FINLAND
Enkla säkerhetslösningar för Tekniska vägskyddsanläggningar i Finland har varit i bruk sedan 1930talet. Anläggningarna är dock kostsamma och har främst installerats på järnvägar med hög trafik vid orsningar med riksvägar. Därför provas enklare och billigare typer av vägskyddsanläggningar vid plankorsningar med låg trafik. Hittills h r försöken visat att lågprisanläggningarna fyller sin funktion vid dessa plankorsningar.
heten förbättrades. Samtidigt började vägskyddsanläggningar baserade på reläsatser i standardiserat utförande bli mer allmänt förekommande. Reläsatserna baserades på samma relälogik som i de fritt förbundna anläggningarna och som man hade fått praktisk erfarenhet av under många år. Reläsatserna kunde även på ett kostnadseffektivt och enhetligt sätt integreras i reläställverk varvid både trafiksäkerheten och användarvänligheten tog ett steg framåt vid plankorsningar belägna vid stationer.
I Finland började man förse plankorsningar mellan järn- och landsvägar med vägskydds anläggningar i större skala redan under 1930-talet. Vid 1960-talets början hade ett enhetligt fritt förbundet relälogikbaserat utför ande av a utomatiska ljus- och ljudsignalanläggningar visat sig vara driftsäkert. Anläggningar av detta utförande infördes i stor omfattning vid stambanorna. I den efterkrigstida knapphetens period medförde ett enhetligt utförande underhållskostnadsinbesparingar. Anläggningarna var dock mycket dyra och de installerades endast i närheten av de stora städerna och i plankorsningar med riksvägar, vid vilka riskerna uppskattades vara större. Ungefär från 1970 fick ljus- och ljudsignal anläggningarna efter hand fällbommar tack vare extra statliga anslag, varvid trafiksäker
Ny teknik tas i bruk
4
NJT NR 2 2021
Under 1990-talet togs ny teknik i bruk i samband med att elektroniska vägskyddsanläggningar, baserade på bland annat Simatic- och Hima-logikkretsar, konstruerades och driftsattes. I dessa anläggningar tillämpades samma logiska grundprinciper som i de reläbaserade anläggningarna. Detta utförande och de krav som ställdes på funktionssäkerheten hos de i logikmodulerna ingående programmen ledde emellertid inte till vare sig lägre anskaffningseller livscykelkostnader. Däremot förbättrades feldiagnostik- och övervakningsfunktionerna, vilket förbättrade driftsäkerheten. I 2010-talets Finland befann man sig i en situation med många leverantörer som erbjöd vägskyddsanläggningar men de var alla besläktade med sina föregångare från 1960-talet.
Lågprisanläggningarna förefaller fylla sin uppgift utmärkt vid plankorsningar med gles trafik Anläggningarna som uppfyller strikta säkerhetskrav lämpar sig väl för vägar med tät landsvägstrafik som korsar järnvägar med tåg som framförs med höga hastigheter och för tillämpningsfall där vägskyddsanläggningen styrs av många yttre beroenden. Enklare teknik
I Finland fanns emellertid tusentals plankorsningar utan något slag av vägskyddsanläggning, ofta vid lands- och järnvägar med gles trafik. Vid dessa plankorsningar inträffade dessvärre proportionellt sätt flest plankorsningsolyckor. Man hade att överväga, huruvida man kunde tillämpa billigare lösningar. Alternativet var att lämna en stor mängd plankorsningar tekniskt oskyddade även om tekniken hade gjort stora framsteg.
