SOIF-nytt

God fortsättning!

Ännu ett år har passerat och 2022 blev livet till slut som vanligt där vi har kunnat ses och umgås, vilket jag tror att vi alla har saknat. Jag hoppas att ni har haft möjlighet till lite julledighet och njutit av den goda julmaten samt att ni fått umgås med nära och kära!

Jag vill rikta ett stort tack till alla som deltog på Branschrådsdagarna, där vi fick lyssna på många bra föredrag, inte minst Shahrzad Kiavash som berättade om sin resa tillbaka efter sepsis och vilka utmaningar hon har haft med sina proteser.

Under dessa dagar hade vi på SOIF även en extrainsatt årsstämma för att klubba igenom ändringar i stadgarna för Sveriges Ortopedingenjörers Forskningsstipendium. Utöver detta röstades nya medlemmar in till styrelsen. Ellen Medlöw tar över sekreterarposten från Duarte Caldeira Quaresma, då hon dessvärre inte har möjlighet att fortsätta som sekreterare. Stort tack Duarte för ditt arbete och engagemang i föreningen! Som tidigare känt har vi haft tomma stolar på posterna: vice sekreterare och studentrepresentant. Under sittande möte blev Lisa Nilsson invald till styrelsen till studentrepresentantposten. Efter årsstämman kunde vi även välkomna Alma Düring, som adjungerande vice sekreterare, fram till nästa års årsstämma.

Jag kan med stor glädje meddela att vi för första gång kommer att dela ut stipendier från forskningsfonden, så vi säger ett stort grattis till Simon Ramstrand som blivit tilldelad ett stipendium på 212 000 SEK per år i två (totalsumma 424 000 SEK) för att slutföra sin PhD-studie.

Vi säger även grattis till Sigrid Simonsson som blivit tilldelad 180 000 SEK från fonden för att kunna slutföra sin magisterutbildning: ”Skillnader i fysisk aktivitet i form av självskattat frågeformulär och energiförbrukning mellan en grupp personer med diabetes med perifer neuropati och en med diabetes utan perifer neuropati”. Än en gång stort grattis till er båda och lycka till!

Det är med stor sorg och saknad jag berättar att vår kära kollega Kjell-Åke Nilsson har somnat in efter en tids sjukdom. Vi riktar våra kondoleanser till hans fru och barn. Jag tror att många av oss känner att vår bransch kommer att bli torftigare utan Kjell-Åkes djupa tankar, finurliga påhitt men inte minst hans kunskaper och erfarenheter som han gärna delade med sig av för att göra oss andra till lite bättre människor och yrkespersoner. Jag kommer ihåg ett tillfälle där jag bad om råd om vad jag skulle tänka på inför min första föreläsning, då tittade han på mig och sa: ”Kom ihåg att vara ödmjuk, det finns alltid någon som är klokare än dig och du kommer helt säkert under dit yrkesliv jobba med någon från föreläsningen, men inte minst kom ihåg att dra upp gylfen!”

Ta hand om er, så ses och hörs mycket mer under 2023!

Med önskan om en god jul och ett gott nytt år!

Möten i utställningen. Foto: Patricia Ayad, Fillauer.

Ortopedtekniska Branschdagarna

Efter två år av pandemi, digitala möten och uppskjutna träffar var det äntligen dags att få ses. SOIF och OTB samlade branschen till två spännande dagar på Mariott Cortyard i Stockholm.

Den nya branschdirektören Simon Ramstrand öppnade dagarna och lämnade omgående plats på scenen för två talare i ett högaktuellt ämne, hållbarhet. Anders Sjögen från Admanus gav oss en faktaspäckad första timme när han gjorde det tydligt exakt HUR svårt det kan vara att avgöra vilken typ av material, plast som komposit som lämnar det minsta klimatavtrycket. De positiva nyheterna var dock att det finns goda framtidsutsikter för att de material vi länge använt inom ortopedtekniken snart kan få mer miljövänliga alternativ och att vi som bransch kan blir mer innovativa i både materialval och livscykelperspektiv när vi väljer plast eller komposit. Kevin Moore från Fillauer gjorde sedan branschen rättvisa genom att presentera ett nydanade samarbete med Science Park Lindholmen där två ortopedtekniska företag i samarbete med utvecklingsingenjörer tagit fram ett fotskal till en protesfot, som inte bara är mer slitstarkt än tidigare alternativ, utan även producerat i en biobaserad PVC-plast.

Efter lunch bjöd Louise Mattson och Jonas Tornberg från Lund på en informativ timme när de talade om rörelseanalys, innanför och utanför ett gånglabb. Som alltid är det givande att få en genomgång av grunderna i gångens element, någon ny vinkel eller insikt och tankegods för sin egen kliniska vardag. Allt detta

Christoffer Lindhe förlorade båda benen och ena armen i en tågolycka 2006. Han är grundare och huvudägare av Lindhe Xtend AB, som ställde ut under branschdagarna. Foto: Lindhe Xtend. Shahrzad Kiavash drabbades av meningokocksepsis 2012 och tvingas att amputera båda benen nedanför knäna. Idag är hon triathlet och var en av talarna på branschdagarna. Foto: Hans Berggren.

lyckades de två verkligen med i sin inspirerande föreläsning som gav något både för den erfarna och mer juniora åhöraren.

Föreningarnas årsmöten avhölls på kvällens börjans och en lång middag med samtal som vi saknat och socialt umgänge tog vid.

Lyckligtvis var onsdagens öppningstalare Sharzad Kiavash så entuseastisk och inspirerande att ingen hade några problem att hålla sig vaken när hon berättade om sin väg till idrotten och ett liv som dubbelamputerad triatlet. Såväl kliniker som tillverkare av komponenter fick både ris och ros för vårt sätt att interagera med våra patienter och deras unika behov. Det är också möjligt att årets mesta ”badass dubbelamputerade” fångades på bild när Sharzad passade på att ta en selfie med Christoffer Lindhe i utställningen efter sin föreläsning.

Funktionell Elektrisk Stimulering, FES, är ett område inom ortopedtekniken som i Sverige försiktigt växer. Michael Ceder berättade om sina erfarenheter av FES för patienter med droppfot och följdes sedan av Kristin Jahren, en arbetsterapeut från Norge som arbetat med hjälpmedel som använder FES i över 10 år. Nya möjligheter öppnas när den elektriska stimuli som skapas kan användas såväl i stället för en traditionell ”droppfotsskena”, som i kombination med ortoser för både övre och nedre extremitet. FES kan används för att optimera ortosens effekter eller skapa förutsättningar för att kunna använda ett hjälpmedel genom att hjälpa patienten att hitta höft- eller knäextension. Inom kategorin övre extremitet presenterade Kristin intressanta fall där handfunktion stimulerats och finmotorik kunnat tränas och förbättrats, i kombination med en positionerande WHO. Det här är definitivt ett område där ortopedtekniken kan utvecklas mer och författaren hoppas på mer forskning och presenterade studier utöver fallbeskrivningar för att etablera tekniken i fler av Sveriges regioner.

För att få arbeta med nya tekniker är det viktigt att vi som bransch förstår hur beslutsfattare och betalare väljer vilja hjälpmedel och tekniker som respektive region godkänner och upphandlar. Mia Isaccson från Medicintekniska produktrådet presenterade hur rådet arbetar med horisontspaningar för just nya tekniker. En arbetsgrupp från OTB som på scen representerades av Jenny Utbult och Frida Wassborn redovisade hur gruppen, för branschens räkning, uppmärksammat området ”microprocessorstyrda protesknäleder” som ett område för metodrådet att göra en hälsoekonomisk analys på. I samband med Mias presentation meddelades även att produktrådet avser att rekommendera området för en analys, vilket givetvis är glädjande både för arbetsgruppen och för branschen i stort. Framtida tekniker som kan bli aktuella för en horisontspaning är funktionell elektrisk stimulering och textila dynamiska ortoser för hypermobila patienter.

Det avslutande blocket inledes av Christoffer Lidhe som denna gång pratade om konkreta exempel från vardagen hur patienter kan skapa sig mer inflytande över sin behandling. Från politiskt håll gästades vi av den moderata politikern Ulrika Heindoff från Socialutskottet som översiktligt berättade hur en politisk idé kan tas vidare till ett nationellt genomförande.

Jenny Utbult

På studieresa till Brimingham

Elin Sahlmark är SOIFs resestipendiat 2022. Hon fick stipendiet för att göra en studieresa till Birmingham och lära sig mer om vilka möjligheter funktionell elektrisk stimulering kan ha för patienter med funktionsnedsättningar.

Functional electrical stimulation, FES, är ett elektrostimulerande hjälpmedel i gruppen av neuromuskulär elektrisk stimulering, NMES, där även TENS ingår. FES-systemen har ett lod och/eller fotsensor för att exempelvis känna av när foten behöver dorsalflekteras i gångfasen till skillnad från TENS som enbart skicka regelbundna ytliga elektriska impulser. FES använder sig av djupare vågor än TENS vilket ger en större påverkan på muskeln. Systemen kan, förutom att användas som ett gånghjälpmedel, även fungera vid träning av olika muskelgrupper.

FES började användas mer frekvent inom vården i Europa på 80-90-talet och ingår idag i flera nationella riktlinjer, bl a i Storbritannien och USA, för behandling av neurologiska skador i CNS. Våra nordiska grannländer har förskrivit FES till patienter med t ex droppfot i många år medan det i Sverige har gått betydligt långsammare med implementeringen av systemen. Orsaken till den långsammare etableringen av FES i Sverige kan bero på den relativt höga kostnaden för utrustning jämfört med en traditionell AFO, att det kräver mer personalresurser initialt vid utprovning samt oklarheter i om FES ska räknas som ett ortopedtekniskt eller ett fysioterapeutiskt hjälpmedel.

Under fyra dagar hösten 2022 fick jag möjlighet att, genom stipendium från SOIF, besöka centret Birmingham Community Healthcare NHS Foundation Trust för att lära mig mer om FES. Centret har arbetat med, och förskrivit FES, sedan 1994. Idag består centret av sju olika avdelningar bland annat en ortosavdelning, en protesavdelning och en avdelning som enbart arbetar med utprovningar och uppföljningar av FES. Jag ville lära mig mer om användning och utprovning av systemet, “do’s and don’ts” samt vilka patienter som är mest lämpliga för förskrivning av hjälpmedlet. Jag ville också få en bättre förståelse för hur jag på bästa sätt ska agera i arbetet för att göra FES tillgängligt även för patienter i Sverige.

Avdelningen för FES i Birmingham startades 2012 av Christine Singleton, fysioterapeut, och idag har de ca 1700 patienter över hela landat som dagligen använder hjälpmedlet. Christine är fortfarande kvar och driver verksamheten, en avdelning som idag har tio utprovare (främst fysioterapeuter) och tre administrativ personal samt är en del av det multidisciplinära arbetet på centret där det även finns ortosingenjörer, protesingenjörer, neurologer, rehabmedicinare, logopeder, arbetsterapeuter, fysioterapeuter m.fl. Centret är finansierat av statliga NHS och bedriver mycket forskning för att också kunna få hjälpmedel och behandling finansierade för de ca 22 000 patienter som är inskrivna hos dem totalt.

Teamarbetet på centret är av stor vikt och de tar hjälp av varandras expertområden. Ortosingenjörerna arbetar inte själva med FES men har kunskap om hjälpmedlet och kan remittera till avdelningen för utprovning av systemet. Diskussioner mellan avdelningarna och professionerna sker dagligen för att få det hjälpmedel, den rehabilitering och eventuellt medicinering, som är mest lämpligt för respektive patient. I en del fall används FES i kombination med en annan ortos för bästa resultat. Då teamarbete är något jag själv brinner mycket för var det spännande att se och ta del av när det fungerar så bra.

På avdelningen för FES har de delat upp patienterna i fyra grupper: Nedre extremitet, Övre extremitet, Barn samt Förstoppning. De flesta är patienter med skador i CNS, med diagnos MS som största diagnosgrupp, men FES används här också som ett träningsverktyg för patienter med t ex EDS för att stärka upp muskulatur runt leder. Det kommer att påbörjas en studie för att se om man kan använda sig av FES på protesbärare för att få en jämnare belastning på benen och uppnå bättre stabilitet. Detta då genom att stimulera quadriceps på det amputerade benet.

För barn med CP är tidig implementering av träningsprogrammen viktigt. Barnen har inte haft fungerande koppling av nerverna och har därför inte använt sig av de försvagade musklerna. FES kan då hjälpa till att stimulera nya nervkopplingar i kroppen och lära musklerna gynnsam funktion. Ju mer patienter med t ex stroke eller CP använder sig av FES desto mer nytta får de av hjälpmedlet. Andra fördelar man sett med användning av FES är att det bland annat kan minska behovet av operationer och behandling med botulinumtoxin. En tidig användning av FES efter central nervskada ökar chanserna att

återfå den normala nervfunktioner som blivit rubbade, vilket kan leda till en kortare och mer effektiv rehabilitering.

Viktigt att komma ihåg är att FES kräver en del arbete och kognitiv förmåga av patienten och/eller anhöriga. Ett nära och väl fungerande samarbete med fysioterapeuter är också en förutsättning. En anledning till att en del patienter avstår eller tackar nej till FES är att de tycker att systemet är för omständligt. För många patienter är det svårt att avgöra på ett besök om man får ett bra resultat eller inte. Både patient, muskler och hud kan behöva en invänjningsperiod. Detta är en viktig anledning till att vi också borde, precis som vid förskrivning av t ex mikroprocessorknäleder för amputerade, ha en testperiod innan förskrivning.

På centret i Birmingham har de först ett besök för prov (ibland sker detta ute på mottagningar runt om i landet), och sedan ett besök för utprovning och förskrivning som alltid sker på avdelningen för FES. Uppföljning och justering sker sedan efter 6 veckor, 3 månader, 6 månader respektive 12 månader och därefter årligen. Slutar patienten använda systemen så ska det återlämnas.

Systemet som de främst använder på centret är ett system med lösa gelelektroder som klistras mot huden i området för nerven och de muskler som önskas stimuleras och aktiveras. Placeringen av elektroder kan variera mellan olika patienter och det finns flera olika storlekar av elektroder. Här i Sverige har de system som börjat användas istället elektroder med fast placering där man inte har lika stor valfrihet på placering men samtidigt kan vara mer hanterbart för patienten. En stor anledning till att de valt systemet med gelelektroder är att de är relativt billiga samt kan användas på flera kroppsdelar med samma utrustning. När systemen ska användas vid gång placeras en sensor på foten som ger en muskelstimulering i rätt del av gångfasen. de olika områden där centret använde sig av FES även de delar som traditionellt inte ingår i ortopedteknik idag. En sidoeffekt av FES är att när patienten får använda sina muskler på ett mer gynnsamt sätt och får ett förbättrat rörelsemönster medför det att många patienter klarar sig bättre även när systemet inte används.

Två av dagarna fick jag också möjlighet att delta i en spasticitetskonferens där det var bra föreläsningar från många olika professioner. De berörde behandlingar vid och för att bryta spasticitet, så som ortoser, FES, positionering och långvarig töjning, injektioner med botulinumtoxin, operationsmöjligheter och medicinering. Framför allt diskuterades och belystes vikten av teamarbete och fördelarna med att teamet träffar patienten tillsammans samt vikten av uppföljningsbara realistiska mål.

Efter min vistelse blev jag ännu mer övertygad om att FES borde ingå i vår verktygslåda av ortopedtekniska hjälpmedel att förskriva. Vi får då större möjligheter att hitta rätt hjälpmedel till rätt patient. FES kommer med stor sannolikhet, på samma sätt som i våra grannländer, inte att bli en massprodukt att förskriva.

Resan har gett mig mer kunskap och gjort mig tryggare i mina bedömningar för vilka patienter som kan vara lämpliga kandidater för FES utifrån ortopedteknisk synvinkel. Det känns som att vi är ett steg närmre möjligheten att förskriva FES som ett ortopedtekniskt hjälpmedel i Sverige och det är glädjande att även OTB nu aktivt jobbar med en branschgemensam syn på FES.

Jag tror att vi som ortopedingenjörer behöver öka vår närvaro och vårt samarbete i neuro-, rehab- och/eller spasticitetsteamen överlag. Ortoser ska inte ses som en sista utväg efter att kirurgi, injektioner, fysioterapi eller rehab eventuellt inte lyckats, utan komma in i tidigt skede genom gemensamma bedömningar och diskussioner mellan olika professioner och patient. Min förhoppning är att det i framtiden också ska finnas gåskolor även för våra ortospatienter, dit patienter kan komma i olika skeden av sin sjukdom för att uppnå optimal ortosfunktion, minska risk för fall, arbeta bort felaktiga gångmönster osv.

Till sist vill jag tacka, hylla och minnas en kär kollega och vän, Kjell-Åke Nilsson, som väckte mitt intresse för teamarbete, speciellt inom neurologi och spasticitet. Du saknas mig och branschen.