Tema: Våra högtider
”Jesus am See Genezereth” av Carl Wilhelm Friedrich Oesterley dÄ.
Jesus som historisk person Har Jesus funnits? För flertalet människor kan frågan te sig besynnerlig. För visst är Jesus en historisk person? Kristendomen bygger på hans existens. Skulle två millenniers tradition vara byggd på en bluff? Nej.
L
ikväl har röster höjts för att Jesus är en sagofigur som saknar verklighetsbakgrund. Jesuskritikerna dyker upp med oregelbundna mellanrum i tidningar och tidskrifter. Argumenten ger sken av att vara källkritiska: källorna om Jesus är så vaga, så motstridiga och så sent tillkomna att de inte kan tas på allvar. Jesus skapades, menar kritikerna, av folk i den första kyrkan, och som behövde en historisk gestalt att utgå från. Källor Hur rätt har kritikerna? Vilka belägg finns för att Jesus har levt?
Först och främst måste vi slå fast hur gamla de först nedtecknade källorna om Jesus är. De äldsta icke-kristna hänvisningarna till Jesus och de kristna, skrivna av bland andra Tacitus och Plinius den yngre, tillhör de sista decennierna av första århundradet. De första kända evangelietexterna skrevs på 60-talet eller 70-talet, tre eller fyra decennier efter Jesu död. Allra äldst är Paulus brev, varav några kan dateras till 50-talet. Vi talar alltså om ett tidsavstånd på några decennier, inte några sekler. Om vi förutsätter att Jesus är en bluff måste bluffen ha konstruerats fort och vunnit allmän acceptans inom loppet av 45
en generation. Paulus reste i hela Främre Orienten, och ingenting i hans skrifter ger vid handen att folk tvivlade på Jesu historicitet. Paulus utläggningar handlar om andra saker, medan personen Jesus tas för given. Existerat Redan detta är ett starkt argument för att Jesus har existerat. För övrigt är det anmärkningsvärt att romerska författare noterade och berättade om de kristna redan i detta tidiga skede. Det tillhörde inte vanligheterna att romerska skribenter redogjorde för religiösa grupper i provinserna
