INDIVIDENS LEVNADSVILLKOR BEHÖVER MERA UPPMÄRKSAMHET INOM KRISHANTERINGEN

Mat- och energikrisen som Rysslands anfallskrig gett upphov till har värst effekt på de redan fattiga och marginaliserade beolkningsgrupperna i utvecklingsländerna. Som resultat av detta eskalerar de väpnade konflikter som områdena är utsatta för och nya konflikter bildas. De många kriserna kräver nu internationell uppmärksamhet och agerande innan de hinner eskalera ytterligare och urarta.

Världen har inte sett så många kriser som nu på årtionden”, berättar Antti Häikiö som är expert inom internationell krishantering. ”Förutom klimatkris och krig är pandemin och hälsovårdskrisen ännu fakta och därtill har vi ekonomi- och inflationskris, kriser på grund av brist på vatten, mat och energi samt den humana krisen i Afrikas horn”. De höga matpriserna orsakar mest bekymmer i hushåll i utvecklingsländerna där största delen av inkomsterna används till mat. Under våren 2022 halkade 71 miljoner människor under gränsen för fattigdom på grund av de stigande priserna. Områden som drabbats värst är Balkan, Afrika söder om Sahara och omgivningarna runtomkring Kaspiska havet. Enligt FN:s och Världsbankens rapport Pathways for peace orsakas många av dagens konflikter av att människor känner sig orättvist behandlade och åsidosatta, något som politiska ledare utnyttjar för att mobilisera människor till våldsdåd.

Strategin är effektiv, i synnerhet om människorna känner att de inte har något att förlora. Bakgrunden till till exempel Sahelområdets konflikter ligger i att klimatförändringen har orskat torka som försämrar tillgången på vatten och livsmedel, och på att flera etniska grupper har förbisetts i beslutsfattandet. I de krishanteringsoperationer som EU tagit initiativ till på området har fokuset varit på att motverka terrorism och annan kriminalitet, med den bieffekten att en bredare satsning på områdets utveckling inte har förverkligats. Häikiö känner igen ett visst mönster i operationerna vars vissa aspekter lätt försvårar dem. Då väpnade styrkor innehar makten och för processen vidare under för lång tid blir satsningarna på utbildning, infrastruktur och hälsovård - grundstenarna i människornas liv, otillräckliga. I dessa förhållanden förblir staten fragil och nya konflikter hotar att ta fart då militärmakter bestämmer politikens riktning. Häikiö poängterar förebyggandets roll i krishanteringen. När en våldspiral en gång tagit fart är den näst intill omöjlig att bryta. Att lösa en beväpnad konflikt kräver otroligt mycket resurser, för att inte tala om det humana lidandet som konflikten ger

” upphov till och det mödosamma återuppbyggandet. I värsta fall förstör ett krig på några veckor den samhälleliga utveckling som det tagit årtionden att bygga upp. Därför måste fokuset ligga på förebyggandet av kriserna. Häikiö varnar också för ansamlandet och hopningen av kriser. Till exempel krigen på Afrika och Västbalkan på 1990-talet binder ännu också resurser på samma gång som nya och ännu värre kriser uppkommer.