Tema: Våra högtider
Ordet som blev människa Kyrkoåret har två stora fester: jul och påsk. Båda handlar om Jesus. Julen berättar om vem han är, och påsken om vad han har gjort.
P
å ett sätt kan man säga att det över varje reception i första graden vilar ett slags jultema. Johannesevangeliet i Bibeln spelar en alldeles speciell roll för alla frimurare. I dess första kapitel, den så kallade prologen, kan den uppmärksamme läsa: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det…” (Joh 1:1-5), och vidare i den 14:e versen: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Med tanke på Bibelns plats och funktion kan dessa ord sägas vara av stor betydelse både för Orden och varje enskild broder. Sonen som är av evighet blev människa genom att födas av en människa.
Guds frälsningshistoria En del recipienter förväntar sig av en Orden som säger sig vila på kristen grund att Kristus ska vara fullt framträdande redan från första graden, men Ordens pedagogik följer snarare Guds frälsningshistoria såsom den återges i Bibeln, där ju Kristus och hans kommande födelse kan anas successivt genom profeternas verksamhet. Var sak har sin tid, skulle man kunna säga, och ingenting sker förrän tiden är inne. Under adventstiden tänder många människor sina adventsljusstakar, ett ljus för varje adventssöndag. Vad kanske inte så många då tänker på är att vart och ett av dessa ljus påminner oss om de fyra stora ”messianska profetiorna” från Gamla testamentet. Dessa lyder så: Det första adventsljuset – Jesaja 9:2-7 ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets landstrålar ljuset fram. Du låter jublet
av hela ditt hjärta! Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender. Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta. Den dagen skall Jerusalem få höra: ”Sion, var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.”
stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.” Det andra adventsljuset – Sakarja 9:9-10 ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.” Det tredje adventsljuset – Sefanja 3:14-17 ”Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig
43
Det fjärde adventsljuset – Mika 5:2 ”Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma, en som leder sin härkomst från forntiden, från det längesedan förflutna.” Jesus Kristus Genom dessa profetior förbereddes folket på vad som skulle komma att ske. På samma sätt får adventstiden idag vara en förberedelsetid, en tid att rikta tanke och fokus mot Herrens ankomst, mot undret: Guds människoblivande i Jesus Kristus. Johannesprologen talar om Ordet som blev människa i Jesus Kristus, men den talar också om Ordets betydelse för själva skapelsen. ”Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till”, heter det. Det innebär att det bara finns en enda verklighet och att denna är en Kristus-verklighet. Kristus är inte ett tillägg, utan tvärt om: Kristus är den egentliga verkligheten som vi alla lever i, och vi erbjuds genom tron att utforska och fördjupas i denna verklighet än mer. Johannes påminner oss om Ordet som var från begynnelsen, och adventsljusen påminner oss om hur denna födelse förbereddes genom århundradena fram till den stund då den rätta tiden var inne – då Gud blev människa. Vår uppgift och kallelse är att ta emot undret i våra liv. X
Text: Markus Hagberg
