA CiKa 23 Levande begravd Sebastian Almström 24 Klotterväggen Leia Birgersson 26 çok Anonym 28 Intervju med Livet på Södra Latin Anna Hellers 34 Kropp och Knopp Adina Edfelt 35 Sex and the Södra Clara Cronhielm 36 Södra Latins coronastrategi – eleverna och rektorn kommenterar Adina Edfelt och Anna Hellers 40 Ingvars bokhörna 42 Horoskop Johanna Fröde 44 Astrologi 101 Johanna Fröde

Anna Hellers, chefredaktör

REDAKTIONEN

Et tu, Estetius?

Jag minns inte mycket av karantänen. I min

tillbakablick är tiden mellan den 18 mars fram till sommarlovet antingen något som hände för mer än två år sedan, eller en period då jag var mycket och konstant full. Att regeringen tog beslut om att stänga gymnasieskolorna är fortfarande så overkligt att jag ofta glömmer bort att det har hänt.

Något jag bar med mig när coronakrisen var som värst, var en iakttagelse från En varg söker sin podd om de två enda och vitt skilda sätten att hantera pandemin på. Antingen blev man som besatt och tittade på alla nyheter, presskonferenser och tal till nationen, samt kritiserade eller hyllade coronastrategin; aggressivt. Eller så gjorde man precis tvärtom. Mitt beteende tillhörde den senare kategorin. En dag i mitten av mars orkade jag inte gå in på DN.se längre, inte ens direkt till kulturdelen. Brödtexten blev suddig så fort jag försökte läsa – det var fysiskt omöjligt. Notiserna om antalet döda per dag kunde jag inte heller ta till mig, för om jag gav dem uppmärksamhet blev jag automatiskt paralyserad av en plötslig trötthet som gjorde att jag glömde bort vad som stod i dem. Jag visste inte hur Anders Tegnell såg ut förrän i slutet av april när jag tittade på min första presskonferens.

syfte eller en distraktion, för annars, om jag skulle ha tid att komma ut ur chocken och reflektera, så skulle jag kanske misslyckas med att överleva.

Och att jag nu ska in i den dimman igen, varannan vecka?

Stockholms stad har bestämt att tjugo procent av undervisningen på gymnasieskolorna i kommunen ska ske på distans, och åttio procent i klassrummen.

Skolledningen på Södra Latin har utifrån det tagit beslutet att jag, och andra tvåor och treor på humanistisk- natur- eller samhällsvetenskaplig linje, ska bli undervisade hela femtio procent på distans. En skriftlig motivering har inte skickats till oss drabbade, men det är underförstått att vi offrar vår tid i skolan så att andra elever kan vara här hela tiden. Ettor, välkomna, språkintroduktion och estetare – i alla årskurser.

Jag har många frågor, skolledningen. Syftet med distansundervisning på deltid är för det första att minska trängseln i kollektivtrafiken. Varför ska då teoretiker åka in till skolan, många hummare alla fem dagar i veckan, för språk och individuella val? Jag borde kanske uppmana er till att låta estetarna sitta i distansklassrummen istället, men samtidigt vill jag inte att ni tar ifrån mig ytterligare en möjlighet att få ”Reptilhjärna” brukar min mamma säga. Andra skul- åka till skolan. Och hur svårt kan det egentligen vara le kanske kalla det för ”flykt- kamp- eller frysningsatt klämma ihop estetarnas praktiska moment i deras respons”. När hjärnan utsätts för akut stress, även scheman så att de åtminstone skulle kunna ha en dag kallat ”chock”, finns det tre överlevnadsinstinkter våra i veckan, tjugo procent, på distans? Det är orättvist kroppar väljer mellan: att fly, att stanna kvar för att att de får läsa alla sina teoretiska kurser i skolan på slåss, eller att spela död. heltid, till exempel Engelska 6, medan samma elever på ett teoretiskt program bara får läsa den kursen i Mitt sätt att hantera distansundervisningen, och skolan på halvtid. Varför lever vi ens i en alternativ orsaken till den, var framförallt genom att fly. Jag version av Djäknespelen just nu? Hur hände det? flydde tillbaka till barndomen och tittade på musikvideor till Judas och You Belong With Me istället För egen del vet jag inte hur och hur länge jag komför att plugga. Jag flydde från mitt rum i början av mer orka. Denna chock är nästan värre än den förra, karantänen och delade ut Latin Lover-tidningar till för denna gång känns den inte rättfärdigad och min läsares brevlådor eftersom skolan stängde innan vårt motivation är slut. Jag vet inte vilken överlevnadsstraplanerade släpp. Det jag minns tydligast från våren tegi jag omedvetet kommer att tillämpa för att inte gå är mitt överdrivna kollektivtrafikåkande i olika delar under. Kanske är det så att jag redan valt; att stanna av Storstockholm i min roll som brevbärare, och de kvar och slåss. För en rättvis och rimlig coronastrastunder när jag tittade ut genom fönstret i en tom tegi. buss och inte tänkte på någonting. För jag flydde framförallt mentalt, in i varje situation och projekt där jag kunde glömma corona. Jag ville alltid ha ett

Anna Hellers, chefredaktör

REDAKT

- STÖRSTA CHOCKEN UN

ADINA

A

sekreterare, SA18B

NNA chefredak tör, SA18 A

Att jag faktiskt lyckades få en bikinibränna!?

När jag v ar i hörde min Köpenhamn och Airbnb-h ost ha sex i hans fjo rtonåriga dotters sä (samma d ng ag som ha n varit på begravnin g:)

ELVIN

layoutillustratör, ES18B

När jag fick veta att folk viker sitt toapapper efter att de torkat sig och sedan använder det igen!

FLERA GÅNGER? Har inte kommit över det.

CLARA

MAJA

skribent, NA19B

Jag fick reda på att min 19-åriga kompis ha ff var 15 (Att berätta det för honom blev hans ch ock)

skribent, SA19A

Hur otroligt snabbt Gretas ord fullkomligt försvin ner ur huvudet på en minuten man tar körkort.

Varför sitta på en bu ss och tänka på klimatet när man ka n köra en bil och tänka på sitt uppblås ta ego?

FABIS1A9N A

E pr-ansvarig,

et t i år igen. D så jävla varm h ev bl oc t dd de re tt A riktigt be a an aldrig är tt m de m r so fö s lt n el n kä exception ot åg n är at lik de t som att det va exak inns man att där. år men så m två chocker Så . mmaren dant förra so

TIONEN

NDER SOMMARLOVET? vice chefredaktör,

LEA

SA18A

När jag trodde att jag hade corona och satt i karantän i 2 veckor (över midsommar</3) ba ra för att sen få reda på att det va r en vanlig förkylning

NA 19B JOHloAgiN ansvarig, HU astro

GABRIEL

ekonomiansvarig, SA18A Hur jäkla lätt det var att hitta dragläget!

r lovsdagar ha Alla sommar ar, så ag nts som tisd verkligen kä att på da g fick re varje gång ja rejäl en r va ag r tisd det INTE va chock

JULIA

layout-ansvarig, NA18B

Kommer aldrig komma över när jag fick veta att Erik Aglert alltid beställer fiskburgare och äpplejuice på MAX. Ew.

JACK

B skribent, SA18

av en geting på Att bli stucken t den svullnade at överläppen så ort ut som att jag gj upp så det såg ra ba st fa e ng alle Kylie Jenner ch . en pp lä a lv ha på

LEIA

illustratör, ES19B

Chock när släkten ger en alkohol med det gla da konstaterandet ”am en fan hon är ju nästan ar ton” tiden av att nalla öl är över.

Brev för dig som vill göra slut med en vän Klipp ut detta brev och ge till någon du inte riktigt orkar vara vän med längre. Du kanske går i ettan och träffade någon första veckan som du nu, några veckor in, ser i ett nytt ljus. Eller så går du i tvåan och vill börja om på ett nytt blad. Du kanske till och med går i trean och vill att ditt sista år på södra ska bli så givande som möjligt. Vilken sits du än sitter i, hesitera inte att använda detta brev. Varsågod.

Obs. Latin Lover tar avstånd från alla dispyter eller dramatiska situationer som uppstår på grund av eller kring detta brev.

Clara Cronhielm

Hej __________!

Tack för att du gett mig chansen att få lära känna dig. Det har varit en berikande och upplysande upplevelse. Dock känner jag vid denna punkt i vår bekantskap att jag inte längre önskar vara lika nära som vi tidigare varit. Jag bryr mig fortfarande om dig och önskar dig allt gott i livet. Därför ser jag fram emot att ha kvar dig som bekant och att vi i framtiden kan ha ett kamratligt och hälsosamt förhållande till varandra. Jag hoppas att du kan se detta för vad det är, ett välment försök att omforma vår relation på ett sätt som i längden kommer gynna oss båda.

Vänligen, __________

K-PAR N E C X ADO JACK ROSSAN CH O Nu ska jag berätta om något jag kallar chock-paradoxen. För de som inte vet vad en paradox är – jag visste det inte själv förrän för några månader sedan och har sedan dess konstant använt mej av ordet eftersom det går att applicera på så mycket – så är det en problematik som uppstår när någonting säger emot, och därmed omöjliggör, sej själv.

Ett exempel har jag hört om på TikTok, där en kille beskrev Pinocchio-paradoxen.

Alla vet ju att Pinocchios näsa börjar växa när han ljuger, men det paradoxen går ut på är att reda ut vad som skulle hända om Pinocchio sa meningen ”nu kommer min näsa att börja växa”. Skulle näsan då växa eller inte? Om det Pinocchio sa var en sanning, alltså om näsan faktiskt började växa, skulle det ju indikera att det han nyss sagt var en lögn, vilket det inte var. Men om hans näsa istället skulle låta bli att växa, skulle ju det han sagt vara en lögn, alltså borde näsan börja växa eftersom det är det den gör när han ljuger.

För att ytterligare förklara begreppet paradox kan vi ju ta exemplet med chock-paradoxen, som den här texten ska handla om. Den bygger på att alla människor på jorden vill bli chockade, men ingen vill chocka. Det hela grundar sej egentligen i människans strävan efter att leva ett spännande liv, eller rättare sagt, rädsla för att leva ett tråkigt liv. För att livet inte ska bli just det, tråkigt, måste det innehålla chocker. Det måste innehålla något att förvånas över. Man vill överraskas av det ena och det andra och den största mardrömmen är att kunna förutspå vad som kommer att hända.

Hittills låter det ganska oproblematiskt, men vi stöter snabbt på problem – det som blir det paradoxala – eftersom den

DER

största källan till dessa åtråvärda chocker är andra personer. Det som vi vill bli chockade av är personerna runtomkring oss. Vi vill träffa en partner som plötsligt föreslår en resa till Peru, och vi vill ha en vän som helt spontant bjuder över en på middag trots att det är en tisdag i februari.

Personer som utför chocker, stora som små, är det som driver oss framåt. Men om det nu är så att alla vill vara bland folk som chockerar en, vem ska då vara själva chockaren? Vem ska vara den som utför chockerna? Det måste ju finnas såna för att folk överhuvudtaget ska kunna bli chockade. Svaret måste vara alla. Alla måste chockera för att alla ska kunna chockas.

Problemet är att charmen med att chockas är att inte ha kontroll över situationen. Att ta varje dag som den kommer och att låta det som sker ske. Men om alla nu ska vara chockare – som jag kom fram till att alla var tvungna att vara för att alla ska kunna chockas – innebär ju det att alla visst måste ha kontroll över situationen, eftersom det är en förutsättning för att kunna chocka andra. Man måste ligga steget före och tänka i flera led, man måste alltså göra precis det som är mardrömmen eftersom man då inte själv kan chockas.

En liten sammanfattning: – jag tror att alla kan behöva en sådan, inte minst jag själv – alla vill chockas, och därför måste även alla vara chockare. Men eftersom en chockare själv inte kan chockas innebär det att ingen kan bli så chockad som den helst av allt skulle vilja. Och Pinocchios näsa skulle förmodligen växa ut, krympa tillbaka, växa ut, krympa tillbaka i all oändlighet efter att han sagt den meningen. Det var i alla fall vad killen i videon sa.

Att majoriteten av blivande, nuvarande och före detta södra latinare följer @trendspaningarna på Instagram är inte jättesvårt att missa; Trendspaningarna skrev att Berlin var inne, och vilken stad tänkte ni alla åka till i sommar om inte corona hade skapat förhinder? Exakt. Till er som däremot faktiskt lyckats undkomma hetsen om att alltid vara trendigast: låt mig presentera @trendspaningarna. Instagramkontot skapades hösten 2018 då kontoinnehavaren precis påbörjat sitt sista år på Södra Latin. På kontot skriver hon om trender, eller observationer av trender, som kommer och går. Trenderna, säger hon själv, kan vara lite allt möjligt; kläder, mat, snus, allt. Introduktionen skapar dock kanske fler frågor än svar, och precis därför har jag tagit mig an att intervjua Södra Latins främsta instagramguru, för att hjälpa er alla att bli ännu trendigare! ...eller något i den stilen.

– Varför skapade du kontot?

– Jag skapade kontot för att jag inte kom med i SLAVS, haha. Nej men jag gick teater, och hade fett tråkigt, och gillade inte så mycket att gå i skolan under den tiden. Framförallt tyckte jag

att det var töntigt att alla hade typ exakt samma stil och att alla trodde att de var väldigt unika fastän alla ju såg likadana ut? Så då bestämde jag mig för att göra slags ett prankkonto, för att håna det lite.

– Det var från början alltså mer ett konto för att faktiskt skämta med folk på Södra?

– Typ, och då började jag ju följa alla på Södra så att de skulle följa mig tillbaka, det blev alltså ganska Södra-based. Det var till och med en liten snackis på hösten om vem det var som drev kontot. Det var roligt att faktiskt vara den som höll i trådarna då.

– Hur bestämmer du vad som är inne/ute?

– Jag hänger mycket på söder, och det är mycket baserad på folk jag känner och träffar, och framförallt på mina kompisar. Från början så var en kompis med mig och skapade kontot, jag ville liksom inte göra det själv så jag tvingade henne lite grann att hjälpa mig. Hon tröttnade sen, men jag står kvar! Jag brukar iallafall fortfarande ringa henne och fråga typ ”är det här bra??” och så får hon hjälpa mig ganska mycket.

– Hur skapas en trend?

– Jag och kompisen jag skapade kontot med pratade om att vi tror att något blir en trend när man känner väldigt starkt ”det här är lite konstigt, men jag vill verkligen ha det här”. Typ som när det var inne med e-girl hår, alltså att ha två blonda slingor längst fram. Då kände jag verkligen ”det här är egentligen inte så fint men jag vill ha det mer än allting”. Så jag tänker att när man känner en oförklarlig vilja som skriker ”jag vill ha det fastän det är konstigt!”, då är det en trend.

– När blir något ute? Finns det något mönster i att det blir ute efter ett visst antal månader eller när en specifik person börjar följa trenden?

–”En specifik person” nej, det vore väldigt taskigt om jag skulle namedroppa någon nu. Men kanske när det börjar röra sig in i typ moderatkretsar haha? Det är ju så att det börjar med att någon person som är lite hip har det, och sen vill alla ha det vilket leder till att på riktigt ALLA har det. Då när det väl blivit mainstream så är det ju inte coolt eller unikt längre. Man vet framförallt att det är ute när det finns på H&M eller Gina Tricot, alltså såna företag som genom alla tider har haft basic-kläder, för då ser man de kläderna man själv tyckte var coola bli basic-kläder. Och då hittar tillslut även fjortisarna dit…

– När en trend når sin peak blir det alltså i princip ute i samma veva?

– Ja exakt, det har en tendens att göra att folk faktiskt blir arga när jag då skriver att det är ute.

Det var därför jag la ner kontot ett tag, för att jag blev så attackerad av folk. Typ det enda jag fick höra var ”bara så du vet så är du dum i huvudet!” och jag bara ”okej sorry, men det är faktiskt ett skämtkonto?”. Det var för något tag sen någon till och med gjorde ett hatekonto, på kontot stod det typ ”inne: att bara gissa random på vad som är inne/ute”. Inte så kreativt av dem kanske?

Jag känner iallafall att jag har fått mycket respekt för kändisar som får hat dagligen haha. Men liksom jag fattar, jag känner mig ju också träffad ibland. Ändå verkar folk typ tro att jag är någon otrolig överstående gud som bara har på mig det trendigaste, men det har jag ju absolut inte.

– Du följer alltså inte själv de trender som du lägger upp?

– Jag bryr mig ju omedvetet, precis som alla andra. Jag kan inte riktigt hindra mig själv, för jag tycker ju att det jag har på mig är snyggt, men det går såklart också in och ut i trendighet.

Jag har på mig högmidjade jeans fastän det inte är peak i den trenden just nu; jag minns när mom jeans kom, då ville jag så himla gärna ha det, och nu vill jag ju ha det ändå fastän det inte är lika inne längre.

– Varför tror du att kontot har blivit så stort?

– Jag vet inte? Antagligen för att jag spam-följde folk när jag skapade det, haha. Då följde i princip alla mig tillbaka, och sen när jag slutade följa dem var de hooked! Nej men helt ärligt vet jag inte, jag hade ingen aning om att det skulle bli så här stort. Eller ja, det är ju inte så stort egentligen..

– I Södra-kretsarna skulle jag ändå vilja påstå att kontot är mer eller mindre stort.

Tror du att det är så för att du just spam-följde alla i början eller handlar det nu om att många på Södra är så fixerade vid att vara ”on trend”?

– Jag tror ändå att folk är väldigt fixerade, för nu går jag ju inte kvar och ändå så följer majoriteten av dem som går här mig. Så ja, jag tror att det är en väldigt hetsig skola när det kommer just till stil och sånt; det är många som vill vara coola och jag antar att det är därför de följer mig, för de tror ju att jag vet.

Men helt ärligt: jag vet inte heller!

– Vi pratar en del om hur hetsig Södra är i nuläget, hur var din tid på skolan?

– Jag tror inte att jag är rätt person för Södra egentligen. Jag var så irriterad över att det fanns väldigt starka ”coola” gäng, och jag identifierade mig inte med dem och störde mig på att alla fick mycket gratis. Jag vet inte om det är så här nu, men om man tar killar som ett exempel: alla är så hypade för att det finns väldigt få på den här skolan. De kommer liksom in där i ettan som douchig fotbollskille och så efter ett halvår gör de en makeover och blir jättehipa och coola och säger saker som ”jomen jag ska tatuera in ett feministtecken!”.

Liksom, vad hände?

– Ja visst är det så att vi sätter alla killar på piedestaler? Vad är grejen?

– Det är väldigt konstigt med tanke på att många som börjar här påstår att de är feminister, och att de har en stark moral, men sen vill ändå alla ha samma kille? Om det är en kille på fest så är det alltid bråk om vem som ska få honom. Och liksom, jag var definitivt en bricka i spelet. För det gick typ inte att inte hypa dem? Man kände ju alltid ”jag vill vara där du är för att du är cool, men jag hatar dig

för att du är cool!”.

-Vad förväntade du dig av Södra när du började?

– Jag förväntade mig inte att alla skulle vara så mycket samma slags person, det känns som att alla som börjar här var den som var ”feministen” och lite påläst i sin grundskoleklass, och här samlas ju alla de. Då blir det lätt bråk om vem som blir den ultimata alternativa feministen, och det förväntade jag mig inte. Det är synd, för det blev en sån hetsig stämning redan första dagen.

– Tror du att vi kan motverkade den här hetsen på något sätt?

– Jag vet faktiskt inte. Det enda som funkade för mig var egentligen bara att sluta bry mig, det går inte att vara den trendigaste, coolaste, smartaste. Det är bara att ge upp, för det är inte värt det. Det finns ingenting man får ut av att försöka komma in på alla fester, försöka vara med alla cliquar och känna alla. Jag vet att man mår väldigt dåligt av det, för jag var väldigt mycket sån i ettan och tvåan, men i trean så kände jag bara ”jag skiter, jag bryr mig inte mer!”, för att det bara inte gick.

– Vad skulle du vilja säga till de nya ettorna?

Och kanske även de blivande tvåor och treorna?

– Det är lättare sagt än gjort, men försök att se det som det är: alla är fett osäkra människor, alla försöker vara den som är coolast, och alla mår skit över det. Så umgås med dem du faktiskt genuint tycker om och skit i om du inte är ”cool” bara för att du inte har rätt jeans, eller vad fan som helst, på dig. Om du bara tänker på status hela tiden kommer du tillslut bara bli psykiskt förstörd.

Intervju: Lea Laux

UTE

Vara lärare i kulturhistoria SLAVS Elevkåren Delicatobollen i Caffis (om den ens fortfarande finns) Rökis Alla platser på Södra som slutar på -is Äta på uteplatserna Pennor och block från Muji Båtfest Nollning Läsa kompabilitet mellan ditt och din crush stjärntecken

INNE

Yoga med Christina Lantto (shanti shanti) Latin Lover Att inte ha väska utan bära skolböckerna i handen Flasha på lektionen utan att läraren ser Ingvar<3 Namik<3 Att haffa någon i natur (tro det eller ej)

Året är 2017 och är det år jag uppfattar “gymnasium” för första gången och min första spontana reaktion är “HELVETEEEEEEEEEEEEEEEE”. Jag hade väl inte tänkt på vad man gör efter grundskolan heller men MER skola var inte det jag hade siktat in mig på. Var redan då ganska trött på skiten.

Ni tänker säkert “Wtf hade du inte hört om gymnasiet tidigare?”. Det kanske jag hade, men jag var liksom upptagen med att leka kull. Jag är det äldsta syskonet och mina föräldrar gick inte klassiska gymnasium direkt, så jag var lite utelämnad. Men, jag är bra på att glömma bort viktiga men tråkiga saker och det var ju långt kvar! Så hela den där gymnasiegrejen försvann ganska fort ur mina tankar.

Jag går i åttan och det suger så jävla hårt men plötsligt får jag ett stort intresse för kemi. Kanske är det för att min manliga lärare ger mig bekräftelse och uppmuntran i en stormig period i mitt liv där jag precis flyttat ifrån min pappa och vi inte pratar särskilt mycket med varandra. Kanske är det för att kemi är kul och att jag fattade vad som sades på lektionerna. En dag så kommer min lärare och ger mig en jättegammal Kemi 1-bok och frågar “Har du funderat på att läsa natur på gymnasiet?”. En del av mig får samma reaktion som för ett år sen dvs “HELVETEEEEEEEEEEEEE” men den andra delen av mig blir megafixerad vid den där meningen. Jag läser boken varje dag i fyra månader och till slut ger jag med mig och kollar upp den där naturvetenskapliga linjen på gymnasiet. Biologi: Kul! Fysik: Kul! Kemi: Jippi! Matte 1,2,3,5,6,33,1892: Ah fan... där dog mitt naturintresse ganska fort. Kudos till alla naturare som orkar med all matte, men för någon som fortfarande inte kan sexans

GY M tabell kändes det ganska oattraktivt. Jag gav tillbaka boken dagen efter och livet fortsatte.

I nian började vi prata om gymnasiet på riktigt. Korridorerna flockades dagligen av ångest- och hormonfyllda tonåringar som grät över nationella prov, poäng och betyg.

Mitt största problem var att jag fick reda på att det finns typ 100 gymnasieskolor i hela Stockholm. Vi åkte till världsmetropolen Älvsjö och det tog en kvart att inse att gymnasiemässan var ett skämt. Okej jag hade inställningen att “Nu ska jag hitta rätt skola!” och det var... naivt. Gymnasiemässan känns mer som en stor mingelfest för blivande gymnasieelever där man springer på alla man känner från andra skolor och hatar på resten som man inte känner för att “De ser så små ut”. Men mest är det kanske en guldgruva för gratis saker.

Medan mina kompisar kollade på skolor och frågade frågor, gick jag runt och snodde pennor. Plötsligt blev jag inkastad till Södra Latins bås och paniken som uppstod när två tjejer kom fram och börjar prata med kataloger i händerna var total. Glömde tyvärr bort deras namn sekunden efter de presenterade

Att börja på

MNASIET sig men började genast drömma om att vi skulle bli bästa vänner, äta lunch, skratta och gråta tillsammans. När jag väcktes ur min dagdröm med orden “Du kanske skulle gilla humanistiska programmet” började jag lyssna. Efter x minuters prat och hundra papper senare så gick jag därifrån med tankarna på den humanistiska linjen. Av Stockholms 100 gymnasieskolor är det sju skolor som erbjuder hum, varav fem ligger i innerstan.

Kort och gott, efter några månader hade jag bestämt mig, Södra Latin blev mitt förstahandsval. Min syv hade rekommenderat tre val men jag slog på stort och körde tio. Jag tyckte inte ens om alla mina val. Men tio val blev det och jag kunde slappna av lite, någonstans skulle jag ju hamna.

Jag gick efter tjat på södras öppet hus, ni sålde inte in det särskilt bra men jag är tydligen här ändå. Var jättenervös varje dag fram tills man fick gymnasiebeskedet och sen varje dag fram tills jag började. Jag kom in på mitt förstahandsval! Stalkade igenom Elevkårens, SLAVS och förstås Latin Lovers konton som vilken normal soon-to-be-södra-elev som helst och plötsligt var det augusti. Planerade min resväg, tog med mig alla papper, kom

försent till uppropet, försökte andas som en normal människa, fick den lilla tygkassen, gick på ettornas första dag, var rädd för alla som såg äldre ut än mig, hade panik över hur pretto min klass var (inget personligt klassen), gjorde hundra namnlekar, glömde bort allas namn och åkte hem.

Helt ärligt, ett tag trodde jag att jag inte ens skulle gå gymnasiet, och speciellt inte på en av Stockholms prestigeskolor. Men nu är jag här med ett år på Södra i bagaget. Jag har skrattat, gråtit, svettats (jk), blivit besatt av spöket på andra våningen, stressat och till slut känt mig ganska glad att jag ändå hamnade här. Vet inte riktigt vad mer man ska säga, förutom att gymnasiet är ett så skumt fenomen.

Och nu till alla ettor: Det är läskigt att börja gymnasiet. Tror nog att de allra flesta kan hålla med om det (och de som inte gör ljuger). Och det är väl kanske det som är det fina. Att alla sitter i samma sits. Exakt alla i din klass är lika nervösa som du. Så gå fram å starta en konversation, följ med på luncherna och största klyschan; var dig själv <3 Text: Johanna Fröde

KÅRENQUIZET Är du redan trött, på gränsen till utmattningssyndrom? Orkar du inte tänka fler komplicerade och konsekvensberäknande tankar? Är din framtid något du bara inte har energi att ta ansvar för, men är du ändå lite sugen på att bli aktiv medlem i Sveriges främsta skoltidnings tillfälliga samarbetspartner Södra Latins Elevkår? Då är detta quizet för dig. Luta dig tillbaka, svara på dessa banala frågor och låt dig bli sorterad. Njut.

Vilken av Elevkåren, SLAVS eller Latin Lover vill du EGENTLIGEN helst vara med i?

A) Vadå? Jag vill faktiskt vara med i Kåren.

Jag tycker deras kontribution till Södra Latins elevanda är beundransvärd.

B) Att påverka skolan för att göra livet bättre för dess elever är det viktiga och jag vill vara med där jag kan göra det.

C) Spelar egentligen ingen roll bara jag får träffa lite människor.

D) Slavs men jag får inte.

E) Jag vill helst gå med i Latin Lover eftersom det är en från skolan fristående förening som blandar intressanta iakttagelser, stor fantasi, vass journalistik, skickliga djupdykningar i skolans dynamik, snygg design och en stor gnutta humor. Allt paketerat i ett estetiskt tillfredsställande paket som är omöjligt att inte läsa.

Favoritbutik att handla kläder på?

A) Second hand som inte är Humana för jag har självrespekt och är inte som de andra.

B) Humana för man hittar alltid något där.

C) Monki för de har ganska coola men neutrala kläder.

D) Jag bryr mig inte.

E) Det här är en töntig fråga.

Du är med i kåren och ser att några ettor sniffar olagligheter på toaletten under insparken. Hur agerar du?

A) Jag skulle bli besviken och diskret be dem att inte göra det just här då vi har ansvaret för gästerna.

B) Hämtar vakten direkt.

C) Jag skulle inte vara där.

D) Jag skulle ge dem en besviken blick, sen fråga om man kan joina.

E) Det var troligtvis jag som sålde det till dem, så fråga om de vill köpa mer.

Vilken av Södras alumner skulle du helst vara?

Och ligga med?

A) Petra Marklund.

A) Alexander Skarsgård.

B) Greta Thurfjell.

C) Åsa Romson.

D) Max Martin.

B) Ted Gärdestad.

C) Carola.

D) Petter. (Nej inte du) E) Yung Lean.

E) Punani_99.

Din kompis ringer dig från sitt tinderhaffs bil. Tinderhaffet har erbjudit att köra er till hans kompis fest. Vad tycker du?

A) Jag skulle vara intresserad men också försiktig. Se till att det inte var absoluta främlingar och att situationen var säker.

B) Nästan ett säkert nej, men definitivt se till att kompisen kommer hem säkert.

Möjligtvis be hen att avstå.

C) Osäker på om jag ens orkar. Kanske ber kompisen komma hem till mig istället.

D) Äsch, vad kan gå fel egentligen? Det låter kul.

E) Är antagligen redan där.

Du hamnar i knipa och är plötsligt skyldig en vän en mängd pengar du inte har. Vad gör du?

A) Jag skulle be om ursäkt till vännen och fråga ifall jag hade kunnat betala av skulden när jag har råd.

C) Jag skulle bli jätteledsen över det, men sedan antagligen glömma att jag var i skuld.

B) Jag skulle börja betala av skulden veckovis på ett organiserat och hållbart sätt.

D) Ge tillbaka hälften och bjuda kompisen på “varorna” jag införskaffat.

E) Råna någon, snabba pengar.

Om du hade en önskan som kunde gå i uppfyllelse, vad hade den varit?

A) Ändra något från det förflutna!

Ett pinsamt minne eller dylikt.

Två elever börjar slåss i matsalen.

Hur agerar du?

B) Jag skulle vilja ha all kunskap i världen.

A) Brassar inte på det men stannar kvar, gillar lite dramatik.

C) Världsfred eller att klimatet ska återställas.

B) Jag skulle lämna matsalen och hämta en lärare, någon kan ju skada sig!

D) Skulle önska för 3 önskningar till, värt ett försök.

C) Jag skulle inte märka att något hände, eller tycka det var lite läskigt.

E) Bli rik utan att behöva gå kvar i skolan eller jobba.

D) “Worldstar!”

E) Börja veva, ju fler desto bättre.

Gå med i något av de utskotten du hittar vid den bokstav du fick flest av!

A

B

C

D

SOCIALA UTSKOTTET - Ordnar alla större event man stöter på. Caffizhäng, Välkomstfesten och Slutskivan. eller

KULTURELLA UTSKOTTET - Anordnar event på skolan som poppar upp då och då när du kanske minst anar det. Allt från Utebio och Halloweek, till föreläsningar om CA. DEMOKRATISKA UTSKOTTET - Ansvarar för elevdemokrati, elevrätt och starkare integration! Skolval, Visselpipan och Pride. eller

SERVICEUTSKOTTET - Ansvarar för att underlätta din skoltid samt kårens välgörenhetsarbete! Rabatter med kårkortet, frukost i skolan, skolkläder och studentmössor.

MILJÖUTSKOTTET - Skolans miljö- och hållbarhetsarbete! Klimatveckan, Veggen, veganfika i entrén och plantering. eller

FÖRENINGSUTSKOTTET - Grunden till Södras föreningsliv. Målet är att hjälpa föreningarna att synas och frodas! Ordnar föreningsmässan, ger bidrag till föreningarna och har hand om föreningarnas lokal “Flokalen”.

KOMMUNIKATIONSUTSKOTTET - Kårens ansikte utåt! Ansvarar bland annat för Instagram, affischer, filmer och fotografering till alla event som de andra utskotten anordnar. eller

KOMMITTÉERNA - Resekommittéen som anordnar en resa och Studentkommittéen som tillsammans med Sociala utskottet anordnar Slutskivan.

E

GÅ INTE MED I KÅREN - Gå bara inte med i kåren. Det kommer både du och kåren gynnas av. Men sök till Latin Lover!

Maja Nuhic Clara Cronhielm

Text: Maja Nuhic

SOM EN HIGHSCHOOL-FILM Som ett resultat av den svenska cynismen (eller optimismen), är det få ettor som förväntar sig att gymnasiet ska vara “som i filmerna”. Antagandet blir sanning någorlunda ofta, men endast eftersom filmerna är betydligt mindre lökiga. Egentligen vill jag påstå att majoriteten av scenerna i chick-flicks går att jämföra med verkliga scenarion. “Life imitates art”, dvs ifall man beaktar att verkligheten ofta är sämre än film-konstverken i frågan.

För att förstärka detta argument tänker jag förklara hur ni, ny-importerade elever, kan uppleva dessa fenomen under er skolgång. Hur klyschor ur filmer kan översättas till er vardag.

Scenario 1, typiskt i tonårsfilmer, “Den snygga äldre främlingen”: Han har allt; stil, bil och tendenser av en pedofil. Denna lammkötts-jägare söker konstant efter sitt nästa byte. Är han ett kärleksintresse? High-school filmer, tonårsromaner och sunkiga fanfictions kräver minst en Mr. Perfekt för att ta sig fram. Men luras inte av hans charm, för på södra är han lite annorlunda.

Hur scenario 1 kommer upplevas : Ditt POV (du är Y/N) Jag vaknade på morgonen och rufsade till mitt blek-blonda hår. “HELVETE!” utbrast jag när jag insåg att jag redan var sen och började hastigt göra mig i ordning. Gåendes till skolan såg jag ett bekant ansikte. Hade aldrig kunnat missta de slappa jeansen och den stickade tröjan för någon annan. Det var han, han som hade skrivit till mig på tinder, kärlekens app, kvällen innan. När jag gick förbi honom, ståendes med sina andra kompisar, vägrade hans ögon möta mina. Jag kunde inte hjälpa fjärilarna jag fick i magen. Han var så van och cool på skolan, men ändå blev han så nervös att han inte kunde komma fram till mig. Han måste verkligen tycka om mig...

Man kan tänka sig att scenariot ovan är överdrivet för dramatisk effekt, vilket jag kan försäkra er om att det inte är. Gång på gång faller lammisar in i jägarnas fällor som flugor i spindelväv. Tron om att det är deras mogna approach som lockar till sig uppmärksamheten, och inte lätt-tillgänglighet, resulterar i att de blir säkra på att denna trea är deras prince charmig. Faktum är att han inte kommer ge dig en askungesaga, utan i bästa fall klamydia. Ifall du bara är ute efter sex, så är väl intentionerna inget särskilt problem. Men snälla, riskera inte din säkerhet för någon som tycker det är indie att inte duscha.

Scenario 2 “the burn book”: Åh Regina George, vilket mästerverk hon skapade. En bok vars innehåll inkluderade allas mörkaste hemligheter och djupaste osäkerheter. Rykten och skitsnack är en naturlig del av alla gymnasier, förekommande även på vår fina skola.

(För dig som inte har sett Meangirls; gör det.)

Vår alldeles egna anpassning, “confessions”: “SLUTA GRÅT PÅ TOAN!!!!! Är så jävla lack på folk som typ bor där, om du inte klarar av skolan, gå hem. Vi som faktiskt genomlider detta borde få skita vid behov” “Klassiska gitarrister spelar klassiskt för de är för dumma för jazz” “Blev nyss dumpad av en kille i sam över SNAPCHAT. Du vet vem du är och jag vill aldrig se dig igen. PS. Väx upp och skaffa lite jävla respekt” “Killarna i EK har en stor orgie varje onsdag i duscharna” “Sluta måla upp södra som en bra skola. Aldrig träffat så självupptagna och heterogena människor. Den mysiga söderandan när bara de som redan var populära inann södra.

Fuck y’all” “Nu har jag väntat utanför knulltoan på en shuno som vill ha dick girl i två och en halv fucking jävla vecka VART ÄR DU FEGA OSKULD” “Om Petter skulle snagga sig så skulle han bita på sina tånaglar” Alla citat tagna från @sodraconfessions. Ifall du tänker på att starta ett eget konto: nej<3

Scenario 3 “highschool musical” Denna film är oundvikligen en del av vad som definierade den idylliska bilden av tonåren man hade som barn. Elevernas drift, musikalitet och fläckfria stil är något alla skolor borde sätta upp som ett ideal för hur exemplariska ungdomar ska bete sig.

Scenario 3 på Södra Latin, Troy Bolton har hamnat i ladd-träsket;

Vi må ha kulturella och musikaliska elever på Södra Latin, de skickligaste i Stockholm tillochmed. Men stoltheten skolledningen känner inför våra musik-elevers talang är ett praktexempel av uttrycket “kärleken är blind”. Detta antaget att de är medvetna om att en tredjedel går runt höga en bra del av tiden. Antingen har de valt att bortse från detta, eller så har de blandat ihop lukten av gräs med elevernas naturliga arom.

Inte för att det låter särskilt osannolikt heller.

Den mest minnesvärda stunden vi har fått ta del av på grund av musikarna, var den som satte grunden för vad det skulle innebära att gå musik år 2019. En elev försökte sälja E på båtfesten... i en facebookgrupp som alla lärare var med i. Denna incident resulterade i att alla musikettor fick gå på en antiknark-föreläsning, och att vi andra blev lämnade med en historia som låter för dum för att vara sann. Men vad ska man säga, verkligheten av highschool-musical är mycket mer Paris Hilton än Sharpay Evans.

Film blir verklighet, verklighet blir film. Vad kom först, hönan eller ägget? Vissa frågor kommer förbli obesvarade. Men nästa gång ni dag-drömmandes går till skolan med hörlurar i, tänk på att era barndomsdrömmar om highschool-livet nästan är inom räckvidd. Ungefär en armlängd ifrån ett armlängds avstånd. Ja, som en satirisk version av era gamla förhoppningar, kommer livet nu att utspela sig som en highschool-film

ATT HÅLLA KÄFTEN Jag skriver en anteckning i min mobil klockan 19.03 den 8 augusti 2020. Anteckningens titel är “Arg” och jag är arg. Jag har precis läst en av novellerna i novellsamlingen Håll käften och var söt skriven av Vita Andersen, utgiven i Danmark.

Senare den kvällen läser jag ut boken och min ilska har övergått till ledsamhet och till hopplöshet.

Boken blev en bästsäljare när den först kom ut 1978 och berörde många på djupet. Jag har läst den eftersom jag under det senaste året fått ärva både min farmor och min mormors gamla exemplar. Kanske tänkte de att jag kommit till en ålder då det var dags att läsa den.

Bokförlaget Romanus & Selling som publicerade den i nyupplaga 2020 skriver att det är “en modern klassiker redo att upptäckas av en ny generation”, många beskriver den även som en feministisk klassiker. Själv kände jag den där känslan man kan få av riktigt bra böcker - att alla borde läsa den här. Alla borde tvingas att läsa den!

Håll käften och var söt är en novellsamling bestående av 12 noveller där alla huvudpersoner är kvinnor i olika åldrar, varav hälften är barn.

Boken målar upp en total misär där det förutom den genomgående bristen på pengar ständigt behandlas andra problem. Barnen har ensamstående mödrar som är bipolära, super, hatar sina döttrar och psykiskt och fysiskt misshandlar dem.

Novellerna behandlar barn på barnhem, i fosterhem och alldeles utan kärlek. Barn som tar hand om sig själva och sina mödrar och som lär sig att världen är grym. De vuxna kvinnorna kämpar med psykisk ohälsa, pressen att vara vacker, snyggt klädd och smal, dåliga förhållanden, män som vill knulla hela tiden, män som inte vill ha barn, män som våldtar och förnedrar. Genomgående är känslan av ensamhet och det där som hos så många kvinnor är inlärt, det där att hålla

käften och vara söt.

I artikeln “Ingen är söt och håller käften när man sett hur avgrunden ser ut” (Dagens Nyheter, 9/3 2020) skriver Maria Schottenius om hur viktig Vita Andersens nyskapande prosa varit för litteraturen, att boken skapade den så kallade “knäcke-prosan” där raderna är olika långa och formen påminner om dikt men inte är det. Hon skriver om hur mycket Andersens sätt att skriva påverkat litteraturen men också hur det påverkat samhället. Hon tror att Andersens texter bidragit till att kvinnor sett avgrunden, blivit handlingskraftiga och därför inte håller käften och är söta längre.

En motsatt åsikt syns i artikeln “Kvinnor som håller käften men skriker inombords” (Hufvudstadsbladet, 24/5 2020) där Malin Öhman istället hävdar att boken är ständigt aktuell och fortfarande djupt viktig. Samtidigt känner Öhman att det är en sorts övermäktig socialrealism boken behandlar. Att den blir för grym och tung. Istället för handlingskraft att förändra beskriver hon apati och matthet. Man blir avtrubbad av allt våld, menar hon.

I min mobilanteckning finns både denna kraftfulla vilja, nej, detta kraftfulla behov av extrem och omedelbar förändring men samtidigt den motsatta hopplösheten. Jag blir plågsamt medveten om på alla sätt som mitt eget patriarkalt inlärda antifeministiska beteende går emot allt jag tror på och vill jobba för. Samtidigt känns det nästintill omöjligt att förändra även om jag spånar idéer på hur jag skulle kunna göra det.

Jag tänker på hur jag själv eftertraktar mäns blickar, motvilligt kan känna det som en komplimang att bli catcallad, hur jag trots medvetenheten om det problematiska framställer mig som en “skön tjej” och hur jag skäms.

OCH VARA SÖT Att jag själv bidrar till att trycka ner andra kvinnor. Att min instinktiva inställning är att se andra kvinnor som hot och att jag frivilligt utstår smärta till följd av min kopparspiral men att min första reaktion när jag hör om preventivmedel för män är att “det ska de väl inte behöva lida sig igenom”. Att jag alltid är till lags och tycker att det är jobbigt att säga nej. Jag gör ju det själv, hela tiden, håller käften och är söt. Och jag skäms över det. Till och med denna skuld över att inte vara feminist nog, blir antifeministisk.

Håll käften och var söt får mig att hata att vara kvinna för första gången i mitt liv. Kraften med vilken det slår mig är förvånande. Hela jag smärtar över kvinnosläktets öde. Jag blir arg och jag skriver i min mobilanteckning: “Framförallt måste man lära sig att säga nej, hela tiden, varje gång man inte vill något, säga nej och stopp och jag vill faktiskt inte, även om man sagt ja förut - och det borde alla öva på i alla sina relationer hela tiden hela livet i alla situationer, öva på det att skapa sig integritet”. Jag vill börja öva på det nu! Säga nej, sätta gränser och hålla mig till dem så att jag aldrig, när det väl kommer till kritan, ska hålla käften. Alltid säga ifrån. Samtidigt måste jag komma ihåg att inte vara för hård mot mig själv om jag ändå håller käften. Att bearbeta känslor av skuld.

Det är en jävla balansgång.

Trots alla dessa motstridiga känslor är sensmoralen att jag vill börja vägra kompromissa för att vara folk till lags och ständigt påminna mig om den kampen. Jag har också insett att det är med feminism som med miljökrisen, det är inte mitt fel att jag är född in i en patriarkal värld eller en värld där det är omöjligt att inte lämna något som helst ekologiskt fotspår. Att jag måste lära mig att fokusera på det jag gör och att jag försöker vara en god feminist och miljövän. Att mina ansträngningar och min medvetenhet om det egna beteendet räknas men att jag aldrig kommer kunna vara helt fri från varken patriarkatet eller kapitalismen. Men jag ska försöka öppna käften och skita i att vara söt. Håll käften och var söt fick mig att kunna formulera den önskan inför mig själv och det är en gåva!

Text: Adina Edfelt

FILTRERA VS CHOCKERA kraxande kråkor, ett omen så klart jag visste men tänkte att: inte så snart skulle taket försvinna från mig nu direkt? en blottning av något som teglet länge täckt men chocken, den är inte min att bära den är här för er, mina nära och kära jag tänkte att det fanns för mycket att riskera så jag valde istället att mig själv maskera jag ville ju berätta och låta och skrika men det går inte utan att gråta och svika kraxade kråkor, så snabbt som jag kan jag visste men tänkte att: tiden den vann

-CiKa

LEVANDE Han gick genom korridoren. Det var samma korridor han gått genom varje dag men denna gång var annorlunda. Den döda byggnaden fylldes av kontakten mellan skor och stengolv, tygväska och höft. Ett högljutt steg i taget kom killen allt närmare sitt skåp medan solens sista strålar flödade in genom byggnadens massiva fönster. Han stoppade in handen i byxfickan och inom kort ekade även ljudet av nycklar mellan de livlösa väggarna. Väl framme vid skåpet höjde killen sin ena hand. Han var på väg att föra in nyckeln i låset när någonting fångade hans uppmärksamhet. Hans blick fastnade vid handen, för den var inte längre hans.

Den lydde hans uppmaningar, följde sinnets direktiv, men den tillhörde inte honom. Innan hans hjärta hunnit hämta andan började korridoren torna upp över honom. Dess väggar expanderade, förlängdes med flera mil och de redan massiva fönsterna blev ännu större. Hans rygg var pressad mot skåpet, hans ben låg platta mot marken. Tårar började långsamt sippra ned för hans kinder och droppa ned på hans tröja. Istället för ljudet av steg, nycklar och väskor fylldes nu luften av kvicka andetag

och högljudda snyftningar. Killen drog upp knäna mot bröstet, lade sitt ansikte emot dem och kramade sig själv hårt. Han blev berövad på luft, begravd levande. Han sjönk ned i jorden med korridoren som kista.

Han var en relik av brons i ett rum fullt av guld. Bortglömd, onödig, gömd under marken i en egyptisk krypta. Ett nytt ljud ljöd i korridoren och han lyfte sitt tunga huvud från knäna. På golvet satt en ensam främling, en verklig figur avtecknad på en overklig bakgrund. Personen fångade hans blick, satte sig bredvid honom och tog hans hand. Med en blick fortfarande fäst vid hans ögon log den allt mer bekanta människan och började ta djupa, långsamma andetag. Inom kort hade killens andetag saktat ned. Även tårarnas ström hade snart torkat ut. Han slöt sina ögon, lutade sig närmare den bekanta främlingen och tillät sig vila i en falsk känsla av trygghet. För om en korridor kunde bli en krypta, hans egna huvud bli hans fiende, vad hindrade honom från att bli begravd i sitt egna sinne?

- Sebastian Almström

BEGRAVD

Kanske är jag bara naiv, men det kom som en chock för mig. Hur centralt man kan bo. Min första kontakt med världen innanför tullarna var förra våren då jag hade träffat kompisar utifrån (inifrån?) och vi var på väg mot Södra station, på Rosenlundsgatan. “Ska du också ta fyran hem?” frågade en, varpå jag var tyst en stund. Jag var chockad. Som sagt, min första kontakt med livet innanför tullarna, och jag hade aldrig träffat någon som bodde så centralt. “Nä, jag tar pendeln.”

Svarade jag efter en stund. Lite skeptisk över att det faktiskt går att bo på fyrans linje. Har minnet av tanken “Vad behöver man ens jobba med för att ha råd med det?” Efter att ha gått på Södra ett tag är jag inte lika skeptisk. Jag kan med säkerhet konstatera att folk bor i innerstan.

Det finns folk som har en fin lägenhet på söder, i Vasastan eller på Kungsholmen. Närmaste tunnelbanestationen är Medis, Fridhemsplan eller varför inte Zinkensdamm? I stan är det nära till allt; så nära till allt att man aldrig behöver resa utanför tullarna och uppleva samma chock som jag gjorde, fast omvänt. För mig var det en kulturchock att komma hem till någon med en fungerande ugn och ett badrum som inte luktar avlopp.

Inget mögel på kaklet och städaren tar hand om dammsugningen och, åh, vad jobbigt att hon ställde tillbaka sakerna på fel plats. Oj, shit va fancy, är bänkskivan i marmor? Jaha, ni renoverade förra året?

Tänker vid matbordet: kanske borde jag inte ta så mycket, men måste passa på när jag får smaka sånt här. Kanske är det naivt, men jag bara antar att de vet att jag ibland tar med mig skollunch i matlåda hem till middag. Att de vet att jag under hela distansundervisningen bara åt havregrynsgröt eller ärtsoppa till lunch. Inte för att jag var lat, utan för att vi inte hade

råd med något annat. Att jag inte behöver berätta sånt här, utan att de bara vet och att det inte är några konstigheter med det.

Min första kontakt med den ekonomiska säkerheten som vissa har var i somras.

Och kanske är jag naiv, men det kom som en chock för mig. Hur mycket man kan ha. Vi satt i en pensionärslägenhet i Bromma som en kompis hade fått låna av sin morfar, dit jag hade promenerat i tre timmar för att jag inte hade råd med SL-biljett.

Vi pratade om en organisation som hade tänkt ta upp att “ja, alla har ju inte råd att ta sig in till stan för att delta”, men att de till slut hade skitit i det. Återigen: en chock.

Att de hade så pass mycket att de kunde bestämma sig för att det inte berör dem.

De känner uppenbarligen inte till hon som var hemlös i 7 år och som under den perioden bodde på 11 olika vandrarhem.

Och som pricken över i:et var (och är) hon ensamstående med fyra barn. Hon har aldrig tjänat mer än 16 000 efter skatt på den heltidstjänst som undersköterska hon nu har. De <16 000 som hon tjänar ska räcka till hyra, el, bredband, kläder, mat, biobesök, utflykter, SL-kort, barnens aktiviteter, barnens månads-/veckopeng, besparingar… Och visst får hon barn- och bostadsbidrag, men fan vad det är svårt ändå när hyran i princip är hela lönen och

ço

av An

hon måste vara hemma sjuk för att äldsta sonen har hjärnhinneinflammation efter ett fästingbett då de inte hade haft råd med TBE-vaccin. De vet inte om hon som är fast i ett våldsamt förhållande. Som bor tillsammans med sin man och barn som är medborgare, medan hon inte har uppehållstillstånd. Ringer hon efter hjälp när han slår henne eller barnen och han blir omhändertagen tappar hon inkomstkällan som ser till att hennes barn kan leva ett bekvämt liv.

Ringer hon efter hjälp när han slår henne eller barnen är det hon som blir utvisad, pappan grips som bäst för misshandel, och barnen blir satta i systemet och bortglömda. Hon kan inte vända sig till soc för skyddat boende, och det vet han. Han vet att hon är beroende av honom. Så han tar sig friheten och fortsätter. De vet inte heller om mamman som behövt ta sms-lån för att kunna betala hyran, och som tagit alla julklappar åt barnen på kredit så att de inte ska behöva känna sig fattiga på jul.

Skuldsatt sig för livet för barnens glädje, för att barnen ska ha mat i magen, för att barnen inte ska förlora taket över huvudet och konsekvent placeras i fosterfamilj. För att barnen inte ska förlora sin mamma, den enda föräldern de har kvar. Hon som grät sig själv till sömns när dottern hade förstört en jacka med lera på skolgården

ok

nonym

och hon inte visste hur hon skulle ha råd med en ny. Hjärtekrossen som kommer varje gång hon måste säga “nej” för att de inte har råd, nej till bio, nej till ridning, nej till gymnastik, nej till att lära sig ett instrument, nej till fritids och nej till resor under loven. För mig har det alltid varit hemester. De har inte varit barnet som inte säger till när vinterskorna skaver eller läcker in, att de går att ha en vinter till även när det börjar klämma i tårna och skavsåren blöder igenom strumporna och skolans plåster. Barnet som inte ber om leksaker, för hon vet att mamma inte har råd och vill inte stressa henne. Jag har fler anonyma historier att dela med mig av. Och jag ljuger inte, de är verkliga och bara en bråkdel av alla som finns där ute. Känns lite hemskt att behöva skriva det, bekräfta att “ja, fattiga och utsatta personer finns verkligen i Stockholm” som om inte alla känner någon, är någon.

Dock tror jag att de flesta vet om att det finns fattiga personer i Stockholm, bara att man inte riktigt har förstått vad det innebär; vilka historier och upplevelser som ligger bakom siffrorna i statistiken.

Innan har jag alltid tänkt att jag inte ska anta att folk är ovetande vad gäller fattigdomen i Storstockholms socioekonomiskt utsatta områden, endast för att de bor i “rika” områden – men icke. “[Namn], du måste dela med dig av det här, folk måste få veta. För de vet verkligen inte.”

Var responsen jag fick av mitt sällskap i Bromma. Jag känner mig som en rymdvarelse bland de välbärgade södra-latinarna ibland; jag kommer från den avlägsna planeten ni kallar Orten, men som jag kallar Hemma. Min första riktiga kontakt med planeten Para Finns var året jag började på Södra. Och kanske är jag faktiskt bara naiv, men det kom som en chock för mig.

Att ni verkligen inte vet.

Välkomm till Livet p SÜdra La

men pĂĽ atin

Jag och fotografen för dagen går in under taket på Hornsgatans Pizzeria & Kebab för att skydda oss från solen. Det är tidig eftermiddag den varmaste dagen i juli. Jag har en timme tidigare råkat knocka mig själv i ansiktet med ett fönsterhandtag och läser “Skador på okbenet” på 1177.se medan fotografen himlar med ögonen och sjunker ner på marken med husväggen som stöd. När Wulf äntligen dm:ar portkoden är vi snabba med att skynda oss in till skuggan. Fem våningsplan och ett antal trappsteg senare möter Wulf oss vid dörren med sitt omisskännliga leende och en utsträckt armbåge. Efter att han frågar oss om vi vill ha något att dricka leder han oss ut på balkongen, och vi får en skymt av bokhyllan som varit med i de mest ikoniska videorna på hans youtubekanal Livet på Södra Latin, bland annat i min personliga favorit “Summering av kurserna”. Jag berättar om min olycka för Wulf och varnar för eventuell virrighet från min sida samtidigt som fotografen irriterat sätter igång ljudinspelningen på sin mobil. Intervjun kan börja.

Din youtubekanal: Livet på Södra Latin. Hur kom du på idén till att starta den?

Jag hade sett liknande kanaler, fast de då handlade om kryssningsföretag, med folk som både satt hemma och pratade och som även filmade ute på kryssningarna. Då fick jag idén: “Hur skulle det vara om man gjorde något liknande, fast med skolan? Som både kan vara kul för de som går på skolan men också hjälpsamt för de som ska börja på Södra Latin.”

Vad har du fått för respons?

Nästan allt har varit positivt, och alla som har sagt något live – det har varit positivt. Har man fått någon kommentar som inte varit positiv spelar inte det någon roll, för de allra flesta har varit positiva. Och de lärare som har kommenterat, både min mentor och andra, har tyckt att det varit väldigt kul. Även Gabriella (rektorn) har kommenterat. Hon tyckte att det var en okej idé, ändå.

Jag har haft en liten konspirationsteori om att du har ett samarbete med rektorn. Finns det någon sanning i det?

Nej, det kan jag dementera (skratt). Sedan tror jag, att skulle jag säga massa med dåliga saker om skolan, så skulle hon inte bli så glad...

Nej...

…men eftersom jag säger bra saker, för det finns nästan bara bra saker att säga, så tycker hon kanske att det är bra och ganska kul och informativt med någon som faktiskt är fristående från skolan.

Blev du överraskad av den hype kring dig och din kanal som finns? Du har ju fått ett fankonto på Instagram och allting. Var det en chock?

När jag började på Södra Latin hade jag aldrig trott att jag skulle ha ett fanpage fyra månader senare. Jag hade aldrig trott att kanalen skulle bli så stor, det är ändå 379 prenumeranter just nu (som bara har stigit sedan intervjun hölls). Jag trodde heller inte att jag skulle hålla liv i det såhär länge.

Tidigare har jag kört all in för något i tre månader och sedan lagt av. Jag är glad att det inte var så nu, att jag ändå lyckades hålla liv i det, och jag kommer fortsätta hålla liv i den i hela tvåan – och kanske trean också.

Du är ganska tydlig på kanalen, tycker jag, med att alla passar in på Södra, och att alla är välkomna. Är det verkligen sant?

Det är väl klart, att har man vissa politiska uppfattningar eller om man har en väldigt ”förnäm” framtoning eller väldigt förnäma kläder, så kanske man inte passar in till 100%. Samtidigt, är man bara trevlig som person så tror jag att man kommer långt. Det man får komma ihåg är att man inte behöver hålla med en person politiskt eller ha samma klädstil – man kan vara vänner ändå. Men det är klart, att vara SD:are på Södra är inte det lättaste, och det kanske det inte måste vara, men jag tror ändå att det funkar, självfallet. Så länge man är en vettig människa kan man nog komma ur politiken.

Du har varit ganska öppen med ditt politiska engagemang och ditt politiska intresse.

Skulle du vilja utveckla på det?

Jag tror att politik är det som samhället är uppbyggt av, alltså demokrati och olika ideologier och ekonomiska system – det är väldigt viktigt. Och det kan verka trist och fyrkantigt, men om man gräver lite djupare så är det faktiskt inte det. Jag tror att det är väldigt viktigt att man tänker själv, om man uppfattar sig som antingen höger eller vänster eller något annat, eller om man inte vill definiera sig, att man ändå lyssnar på de som tycker annorlunda och inte avfärdar dem som troll eller sätter namn på folk som inte tycker som en själv, för då kommer man aldrig lära sig något eller komma framåt. Oavsett var man står politiskt så lyssnar man på folk som tycker olika, och man kommer långt med både lugna debatter och sansade samtal. Man kommer ingenstans med skrik och stämplar.

Tror du att det kan vara svårt att diskutera politik med oliktänkande på Södra?

Jag tror att det kan vara lite svårt, om jag ska vara helt ärlig, att föra lugna, sansade samtal där man lyssnar på varandra, där det inte är en som skriker på en. Eftersom ganska många är vänster kanske man inte är förberedd på att alla faktiskt inte är vänster. Och att man då känner att “folk som inte tycker som jag, de måste det vara något fel på” – och så är det ju faktiskt nästan aldrig.

Det får man komma ihåg, att man kan bli lite såhär “tycker inte de som mig, då är de dumma i huvudet” och så är det ju inte, oavsett åt vilket håll det än är.

När jag skulle börja på Södra tänkte jag att många som börjar på Södra gör det just för att det är en vänsterskola… ...för att de söker sig till de som tycker lika. Och det är klart, om Vänsterpartiet får 40% i skolvalet och så ser man det och själv är vänsterpartist – det känns ju skönt. Och samma med Östra Real, om hälften är moderater och man är moderat där, det är ju skönt, kanske.

Samtidigt blir det inte så bra om man då får skolor där alla är vänster, där alla är moderater, skolor där alla är SD:are: det blir inte så sunt. Om man aldrig mixar kommer man aldrig komma framåt. Man kommer aldrig lära sig något nytt om man bara sitter i sin lilla ekokammare, oavsett var den är.

Tror du att vissa på Södra blir besvikna när de inser att alla på Södra inte är vänster?

Jag tror inte att de blir besvikna, det vore ju lite märkligt.

Man kan ju inte tro att en skola med nästan 1200 elever, att alla ska vara det, det kan man omöjligen förvänta sig. Man får vara glad om en fjärdedel är det, och så är det säkert.

Jag tror inte att man kan bli besviken. Då har man väldigt konstiga förväntningar.

Vad tycker du om att ändra sina åsikter på grund av majoriteten?

Man ska aldrig “cave in to the mob”. Det kommer aldrig bli bra, man kommer aldrig tjäna på det, man kommer bara bli arg på sig själv för att man inte vågade stå upp för sig själv. För det är ju det som det handlar om – att stå upp för sig själv. Det pratar man ofta om, att “var dig själv, stå upp för dig själv”, och det gäller även politik, och särskilt politik som de flesta inte håller med om.

I teorin?

I teorin! Men kanske inte när det väl gäller. Och det är ju det man får komma ihåg, att om det gäller någon gång så gäller det ju alltid, liksom. Det får man nog ta och tänka på.

Vad är det bästa socialt?

Det bästa är att man får gå med folk som har samma intressen som en själv, både med ämnen och med fritidsintressen. Att det är människor som är trevliga både på ytan och även på djupet.

Det är människor med en historia det är inte de mest ytliga människorna. Och det är ju kul; att man ganska lätt kan lära känna folk lite djupare. Det är en intressant kulturell upplevelse att gå på Södra Latin, för att det finns många intressanta människor som både går på skolan nu och som har gått på skolan tidigare.

Och det sämsta?

Det kanske är politik, att vissa åsikter är svåra att vara öppen och bekväm med, kan jag tänka mig. Är det något som är mindre bra så är det väl det. Men om man bara bortser från just den delen så är Södra Latin en väldigt bra skola, både akademiskt och socialt. Och jag trivs ju väldigt bra.

Vad skulle du säga är det bästa med Södra Latin och södra latinarna?

Det bästa är nog bara att få vara i en så fin byggnad, och att vara i den varje dag. Det är en ära, och ett privilegium. Och sen också att vara i en miljö med folk som är duktiga – alltså både eleverna och lärarna är ju väldigt duktiga. Att vara i en trevlig, social miljö också, med trevliga människor, trevliga klasskamrater, trevliga lärare. Och att det finns annat på skolan än bara plugg.

Vad är det sämsta med Södra Latin?

Om man tänker den rent akademiska delen; har man svårt i vissa ämnen så kan det vara svårt att få hjälp. Speciellt om det är ämnen man inte förväntas ha svårt i. Som matte på samprogrammet, där får man ganska mycket hjälp, för där förväntas man lite ha svårt i det.

Medan i engelska och spanska - om jag hade haft lika svårt i spanska som i matte, då hade det blivit jättesvårt att få mycket hjälp i spanska - det hade nog inte funkat.

Nu har jag inte så svårt i spanska, men om jag hade haft det, eller i engelska, då hade läraren tittat på en som ett frågetecken. “Tänk lite!” ungefär. Det kan vara dåligt ibland, att man förväntas vara bra i vissa ämnen.

Vad skulle du vilja säga till tvåorna, din egen årskurs, inför kommande året?

Sätt förväntningar som du tror att du kan nå. Det lönar sig att plugga i alla ämnen. Känns det tungt en dag, om en dag blir väldigt dålig, om du liksom har världens sämsta dag, så är det inte hela världen, för det kommer kännas bättre imorgon. “Hang in there”. Och tänk även på att man går på gymnasiet i tre år. Om de tre åren inte är jättekul så det är inte så lång tid av ens liv, ändå.

Och blir det jättebra så är det jättekul, då finns det människor man kan hålla kontakten med sedan, efter gymnasiet. Gymnasiet behöver inte vara slut när de tre åren är slut om man har hittat människor man kanske är vänner med för livet, eller så. Vem vet?

Vad skulle du vilja säga till oss treor?

Vad skulle du vilja säga till de nya ettorna?

Njut av att det är sista året på Södra Latin, för det kommer aldrig på samma sätt igen.

Man går inte på Södra Latin varje dag när man har lämnat skolan, förstås. Försök prata med människor du inte har pratat med tidigare, så att man inte är fast i sin cirkel man haft i tvåan. Det kan nog vara ett tips, att man kan försöka se varje år nästan som när man började i ettan, att man försöker lära känna lite nya människor, även lite senare. Och att man fortsätter på samma nivå som tidigare, att man inte blir lat och trött i trean, att man ändå fortsätter plugga, för det är lika viktigt att plugga i ettan som i trean.

Att man ska vara sig själv, för det kommer löna sig i längden. Folk kommer uppskatta om just du är unik och om du gör din egen grej – då kommer folk komma ihåg dig.

Om man bara följer strömmen är det ingen som kommer minnas just dig, men gör man sin egen grej, på något sätt, så kanske någon minns dig. Jag tror att folk uppskattar om man är unik och om man verkligen är sig själv.

Och om man inte redan gör det så får man gärna prenumerera;)

7 snabba med Wulf: Södra Latin edition Slavs eller Kåren?

Nu kanske man gör någon väldigt offended om man svarar…

Ärlighet varar längst.

Språkvecka eller kursprov i matte?

Språkvecka! Behöver man ju inte ens fundera på.

Jag har gärna språkprov i spanska.

Jag skulle nog säga Slavs. De är lite roligare.

Södermalm eller Söderort?

:O

Caffiz eller Rökis?

Caffiz. Om man inte röker själv så blir ju Rökis lite…

Södermalm. Det är ju här jag bor.

Globala eller Kungsholmens gymnasium?

...illa?

Lite såhär ”varför står jag här?” kanske.

Estetare eller naturare?

(Lång paus) Det beror nog på vilken estet kanske, men aa… jag skulle nog hellre gå estet än natur, så jag säger nog estet, för natur skulle jag… nej, det skulle jag aldrig gå.

Men hur de är som personer, eller har du någon uppfattning om det?

Nej, men då säger jag verkligen estet, om man ser på personer, för går man natur så är man ju väldigt… ganska nördig, vissa, på ett sätt som kanske är såhär ”ojdå”. (skratt)

Kungsholmen.

Greta Thunberg eller Karl Marx?

Oj… Vem har gjort mest skada?

(chockat skratt)

Jag väljer ju Greta, för Marx idéer har ändå skadat fler än Gretas, är jag ganska säker på…

Text: Anna Hellers Foto: Lea Laux

Nakenhet är en ständigt het potatis. Allt från kändisar som råkat ut för nip slips och får stora rubriker till censur över nakna kroppar i media. Kroppen verkar aldrig kunna vara bara en naken kropp, inte ens bebisar kommer undan utan vissa har redan från ett års ålder satts i en bikini trots att brösten inte på något sätt finns än. Generellt är det kvinnors nakenhet som är problematistvk, bröst som ska skylas och klänningar som är för korta samtidigt som det är fel att inte iallafall visa lite hud. De mixade budskapen och framförallt den kroppshets som sociala medier, och media generellt, bidrar med skapar från första början en konstig relation till kroppen och till nakenheten. Detta drabbar såklart inte bara kvinnor. De flesta har någon gång i sitt liv, vissa så länge de kan minnas haft problem med sin nakenhet.

KROPP OCH KNOPP

Nakenchock

Det är på tiden att vi slutar ha en så problematisk relation till nakenheten. Varför ses nakna kroppar som något skamligt, intimt och hemligt? I själva verket är det ju faktiskt så att man aldrig är så naturlig som när man är helt utan kläder. Så som alla människor först kommer till världen. Enda lösningen på det här problemet tycks vara att förespråka nudism! Det finns ju få stunder då man känner sig så fullkomligt naturlig, vacker, självsäker samt till och med mäktig - som när man är spritt språngande naken och är bekväm med det. Nudism är också kanske enda sättet att bli bekväm med sin nakenhet.

Enligt svenska.se är nudism en rörelse där det förespråkas att vara naken överallt där det är möjligt, för hälsans skull. Hälsan för mig, är just det där att lära sig vara bekväm med sin nakenhet. Det är väl därför nudism kan kännas så lockande, på grund av dess frigörande natur.

Att stå inför andra naken gör det omöjligt att göra sig till, man är som man är.

När jag var liten var jag väldigt pryd av mig, skulle aldrig ha gått utan trosor eller låtit någon främling se ens någonting av min nakna kropp.

Till och med familjen kunde det vara jobbigt att vara naken inför, och jag var sannerligen inte naken med mig själv. Det förändrades dock med tiden. Dels tror jag att det började med att jag fick bröst tidigare än de flesta andra i min klass och var stolt över dem. Däremot kom nog det riktiga genombrottet när jag fick min första seriösa partner, att tvingas vara helt okonstlat naken inför någon gjorde att jag slutade bry mig. Jag började kunna sova naken

och även gå omkring naken när jag var ensam hemma eftersom det ju är så himla skönt att vara helt fri. Det känns som att kroppen får luftas. Jag vande mig snabbt vid min nakenhet och när jag står naken, stolt, framför spegeln kan jag lära mig att tycka om även de delar av min kropp jag ogillar. Jag tror att det är sunt att lära sig vara naken, att inte gömma vem man är - i alla fall inte inför sig själv. Därför vill jag uppmana alla, var nakna mera! Ni kommer inte ångra er!

Trots detta vurmande för den nakna kroppen har jag frågat er på instagram om era största nakenchockar och tänkte dela med mig av dem här: Fastnade med kanoten på en nudiststrand å blev iputtad av flertal nakna hjälpsamma belgare.

På julafton en gång skulle min morbror visa en film han hade varit med i som ung men han hade glömt bort allt så när hela familjen var samlade runt tv:en blev han och framförallt alla andra väldigt chockade av att se hela hans nakna kropp i bild där han satt i en bastu och ångade.

När jag behöver duscha med mina tjejkompisar.

När jag var liten skulle jag imponera på en tjej jag var kär i med att göra bomben men råkade tappa mina badbyxor och märkte inget förrän jag var uppe ur vattnet så hon såg allt, någon vecka senare frågade hon chans på mig.

När en kompis till min pappas flickvän var 6 bröt en naken man sig in i deras hus och la sig under hennes systers säng för att sedan gå in i deras mammas rum och typ lägga sig på henne. Mamman distraherade honom och lyckades sticka in en liten kniv i hans hals, så han blev skitchockad och sprang ut, systern hade hoppat ut ur fönstret och sprungit till en näraliggande brandstation så när nakna gubben kom springandes fångade några brandmän honom! Hemskt konstig historia och jävligt läskig men inte jätteöverraskande att detta hände i texas. Hennes mamma sover förresten med en laddad pistol under kudden sen dess.

Mina nioåriga ögon såg lite för mycket av en gubbe på eriksdalsbadet en gång. trauma.

I 5-6 hade jag på mig en bodysuit utan bh, gick på toa i skolan (satt alltså naken på toan) och glömde låsa… en kille i min klass öppnade dörren och vi hade en otroligt stel stare off i vad som kändes som flera minuter, undvek honom resten av grundskoletiden.

Adina Edfelt

D

SEX

enna sommar hände något magiskt. Bland många andra lyckosamma och på instagram överdrivet skrytsamma blev en av mina bästa kompisar förälskad.

Subjektet för hennes kärlek var vår gemensamma kompis kusin som går i klassen över oss. Hennes förälskelse utvecklades långsamt och avvaktande. Hon behandlade honom som vilken annan vän när de sågs i skolan men beundrade honom med en trånande blick, gömd i publikens anonymitet, under hans konserter.

AND THE

SÖDRA

Men det var för sent, förälskelsens dövhet hindrade hennes öron från att uppfatta all kritik riktad hans väg.

När hon ringde mig i eufori en dag i juni kunde jag inte undgå att undra om han på riktigt förändrats. Han hade fixat picknick med skumpa och jordgubbar i Tanto.

Han hade inte ordagrant uttryckt intresse eller känslor. Men signalerna han skickat var oklanderligt romantiska och min stackars vän var lyrisk.

Några kvällar senare tvingade hon mig och några andra att följa med till Söderkällaren där han satt och sunkade med sina dubbelgångare till kompisar. Hon kom såklart inte in i och med hennes omyndighet.

Jag drabbades av en smärre panik. Men han mötte henne utanför, drog med henne till gathörnet och Hade hon inte, liksom jag, sett de varningstecken som var så uppen- kysste henne ömt. Vi såg på med bara. Saker jag lärt mig om honom skräckblandad förtjusning. Hon när han försökt få omkull mig bara var fullkomligt hög på kärlek och några månader tidigare. Jag försök- han på något annat. te belysa sidor av honom som att hans favoritartist är Logic. Att han Dagen efter kom han över till henne för att laga middag. Efter att han knarkar lite för jättemycket. Samt pinsamheten i att använda en soci- förklarat sina känslor för henne följt av en omsorgsfull nedgång på olekt med uttryck som benim och henne erkände han att det fanns wallah när man är väldigt vit och ett problem. Han var i ett exklusivt bor i en femma på Swedenborgsdistansförhållande med en bonusgatan med sina två halvkända och kusin från Blekinge. Vi hade båda långt ifrån fattiga föräldrar! Men träffat henne på en fest två veckor framförallt att han legat med fler ur vår bekantskapskrets än jag kan tidigare. Hon var fantastisk, det var räkna på mina fingrar och några av förfärligt. mina tår.

När jag en dag i maj frågade om det jag fasade för var sant instämde hon, tycke var fattat. Hon förklarade även att hon uppfattat tecken på att hennes känslor var besvarade.

Där och då avslutades det som min kära vän trodde var början på ett förhållande. Det som han tänkte var en hemlig och förbuden flört när hans flickvän inte var i stan.

Men hennes känslor är kvar. Traumat läggs på hög bland de andra.

Traumat av chocken som uppstår när man inser att ens egen syn och förhoppningar på ett förhållande inte stämmer överens med den andras. Insikten som leder till hjärtekross.

För om du inte ingår äktenskap eller på annat sätt på papper förklarar din relation finns förhållandet bara i huvudet på deltagarna.

Därför är intentioner och viljor så essentiella att uttrycka. Om du inte gör det är risken för stor att du finner dig i en situation där oenighet och därmed sårade känslor eller ett försummande av dina egna viljor uppstår. Det måste i största möjliga mån undvikas.

Ditt liv och speciellt din ungdom är alldeles för kort för att slösas på möten och relationer som inte stämmer överens med det du önskar få ut av dem.

Glöm inte att dina känslor utgör halva relationen. Glöm inte dig själv i strävan att tillfredsställa den andras behov. Glöm inte dig själv.

Detta är rent fiktivt. Eventuella likheter med verkligheten är tillfälligheter.

Clara Cronhielm

Södra Latins coronast rektorn kommenterar Efter drygt 5 månader ifrån skolan är vi äntligen tillbaka.

Eller ja, iallafall delvis. Stockholms stad beslutade i augusti att 20% av undervisningen i alla kommunala gymnasieskolor skulle vara på distans för att minska trycket de 80 000 gymnasieeleverna (22 000 om man endast räknar de som går kommunala skolor i Stockholms stad) har på kollektivtrafiken. De nya direktiven är alltså att ettor, sprintare och estetare går i skolan varje dag medan natur-, hum- och samtvåor och treor går i skolan varannan vecka. Beslutet har såklart diskuterats flitigt mellan eleverna och här kommer åsikter som florerat i korridorerna!

Det är svårt att veta om man ska tolka de där 20% som att alla elever ska ha 20% av undervisningstid på distans eller som att det endast ska vara 80% av skolans elever i skolan. I den text skolledningen delat på Skolplattformen för samtliga elever och lärare hänvisas till ett citat från gymnasiedirektör Hans-Kristian Wiberg som förkunnar att “20% av eleverna undervisar på distans”. Samtidigt säger skolborgarrådet Isabel Smedberg-Palmqvist till SVT

att eleverna ska ha 20% av undervisningen på distans.

Hur man ska tolka siffrorna är oklart och effekten beror såklart till stor del på schemaläggning. Om alla på en skola skulle vara borta en dag i veckan (20% av tiden), säg onsdagar, skulle det ju inte få önskad effekt eftersom det då skulle vara 100% av eleverna i skolan resterande dagar. Men hur man presenterar siffrorna är viktigt. Att höra skolborgarrådet förklara att man ska ha 20% av undervisningen på distans gör att man blir chockad när man kommer tillbaka till skolan och får reda på att det i själva verkat är 50% på distans för vissa och 0% distans för andra.

Det kan leda till en känsla av orättvisa - även fast man håller med om att ettor bör prioriteras och har förståelse för att estetares ämnen gör det svårare att ha distansundervisning än teoretiker.

Det att teoretikertvåor och treor, trots beslutet om varannan vecka distans, ska åka till skolan för moderna språk och individuella val ter sig märkligt. Många teoretiker har uttryckt en glädje över att även distansveckor trots

allt få ta sig till skolan, men samtidigt är det omständigt.

Om du bor långt bort måste du ändå resa in med kollektivtrafiken och det blir svårt att planera sina dagar. Även om man får sitta i upplåsta klassrum kanske det inte är så kul att göra det, och tanken på att en hel dag behöva sitta ensam i tomma klassrum, äta mat i lunchen utan sina vänner eller kanske åka in på lunchen men då inte hinna äta lunch alls kan kännas konstig. Det faktum att vissa humanister har individuella val och moderna språk fem dagar i veckan gör det ännu konstigare; då förväntas dessa elever trots allt vara i skolan 100%, fast utan lärarledd utbildning majoriteten av tiden. Dessutom blir det svårt att motivera att beslutet, som främst tagits för att avlasta kollektivtrafiken, skulle ha någon faktiskt påverkan.

Något annat som gör att beslutet mest känns som ett försök att upprätthålla en fasad, snarare än faktiskt fungerande åtgärder, är det faktum att samtliga elever började första skoldagen 20 augusti klockan 8.30. Detta trots att vissa inte skulle lämna in sina böcker

trategi: eleverna och r förrän vid 13-14-tiden och således kom att ha 3 timmar dötid. Varför skulle alla börja samma tid om målet var att minska belastningen på kollektivtrafiken? Det var ju inte ens någon gemensam samling i aulan.

Vidare kräver covid-19 självklart extra försiktighetsåtgärder och man ska vara hemma vid minsta lilla sjukdomssymptom. Det är nog för många av eleverna på skolan en svår omställning då de flesta tidigare gått till skolan inte bara med hosta och snuva utan ibland även med feber. Det är svårt att

vara hemma och vila på en skola med höga krav om man själv är högpresterande, alla lektioner ofta är nödvändiga för att få bra betyg och det sällan tillåts omprov. Skolan har inte gjort den omställningen lättare utan föreslår helt sonika att man om man är bara lite sjuk och i vanliga fall skulle ha gått i skolan kan följa undervisningen genom att be en vän videochatta med en på datorn. Så ens vän förväntas lämna ifrån sig datorn och exempelvis inte anteckna? Och om 7 elever är borta samtidigt - förväntas 7 elever ge upp sina datorer då? Vad gör man om man är

hemma sjuk men inte känner att man är tillräckligt bra vän med någon i klassen för att fråga? Säkert går det att lösa på många smarta sätt: gruppsamtal, inspelning via mobilen och dylikt. Det är dock skolans ansvar att se till att elever som på grund av pågående pandemi måste vara hemma för lite halsont får undervisning - men skolan har lagt det ansvaret på eleven själv. Eleven blir beroende av klasskamraters hjälp för att få undervisning.

Vi frågade även er på Instagram vad ni skulle vilja säga skolledningen om deras coronastrategi, och ni svarade såhär: - gör något åt matsalen tack - DUNDER, under rådande omständigheter går den inte att klaga på - Skönt att slippa teoretikerna varannan vecka ju - Konstigt att man inte får sitta mittemot varandra i klassrum när man får det i matsalen - Konstigt att man får vara 33 elever i ett klassrum men bara får vara en på vaktmästeriet - Pga språk och indval måste vara i skolan under distans, vi underlättar alltså inte trafiken, hur har ni tänkt?

- yo! jag tycker saken är en bra idé i grunden, jag är en av de galna som faktiskt uppskattade distansundervisningen, därför blev jag glad när de sa att det skulle fortsätta så. varannan vecka, så bra! det pågår trots allt en pandemi just nu. när det sades att moderna språk och idv. val skulle undervisas på skolan blev jag mindre glad dock. jag går hum, vilket betyder, när man har hänsyn till att mina raster mellan lektioner är max 15 min att jag har två moderna språk + indv. val, och jag har dessa tre ämnen 5/5 dagar i veckan att jag kommer vara i skolan varje dag ändå. och ha distansundervisning. på skolan. strategin kanske funkar för naturare, då moderna språk inte är obligatoriskt för dem. hittills har saker inte sett ljust ut för min distansundervisning, men saker kan alltid ändras!

- Det behövs många fler bord utomhus och andra alternativ till att äta i matsalen - Har endast gått en vecka men strategin verkar ju endast finnas till för att ha något att peka på om en person frågor om hur de jobbar mot viruset. Hela klassen sitter i samma klassrum och det enda som ibland påpekas av lärarna är att vi måste hålla distansen… tvåorna och treorna går ju varannan vecka vilket kanske minskar smittspridningen i typ matsalen men inte mycket mer. Då hade vi ju lika gärna kunnat säga att alla äter i klassrum/ute och ingen hade behövt ha distans som verkligen verkar hemskt!

- Strategin funkar ju inte, ingen tvättar händerna innan lunchen för inga lärare säger åt oss att göra det, de finns handsprit men inte i alla klassrum.

- Låt ba slavs köra - Jag har inte märkt någon skillnad förutom mini-smörpaket - Tycker att en ny åtgärd borde vara att inte ha lika stränga regler när det gäller missade prov och examinationer. Folk kommer gå till skolan även om de har symptom eftersom att de känner att de inte kan missa prov och examinationer. Tycker det känns som något som måste förändras just nu i alla fall.

- Om man är sjuk nu är man körd

Vi skrev till Gabriella Björk, rektor på skolan och ansiktet utåt för skolledningen och bad henne att motivera coronastrategin. Gabriella skrev ett långt och välformulerat mejl där hon uttryckligen hoppades att lösningen skulle bli kortvarig och såg fram emot att höra elevernas förbättringsförslag. Hon beskriver i mejlet att skolledningen valde att följa beslut från kommunal huvudman och gymnasiedirektör och att de kommit fram till strategin ge-

nom långa diskussioner och nätverk med andra rektorer.

Hon förklarar att riktmärket är att 20% av alla elever i hela kommunen ska undervisas på distans - och alltså varken 20% distansundervisning för alla elever eller att bara 80% av eleverna ska vara på skolan. Södra har 36 klasser varav 29 läser på skolan på heltid, och eftersom moderna språk och individuella val också är i skolan läser mindre än 20% av eleverna

på distans. Anledningen till det beslutet är att de valbara kurserna består av elever från olika årskurser och program.

Gabriella beskriver även hur skolledningen funderat över andra förslag, som att alla går en dag i veckan på distans, eller att tvåor och treor går varannan månad på distans.

Dessutom kommer hon med lite ny information om att strategin är beslutad att vara fram till 31 december, men hon tillägger att hon hoppas att det inte ska pågå så länge.

Sammanfattningsvis verkar den nuvarande coronastrategin varit ett väldigt svårt beslut att ta, och det finns definitivt förbättringspotential. Här kommer lite förslag på konkreta lösningar för att förbättra vår situation: - Öka möjligheterna för omprov, så att elever med coronasymptom stannar hemma istället för att åka till skolan på grund av ett prov eller examination.

- Försöka fördela ansvaret för distansundervisningen något jämnare. Ettorna är prioriterade, vilket är förståeligt nu i början av terminen, men om varannan vecka för teoretiker i åk 2 och 3 ska pågå ända fram tills den 31 december är det kanske dags att introducera ettorna för distansundervisning? Förslagsvis efter höstlovet. Var tredje vecka på distans för teoretiker, istället för varannan?

- ...eller försöka fördela ansvaret på alla, även estetare, genom att ha en dags distansundervisning för alla klasser i veckan. Det skulle kräva mycket schemaläggning men är säkert inte omöjligt, och är dessutom ett mer rättvist beslut som leder till ökad studiemotivation och förbättrad psykisk hälsa bland teoretiker.

- Komma på lösningar för att kunna tillhandahålla undervisning för folk som är hemma med milda symptom. Det smidigaste skulle ju vara att ha en extra dator eller iPad för alla lärare så att de kan ställa upp de och livesända lektionerna. Detta är dock en ekonomisk utgift som vi förstår kan vara svår att budgetera för. Ett substitut för det kan vara att försöka samordna det bättre.

Kanske se ut några i varje klass som har ett extra ansvar för att livestreama och kanske varje lektion (då någon är borta) skapar ett zoom eller teamsmöte på sin mobil eller sin dator och låter alla i klassen som är borta gå med i den. Ett annat alternativ är, ifall det skulle vara möjligt för lärarna, att på sina egna dator spela in lektionerna på något vis.

- Ytterligare en faktor som är viktig att tänka på är att lärarna är extra tydliga med att tillhandahålla en planering, och att de alltid lägger upp powerpoints, uppgifter och annat material på Teams.

Genomgående är dock troligtvis denna överväldigande känsla av att i alla fall äntligen, tack och lov, få vara tillbaka i skolan! Och vi hoppas att inget kan ta ifrån oss det!

Text: Adina Edfelt och Anna Hellers

Temat för detta nummer av Latin Lover är chock och det finns naturligtvis många chockerande berättelser i världslitteraturen att välja mellan.

Mario Vargas Llosas skildring av våld och pennalism i romanen ”Staden och hundarna” får lätt läsaren att stänga av alla känslor för att kunna följa den grymma berättelsen till slutet. Jonathan Littell blandar realistiska skildringar av mördandet under Förintelsen med äcklande drömsekvenser i ”De välvilliga”. Uff!

En elev som försökte läsa ”De välvilliga” lämnade tillbaka boken närmast oläst med motiveringen att historien var vidrig och framkallade mardrömmar. Jag har fått ungefär samma reaktioner när det gäller Stephen Kings ”Djurkyrkogården” och ”Staden och hundarna”.

Det finns även fackböcker som chockerar läsaren. Timothy Snyders skildring i ”Den blodiga jorden” av det mänskliga lidandet i Östeuropa under trettio och fyrtiotalet chockerade åtminstone mig till den grad att jag lade undan boken efter att inte ens kommit halvvägs.

Därför väljer jag att skriva om Ray Bradbury som ständigt oroar sina läsare men som ändå får oss att girigt läsa vidare för att komma till berättelsens alltid oväntade och ofta chockerande slutpoäng.

Att han även är upphovsmannen till den bevingade sentensen “Libraries raised me. I don't believe in colleges and universities” är naturligtvis i sig tillräckligt för mig att rekommendera honom.

Ray Bradbury levde mellan 1920-2012 och verkade under hela sitt liv i USA. Han skrev nästan trettio romaner och hundratals noveller. Hans berättelser har filmats, återberättats i serieform och inspirerat andra författare. Idag är antagligen romanen ”Fahrenheit-451” hans mest kända verk.

Bradburys fantasivärld är en del av den gotiska tradition i amerikansk populärkultur som har tjänat som inspirationskälla till mediala fenomen som familjen Addams och filmer som ”Nightmare Before Christmas”.

Bradburys berättelser har ofta hans barndoms hemstad Waukegan som utgångspunkt. Ibland kan staden ligga någonstans i USA befolkad av både (o) döda och levande amerikaner. Men den kan också vara belägen på Mars och bebodd av marsianer. I Bradburys universum finns inga gränser för fantasin.

Jag föredrar personligen de av Bradburys noveller som utspelas i just den amerikanska småstadsmiljön. Flera av hans science fiction noveller är fortfarande bra men känns idag något föråldrade eftersom de enligt mitt tycke lite naivt hanterade rekvisitan av rymdskepp och rymdresor på ett sätt som känns störande för en modern läsare och skymmer andra kvaliteter i historien.

En av mina favoriter ur Bradburys rikliga produktion är novellsamlingen från 1955 ”Oktoberlandet” (The October country) som innehåller 19 makabra, chockerande och ibland humoristiska berättelser placerade i en amerikansk 1900-tals miljö.

Stephen Kings mästerliga men ibland extremt explicita skildringar av förruttnelse och död har härdat dagens läsare och gjort dem svårare att chocka än femtiotalets. Men jag kan ändå säga att den onekligen oväntade upplösningen i novellen ”Dvärgen” och den kärleksfulla moderns tröstande ord i slutet av ”Släktmötet” chockerade mig.

Ingvar Swensson

21 mars - 19 april

HORO

September bjuder på nya och spännande utmaningar som du definitivt är redo för!

Mycket arbete och jobb kommer att krävas men du kommer att klara av det. Just nu är Mars i ditt tecken vilket gör att dina ledarskapskvalitéer kommer komma fram. Glöm bara inte att ibland när man tar för mycket kontroll kan man bli sedd som arrogant eller dryg - var uppmärksam på dina ord och hur de tolkas.

20 april - 20 maj I september kan du behöva tacklas med många konflikter, därför ger jag dig rådet att verkligen välja dina strider och istället gå in i dig själv och utvärdera varför du tar åt dig eller känner att du behöver slå tillbaka. Solen i jungfrun tar fram dina “jordiga egenskaper” som tålamod och koncentration. Samtidigt är Uranus i oxen vilket kan leda till förändring av dina rutiner och ett förhöjt engagemang för världen runt omkring dig.

21 maj - 21 juni För tvillingarna innebär september en nystart.Viktigt är dock att inte dyka i för snabbt, gå hellre lugnt in i förändringarna och befinn dig gärna i kända och trygga miljöer. Din styrande planet Merkurius är i jungfrun vilket kan göra dig mer skeptisk, objektiv eller perfektionistisk, vilket kan vara lönsamt för din nystart!

22 juni - 22 juli September verkar bli en väldigt viktig månad för kräftan. Med lovande chanser för tillväxt inom relationer både med andra och dig själv.Växandet kommer leda till en produktivitet inom arbete och intressen du inte har upptäckt tidigare! Venus är i kräftan under tidiga augusti till tidiga september, vilket du kanske har märkt. Dina känslor har varit extra djupa och du har känt dig mer sårbar.

23 juli - 22 augusti Rutiner blir extra viktiga för lejonet under september. Båda nya och gamla, kanske är det dags att ändra på de gamla och förbättra dem? Du verkar söka diskussioner på både gott och ont, där du både kan få och tappa vänner. Under september kommer Venus träda in i lejonets tecken vilket kan göra dig mer dramatisk än vanligt, speciellt gällande relationer och romantik.

23 augusti - 22 september Grattis till virgo season! Solen är i jungfrun och det är din tid att skina! September blir förstås en månad för ansvar, men där allt verkar gå smidigt för dig och det känns lätt att lösa problem. Alla dina egenskaper och kvalitéer kommer komma fram och stärks - dock på både gott och ont. Glöm inte att ha kul också <3

SKOP

av Johanna Fröde

23 september - 22 oktober Snart är det ÄNTLIGEN libra season igen, men september ser mycket ljus och lovande ut. Du känner dig lugn och harmonisk i dig själv och din värld. Unna dig lite self love så löser sig allt! Solen kommer in i vågen från den 23 september och det är något extra att se fram emot.

23 oktober - 21 november Det blir en mycket lugn och stabil september, vilket kan kännas tråkigt för den mystiska och passionerade skorpionen. Men detta är kanske tiden att ta vara på lugnet och hitta dig själv. Stressa inte upp dig bara för att. Om detta låter för tråkigt kanske jag kan glädja dig med att Merkurius i slutet av september kommer att träda in i skorpionen och att det nog ska göra att du kommer ut ur din lugna bubbla.

22 november - 21 december Skyttens september blir en månad av förändringar utan dess like. Fysiska, psykiska och kanske rent utav emotionella förändringar. Trots att du kanske inte alltid kan kontrollera förändringarna bör du vara försiktig eftersom din hälsa kan ställas på prov. Kanske bäst att sprita de där händerna en extra gång...

22 december - 19 januari Saturnus är i stenbocken just nu vilket är både positivt och negativt. Du kan få känslor som att du känner dig misslyckad eller obekväm med dig själv, men detta går att övervinna genom att hålla sig till reglerna och vara närvarande. Kanske är det dags att se över vilka relationer som inte gör dig gott längre och vilka du känner att du fortfarande kan växa i.

20 januari - 18 februari För vattumannen innebär september resa. Kan inte lova en fysisk resa pga självklara omständigheter, så tänk mer abstrakt. Det är dags att själv reflektera och se över vad som känns bra och vad som känns dåligt och främst hur du går vidare.

Din planet Uranus besöks av oxen vilket kan göra dig mer envis och analytisk.

19 februari - 20 mars September kommer kantas av nostalgi, kanske du besöker en plats som du håller kär eller gör planer med en vän du inte sett på länge. Eller så räcker det med att du går igenom kamerarullen och gråter en skvätt över gamla minnen. Annars, ta det lugnt och överskatta inte dig själv! Din planet Neptunus är i ditt tecken vilket kommer att ge dig större mental styrka än fysisk - speciellt kommer dina kreativa intressen belönas utav detta.

ASTROLOGI 101:

Halloj läsare! Jag heter Johanna och är Latin Lovers splitternya astrologiansvarig! Tidigare har den som skrivit horoskopen (Shoutout till Malva) inte suttit med i själva redaktionen men detta år har det blivit ändring på det. Jajamensan, nu har den som skriver horoskopen fått en alldeles egen titel och plats i redaktionen! Detta innebär också att horoskopen kommer utökas med en krönika i varje nummer om diverse astrologigrejer som förhoppningsvis kommer lära er något. Jag ska göra mitt bästa. Astrologi har länge funnits i mitt liv och jag har väl kanske inte alltid varit så jätteintresserad av det, utan det är först ungefär ett och ett halvt år sedan som jag började läsa på och insåg hur mycket jag kan relatera till alla stjärnor och planeter. Jag är tyvärr ingen expert men det är en stor hobby och helt ärligt... ja, jag kommer döma dig för vilket stjärntecken du är.

Astrologi handlar om att läsa av himlakroppars påverkan på människor, händelser och öden. Man kan gissa hur en händelse kommer utspela sig beroende på planeternas rörelser och skiftningar eller varför personlighetsdrag hos en person existerar beroende på himlakroppar och asteroiders ståndpunkt i olika vinklar och avstånd. Jag skriver gissa eftersom astrologi klassas som en pseudovetenskap - en vetenskap som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte uppfyller de kriterier som krävs av en vetenskap bla bla aja, det betyder att det inte finns något vetenskapligt sätt som avgör om astrologi är sann eller inte. Kefft av alla forskare tycker jag men okej. Varför annars skulle alla lejon vara så som de är?

De flesta vet nog vad deras soltecken är, förmodligen det du läser om i horoskopet och säger att du är när någon frågar vad ditt stjärntecken är. Ditt soltecken bestäms av vilken dag och månad du är född i. T.ex. om du är född

.

3

THE BIG

mellan 22 juni och 22 juli räknas du som kräfta och om du är född mellan 20 januari och 18 februari är du en vattuman. “Astrologiåret” eller zodiaken börjar med väduren den 21 april då vårdagjämningen oftast (eller gjorde i alla fall) börjar. Man brukar kalla datumen där solen står i ett visst stjärntecken för säsonger, t.ex mellan 23 november och 22 december står solen i skytten, detta räknas då som skyttens säsong. En säsong är ungefär 30 dagar.

Man brukar säga att soltecknet visar ens inre mitt, identitet, och ego men kan även appliceras på hur du ser livet på det stora hela.

Om man skulle sammanfatta dig och vem du verkligen är i ett tecken så skulle det förmodligen vara soltecknet. De flesta relaterar ganska starkt till sitt soltecken medan andra relaterar lite grann eller inget alls till sitt soltecken och förmodligen är det för att det finns fler planeter som bygger upp din personlighet och vem du är.

Oftast så brukar man prata om The Big Three, finns ingen direkt svensk ekvivalent (och de stora tre låter jättetöntigt) så jag håller mig till den engelska. The Big Three består utav ditt sol- och måntecken samt din ascendant. De brukar räknas som de största aspekterna som påverkar dig som person och beskriver dig mycket djupare än bara ditt soltecken.

Måntecknet styrs av månen och dess position.

Månen ändrar sin astrologiska position varje två till två och en halv dag, vilket gör den till den snabbaste planeten att fullborda hela zodiaken. Detta gör det även lite svårare att räkna ut. Men det är även varför två personer av samma stjärntecken kan kännas så olika eller varför du kanske inte relaterar till ditt soltecken. Månen representerar våra känslor, hur vi reagerar, ditt inre. Om solen representerar ditt ego och medvetna, visar månen din emotionella sida och det undermedvetna. Vis-

. . .

3

av Johanna Fröde

sa kan relatera mer till sitt måntecken än något annat tecken just för att det spelar så mycket på det emotionella.

Ascendenten, eller rising sign är den punkten på ekliptikan (rekommenderar att googla fram en bild) som ligger precis i horisonten i öster när du föds. Jag är inte alls bra på astronomi men tänk dig att alla planeter som snurrar kring solen skulle vara som en skiva och att den allra östraste punkten (från jorden då) flyttar sig i olika astrologiska tecken. Helt ärligt, jag försöker själv förstå hela den astronomiska aspekten av ascendenten. Vi hoppar över det. Ascendenten beskriver i alla fall hur

du vill presentera dig själv inför andra och kanske hur du blir sedd av andra. Solen och månen spelar mycket på ditt inre jag, medan ascendenten istället visar ditt yttre jag. Den kan påverka allt ifrån hur du pratar och för dig till hur du klär dig och kanske varför.

Det finns förstås mycket, mycket mer till detta!

Och jag lovar att det inte är så komplicerat som det ser ut. Här kommer en guide över hur man tar reda på allt det här så kan ni nästa gång någon frågar “Vad är ditt stjärntecken?” äga ut dem totalt. Hoppas att ni har lärt er något!!

HUR TAR MAN REDA PÅ SITT SOLTECKEN?

Definitivt det enklaste av tecknen att ta reda på. Allt du behöver veta är datum och månad du är född i, sen kan du kolla i horoskopen vilket stjärntecken som representerar det datumet eller så kan du googla t.ex “7 juli stjärntecken”, ganska enkelt :) OBS! Om du är född emellan två stjärntecken (som jag) och är osäker kan det var trevligare att direkt ta hjälp av ett digitalt hjälpmedel som med hjälp utav tid och plats kan räkna ut vilket soltecken du har mvh någon som trodde de var en blandning av våg och skorpion hela livet.. nej du kan inte ha två soltecken.

HUR TAR MAN REDA PÅ SITT MÅNTECKEN?

Ok nu blir det genast mycket svårare, eftersom månen rör på sig så pass ofta och oftast inte i takt med solen så är det väldigt svårt att räkna ut manuellt om man inte är “professionell astrolog”. Det finns massor av sidor på internet och appar som gör allt det jobbiga åt dig. Antingen kan du räkna ut bara ditt måntecken eller så kan du göra hela din födelsekarta. Allt du behöver veta är: datum, tid och plats. Desto närmare du är med tiden desto mer precist blir ditt måntecken. Fråga dina föräldrar/den som födde dig, kolla läkarjournalen, ring sjukhuset, det står någonstans i alla fall!!!!

HUR TAR MAN REDA PÅ SIN ASCENDANT?

Okej ascendenten är lite mer regelbunden så inte helt omöjlig att räkna ut själv, du behöver veta ditt soltecken och ungefär vilken tid du är född (två timmars marginal ungefär) och sen kan du googla “rising sign chart” och du borde få upp lite bilder som ser typ ut som multiplikationstabellen fast för hippies. Men helt ärligt gör sig själv en tjänst och gör samma med måntecknet och knappa in det i nån sida, så smidigt. Tid är pengar.

REKOMMENDERADE SIDOR/APPAR astro-charts.com astro.cafeastrology.com astro.com Sanctuary (finns på App Store å Google Play) Co-star (finns på App Store)

NÄSTA NUMMER:

#78 BLÅ Deadline för texter och illustrationer är den 18 SEPTEMBER. Vill du skicka in ett bidrag?

Mejla: LATINLOVER@LIVE.SE Glöm inte att följa oss på instagram: @LATIN.LOVER - där uppdaterar vi regelbundet om deadlines och släppdatum!