Fakta: Tibialis posterior-ruptur När man pratar om "plattfot" menas oftast degeneration i tibialis posterior-senan med ruptur i senan och i springligamentet och kollaps av det längsgående fotvalvet. Tillståndet kallas "förvärvad plattfothet" eller "adult-acquired flatfoot deformity" (AAFD). Tibialis posterior-degeneration beskrevs första gången 1936 av Kulowski, men populariserades 1986 av Funk, Cass och Johnsson. År 1989 kom så den klassifikation av tre grader av plattfothet som vi fortfarande använder, publicerad av Johnson och Strom. I samma artikel beskrivs också "single-heel-rise" och "too many toes sign". Ett fjärde steg i klassifikationen, med bristningar i deltoidligamentet och artrosutveckling, lades till av Myerson 1997.
REFERENSER: 1. Kulowski J. Tenovaginitis (tenosynovitis): general discussion and report of one case involving the posterior tibial tendon. J Missouri State Med Assoc. 1936;33:135–137. 2. Funk DA, Cass JR, Johnson K. Acquired adult flat foot secondary to posterior tibial-tendon pathology. J Bone Joint Surg Am. 1986;68:95–102. 3. Johnson KA, Strom DE. Tibialis posterior tendon dysfunction. Clin Orthop Relat Res. 1989;239:196–206. 4. Myerson MS. Adult acquired flatfoot deformity: treatment of dysfunction of the posterior tibial tendon. Instr Course Lect. 1997;46:393–405.
FOTKIRURGISK TIDSKRIFT 1/21
13
