Meditativ läsning
- från första numret av Unum 2011, ett som tillägnades Per Mases som dog på kvällen den 24 december 2010. Sr Veronica OP, medarbetare på Berget.
A
tt be är att vara vänd mot Gud, att ta emot sitt liv ur Guds hand, att leva med Gud, vår
Fader. Bönen har många former. Vi ber tillsammans med andra i liturgin, vi ber själva i vår kammare. Vi ber med ord, vi ber utan ord… Ett sätt att be är att meditera över Guds ord. DENNA BÖN är mycket viktig. Gud är den okände och vi måste lära känna honom. Ofta reducerar vi honom till en avbild som vi skapat själva. Vi möter inte den levande Guden och vår bön blir inte någon dialog utan bara introspektion, projicering. Vi förblir instängda i oss själva! Bönen förblir utan kraft och har ingen verkan på vår vardagsliv.
”INGEN HAR NÅGONSIN sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss” skriver Johannes (Joh 1:18). Vi måste lyssna på Jesu ord och ta dem till vårt hjärta, låta dem växa i oss, om vi vill lära känna Fadern och den han har sänt, Jesus Kristus. ”Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för” (Matt 11 27). NÄR VI LÄSER BIBELN meditativt, i bön, är det inte för att veta något om Gud, eller för att få svar på våra frågor, utan för att möta Honom, den levande Guden. Vi lyssnar med hela vårt väsen, vi låter hans ord nå vårt hjärta, hela och förnya oss. Vi tänker nya tankar, Jesu tankar (1 Kor2:16). Vi er-
Unum 24
