Arbeta offentligt eller privat – det är frågan

Filip Nilsson och Anna Dahl är två yngre specialister i ortopedi som efter snarlika starter med ST på stora traumacenter på Sahlgrenska respektive Södersjukhuset har valt olika vägar vidare i karriären, Filip på privat klinik och Anna i offentlig verksamhet.

FILIP NILSSON blev efter specialistbeviset 2018 en del av fotsektionen på Sahlgrenska. ”Det var en bra blandning mellan stort och smått, varmt och kallt, öppen kirurgi och skopi och ett trevligt arbetslag med god tillgång till mentorskap och handledning,” berättar Filip.

Då det till stor del är icke-akut kirurgi blev det väldigt utsatt för den minskande tillgången till operationsresurser i samband med pandemin med mycket strykningar, och mycket patienter på väntelistan. Efter pandemin kom sköterskebristen samtidigt som patienterna hörde av sig och ville prioriteras upp. ”Man får jobba mer och mer med logistik när väntetiderna ökar – plötsligt är röntgen för gammal, det enklare ingrepp man planerat från början är inte längre tillräckligt och man får planera om. Det känns som att mer tid går till att administrera patienterna som väntar på operation än till att behandla dem, och det blir i längden slitigt mentalt och inte så utvecklande.”

Detta tillsammans med känslan av att volymerna totalt blev för små för att utvecklas vidare blev den största anledningen till att Filip efter 3,5 år som specialist valde att börja jobba deltid privat, och efter ett år bli heltidsanställd på Fotcenter i Göteborg. ”Att jobba 60/40 för olika arbetsgivare resulterar alltid i mer än 100 procent i slutändan, man lägger mer tid än man har på båda ställena.”

Filip har tyckt det känns hemtamt att vara på en liten privatklinik med mycket barndomsminnen från pappans tandläkarpraktik. ”På privatkliniken blir det mer patientfokus och patienterna får en rakare väg igenom vårdkedjan. Det blir också lite av ett perspektivskifte när en patient ses som en inkomst snarare än som en utgift som det nästan kan bli i den offentliga vården,” säger Filip. ”Stämningen är annorlunda när hela enheten med samtliga personalkategorier jobbar tillsammans, fikar tillsammans, driver och utvecklar enheten tillsammans. På ett större sjukhus är man som ortoped nästan alltid gästspelare både på mottagning, avdelning, akuten och operation där man han medicinskt ansvar men begränsat inflytande över det totala flödet.”

På privatklinik blir det större spridning på patientklientelet då de har fler vägar in – en blandning av vårdgarantipatienter, de från privata vårdförsäkringar och de som betalar ur egen ficka. ”Vissa försäkringspatienter och de som söker själv kommer helt oselekterat och många hade inte behövt träffa en specialist utan snarare en fysioterapeut – men det ger en spännande insikt i panoramat av fotbesvär folk har och tillsammans med de svårare fallen blir det en bra blandning.”

I genomsnitt uppskattar Filip att han har ca 50% av sin tjänst på mottagning, 40% på operation och 10% administration. Utbildningsmässigt har han möjlighet till tio utbildningsdagar per år och inläsning kan ske på administrativ tid – i mån av tid.

Filip tycker det har funkat bra med vidareutbildning, han har en mentor på systerkliniken i Stockholm med vilken han har regelbundna falldiskussioner och gemensamma operationsdagar några gånger per år. Han uppskattar att det finns fortsatt utrymme för personlig vidareutveckling i 5-10 år till i hans nuvarande tjänst, men därefter kanske han kan behöva söka sig vidare för att fortsätta att utvecklas –kanske tillbaka till universitetskliniken. ”Det finns en mer naturlig plats för diskussion, för ett mer akademiskt synsätt som saknas på en privat enhet.” Jour i lagom dos, traumafall och de mer komplexa fallen är också något han saknar från offentlig verksamhet. ”Dock inte i sådan utsträckning att det uppväger fördelarna med planerbarheten på privatkliniken på många år än,” skrattar han.

Filips råd till yngre kollegor som står inför karriärsval är att våga prova olika utan att bränna broarna bakom sig. ”Känner man sig frustrerad där man är och inte har de möjligheter man skulle vilja att utvecklas, ha en bra arbetsmiljö och fungerande privatliv, så kanske man inte är på rätt ställe.” Angående tidpunkt och förkunskaper tycker Filip att många har en bild av att man behöver vara väldigt erfaren för att gå ut i privat verksamhet, något han inte håller med om. ”Man behöver vara självständig men absolut inte fullärd, bara var ärlig med vad du kan och inte kan och vad du behöver för resurser av din arbetsgivare för att fortsätta utvecklas.”

ANNA DAHL arbetar i protessektionen på Helsingborgs lasarett men är också en del av primärjourledet och har påbörjat Bakjoursskolan, en bredd och variation hon trivs med. ”Bredden är den största fördelen med att jobba i offentlig verksamhet, både kirurgiskt, i schemaraderna och kollegialt,” tycker Anna. Hon har gjort ett aktivt val att stanna i det offentliga men har inte stängt dörren för att en dag jobba privat.

Hon upplever att hon har stora möjligheter att utvecklas inom proteskirurgin med en generös hållning för att gå kurser och stora möjligheter att öka komplexiteten i sina fall och få handledning av mer erfarna kollegor, men det blir lite på bekostnad av traumatologin. ”Det är väldigt svårt att utvecklas så brett inom ramen av en heltidstjänst, och i princip omöjligt om man jobbar deltid.”

De nya utmaningarna man ständigt möts av blir både motiverande och pressande. ”En bra dag är det jättespännande och roligt att ta sig an nya saker och utvecklas; en dålig dag blir det bara en anledning till störd nattsömn, och möjligheten att jobba privat med något man behärskar känns som ett lockande alternativ.” Ändå ser hon risken att utmaningarna blir för små som en av de stora nackdelarna med att arbeta privat. ”Kirurgin tror jag är tillräckligt varierande oavsett för att det ska kännas motiverande, men att ha så smal mottagning tror jag hade blivit för enahanda för mig.”

Att vara på en arbetsplats med färre roller att fylla kan dock vara en styrka – på ortopeden i Helsingborg bedrivs mycket av den elektiva verksamheten på det närliggande sjukhuset i Ängelholm. ”Vart jag än är tycker personalen alltid att det var länge sedan de såg mig och det är ständigt svårt att hitta tid för uppföljningar på rätt mottagning. Det blir lite splittrat att ha flera arbetsplatser och många olika schemafunktioner, men är samtidigt också det som gör det roligt och varierande.”

Anna har en heltidstjänst men tar löpande ut komp och ledighet för att jobba ca 80%, och flexibiliteten i detta tycker hon är en stor styrka. Jourverksamhet går onekligen ut över privatlivet, och luft behövs någonstans i systemet för