Tema Offentlig vs privat vård

Hur ska vårdens resurser räcka till? Den frågan verkar alltid ha varit aktuell och vi har alltid letat nya lösningar för att förbättra kvalitet och tillgänglighet. Prioriteringar och vårdprogram, evidensbaserad vård, kunskapsstyrning, lean, vårdgaranti, valfrihet, värdebaserad vård, privata sjukförsäkringar, riktade stadsbidrag, utfasning av ingrepp som gör ingen eller begränsad nytta. Effektiviseringarna och exemplen på förändrade arbetssätt är många. Och visst har vården ökat sin produktion! Jag skulle vilja påstå att vi generellt gör betydligt mer nytta nu för betydligt fler än för tjugo år sedan.

Trots alla dessa mer eller mindre lyckade satsningar så räcker inte den offentliga vården till. Behoven verkar vara oändliga.

Eftersom efterfrågan är större än utbudet och människor inte är tålmodiga i sitt lidande så finns nu en blomstrande privat marknad. Här kan man få vård i rimlig tid och ofta med bra kvalitet. Likriktade processer med industriell effektivitet, samma typ av ingrepp och friska patienter möjliggör en betydligt högre produktionstakt än i den offentliga vården. Billigare är det också. Regioner tecknar avtal och köper den våd som inte hinns med när akuta ingrepp och sjukare patienter måste prioriteras i den egna regin.

Lösningen med privata enheter som kan massproducera till lägre kostnad har tacksamt tagits emot av kö-tyngda regioner runt om i landet. Avtal kan tecknas med utförare i helt andra landsändar än där patienten bor och kan erbjudas som ett alternativ om man är frisk och pigg nog att resa. Skattemedel har delats av från den offentliga vården och det är här det etiska dilemmat uppstår. En frisk norrländsk man som vill sterilisera sig har ju all rätt att få det gjort genom regionens försorg och kanske gärna åker på en dagstur till Stockholm eller Skåne. Han kanske också har röst att klaga om väntan blir för lång. Men tas inte dessa medel från de stackare som har prostatacancer, sitter i rullstol, har tre invärtesmedicinska tillstånd, schizofreni och ett litet missbruk på det? Denna patientkategori är så svår att passa in i de effektiva produktionsflödena i den upphandlade vården. Dessutom kanske inte patienten kan resa så långt. Denna patientens väntan blir ännu längre ... Eller blir den det? 300 vasectomier står ju inte före i kön längre. Eller stod dom före? Vasectomierna står nog bara kvar på väntelistan.

I detta nummer av OM stöter och blöter vi olika åsikter och infallsvinklar kring privat och offentlig vård. I många år har det varit rätt vattentäta skott mellan dessa två entiteter, men på senare tid har man börjat hitta nya arbetssätt genom samarbeten. Det finns ett stort intresse från både offentliga utövare och privata leverantörer att försöka få ihop resurser och kompetens på ett mer flexibelt sätt. Men även om man får de finaste samarbeten att fungera så finns många olösta problem kvar. Hälso- och sjukvårdslagens främsta princip – den som är sjukast ska ha vård först kan fortfarande vara svår om den förbättrade tillgängligheten bara kommer de friskaste till gagn. Om samarbetet frigör resurser för de sjukaste så är det av godo. Sen finns många ytterligare frågor kvar. Var ska all utbildning av ny vårdpersonal bedrivas? VFU-platser för sjuksköterskor? Grundutbildning för läkarstudenter?

ST-utbildning i opererande specialiteter?

Forskning på de vanligast förekommande kirurgiska ingreppen för våra största folksjukdomar? Kan man behålla ryggkirurgisk kompetens och jour-kompetens om alla diskbråck och elektiva ingrepp görs någon annanstans? Ja, kanske, om samma kirurg jobbar på bägge ställen. Men om pengarna följer med de friska patienterna med diskbråck så finns ingen kompetens eller jour-linje kvar att ta hand om de med BMI 50 med cauda equina. Och är det en bisyssla att jobba lite privat? Konkurrens om kunderna kan det ju knappast vara, patienter finns ju i övermått. Men konkurrerar vi om personalen, operationssalsbemanningen och vårdplatserna?

Det finns nog inget rätt och fel, bara nya försök att hitta lösningar på frågan hur vårdens resurser ska räcka till. Läs och begrunda. Glad sommar!

Karin Bernhoff Huvudredaktör