Offentlig – privat – eller båda?

De allra flesta i ortoped-Sverige är nog överens som att både privat och offentlig vård behövs. Vi som jobbar i regionerna ser hur de privata klinikerna kortar köerna och jag vet att många som jobbar privat är glada att vi har offentlig vård som kan ta hand om de svårast sjuka och de mest komplexa fallen. Det jag vill rikta in mig på här är hur den enskilde ortopeden ska kunna kombinera sin tjänstgöring.

Under mina många år på KS i Stockholm var det otillåtet att jobba i så kallad konkurrerande verksamhet. Ville man jobba privat var det bara att säga upp sig, och detta gäller fortfarande i stora delar av vårt land. Internationellt är detta ett ovanligt system. Jag har själv jobbat i USA och där var det självklart att man kombinerade sin tjänstgöring. I många europeiska länder är det givetvis samma sak. Jag uppfattade att kombinationen var bra och att båda verksamheterna gynnades av flexibiliteten.

Ett stort problem som jag ser med vårt system är kompetenstapp inom offentlig vård. Jag känner personligen ett par lite yngre kollegor med hög kompetens inom proteskirurgi, inklusive revisioner, som inte har tillåtits att jobba deltid på privat enhet och därför har sagt upp sig. Nu är de producenter (förvisso högproducerande) av primärplastiker men gör ingen revisionskirurgi. På sikt tror jag att detta kommer att bli ett allt större problem. Om du har familj och kan tjäna dubbelt upp på en privat enhet i samma stad, kanske också slipper jourer, kan det självklart vara lockande. De med högst kompetens är självklart mest attraktiva även för den privata vården. Varför ska det inte vara möjligt att kombinera?

Förvisso har det nu i flera regioner skett en uppluckring av systemet så att en mindre andel av kompetenta kollegor får möjlighet att kombinera. Detta ser vi nu i bland annat Skåne och Stockholm. De verksamhetschefer på den privata sidan som jag pratar med ser inga problem med kombinerade tjänster, tvärt om ser många fördelar ur både kompetens- och utbildnings- hänseende. I offentlig vård verkar cheferna var mer splittrade och här har jag stött på argument både för och emot. De verkar framför allt vara rädda för att förlora duktiga kirurger. Men det problemet finns ju redan!

Personligen anser jag att utvecklingen mot delade tjänster är ofrånkomlig. Jag skulle dock önska en gemensam nationell hållning i frågan. Att en duktig ortoped i vissa regioner får jobba kombinerat på enheter i samma stad, medan man i andra regioner tar jourkomp och åker i väg för att göra samma jobb, men åt ett annat landsting, är ologiskt. Jag tror att kombinerade tjänster skulle vara bra för både det offentliga och privata och dessutom främja samarbetet.

Direct Socket (DS) är resultatet av en klinisk utveckling som ger möjlighet att gjuta protesen direkt mot stumpen och sedan kunna provgå efter bara några timmar.

Tiden mellan amputation och tillverkad protes är en av de viktigaste faktorerna för att bli en bra protesgångare. Med en DS-tillverkad proteshylsa får du optimal passform och bra förutsättningar med din protes.

Idag kan alla benamputerade få en DS-tillverkad proteshylsa, det är idag den vanligaste metoden enligt SwedeAmp (svenska amputations- och protesregistret).

”100% bättre än något jag tidigare provat.”

Mitch Singleton, cyklist