7 minute read
NPO förespråkar reglerad samverkan mellan offentlig och privat vård
Svensk hälso- och sjukvård står inför flera utmaningar som måste hanteras för att vi fortsatt ska kunna ge en god och jämlik vård inom rimlig tid. Den demografiska utvecklingen kommer ha stor påverkan på välfärdens möjligheter att klara kompetensförsörjningen framöver (”Välfärdens kompetensförsörjning”, SKR 2022). Det finns dessutom andra omvärldsfaktorer som påverkar möjligheten för välfärden att attrahera, behålla och utveckla personal. Det handlar bland annat om arbetsgivarnas nuvarande brist på personal, om konkurrensen på arbetskraft och de ekonomiska förutsättningarna.
All vård i Sverige påverkas av alla dessa utmaningar. Den ortopediska patienten är särskilt hårt drabbad. Kapacitetsbristen beror i huvudsak på sjukvårdens utmaningar i allmänhet och har medfört att regioner och sjukhus har tvingats prioritera vilken vård som erbjuds. Akuta patienter och maligna sjukdomar har prioriterats medan många övriga patientgrupper har köställts. Patienter i behov av ortopedisk kirurgi har därför redan innan pandemin blivit lågprioriterade. Under pandemin blev ortopedin ett av de områden som drabbades hårdast.
Advertisement
I Socialstyrelsens rapport ”Regeringsuppdrag att stödja regionernas hantering av uppdämda vårdbehov samt följa och analysera väntetider i hälso- och sjukvården” från 2022, framgår att ”Det största antalet patienter som väntade på operationer eller åtgärder i december 2021 syns inom ortopedi (27 675)”, ”Den största minskningen i antal genomförda operationer och kirurgiska åtgärder skedde inom området rörelseapparaten (-15 procent; -28 193)”. Denna minskade produktion har medfört att tillgängligheten för den ortopediska patienten i offentlig vård ur ett patientperspektiv har försämrats och att den skiljer sig mellan privat och offentlig vård. Ur SKR:s väntetidsdatabas kan man se att i mars 2023 utfördes 89% av de ortopediska operationerna i privat vård inom 90 dagar medan motsvarande siffra var 64% i den offentliga vården. Ortopedi är dessutom den specialitet som har flest patienter som väntat över 365 dagar på operation.
NPO anser att kapacitetsbristen utgör ett så stort hot mot den ortopediska patientens välbefinnande att denna fråga är vår högst prioriterade. För att klara omställningen till framtidens vård där färre tar hand om fler krävs det en helhetsansats och samarbete mellan olika aktörer. Hälso- och sjukvården behöver arbeta för att förbättra kvaliteten och tillgängligheten på vård samtidigt som man ökar effektiviteten och minskar kostnaderna. Detta kan uppnås genom att investera i nya teknologier och digitalisering, stärka och samarbeta med primärvården, öka samverkan mellan olika vårdnivåer och öka kompetensen inom hälsooch sjukvården. Det är också viktigt att arbeta för att förbättra arbetsmiljön och göra yrket mer attraktivt för att rekrytera och behålla personal. Frågans komplexitet medför att den måste hanteras av många olika aktörer. Det pågår oerhört mycket arbete på nationell och regional nivå, av många olika aktörer, för att hantera dessa utmaningar.
NPO är en av dessa aktörer. En lösning som vi ser vore att se offentliga och privata verksamheter som kompletterande hellre än konkurrerande. Detta är bara en av många åtgärder som krävs. Att vi fokuserat på denna åtgärd att många regioner har upphandlat privat ortopedisk vård under de senaste åren. Detta har medfört att personal anställd i offentlig vård flyttat ut till privata aktörer. Denna utveckling har redan och kommer sannolikt i ännu större omfattning gynna tillgängligheten för de ”friskaste” patienterna samtidigt som resurserna för att ta hand om patienter med störst medicinska behov kommer fortsätta att minska.
Behovs- och solidaritetsprincipen föreskriver att vårdens resurser ska satsas på de patienter som har störst behov. Så sker inte idag inom svensk ortopedi och risken finns att de sjukaste patienternas möjlighet till vård ytterligare kommer att försämras i takt med att det sker en omfördelning av resurser och kompetenser mellan privat och offentligt driven verksamhet. Det är centralt att öka kapaciteten att ta hand om de svårast sjuka ortopediska patienterna. Trenden är dock den motsatta. När basal sjukvård minskar ytterligare inom den offentliga vården ökar risken för att; 1) kompetens- och kapacitetsförlusten medför att de svårast sjuka patienternas möjlighet till behandling ytterligare försämras, 2) utbildningssjukhusen kommer inte att klara sitt utbildningsuppdrag, 3) rekryteringsbas för forskning och doktorander minskar och att 4) antalet som kan bidra till jourverksamhet och 24/7-verksamhet minskar.
När den privata vården växer nås en brytpunkt där den offentliga vårdens uppdrag inte längre klaras av. Vi är redan där i vissa regioner. 2021 utfördes till exempel 40% av alla primära ledplastiker i höft och knä och 60% av all spinal stenoskirurgi i Sverige av privata vårdgivare. Regionerna agerar på egen hand och kortsiktigt och man tar inte ansvar för helheten och de långsiktiga konsekvenserna. En ytterligare förflyttning av den basala ortopedin från den offentliga vården hotar dess uppdrag inom vård, undervisning, forskning och utveckling. NPO anser därför att det är av stor vikt att låta den offentligt drivna sjukvården behålla huvudansvaret för en tillräckligt stor andel patienter och anpassad volym verksamhet för att offentlig hälso- och sjukvård ska kunna klara sina uppdrag på både kort och lång sikt. Det behövs en nationell plan såväl som regionala planer för att; bättre utnyttja den samlade kapaciteten inom offentligt finansierad ortopedisk vård (regional och privat), långsiktigt säkra och förbättra utbildningen av nya ortopeder, specialistsjuksköterskor och andra kompetenser, korta vårdköer för de sjukaste patienterna inom ortopedi, långsiktigt säkra rekryteringsbas av patienter, handledare och doktorander för att upprätthålla den ortopediska forskningen i Sverige.
NPO lyfte frågan under Ortopediveckan 2021 och fick input på problemet och lösningsförslag. NPO, SOF och Reumatikerförbundet skrev en gemensam debattartikel som belyste ämnet och gav förslag på lösningar. NPO har involverat professionsföreningar, professorsnätverket och företrädare för kvalitetsregister i arbetet. Vi lyfte åter frågan under Ortopediveckan 2022 på professors- och verksamhetschefsmötet och fick då starkt stöd för presenterad handlingsplan. Vi har agerat gentemot Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). SKR anordnade en workshop i december 2022 där NPO, SOF, akademin och företrädare för privata vårdgivare deltog.
Vi som deltog var alla eniga om att;
• vi har ett stort problem med kompetensförsörjningen inom svensk hälso- och sjukvård tillgängligheten blir allt sämre inom offentlig jämfört med privat vård ortopedisk vård rätt kompetens används inte på rätt sätt och i rätt tid då hög kompetens används till enklare operationer samtidigt som vi saknar kompetens och kapacitet för de svårast sjuka
• konkurrensen har varit viktigt för att öka effektiviteten inom både offentlig och privat vård men när den privata vården växer nås en brytpunkt där den offentliga vårdens uppdrag inte längre klaras av och därmed riskeras nu den offentliga vården på en systemhotande nivå
• ovanstående kommer att förvärras med fortsatt flytt av personal ut från de offentligt drivna sjukhusen, om inget sker
Vi som deltog var också eniga om att vi som representerar olika delar av svensk ortopedi tillsammans vill ta ett gemensamt ansvar för att förbättra förutsättningarna att erbjuda en god och jämlik vård, med rätt vård i rätt tid och av rätt kompetens hos patienter inom området rörelseorganens sjukdomar. Våra gemensamma förslag för att uppnå detta var att; vi måste öka effektiviteten för att kunna klara av mer vård med färre anställda vi måste hitta nya och smartare arbetssätt där vi utnyttjar ny teknik
• se offentliga och privata verksamheter som kompletterande hellre än konkurrerande
• säkerställa att kompetens tas tillvara genom samarbete kring 24/7-uppdrag, jour- och utbildningsuppdrag samt forskning mellan offentlig och privat verksamhet ersättningsmodeller tas fram för hur utbildning och jourer ska ersättas för privata aktörer
• alla regioner tillåter arbete inom både offentlig och privat regi
• anställningsformer och förmåner tas fram som stödjer detta arbetssätt pensionsfrågan för de med dubbel anställning löses det finns en lönestruktur som inte dränerar den offentliga vården
• det behövs en styrning för att få en balans mellan utförare av enkla och komplexa behandlingar
• behövs en nationell handlingsplan för hur vi ska gå vidare
SKR håller med om problembilden och i huvudsak om vilka åtgärder som krävs. SKR har och kommer att ge underlag till beslutsfattare.
SKR kommunicerar i de forum de kan (politiker på nationell och regional nivå, regiondirektörer, HR-direktörer och hälso- och sjukvårdsdirektörer). Det har redan kommit ett par exempel på att det sker saker i rätt riktning. SKR publicerade tidigare i år rapporten ”Insatser för att utöka VFU”. Rapporten beskriver de behov av insatser och förutsättningar som krävs för att regioner och kommuner ska kunna uppfylla målet i överenskommelsen och öka antalet
VFU-platser med bibehållen kvalitet. Man konstaterar att tillgången till erfarna sjuksköterskor som kan undervisa och handleda utgör det största hindret för att kunna utbilda nya sjuksköterskestudenter. Ett av de förslag man lyfter fram är att tydliggöra utbildningsuppdraget för privata utförare av vård och omsorg i sina avtal för privata vårdgivare inom LOV och LOU. Ett annat steg i rätt riktning är ett förslag från styret i Region Stockholm angående att de privata aktörerna inom vårdval ryggkirurgi ska delta i akutsjukhusens jourer och bidra i utbildning av nya ryggkirurger (Privata ryggkirurger ska delta i jour och ge utbildning - Dagens Medicin).
Vi är i ett förändrat omvärldsläge och beredskapsfrågan har blivit än viktigare. Redan nu har Sverige skyldigheter att uppfylla Natos sju civila förmågor, så kallade NATO Baseline Requirements National Resilience, som är särskilt prioriterade områden för att stärka den civila motståndskraften (msb.se). Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en plan för hur svensk hälso- och sjukvård ska hantera ett plötsligt och oväntat högt inflöde av patienter. I rapporten ”Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga” framgår att ”beredskapsplaneringen för hälso- och sjukvården behöver omfatta alla delar av hälsooch sjukvården, inklusive smittskydd, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård”. Vidare konstateras att ”Regionen ska vid planeringen beakta den hälso- och sjukvård som erbjuds av andra vårdgivare och ska även planera sin hälso- och sjukvård så att en katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. För att hälso- och sjukvården ska kunna hantera sådana belastningar som kan uppkomma vid fredstida kriser och krig krävs att vårdens aktörer kan samordnas så att vård på lika villkor för hela befolkningen kan ges. Patienter eller vårdresurser kan då behöva omfördelas inom en region, mellan regioner, mellan kommuner eller mellan regioner och kommuner.” Detta arbete kan möjligen katalysera ett ökat samarbete mellan offentlig och privat vård. Med en allt större privat vård anser vi att det är regionernas uppdrag att ställa krav på att all vård ingår i helheten inklusive utbildning, jourer, 24/7-verksamhet och beredskap vid katastrofer, pandemier och krig. Om regionledningar inte tar detta helhetsansvar kan det leda till nya förslag om nationell styrning.
NPO är övertygade om att vi behöver samarbeta mer mellan offentlig och privat vård för patienternas och medarbetarnas bästa. Tillsammans med styrelsen för Svensk Ortopedisk Förening (SOF) har vi diskuterat hur vi bäst kan driva frågan framåt. Vi tror att det är viktigt att det är SOF som framgent ansvarar för att driva frågan gentemot berörda myndigheter och andra relevanta aktörer. Frågan drivs mer eller mindre i regionerna och SOF:s involvering har stor betydelse för att påverka beslutsfattare och bryta den negativa trenden. Vi i NPO kommer att fortsatt bidra med vad vi kan, och arbeta vidare tillsammans med SOF:s styrelse och andra medlemmar i föreningen. Vi tar tacksamt emot tankar från er alla kring hur vi tillsammans fortsatt ska agera i denna fråga.
