13 minute read
Ålderism
Ålderismen ett hot mot hälsa och välfärd
Ålderismen, den fördomsfulla synen på årsrika människor, har funnits i alla tider även om det samtidigt funnits en respekt för den vishet man förvärvar under livets gång.
Advertisement
Ålderismen har som konsekvens den åldersdiskriminering vi ser och som leder till begränsningar och minskad valfrihet för människor som kommit upp i åren inom samhällets alla sektorer. Också unga människor råkar ut för åldersdiskriminering. Det var därför framgångsrikt att pensionärsorganisationerna och LSU, ungdomarnas paraplyorganisation, krokade arm för att få fram den breda lag mot åldersdiskriminering som riksdagen tog beslut om 2013. De grundade sitt arbete på fallbeskrivningar som de hittat samt det underlag som motsvarande paraplyorganisationer för årsrika och unga på EU-nivå tagit fram.
Lagen inrymmer inte bara arbetsliv och utbildning utan också hälso- och sjukvård, socialtjänst, boende m.m. Av de 200-300 anmälningar som DO årligen får om åldersdiskriminering leder dock nästan aldrig till några åtgärder. Det innebär att lagen måste förstärkas. Här finns exempel från andra länder som kommit längre än vi i kampen mot åldersdiskrimineringen. Hos Equinet – European Network of Equality Bodies finns samlad information om hur EU:s medlemsstater arbetar med de olika diskrimineringsgrunderna inklusive ålder. Av den informationen kan man utläsa att Malta är ett EU-medlemsland med kraftfull lagstiftning och effektiva åtgärder som leder till resultat.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är ålderismen den svåraste diskrimineringsgrunden att göra något åt. WHO påpekar att fördomarna skapar en känsla hos människor att de inte längre behövs och att detta är ett allvarligt hot mot deras hälsa och välbefinnande. Det är bakgrunden till att WHO sedan 2016 driver en kampanj mot ålderismen, en kampanj som vi i Sverige knappt har märkt av alls men kanske inte så konstigt eftersom Sverige enligt forskarnätverket World Values Survey är ett av de mest ålderistiska länderna i gruppen höginkomstländer. Länder i Mellanöstern, norra Afrika och delar av Asien redovisar däremot en mer positiv bild.
Ålderismen leder till diskriminering av människor inom samhällets alla sektorer. Den gör sig tydligast tillkänna inom arbetslivet men är ett problem också inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt tillgången till varor och tjänster.
Ord styr. Det är därför jag använder ordet årsrik som synonym till gammal och äldre. Fram tills nyligen trodde jag att det var ett ord vår läkarkollega P-H Magnusson skapat men nu vet jag genom Svenska akademien att det funnits i svenska språket sedan 1670-talet men uppenbarligen fallit i glömska. Då som nu betecknar det människor som är rika på antal levda år, rika på kunskap och rika på något som man bara kan leva sig till, nämligen livserfarenhet. Det är dåligt med forskning om livserfarenhetens värde men den som finns talar för att livserfarna människor är bättre än yngre på att lösa komplicerade problem och komplicerade konflikter.
Ålderismen och åldersdiskrimineringen i arbetslivet har uppmärksammats sedan mitten av 1900-talet men ingenting har egentligen hänt. Förre socialministern Gustav Möller drog 1964 slutsatsen i sin utredning om årsrika i arbetslivet att de som vill och kan måste kunna fortsätta i arbetslivet efter 70. Sedan har samma förslag återkommit från Socialstyrelsen 1981, Fredrik Reinfeldt 2012 och senast den utredning som Senior arbetskraft kom med 2020. Den har titeln Äldre har aldrig varit yngre – allt fler kan och vill arbeta längre (SOU 2020:69). Där visas att åldersdiskrimineringen i arbetslivet börjar
Ålderismen leder till diskriminering av människor inom samhällets alla sektorer.
redan vid 40 års ålder. Utredningen slår fast att det är en nödvändighet både för den enskilde och för samhällsekonomin att seniorer som kan och vill arbeta längre får göra det. Synen på senior arbetskraft är otidsenlig och vi måste tydliggöra vilken resurs årsrika människor är i arbetslivet. Här konstateras att en av tre seniorer vill arbeta längre, att äldres hälsa har förbättrats dramatiskt, att äldre är bättre utbildade, att arbetsmiljön har förbättrats och att det är ekonomiskt fördelaktigt att arbeta längre.
För att man ska orka och vilja förlänga arbetslivet krävs en bra arbetsmiljö och möjlighet till vidareutbildning. Här är det nödvändigt att åtgärda arbetsgivares, fackliga organisationers och inte minst arbetskamraters ålderistiska synsätt. Här har företagshälsovården en viktig uppgift.
Även om hälso- och sjukvårdslagen säger att ålder inte ska användas i bedömningen av vilken diagnostik, behandling eller rehabilitering man erbjuder en patient så sker det ändå. Vi har exempel på kronologiska åldersgränser för screening och behandling av olika slag. Jag har inte hittat någon bra sammanställning över de kronologiska åldersgränser som tillämpas på olika håll i svensk hälso- och sjukvård, bara fallbeskrivningar. Vi skulle behöva en sådan studie som ögonöppnare för hur ålder används i vårdagens vardag.
Exempel på ålderistiskt synsätt finns också inom socialförsäkringsområdet. Bilstöd kan ges till den som behöver upp till 65 år, vill man arbeta längre och är i behov av bilen för sin funktionsvariation får man stå för det själv. För personer som haft assistansersättning före fyllda 65 år är det möjligt att behålla den också därefter men inte möjlighet att höja den om funktionsnedsättningen förvärras. De personer som efter 65 år får en funktionsnedsättning som en yngre skulle fått assistans för får lita till hemtjänst, anhörigvård och hemsjukvård.
Till sist om IT. Internetstiftelsen beräknar att runt en miljon människor i Sverige idag lever i det som kallas digitalt utanförskap. Det handlar i betydande utsträckning om årsrika människor som aldrig lärt sig eller inte vill använda digitala lösningar. Har de dessutom funktionsvariationer som gör att de inte klarar hantera kort eller andra digitala lösningar eller av olika skäl inte får tillgång till kort eller digitala betalningsmedel blir situationen ohanterlig. Under pandemin har det visat sig att en del haft svårt att boka tid för vaccination därför att de inte haft Bank-Id. Jag har mött människor som nu ropar ”Jag vill tala med en människa”. Det är ett uttryck för ålderism och åldersdiskriminering att alltför många årsrika inte kan utnyttja samhällets tjänster på för dem användbart sätt.
Jag vill avsluta med att citera vår nobelpristagare Arvid Carlsson, 93 år, i boken Årsrika (2016):
”Vi lever i ett samhälle där vi är måna om att utnyttja resurser effektivt. Hos äldre finns en enorm mängd resurser tillgängliga, som dessutom inte har något emot att användas. Det är konstigt att vi i Sverige är så efterblivna och inte inser vilket slöseri det är. Att tvinga bort äldre från arbetsmarknaden är det värsta.”
Det tycker jag med och nu är det viktigt att vi alla på de plattformar vi har till förfogande försöker förverkliga de förslag som Delegationen för senior arbetskraft har lämnat och i grunden ålderismen även om det är svårt. Mycket kan nämligen göras utan riksdagsbeslut.
BARBRO WESTERHOLM
f. 1933 Med lic. 1959 och med.dr. Karolinska institutet 1965 Tjänstgöringar vid Läkemedelsbiverkningsnämnden, Socialstyrelsens läkemedelsavdeling och Apoteksbolaget. Chef för Socialstyrelsen 1979–1985 Riksdagsledamot 1988–1999 samt 2006 Ordförande för SPF Seniorerna 1999–2005
Ett sjukhus i Norge visar INGEN djup infektion på >1500 utförda höft och knäoperationer under 2018-2019. De använder både Operio och Steristay sedan 2015 i kombination med omblandande ventilation.
Skicka in din avhandling!
Är du en av dem som la fram en ortopedisk avhandling under 2021? I så fall är det en god idé att sända den till Svensk ortopedisk förening och därmed vara med och fajtas om utmärkelsen Årets avhandling som utses under Ortopediveckan 2022.
Förra året delades utmärkelsen ut till två personer: Aamar Mahdi, Örebro universitet, med “Psychological distress and contentment after primary total knee replacement" och Björn Hernefalk, Uppsala universitet, med ”Surgical treatment of pelvic ring injuries and acetabular fractures”.
Vinnare av Årets avhandling får 30 000 kronor.
Så här ansöker du
Skicka in 2 exemplar av din avhandling i tryckt form till SOF:s vetenskapliga sekreterare: (Maziar Mohaddes, Askims Kyrkväg 51, 436 42 Askim).
Skicka avhandlingen som digital pdf till följande e-postadress: vetenskaplig-sekreterare@ortopedi.se
Skicka en kort populärvetenskaplig sammanfattning samt en faktaruta (max 3500 tecken inkl. ev. en väsentlig tabell eller figur) till SOF:s kansli: sofkansli@ortopedi.se för publikation senast i Ortopediskt Magasin nr 2, 2022.
För att din sammanfattning ska komma med i OM nr 2 måste materialet inkomma senast den 10 maj.
Följande kriterier gäller för beslut:
• Sökande ska vara medlem i SOF. • Stipendiaten väljs ut bland de kandidater som under kalenderåret försvarat sin avhandling och ansökt om stipendiet genom att skriva en kort sammanfattning i Ortopediskt Magasin för publikation senast i nummer 2 (våren) året efter avhandlingen försvarades. • Stipendiet tilldelas en person som under året skrivit en avhandling som bedöms medföra störst nytta för ortopedin. • Styrelsen för SOF utser stipendiaten. • Beslut kan inte överklagas. • Stipendiaten tillkännages i samband med föreningens årsmöte. • Stipendiet är personligt.
FAKTA
• Avhandlingen är baserad på registerdata och inkluderar mer än 25 000 patienter
• Venös tromboembolism och septisk artrit är ovanliga komplikationer med förekomster på 0,4% respektive 1,1%.
• Unika data på riskfaktorer, patientrapporterat utfall och risk för revisionsoperation redovisas
Thesis for doctoral degree (Ph.D.) 2021
Complications following Anterior Cruciate Ligament Reconstruction
Jesper Kraus Schmitz
I Sverige görs årligen cirka 4000 korsbandsrekonstruktioner (ACLR), vilket motsvarar ungefär hälften av de skadade patienterna. Det främre korsbandet är ett välstuderat ligament men komplikationer till kirurgin är studerad i begränsad omfattning. Avhandlingens mål var att kartlägga två allvarliga komplikationer till ACLR, venös tromboembolism (VTE) och septisk artrit (SA), genom analys av registerdata.
Avhandlingen är baserad på fyra delarbeten där studiepopulationen är hämtad från Svenska korsbandsregistret (SKLR). I SKLR registreras dels perioperativ information så som associerade skador och operationstekniska variabler, dels patientrapporterat utfall med frågeformulären EQ5D och KOOS vilka patienten fyller i preoperativt samt 1, 2, 5 och 10 år postoperativt.
Genom åren har knappt hälften av patienterna besvarat frågeformulären vid två-årsuppföljningen och man kan ifrågasätta datans validitet och följaktligen dess användbarhet.
I studie I genomfördes därför en bortfallsanalys på två-årsuppföljningen. Vi skickade ut en påminnelse till alla icke-svarande tillsammans med en enkät om varför uppföljningen inte var besvarad varvid en femtedel av de icke-svarande returnerade ifyllda KOOS och EQ-5D-svar tillsammans med besvarad enkät. Denna grupp benämndes sent-svarande och bedömdes representera hela den icke-svarande gruppen. När vi jämförde baslinjedata hos de svarande mot de icke-svarande så var de senare yngre och i större omfattning män. Det förelåg även skillnader i KOOS mellan de svarande och de sent-svarande där de sent-svarande uppvisade sämre förbättring i alla delskalor med signifikanta skillnader i två av fem delskalor. De sent-svarande uppgav som skäl till uteblivet svar att de bl.a. inte fått information om SKLR.
I studie II analyserades förekomsten av VTE inom 90 dagar efter operation. Studiepopulationen hämtades från SKLR och utgjordes av cirka 25 000 patienter som genomgått operation mellan 2006 och 2013. Data från SKLR samkördes med Socialstyrelsens Patient-, Läkemedels- och Dödsregister. VTE definierades utifrån diagnoskoder och förskriven trombosbehandling. Totalt hittades 95 fall av VTE (0,4%), varav 12 patienter med lungemboli. Riskfaktorerna analyserades med logistisk regressionsanalys som visade att ålder >40 år utgjorde en oberoende riskfaktor för VTE (OR 2,31; CI 1,45–3,70). Patientrapporterat utfall var signifikant lägre i gruppen med VTE jämfört den icke-drabbade gruppen.
Studie III kartlade förekomsten och riskfaktorer för postoperativ SA. Studiepopulationen var densamma som i studie II och data från SKLR samkördes med Socialstyrelsens register på likartat vis. SA definierades utifrån en kombination av diagnoskoder och förskriven antibiotika. För att säkerställa att patienten hade haft en SA gjordes dessutom en journalgranskning av de misstänkt infekterade patienterna. Denna visade att 95% av patienterna från registersökningen haft genomgångna infektioner. I materialet återfanns 298 fall av SA vilket motsvarade 1,1%. Oberoende riskfaktorer, identifierade med logistisk regressionsanalys, var manligt kön, operationstid ≥ 70 minuter, hamstringgraft jämfört med patellarsenegraft och preoperativ antibiotika i form av Klindamycin istället för Kloxacillin.
Avhandlingens sista studie analyserade patientrapporterat utfall och risken för revisionsoperation efter genomgången SA efter ACLR. Studiepopulationen baserades på en subgrupp från studie II och III, och innefattade patienter med primär ACLR som hade opererats med hamstring- eller patellarsenegraft. Utfallsanalysen visade att patienter med SA uppgav sämre KOOS och EQ-5D vid de postoperativa uppföljningarna och förbättrades inte heller över tid vilket patienter utan SA gjorde. Risk för revisionsoperation var mer än dubbelt så hög för patienter med SA jämfört med patienter utan SA (HR 2,04; CI 1,34-3,12).
Jesper Kraus Schmitz
Biträdande Överläkare Medicine Doktor Ortopedkliniken Skånes Universitetssjukhus, Malmö
Humeral fractures
– Epidemiology, treatment and reoperations in the Swedish Fracture Register
Humerusfrakturer är vanligt förekommande men det saknas tillförlitliga uppgifter om vilka som drabbas av frakturer, hur de behandlas och hur utfallet har blivit. Med introduktionen av det Svenska Frakturregistret (SFR) finns det nu för första gången tillgång till prospektivt registrerad, detaljerad populationsbaserade data om alla frakturer oavsett behandling.
De ingående studierna i avhandlingen syftar till att utvärdera tillförlitligheten av data i SFR samt att öka kunskapen kring humerusfrakturer. Specifikt undersöks epidemiologi, mortalitet, och om de senaste årens ändrade sätt att behandla proximala humerusfrakturer (PHF) har inneburit en minskad risk för reoperation.
Ett nytt register behöver utvärderas avseende registreringarnas korrekthet och tillförlitlighet innan innehållet kan analyseras och tolkas på bred front. I första delarbetet jämförs registreringar av akuta humerusfrakturer i SFR och Nationella Patientregistret (NPR). Studien fann att de allra flesta humerusfrakturerna var registrerade i SFR (88%) och att samtliga registreringar motsvarade en verklig akut humerusfraktur (100%). NPR innehöll däremot ett stort antal registreringar som i själva verket var något annat än en akut humerusfraktur. Endast 70% av fraktur-registreringarna i NPR var en akut humerusfraktur.
Nästa studie undersöker förekomsten av humerusfrakturer i befolkningen och redovisar epidemiologiska data med hjälp av SFR. Ungefär 105 personer per 100,000 invånare drabbas årligen av en humerusfraktur och en majoritet av dessa personer är kvinnor (kvinnor:män 2,4:1). Förekomsten av humerusfrakturer ökar markant efter 50 års ålder, oavsett vilken del av överarmen som drabbas, och en stor majoritet av frakturerna orsakas av ett fall från stående.
Resultatet indikerar att åldersrelaterade riskfaktorer såsom osteoporos har stor betydelse för uppkomsten av humerusfrakturer. Vi vet att höft- och kotfrakturer är associerade med en ökad mortalitet, men det har varit oklart om detsamma gäller för PHF. Den tredje studien undersöker detta med hjälp av data från hela SFR som länkades med Skatteverket för att identifiera alla dödsfall hos frakturpatienterna. Vidare identifierades ålders- och könsmatchade kontroller via Statistiska centralbyrån. Det visade sig att patienter med en PHF löper en fem gånger ökad risk för död 30 dagar efter frakturen jämfört med normalpopulationen. Dödligheten hos frakturpatienterna avtog med tiden men var fortsatt dubblerad ett år efter frakturen. Hög ålder, manligt kön, annan samtidig fraktur och icke-kirurgisk behandling var alla oberoende faktorer associerade med en ökad dödlighet.
Sättet att behandla PHF har ändrats de senaste åren trots att några påtagliga skillnader i funktionellt utfall mellan de olika behandlingsmetoderna inte har kunnat påvisas. I det fjärde arbetet studerades val av behandling av PHF mellan 2011-2017, och om val av behandlingsmetod påverkade risken för reoperation. Vi såg att andelen patienter som behandlades operativt var oförändrad över tid, men de kirurgiska behandlingsmetoderna ändrades drastiskt. Andelen som behandlades med vinkelstabil platta halverades samtidigt som andelen som behandlades med märgspik eller omvänd axelprotes ökade markant. Ändringarna i behandlingspraxis påverkade dock inte risken för reoperation. Under studieperioden utgjordes en fjärdedel av alla operationer för PHF av en reoperation.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att SFR är en tillförlitlig källa och en viktig tillgång i populationsbaserad observationell forskning. PHF drabbar sköra personer och det finns anledning att revidera synen på dessa frakturer för att optimera behandlingen och omhändertagandet.
Bildtext: Andel patienter som genomgår reoperation efter en proximal humerusfraktur uppdelat på primär behandlingsmetod och tid från fraktur. Andel patienter som genomgår reoperation efter en proximal humerusfraktur uppdelat på primär behandlingsmetod och tid från fraktur.
Årets Avhandling
FAKTA
• NPR överskattar antalet humerusfrakturer med nästan 40%, medan SFR innehåller valida data vilka lämpar sig väl för epidemiologisk forskning.
• 83% av alla humerusfrakturer drabbar personer >50 år och 79% av frakturerna i den här åldersgruppen orsakas av ett fall från stående.
• Personer med en PHF har en mer än fem gånger ökad mortalitet jämfört med normalpopulationen 30 dagar efter fraktur.
• Trots ändrade sätt att kirurgiskt behandla PHF, så är reoperationsfrekvensen fortsatt hög. Var fjärde operativt ingrepp avseende en PHF är en reoperation.
