Offentlig sektor – ett ideologiskt val

Jag heter Henrik Johnard, är 55 år och arbetar som överläkare på Ortopedkliniken i NU-sjukvården, dvs Norra Älvsborgs Länssjukhus

NÄL + Uddevalla Sjukhus. Här har jag stannat och haft olika arbetsuppgifter sedan AT 1995.

Jag kanske har haft tur som under alla år haft en fungerande arbetsplats där vi nästan alltid haft en bra stämning och kollegialitet trots tidvis mycket stora påfrestningar med omstruktureringar, besparingar och hantering av rent destruktiva beslut uppifrån. En arbetsplats där jag fått utvecklas mycket utifrån egna preferenser och val, och där det varit relativt generöst med utbildning och fortbildning. En stabil klinik på ett sjukhus i en del av landet som jag känner för och värnar om. Där jag vill att sjukvården ska fungera. Självklart har faktorer som dessa bidragit till att jag stannat kvar i VGR och den offentliga vården trots alla de problem som finns där.

Men i grunden är det också ett ideologiskt val. Jag tycker det är så otroligt viktigt för ett samhälle att ha en sjukvård som är av hög klass och lika för alla. Tänk er alternativet. Sjukvården ska kunna klara av att ge alla oavsett bakgrund, sjuklighet och ekonomiska förutsättningar en värdig vård på lika villkor, och minst lika viktigt – vi ska prioritera dem som har störst behov. Detta kräver mycket stora resurser, som vi historiskt kunnat bygga upp inom den offentliga verksamheten. Detta mål om god vård för alla är för mig överordnat många andra mål som diskuterats inom sjukvården som t ex tillgänglighet och korta väntetider (som så klart också är viktiga och som en välfungerande offentlig vård borde klara av). Jag tycker också själva sammanblandningen av offentligt och privat är problematisk, dvs offentligt finansierad privat vård.

Som jag ser det är den offentliga sjukvården garanten för just det jag beskriver. Det offentliga är grunden, stommen i systemet. Vi utbildar alla nya medarbetare, vi har resurser och kompetens att behandla alla sorters patienter, vi har inga ekonomiska incitament att välja vissa patienter eller att utföra vissa typer av behandlingar utan kan se till vad var och en behöver, och kanske lika viktigt –inte behöver.

Det är ohyggligt komplicerat och komplext att klara av allt detta, både för organisationen men också för den enskilda medarbetaren. För det är ett många gånger tufft jobb att vara offentlig läkare, inte minst i tider av platsbrist, personalbrist och otroligt mycket patienter.

Vad som ändå, än så länge, väger upp den ofta besvärliga arbetssituationen är dels tillfredsställelsen av nöjda patienter, men också att sjukhuset är en sådan fantastiskt intressant arbetsplats. Så många skilda verksamheter, så många skickliga kollegor i olika specialiteter, så spännande att vara en del i denna organism som sjukhuset utgör. Det är verkligen roligt när samarbetet fungerar, när man får använda allt sitt kunnande och samarbeta med både ortopedkollegor och andra för att lösa patienternas problem. Hela tiden ett lärande. Vi är beroende av varandra för att såväl vård som utbildning ska fungera. I detta ligger också mycket av arbetsglädjen med att vara läkare, och trots hård belastning får vi aldrig glömma vilket otroligt häftigt jobb vi har. Jag uppskattar att få ha så stor variation i vardagen som jag har på sjukhuset med många olika arbetsuppgifter inom såväl planerad som akut vård och jourverksamhet. Det betyder också att jag gör ganska många olika sorters operationer trots en viss subspecialisering.

Så, med detta sagt väljer jag gärna den offentliga vården.

Henrik Johnard Överläkare på ortopedkliniken NU-sjukvården