Pompe

Ett sjukhus i Norge visar INGEN djup infektion på >1500 utförda höft och knäoperationer under 2018-2019. De använder både Operio och Steristay sedan 2015 i kombination med omblandande ventilation.

Om att skriva forskningsansökningar – va é grejen?

Pompe har under hösten läst forskningsansökningar – alltifrån tuberkulos i Afrika, vacciner mot R.A. och atypiska mykobakteriers genetik till autism hos flickor – och även om det är lätt att falla i beundran över skarpsinne, flit och ny teknologi, så undrar man ofta om de ambitiösa och begåvade forskarna verkligen satt sig in i granskarnas situation.

Oftast en hyfsat allmänbildad, läskunnig och välvilligt inställd person, men som bara har några kvällar och helger på sig att läsa ett par tjog ansökningar. Läs därför instruktionerna och följ dem till punkt och pricka. Kan man av formella skäl lägga någon ansökan åt sidan gör man ofta det.

Den sökande har nämligen bara ett par skärmsidor på sig att förklara varför granskaren ska läsa igenom hela ansökan – vad är det för specifika frågor som kan besvaras genom projektet. Hur? Och varför skulle det kunna gagna mänskligheten. Vad är nytt? Och vilka är hindren och svagheterna?

Ett effektivt sätt att få granskaren att raskt hoppa vidare till nästa ansökan är att utgå från att alla är insatta i ditt älsklingsämne, och det gör man enklast genom att använda jargong och förkortningar, och att inleda med frågan om Lundkvists metod är bättre Petterssons eller om XCMP2 reglerar YVDF-13?

Utan en tydlig allmän beskrivning av problemets betydelse och vilka specifika frågor du vill lösa, så är du chanslös, oavsett hur tungt och viktigt projekt du avser ägna de närmste åren åt: om du verkligen lyckas med din forskning och får nobelpriset, så måste du uttrycka dig så att till och med kungen begriper.

Skriv därför kort och enkelt. Undvik som Mark Twain sa 5-dollarsord när ett 50-centsord räcker. Och när du är klar med dina författarmödor, låt gärna någon som är van att läsa men som är helt okunnig i ditt ämne läsa texten. Läs den förresten högt för dig själv när den har fått ligga och någon vecka så du fått distans. Korrekturläs bakifrån, vi skriver meningar och inte enskilda ord. Och kolla igen att du slaviskt följt instruktionerna. med att antyda den tankekedja du tar upp i nästa. Använd gärna temporära underrubriker som du eventuellt kan ta bort när du fått schvung i texten.

Readers like stories. Lite dramaturgi skadar inte. Växla mellan långa och korta meningar. Undvik figurer och tabeller, hur vackra och klargörande du än tycker att de är: You don´t know what it´s like to know what you know. En komplex figur med, säg, flera histologiska snitt eller röntgenbilder med långa förklarande texter hoppar man över, om man inte själv är specialist på ämnet.

Skarva och slarva inte. Det är oftast gamla gnetiga rävar som granskar, som har ett hum om vad som är realistiskt och inte, vad saker och ting kostar och hur lång tid det tar: ofta får man multiplicera med en faktor π.

Korta och korta igen. Less is more. Adjektiven är substantivens fiender; adverben ännu värre. Och skriv i aktiv form – jag och vi, och använd gärna presens när du beskriver dina fynd och imperfekt när du hänvisar till något som är allmänt accepterat.

Skriv ett kort koncist CV, utan alltför personliga utsvävningar om dina fritidsintressen – om de inte direkt berör din forskning. Många stiftelser premierar inte bara produktivitet utan även reproduktivitet, så om du varit föräldraledig kan det vara väsentligt. Och skriv en korrekt bibliografi, gärna med länkar, URL eller DOI till dina publikationer. Inte In press, 2002, exempelvis. Lycka till, förresten.