Ledare

BIRGITTA EKSTRAND

Viktigt på riktigt

Jag har en bekännelse. Det var i bilen på väg till Ortopediveckan i Halmstad 2008 tillsammans med några kollegor. Glada och upprymda flöt samtalet om allehanda och varjehanda, som vanligt många glada skratt. I efterhand kan man tycka att jag borde varit bättre påläst gällande det vetenskapliga programmets utbud.

Så var dock inte fallet när jag för första gången där i bilen tog fram programboken och upptäckte att temat för Ortopediveckan var ”Patientsäkerhet”. – Guuud så tråkigt, utbrast jag!

Vid den tiden var min kliniska verksamhet som bredast, sektionschef för klinikens reumakirurgi med kirurgi från topp till tå och många schemalagda bakjourspass. Hungern för ren ortopedi och dess kirurgi var långtifrån mättad och mitt eget fokus snävt.

Självklart var Ortopediveckans program mycket varierat, som vanligt utbildning och fortbildning, något för alla. En föreläsning fångade mig särskilt, ”Rökfri kirurgi”. Drygt tio år senare är det svårt att tänka sig att rökfri kirurgi var kontroversiellt och skapade debatt både i samhället och inom sjukvården. Tack och lov är detta nu självklar standard. Symposiet gav mig inte bara ny kunskap och nya insikter, det väckte även ett genuint intresse för patientsäkerhet. Min kommentar i bilen har jag fått äta upp många gånger, ingen merit för en chefläkare precis. Å andra sidan visar det att motstånd kan vändas till ett brinnande intresse.

Temat för detta nummer av OM är patientsäkerhet. Det kom upp som ett förslag bland deltagarna på föregående ledarskapskurs. Man uttryckte ett starkt önskemål om att få lära sig av andras erfarenheter. Lärande och ständiga förbättringar är huvudsyftet med utredning och anmälan enligt Lex Maria som patientsäkerhetslagen föreskriver. Allt syftar till att man ska minimera risken för att en ogynnsam händelse upprepas. Patientsäkerhet är starkt sammankopplat med kvalitet och kan inte särskiljas som ett eget spår i vår verksamhet. Det var ett av skälen till att en av frågorna i årets skriftliga del av Ortopedexamen berörde ”diagnostiska errors” och vad forskningen hitintills lärt oss om detta. God arbetsmiljö, förekomst av beslutsstöd, förståelsen för vår egen förmåga att navigera rätt eller fel är grundläggande förutsättningar. Kulturen på arbetsplatsen är avgörande; viktigt på riktigt. Yttersta ansvaret vilar på verksamhetschefen men ingen kommer undan sitt eget ansvar. Inte minst för att vi själva blir det andra offret om patienter skadas.

På Ortopediveckan i Östersund föregående år var Åsa Kadowaki anlitad som inledningsföreläsare, favorit i repris efter sitt medverkande på Ortopediveckan i Norrköping 2019. Åsa är känd för sitt arbete inom försäkringsmedicin och ”Läkare med gränser”. Hennes föreläsning finns att se på ”Ortopediveckan Play” och kan verkligen rekommenderas, se den! Hon levererade mycket klokskap väl värd att citera.

Åsa fortsätter: ”Viktigt på riktigt är inte det man är beredd att dö för, då kan man ju inte påverka längre. Viktigt på riktigt är att arbeta på ett sådant sätt, och med det man kan påverka, utöva makt”.

Min egen erfarenhet från patientsäkerhetsarbete är att det är i basen av vårt uppdrag vi brister, att lyssna på och undersöka patienten. Vill därför dela med mig av den dikt som satt i kandidatrummet på kirurgkliniken i Uppsala under mina medicinstudier där:

”So let me give you good advice examine once, examine twice Examine from the top to too before you dare to diagnos More harm is done because you don´t looks than from not knowing whats in the books”