tankepauser med
Nr 3 2023 Utges av Svenska kyrkan i Umeå
Tema SVINDEL
JOEL HALLDORF FICK EXISTENTIELL SVINDEL
BRÄNTEVEREST GER NYA PERSPEKTIV
FÖRSTA HJÄLPEN-KURS VID PSYKISK OHÄLSA
”Tron
håller mig levande”
Tolken Hamid Salimi om att förlora synen
Sara Lidman
VÄLKOMMEN
Inget monopol på andliga erfarenheter
”Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.” På fem minuter fångar låten i musikalen Kristina från Duvemåla en livkris. Tänk om Gud inte finns! En period i livet spelade jag sången på repeat, men för någon annan kanske marken gungar till vid tanken på att Gud kan finnas.
Höstens första Spira har temat Svindel. Följ med en grupp från Mariakyrkan upp på Bräntberget och få nya perspektiv. Du möter också en forskare och en konstnär som berättar om ett par hisnande upplevelser. Och så tar författaren Joel Halldorf med oss till Grand Canyon. Vår kultur vibrerar av helighetslängtan, skriver han. ”Därför behöver religiösa människor förstå att de inte har monopol på andliga erfarenheter – och sekulära behöver öva sig i att tala om sina gränserfarenheter.”
Vill du upptäcka både konsten i stan och dig själv? Gå långsamt genom stationstunneln och meditera över några Sara Lidman-citat. Det passar extra bra i år när författaren skulle fyllt 100 år.
Som vanligt är kalendariet på sista uppslaget välfyllt. Ladda ner appen Kyrkguiden för att se de senaste uppdateringarna.
INNEHÅLL NR 3 2023
4 Aktuellt Gör Umeå till hemma. Första hjälpen till psykisk hälsa. Laga billig mat.
7 Jag & Gud Ellinor Lindberg TEMA SVINDEL
8 Bränteverest ger utsikt och insikt
11 Hisnande se fotosyntes i mikroskop
12 Wow-upplevelse av pulserande konst
13 Krönika Lena Fagéus
14 ”Och själen darrade till...” Joel Halldorf
16 Mötet Hamid Salimi
20 Mellan himmel & jord
21 Eldsjälen
22 Andlig friskvård Sara Lidman 100 år
24 Bokspalten Lisa Tegby
27 Korsordet
28 Umeås kyrkogårdar
30 Spira besöker Diakonvigning i Luleå
30 Kalendarium
32 Viktigt på riktigt Charlotte Frycklund
Soppa på trötta grönsaker
Extremväder
Ljungblahd, redaktör ulrika.ljungblahd@ svenskakyrkan.se
BRÄNTEVEREST Måndagskvällarna
En tidning om livsfrågor och tro från Svenska kyrkan i Umeå, församlingarna
Tavelsjö, Teg, Umeå lands, Umeå Maria, Umeå stad och Ålidhem. Spira delas ut gratis till alla hushåll fyra nummer per år.
Kontakt med Spira spira@svenskakyrkan.se 090-200 25 17
Box 525, 901 10 Umeå Redaktör
Ulrika Ljungblahd
Ansvarig utgivare Inge-Bert Täljedal
Repro & Tryck
Stibo Complete
Svenska kyrkan i Umeå 090-200 25 00 svenskakyrkan.se/umea
Omslagsfoto
Hamid Salimi Foto: Malin Grönborg
Nästa nummer 3 december
”Jag såg inget, men kände närvaron. Framför mig var ett oändligt djup.”
EXISTENTIELL SVINDEL
Joel Halldorf
Ulrika
22 SARA LIDMAN Upplev tunneln!
SVANENMÄRKET
Hur var konfirmationslägret?
Spira frågar ett par av årets konfirmander.
NOAH FJÄLKEBRANDT
– Det är roligt att vara med sina kompisar under lägret. Fast något som är lite jobbigt med konfan är det här med att vakna klockan 8 på morgonen. Det är inte riktigt min grej om jag ska vara ärlig. Men det är ju klart att min tro har förändrats något, jag har fått en annan syn på Gud.
ISABELLE PETTERSSON
– Konfirmationen är ett minne för livet. Jag har fått många nya vänner och jag kommer att komma ihåg alla roliga grejer vi gjort efter att konfirmationen är slut. Jag tänkte att det skulle vara jobbigt att vara här eftersom lägret håller på så länge, men det var inte jobbigt alls faktiskt.
KOMMENTAR PÅ KRITA
TILDE KAMPHA
– Jag tycker konfan har varit jätterolig. Vi fick lära oss om pärlorna i frälsarkransen och även prata om andra ämnen som vi fick vara med och välja. Vi gjorde roliga aktiviteter som segling och, pyssel. Jag lärde känna flera nya vänner. Jag önskar jag kunde göra det igen!
av Lars Segerstedt
Kärlekens gåta finns gömt i ett ja. Löftet en svindlande bro. (Ann-Charlotte Lundgren)
29
SEPTEMBER
Mikaelidagen kalllades i det gamla bondesamhället för Mickelsmäss och firades på Mikaeldagen den 29 september. Mickelsmäss var länge en av de viktigaste högtiderna på året och markerade övergången till vinterhalvåret.
29 september –1 oktober
BÖNER
GUDSPÄRLAN
”I det mörkaste ser jag dig. I det djupaste hittar jag dig.”
KÄRLEKSPÄRLORNA
”Jag har ingen kärlek över. Hjälp mig så jag får det jag behöver.”
NATTENS PÄRLA
”I varje rum finns det ett mörker, men inte för stort för att hindra dig.”
Elsa Löwgren, Tavelsjö
Utifrån armbandet Frälsarkransen skrev barngruppen 456:an i Tavelsjö egna böner.
KYRKAN PRIDE
HALLÅ DÄR
JOHANNA SIGFRIDSSON
Föreläsare SHEDO, som arbetar med självdestruktivitet och ätstörningar.
Hur kom du i kontakt med SHEDO?
– Jag led av psykisk ohälsa och min terapeut gav mig en lista på vad man kan göra i stället för att skada sig när man mår dåligt. Listan kom från SHEDO, som jag sedan engagerade mig i. Vi sprider kunskap genom föreläsningar, ger stöd genom självskadechattar och mentorer med mera.
Vad föreläser du om?
– Jag berättar om min egen väg ur självdestruktiva beteenden och ätstörningar. Jag pratar också om myter, till exempel vilka som drabbas av detta. Det kan vara vem som helst, oavsett kön och ålder.
Vad vill du att de som lyssnar tar med sig?
– Att den som mår dåligt och den som är anhörig inte är ensam. Det finns en väg tillbaka, även om det kanske inte känns så. Jag vill också sprida kunskap och öka förståelsen. När jag själv var sjuk upplevde jag inte alltid att jag blev förstådd.
Helena Andersson Holmqvist
Johanna Sigfridsson från SHEDO (Self harm & eating disorder organisation) föreläser måndag den 6 november kl 18 i Ålidhemskyrkan. En del av Psykeveckan.
Studentpräst Kristin Knutsson lär känna campus och Umeå.
Ny i stan? Så känns
Umeå
Studentprästen Kristin
som hemma
Knutsson är också en färsk umebo. Här är hennes tips.
I somras damp Kristin Knutsson ner i Umeå. Större delen av livet har hon tillbringat i Skåne men senast ett år i Jämtland.
– Jag hade väl inte tänkt flytta så snart igen, men vad kunde jag göra när jag hade chans på drömtjänsten som studentpräst?
NYHETER I HÖST!
Orgelsoppa Tegs kyrka. 15 minuter konsert och gratis sopplunch.
Forumkvällar Ersbodakyrkan. Kyrkskola, religionsmöten, föreläsningar varje torsdag.
Mer info i appen Kyrkguiden eller kyrkans webbsida.
Kristins intryck av Umeå är en storstad i småstadsformat. Utbudet har hög kvalitet samtidigt som avstånden är korta och grönytorna många.
– Jag skaffade snabbt en cykel och har också promenerat runt för att upptäcka staden. Jag har använt Google maps för att få tips om alltifrån yogaställen till var jag kan fixa naglarna, berättar hon.
Kristin rekommenderar att utgå
från sina intressen och använda sociala medier, Google maps och anslagstavlor för att hitta grupper och platser att odla dem. Som student kan det också vara roligt att engagera sig i studentkåren eller en kör. Kyrkan på Campus erbjuder samlingsplatser som lunchmeditation på tisdagar 12.15 och fika på torsdagar 14.00 i deras vardagsrum. Där finns också möjlighet till enskilda samtal för studenter med eller utan tro.
– Studietiden är speciell. Kanske har man just flyttat hemifrån och kraven kan kännas höga. Vi vill vara en oas i studiehetsen där man får slå sig ner och andas.
Helena Andersson Holmqvist Instagram @kyrkanpacampus Facebook: Kyrkan på campus
Våga ge första hjälpen vid psykisk ohälsa
Lär dig upptäcka tidiga tecken på ätstörningar och depression. I höst erbjuder Svenska kyrkan kursen ”Första hjälpen till psykisk hälsa” till vuxna som möter ungdomar.
Första hjälpen är den hjälp man ger en sjuk eller skadad person innan sjukvårdspersonal tar över. På kurser får deltagarna ofta öva hjärt- och lungräddning och tryckförband. Men vad gör man om någon får en psykos och går det upptäcka tidiga symptom på ätstörning? Första hjälpen till psykisk hälsa handlar om att lära sig känna igen symptom, våga möta den som mår dåligt och hänvisa till rätt hjälp.
– Det är en grundläggande utbildning för att se tidiga tecken och bli trygg i att veta hur jag kan agera,
säger Irja Wikström som är diakon i Ålidhemskyrkan.
Under fyra söndagar ger kursen fakta om bland annat ångest och självskadebeteende samt övningar. Deltagarna får konkreta tips, till exempel att aldrig springa efter en ungdom som andats in gas från en torrschampobehållare. Den fysiska aktiviteten kan nämligen göra så att hjärtat stannar. Kursen gör också upp med vanliga myter kring psykisk ohälsa.
– Det går till exempel inte se vem som har en ätstörning, konstaterar Irja Wikström.
Nationellt Centrum för Suicidforskning och prevention vid Karolinska institutet har anpassat kursen från australienska till svenska förhållanden. Den används i flera kommuner som suicidprevention.
Den som går första hjälpen-kursen lär sig agera när någon verkar må dåligt.
LÄR DIG LAGA BILLIG MAT
I våras höll Darcia de Man en matlagningskurs utifrån boken ”Portionen under tian”. I slutet av september startar en ny omgång med träffar varannan vecka för dig som vill laga god, näringsriktig och billig mat. Läs mer på svenskakyrkan.se/umea/diakonicentralen
Kursen startar den 15 oktober i samarbete med Sensus Umeå. I september startar också en samtalsgrupp i Ålidhemskyrkan kring psykisk ohälsa.
Ulrika Ljungblahd
SÖRJER DU ETT HUSDJUR?
Torsdag den 2 november är Ålidhemskyrkan öppen för dig som sörjer ditt husdjur. Tänd ett ljus och skriv i minnesboken.
– Sorgen efter en älskad djurvän måste få både plats och tid, säger Irja Wikström, diakon som tagit initiativ till minneskvällen.
Kyrkan är öppen kl 18–21.
HÄR HITTAR DU HÖSTENS POP UP-FÖRSKOLA
Öppen förskola fortsätter att träffas utomhus på olika lekplatser. Höstens sista träffar blir Haga lekpark (vid OKQ8) 22 september, Stengärdans lekplats Sandbacka 29 september och grillavslutning på Gammlia 6 oktober. Håll utkik fredagar kl 9.30-10.30 för lek, sång och fika.
TRE NYA LEDARE I UMEÅ
konserter i fem kyrkor under Umeå orgeldagar 13–15 oktober.
Nu är Gustav Ericsson på plats som ny församlingsherde i Mariakyrkan. Han var tidigare sjukhuspräst. Senaste året har även Umeå stadsförsamling och Tegs församling fått nya ledare. Tidigare studentprästen Christofer Sjödin är församlingsherde i stadsförsamlingen och församlingspedagog Therese Edlund är församlingsledare på Teg.
Gustav Ericsson hör du även i Andakten i P1.
TILLSAMMANS FÖR VÄRLDENS BARN
Fatma är 8 år. Hon är nästan blind, har nedsatt hörsel och kan inte gå.
Men tack vare en rullstol och anpassad skolgång kan hon gå i skolan varje dag.
Världens Barn är en insamlingskampanj för alla barns rätt till hälsa, skola och trygghet.
Varje år engagerar sig tusentals människor för att samla in pengar. En del av pengarna från kampanjen går till Act Svenska kyrkans arbete för barn med funktionsnedsättningar i flyktinglägren i Dadaab, Kenya.
Var med du också!
svenskakyrkan.se/act/varldens-barn
Ellinor Lindberg drabbades av cancer och en existentiell kris för fem år sedan. Smått skräckslagen fick hon en ingivelse att gå på familjegudstjänst i Ålidhemskyrkan.
Text & foto Lina Eriksson
”Hjälper mig att behålla min andliga spänst”
EN LITEN FLICKA VÄLKOMNADE Ellinor Lindberg i dörren och gav henne ett kort med texten ”Var inte rädd, du är högt älskad. Allt kommer gå väl”.
– Det kortet var ett svar på mina böner, berättar Ellinor.
Samma dag i kyrkan råkade hon se en affisch för Livsstegen i Tegs kyrka och bestämde sig för att anmäla sig.
– Den gruppen gav mig så oändligt mycket. Att få prata om riktiga saker, inte bara om att bygga ut altanen eller byta bil. Delandet och tilliten var helande för mig.
Efter gruppen fick Ellinor frågan om hon ville vara med och leda nästa grupp. Nu har hon precis avslutat sin femte grupp som ledare. Vänner har undrat ”Men herregud, har inte du gjort det där förut?”. Men Ellinor menar att man aldrig blir klar.
– Det jag har fått vill jag ge vidare. Samtidigt ger det mig själv så mycket, det hjälper mig att behålla min andliga spänst. Jag var tidigare inte speciellt kyrklig men det finns en plats för oss alla här. För mig har det varit gott att få vara en del av gemenskapen.
Ellinor ser en andlig hemlöshet och ett sökande efter mening hos många hon möter. Hon konstaterar att många gömmer sig bakom glättiga Facebookbilder, när de egentligen är rädda och ensamma.
– Det finns en otrolig kraft i att våga vara ärlig och sann i möten med andra. Då kan vi upptäcka att den där glada människan också är sårbar och rädd. För mig är det skönt att inte behöva hålla skenet uppe hela tiden.
Ellinor Lindberg är ledare för en Livsstegen-grupp som ses i Tegs församlingsgård.
Häromåret deltog Ellinor i en retreat med Olle Carlsson, som skrivit böckerna som ligger till grund för Livsstegen. Hon beskrev för honom att hon haft tur i livet. Han undrade då ”Du kanske har haft någon som gått vid din sida?”.
– Det var fint att få vila i att det kanske är så. Kyrkan har historiskt stått för mycket falskhet och inskränkthet. Det är skönt att få revidera den bilden och ta till mig och sprida det som är gott. För jag tror på en Gud som är god, säger Ellinor.
VILL DU OCKSÅ GÅ LIVSSTEGEN?
Nya grupper startar löpande.
Livsstegen. 12 steg till inre
hälsa av Olle Carlsson och Fotiní Carlsson.
Bränteverest ger
Höjden 48 meter över havet är inte så svindlande i sig. Måndagarna på Bräntberget ger dock nya perspektiv på både Umeå och livet.
Text Ulrika Ljungblahd Foto Matilda Audas Björkholm
Regnet skrämmer inte motionärerna på Bräntberget. Flera löpare och stavgångare tar sig de 48 höjdmetrarna upp till toppen. Den som genomför 184 vändor på fyra månader har klarat Korpens utmaning Bränteverest och rört sig 8 849 meter – som upp till världens högsta berg Mount Everest.
utsikt och insikt
Bränteverest startade första pandemisommaren. Då hakade Mariakyrkan på och började inbjuda till gemensamma vandringar på måndagar. Och så har de fortsatt. Mellan 5 och 20 personer träffas varje vecka under sommaren för att gå upp och ner. Några går ett eller två varv till toppen, andra fem–sex.
– Och jag vill alltid ta en bild, säger Carola Malmehed, och fångar vant kvällens sju bergsbestigare med mobilen. – Där kan man se Holmön när det är klart väder, säger en av deltagarna och pekar mot horisonten.
– Och där, mellan höghuset och skorstenarna skymtar ett gulaktigt tak – det är Mariakyrkan, berättar Myemma Nilsson. Även om hon gått upp på toppen flera hundra gånger vill hon ändå speja ut över stan och utsikten varje gång.
När en svettig löpare kämpar sig upp över krönet konstaterar Carola att den sista branten känns som ett riktigt berg.
– Jag är inte superpratsam på vägen upp – då lyssnar jag hellre, skrattar hon. Och jag får höra de mest fantastiska livsberättelser.
Det händer något med samtalen när man samtidigt är utomhus och i rörelse, tycker både Carola och Myemma som arbetar som diakoner i kyrkan. Det är till exempel helt okej att bli tyst en stund när andhämtningen blir tyngre eller naturen erbjuder något vackert att titta på. Kvällarna kan bjuda på samtal om att förlora fotfästet, hisnande glädje, och allt däremellan. Det ger nya perspektiv. Ordet svindel associerar Anna
Liljestrand till yrsel. Nya perspektiv är dock odelat positivt.
– När man får ett annat perspektiv söker man hållpunkter ganska raskt. På fjällen eller havet finns få hållpunkter, men här kan jag se det som känns hemma.
– Ja, när det blir högt och lite skrämmande behöver vi något att hålla oss i, säger Myemma.
– Det kan vara något vi gör tillsammans, säger Anna.
Tillsammans är också måndagskvällarnas nyckelord. Uppifrån höjden ser vi ner på grillringarna längst ner i backen. Där brinner en eld, redo för den som vill värma sig. I grillstugan tar Wilhelmina Schedin skydd från regnet. Medan Anna värmer ett äpple i folie bjuder Carola på limpsmörgåsar och kaffe från termos. Någon berättar barndomsminnen och en rolig historia.
– Man stannar så länge man vill, säger Myemma Nilsson, medan regnet smattrar.
Höjder kring Umeå
Loberget i Botsmark
384 meter över havet (möh)
Tavelsjöberget
284 möh
Bräntberget
48 möh
Carola Malmehed, Anna Liljestrand och Myemma Nilsson ser sig omkring på toppen av Bräntberget.
Hisnande att kunna se fotosyntesen i mikroskop
Det livsviktiga syret produceras av växter och alger. Att kunna titta på var i organismen det sker var länge bara en svindlande tanke bland forskare. Nu har den förverkligats, bland annat av ett forskarteam i Umeå.
FOTOSYNTESEN ÄR GRUNDEN FÖR allt liv på jorden. Den går ut på att växter och alger fångar upp solljus, vatten och koldioxid och omvandlar dem till syre och stärkelse, som människan och andra levande varelser behöver för att andas och äta. Bildandet av syre är hjärtat i processen och kallas fotosystem II. Professor Wolfgang Schröder vid Umeå universitet brukade som ung doktorand skoja om att det vore fantastiskt att kunna dyka in i fotosystem II och se sig omkring. Då var det en svindlande och omöjlig tanke, nu är det verklighet.
– Det är så otroligt fascinerande! Jag tycker att varje gång jag tittar på bilderna hittar jag något nytt att undersöka.
MED HJÄLP AV ETT så kallat kryoelektronmikroskop har Wolfgang Schröder och hans forskarteam lyckat skaffa sig högupplösta bilder av fotosystem II i växten backtrav. När Wolfgang undersökte de första bilderna var hans reaktion ”men herregud, det stämmer”.
– Bilderna bekräftade att systemet fungerar som vi tidigare listat ut, som ett slags facit.
Nästa steg för forskarteamet är att ta reda på exakt hur det går till när vatten spjälkas till syre och väte i fotosystem II. Skulle det göra det möjligt att i framtiden härma fotosyntesen och på ett enkelt och billigt sätt skapa vätgas för drivmedel och syrgas? Tanken är hisnande, liksom möjligheten att se fotosystem II var en gång. – Ännu känns det långt borta, men kanske kan det bli möjligt!
Text Helena Andersson Holmqvist
Foto
Malin
Grönborg
Wolfgang Schröder har tittat närmare på växten backtrav.
Fick en wow-upplevelse av pulserande konstverk
Glödlamporna som blinkade i takt med hennes egna hjärtslag gav Tine Renhorn Fernerud en hisnande känsla. Trots att det snart gått tio år har upplevelsen på Bildmuseet stannat kvar.
TINE RENHORN FERNERUD ÄR konstnär med en rykande färsk kandidatexamen från Konsthögskolan. Ända sedan barnsben har hon älskat att måla, men också att uppleva konst. – Konsten påverkar mig emotionellt. Jag kan känna igen mig, skratta eller gråta. Jag tror att den fått mig att uppleva de flesta känslotillstånd som finns.
En verklig wow-upplevelse fick Tine på en utställning av konstnären Rafael Lozano-Hemmer, som visades på Bildmuseet 2014/2015. I ”Pulse Room”, med ett hav av glödlampor i taket, fanns ett par pulshandtag, lika de vid löpband på gymmet. När besökaren höll i handtagen började alla lampor i taket blinka i takt med hjärtslagen. Pulsen lagrades och efter att handtagen släpptes fortsatte en av lamporna att blinka i takt med besökarens puls medan de övriga speglade tidigare personers hjärtslag.
– Det var så häftigt att se! Någon lampa blinkade med stark och långsam puls och en annan snabbare, kanske efter ett barn. Det var
så speciellt att se efterlämningarna av andra människor, som spöken i rummet. Vackert och mystiskt.
KONSTVERKET HAR LÄMNAT SPÅR i golvet på Bildmuseet, som är extra slitet där pulsmätaren stod, men också i Tine själv. I snart tio år har hon funderat på och processat verket. Hon dras till minimalistiska uttryck, också i sitt eget konstnärskap. På examensutställningens vernissage hade hon en performance där hon ”grät” gjutna tårar i aluminium, som föll i golvet med ett rasslande ljud.
– Efteråt kom det fram flera besökare som var tagna och påverkade. Det blev jag verkligen jätteglad för, säger Tine Renhorn Fernerud.
Text Helena Andersson Holmqvist
Rafael Lozano-Hemmers Pulse room visades på Bildmuseet 2014–2015.
”När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? ”
Psaltaren kapitel 8, vers 4
Svindel & motstånd
De kommande fyra åren arbetar
Svenska kyrkan i Umeå utifrån fyra olika rubriker: Gå ut! Hållbar sårbarhet. Svindel och motstånd samt Ursprung och framtid. Årets Spira tar därför upp en av rubrikerna per nummer. Så här står det under Svindel och motstånd.
Kyrkan är alltid i rörelse och samtidigt rotad i en obruten tradition. I en värld som blir alltmer komplex och där svaren på frågor ofta har många nyanser och ibland svindlande perspektiv är det kyrkans uppgift att stå ut med komplexiteten. Att stå i förundran över Guds helighet och människans storhet är en del av kyrkans uppdrag, liksom att vara en motståndsrörelse i en värld där människovärdet rubbas.
KRÖNIKAN
Berättelser
som ger mig svindel
Det svarade DN:s kulturchef Björn Wiman på frågan vad han förväntar sig av kyrkan. Jag har sugit på formuleringen sedan dess. Det finns i många sammanhang en tendens att förenkla och banalisera. Allt ska vara begripligt och möjligt att förklara. Men tänk om det är så att det mesta i vår tillvaro är omöjligt att förklara eller beforska. Det finns alltid en nivå till, om du tycker att du känner mig – så är det bara en del av mig som du känner. Jag får svindel när jag tänker på alla oupptäckta sidor hos människor som jag tror mig känna. Jag och ett barnbarn fick möjlighet att se en repetition av ”Hamlet” i Norrlandsoperans föreställning för barn. Den gamla berättelsen som på en nivå handlar om Hamlet, hans föräldrar, farbror och kärlek, men på en annan nivå handlar om var och en av oss, våra relationer och liv.
I kyrkan bär vi många berättelser – vi berättar dem för konfirmander, barn och vuxna söndag efter söndag i kyrkoåret. En nivå av berättelsen är det som vi hör, men om vi lyssnar riktigt noga hörs något mer. Då hör vi om människans villkor – om Guds kärleksaffär med världen.
Under ytan på den till synes enkla och banala berättelsen hörs bråddjup. Därför blir de gamla berättelserna, riterna vi lever med, gemenskapen som formas i kyrkan inte bara en möjlighet att få svindel, utan också en motståndsrörelse mot banalisering och förenkling.
”SVINDEL OCH MOTSTÅND”.
LENA FAGÉUS
Kyrkoherde Umeå
”Och själen darrade
VI RESTE PÅ NÄTTERNA, för vi färdades genom öknar. På sommaren är medeltemperaturen i Sonoraöknen en bit över fyrtio grader, men nu närmade den sig femtio. Bilen saknade air condition och att veva ner rutan gjorde bara saken värre. Luften var som en hårtork mot våra klibbiga t-shirts.
Nätterna var svalare. Amerikanska radiostationer höll oss vakna på oändliga raksträckor, och på nattöppna bensinstationer fyllde vi på med blaskigt kaffe.
Därför var det mörkt när vi nådde fram till Grand Canyon. Vägen var upplyst, allt annat becksvart. Vi stannade till vid vägkanten och klev ut. En skylt berättade att vi nått en utsiktspunkt. Vi trevade oss framåt i dunklet. Där var ett skyddsstaket. Jag stannade och blickade ut i mörkret.
Jag såg inget, men kände närvaron. Framför mig var ett oändligt djup. Jag ska inte säga att det kallade på mig, men det lät mig veta att det var där. Ett hav av tomhet. Jag drogs mot det, som man dras till en hemlighet. Någonstans därnere tog vinden fart och viskade.
Existentiell svindel. Den där känslan man kan drabbas av när man plötsligt, ofta oväntat, står inför oändligheten. Man befinner sig på existensens udd och blickar ut mot –eller in i – det ogripbara som omger tillvaron. Där finns något man bara kan ana, men som fyller en med fascination och bävan.
Urscenen för denna erfarenhet är, tänker jag, att titta upp mot himlen en stjärnklar natt. Att likt huvudpersonen i Per Olov Enquists Lewis resa lägga sig i snön och försjunka i den klara natthimlen. Först ser man stjärnbilderna, de som går att rita av. Men bortom dem finns något annat. Enquist kallar det ”Guds stjärndamm”; det icke inritade.
Sekulariseringen påstås ibland ha gjort oss mindre religiösa, men stämmer det verkligen? Är det inte snarare så att kyrkan ersatts av annat? Till de främsta katalysatorerna för andliga erfarenheter hör numera natur, musik och konst. Poeter, filosofer och människor i allmänhet fortsätter att drabbas av existentiell svindel.
Gud sägs vara död, ändå vibrerar vår kultur av helighetslängtan. Därför behö -
Text Joel Halldorf
Joel Halldorf är författare, professor i kyrkohistoria och skriver i Expressen.
till, som av svindel”
ver religiösa människor förstå att de inte har monopol på andliga erfarenheter – och sekulära behöver öva sig i att tala om sina gränserfarenheter, och fundera på vad de betyder.
Men i Sverige har en tystnad brett ut sig kring andliga och existentiella frågor. Det religiösa språket har gått förlorat – men kan inte fortsätta så i längden. För det religiösa hör till det grundläggande i människan, och vi måste tala om det. Om vi inte vet vad vi dyrkar, och varför, förblir en avgörande del av vår identitet outforskad.
Språkförlusten riskerar att försvaga våra andliga sinnen, så att sökandet efter Gud tar formen av en rastlös jakt på starka upplevelser – så kallade peak experiences. Kulturkritikern Christopher Lasch beskriver den senmoderna människans andlighet just så: ”Människor klagar i dag över en oförmåga att känna. De söker därför färgstarka erfarenheter, för att skaka liv i trötta kroppar och förnya urvattnade aptiter.”
Därför lockas vi av dramatiska väckelsemöten i karismatisk stil men även av sekulära, karnevalsliknande uttryck: Burning
Man, arenarock, idrottsupplevelser, kosmiska trippar med hjälp av droger eller genom mer återhållsam mikrodosering.
Det räcker inte längre med stjärnhimlen.
Vi har allt svårare att upptäcka det heliga i det vardagliga. Förlusten av ett religiöst språk leder till en försvagad andlig känslighet, som vi kompenserar genom att söka det extraordinära.
Vi tog fram våra sovsäckar och slumrade. Några timmar senare gick solen upp och avtäckte ett harmoniskt men oregelbundet landskap som årmiljoners erosion karvat fram. Den gigantiska floddalen badade i rosa och orange ljus. Andra turister förenade sig med oss och vi förundrades över utsikten.
Det var verkligen något för instagramkontona.
Men jag kommer aldrig glömma timmarna i mörkret, före gryningen. Bävan inför den osynliga oändligheten. Djup ropade till djup.
Och själen darrade till, som av svindel.
Texten är ett förkortat utdrag ur boken ”Gud: Jakten” utgiven på Fri tanke förlag år 2020.
Se Joel Halldorf senare i höst på teotalks.se
Fick omtolka livet när synen försvann
Drömmarna om läkarstudier och tennisspelande fick ett abrupt slut när Hamid Salimi började tappa sin syn i gymnasiet. I dag är han tacksam för sitt liv med familj, arbete, tro och hobbyn goalball.
Hamid Salimi öppnar altandörren till lägenheten på Sofiehem för att vädra ut oset efter kycklingburgarna han just stekt till sina döttrar. Just burgare är något han verkligen kan, efter att ha ägt Tegsgrillen i nästan tio år. Mest stod han i kassan, där han räknade summor i huvudet och la beställningar på minnet, men han lagade också mat när det behövdes.
– Jag låtsades som ingenting och lurade nog en del att jag var seende, tills de såg min vita käpp. Då reagerade de med ”va?!” berättar Hamid med ett skratt.
Hamid Salimi började sitt liv i Irans huvudstad Teheran. Som trettonåring kom han till Sverige tillsammans med föräldrar och två yngre systrar. De landade i Umeå i februari 1988, den snörikaste vintern i mannaminne, och fann sig snabbt till rätta i staden där flera släktingar redan bodde.
Det gick bra för Hamid i skolan och på gymnasiet valde han Naturprogrammet, för att uppfylla drömmen att bli läkare. Vid sidan om studierna höll han på med bollsporter, framför allt tennis och badminton. Men en dag märkte han att något var fel – ”vart tog bollen vägen?”
– Det var i mitten av gymnasiet jag började förstå att det var något vajsing med ögonen.
Jag gjorde en synfältsundersökning och hade blinda fläckar här och där.
Det visade sig att Hamid har en ärftlig ögonsjukdom, Retinitis pigmentosa, som hans föräldrar bär anlag för men ingen annan i släkten drabbats av. Han fick veta att sjukdomen är progressiv och vanligtvis leder till blindhet.
– Jag brottades med det där, förnekade det så mycket jag kunde och dränkte ibland sorgen i alkohol. Gymnasiet gick allt sämre och jag gick ut med taskiga betyg.
KÖRKORTET HAMID JUST HADE tagit lämnade han ifrån sig, bollsporterna fick han sluta med och så småningom kunde han heller inte läsa vanlig skrift. Livet blev alltmer begränsat, särskilt som han från början inte ville veta av några hjälpmedel. I stället för att plugga vidare valde han att arbeta på olika restauranger som ägdes av släktingar, men gjorde också en del uppdrag som tolk i persiska. Så i december 2006 tog han två viktiga steg i yrkeslivet – dels köpte han Tegsgrillen, som han sedan drev i nästan tio år, dels klarade han provet för att bli auktoriserad tolk. Från början var tolkandet en bisyssla, men när grillen lades ner började han arbeta med det på heltid.
HAMID SALIMI
Ålder 49 år
Bor Sofiehem
Familj fru Greta och två döttrar, 16 och 19 år
Arbete tolk i persiska och dari
Fritid kyrkan, träffa vänner, träna goalball, lyssna på ljudböcker
Text Helena Andersson Holmqvist Foto Malin Grönborg
– Det är så himla kul och varierande! Ingen timme är den andra lik. Först kan jag få tolka på öron-näsa-hals, sen hos polisen och sen på en skola.
När Hamid började tolka var förmedlingen knuten till kommunen, men i dag är den nationell och han får uppdrag från hela landet. Vid tolkning i domstolar behöver han vara på plats, men oftast görs tolkningarna på distans och Hamid kan arbeta hemifrån.
– Arbetet passar mig som hand i handske. Visst, jag kan inte se, men hörseln och talet har jag ju kvar!
Hamid ser sig som en positivt lagd människa och det tackar han sin gudstro för.
– Tron håller mig levande och gör att jag kämpar vidare. Jag tror att allt kan föra något gott med sig. Inte så att Gud ville att jag skulle förlora synen, men det kan ändå leda till något gott för andra och för mig själv.
ATT HAMID SKULLE BLI kristen var inte självklart. När han växte upp i Iran präglades hela samhället av islam och han visste ingenting om kristendom. Hamids familj var inte praktiserande muslimer och när de flyt-
”Tron håller mig levande och gör att jag kämpar vidare”
Vad är goalball?
Goalball är en parasport för blinda och synskadade. I en match spelar två lag med vardera tre spelare på planen. Alla har ögonbindel för att spela med samma förutsättningar. Goalball går ut på att skjuta en boll längs marken, förbi motståndarna och in i målet, som täcker hela kortsidan av planen. Inuti bollen finns en pingla, så spelarna ska höra när bollen är på väg.
tat till Sverige levde de som vilken sekulär familj som helst. Så träffade Hamid Greta. – Hon var troende, berättade om det för mig och så blev jag också kristen. Och sju månader efter att vi träffats var vi förlovade, säger han med ett skratt.
Paret gifte sig och så småningom utökades familjen med två döttrar. Hamid betonar att förutom gudstron är det familjen och andra människor runt omkring som betytt mest för att han hamnat på en bra plats i livet.
Under åren har hans syn försämrats successivt, i dag har han kvar tre procents
syn, en skärva i ytterkanten av varje öga. Mörkerseendet är däremot helt borta.
– Ljusa dagar med bra kontraster kan jag röra mig någorlunda utomhus. Det satt långt inne att börja använda den vita käppen, men nu kan jag inte gå ut utan den.
FÖRUTOM SITT ARBETE SOM tolk hjälper
Hamid till i sin församling Church of hope, är engagerad i föreningar för synskadade och motionerar en del på egen hand. Men ända sedan gymnasietiden har han saknat spänningen i att spela en bollsport. Så när Umeå parasportförening i samarbete med Synskadades riksförbund ordnade en prova på-kväll med olika sporter för synskadade, bland annat goalball, var han snabb att hoppa på.
– Jag tyckte det var jättekul och ville direkt vara med när de startade ett lag. Från början var vi fyra–fem spelare, men nu är vi bara tre, så vi vill gärna hitta fler!
Laget började spela för ungefär fem år sedan, gjorde en paus under pandemin, men är nu igång igen och har deltagit i en del turneringar. 23–24 september arrangerar de själva en cup i Umeå med lag från Stockholm, Göteborg och Malmö.
– Att spela goalball är en av veckans höjdpunkter. Det handlar inte bara om att få röra på sig utan också att få vara del i en spännande lagsport.
Senast jag…
…lyssnade på en ljudbok
Jag lyssnar jämt på ljudböcker, allt från deckare och romaner till Bibeln. En av de bästa på sistone är ”I dina händer” av Malin Persson Giolito.
…grät
Ett par veckor sedan. Det är inte ovanligt att jag gråter när jag ber eller är i kyrkan. Jag blir andligt och känslomässigt påverkad.
…njöt av livet
Det gör jag varenda dag. Att få en kram eller höra ett skratt från någon i familjen - det är en njutning som heter duga!
…drog täcket över huvudet
Det gör jag nog aldrig. Jag tycker om morgonen och längtar efter kaffe.
…läste Bibeln
Jag försöker lyssna lite på Bibeln varje dag. Då känns det som om jag kommer i rätt läge, rattar in rätt kanal.
Goalball-träningen är en av veckans höjdpunkter.
STIPENDIUM TILL 200 NYANSER AV IS
Fotokonstnären Carola Hedmark i Umeå har fått Jan-Peter Strömgrens kulturstipendium, ett årligt pris till hörselskadade personer verksamma inom kulturområdet. Tidigare i år har hon ställt ut ett 40-tal fotografier i Grisbackakyrkan och Umeå folkets hus. – När man fotar den uttrycksfulla isen ihop med solen, havet och himlaljuset på riktigt nära håll ser man hur otroligt konstfull isen är. Ingen bit är den andra lik, det är som en helt annan värld, berättar Carola. I motiveringen beskrivs Carola Hedmark som en eldsjäl på upptäcktsfärd i isens magiska värld. "Och i alla dessa kontraster finns en genuin känsla av hopp: värme i is, rörelse i stillhet – och trivsel trots tinnitus."
Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig
ström! Amos kapitel 5, vers 24
SKAPELSETID
Första september till fjärde oktober firar
Svenska kyrkan
Skapelsetid tillsammans med kyrkor
över hela världen. I år
är temat ”Må rätten välla fram”.
Ny podd: ”Var ska jag ställa Jesus?”
En Jesus-staty och uppmaningen att placera Jesus någonstans i sitt hem, liv eller samhälle. Det är utgångspunkten i en ny podd med journalist Agneta Stefansson. Första säsongens gäster är Clara Lidström, Samuel Ljungblahd, Py Bäckman, Staffan Westerberg och Gladys del Pilar. De pratar om uppväxt, karriär och förhållningssätt till livet med journalist Agneta Stefansson, som hela livet funderat över hur hon ska förhålla sig till uppväxtens tro och kyrka.
I höst släpps sex avsnitt till. De halvtimmeslånga avsnitten finns på Spotify och Kyrkans Tidnings webbplats.
Agneta Stefansson träffar umeprofilerna Clara Lidström och Samuel Ljungblahd i podden ”Var ska jag ställa Jesus?”
Carola Hedmark berättade om meditation i Spira nr 1 2022.
Bakar bondkakor och delar
livsberättelser i Mariakyrkan
För 30 år sedan begravde Elisabet Jonsson sin man i Mariakyrkan. Sedan dess är kyrkan hennes andra hem.
Fixar fika
Fikagruppen består av ett 15-tal personer som turas om att göra i ordning fikat på söndagarna. Ibland bakar de också.
När Elisabet Jonsson förlorade sin man tänkte hon hålla begravningen i ett kapell på kyrkogården. Hon var medlem, men inte engagerad i Svenska kyrkan och ville inte vara till besvär. Då sa en vän: ”Nej, ha den i kyrkan, då har du anledning att gå tillbaka dit”. – Jag lyssnade på honom, och tur var väl det! Jag är engagerad i Mariakyrkan sedan dess. Den har blivit mitt andra hem. Efter att min sambo dog för ett halvår sedan har jag fått så mycket stöd av mina vänner där.
Elisabet beskriver hur hon fick en ny vänskapskrets i kyrkan. Från början satt hon mest i kyr-
kan och grät. En dag fick hon frågan om hon ville baka något till fikat. Det blev bondkakor och sedan dess är hon med och ordnar fikat efter gudstjänsterna på söndagarna. – I kyrkan har jag lärt mig att tycka om mig själv. Det har stärkt mig. Jag önskar bara att fler förstod vilket stöd man kan få här.
Nyligen deltog hon även i en livsberättargrupp i Mariakyrkan. Deltagarna får berätta om sitt liv utifrån träffarnas olika teman.
– När min man dog, hade jag jobb och barn. Men nu när min sambo dog var det bara jag. Det har varit en stor omställning att gå från ett vi till ett jag. Gruppen har hjälpt mig en bit på vägen.
Lina Eriksson
KÄNNER DU EN ELDSJÄL? Hör av dig till oss på spira@svenskakyrkan.se!
ANDRÉ TÖRNFELDT MUSIKER MARIAKYRKAN
Mnozil Brass: Riserva Mnozil Brass är en fantastisk brasseptett från Österrike som främst är kända för sina humoristiska scenshower. Denna låt är dock mer seriös och ger mig lite höstkänslor.
George Harrison: Any Road Min favorit-Beatle! Kanske hans gladaste låt, med ukulele.
Jean Sibelius: Symfoni no. 5 i Ess-dur Bästa symfonin som gjorts, om man frågar mig.
Max Reger: Benedictus ur Zwölf stücke, Op. 59 Regers orgelmusik är inte alltid lättlyssnad. För nybörjaren har jag valt detta stycke som är ganska kort och meditativt men ändå dramatiskt! Typiskt Reger.
Pink Floyd: Wish You Were Here Tolvsträngad gitarr och David Gilmour är en bra kombo. En av Pink Floyds bästa låtar!
Spotify-listan hittar du på: svenskakyrkan.se/ umea/spira/lurarna
FOTO: LINA ERIKSSON
Elisabet Jonsson bakar alltid bondkakor. Britt-Marie Nordström, andra halvan i dagens fikagrupp, brukar baka matbröd.
Hur långsamt kan du gå
Som en skogsglänta mitt i stan ligger tunneln med citat av författaren Sara Lidman. Gå långsamt igenom den som en stunds meditation.
STARTA DIN VANDRING PÅ stadssidan. Gå sakta ner i tunnelns björkskog. Stanna till en stund vid sju utvalda citat. Ta ett par djupa andetag innan du reflekterar över frågorna. Kanske är det någon helt annan bild, ljud eller fras som fångar dig –stanna då där i stället! Du kan förstås även göra meditation hemma i soffan.
På väggen mitt i ”Saras tankegång” finns författarens grundhållning på både svenska och punktskrift:
”Det gudomliga anspråket på mänskligt liv: Det måste rymma kärlek och någonting att skratta åt dessutom.”
I år skulle Sara Lidman ha fyllt 100 år.
Det finns en närvaro, en kännedom från födelseorten så oförneklig som den egna huden.
Var är jag hemma?
Å ha du hört att söderut där dem hava allting å vräka i sig äpplen å vete å rosblommer där hava dem inte snåttra, He jer tjänligt åt dem!
Vad är gott i mitt liv?
Skogen utanför fönstret behövde att jag såg den. Alla varelsers undran och samspel behövdes i havet såsom ock på fasta land, ja i själva Missenträsk.
Hur tar jag ansvar för skapelsen nära och längre bort?
TUNNELN LEV!
Tunneln vid Umeå järnvägsstation är en hyllning till författaren Sara Lidman, som föddes 1923. Ytterväggarna föreställer björkar och västerbottnisk natur. Här finns citat från flera av hennes böcker. Konstnärskollektivet bakom är FA+.
Citat Sara Lidman Text & urval Lisa Tegby & Ulrika Ljungblahd Foto Lina Eriksson
till tåget?
Hon tar mig om armbågarna och sjunger någonting på vietnam som jag begriper utan att förstå och jag svarar med en ramsa från
Missenträsk.
Hur känner jag igen mig i andra?
Hösten har varit mycket vacker.
Jag har nämligen byggt mig en fiol.
Vad vill jag skapa?
Hur skulle man kunna leva om inte turen då och då landade på en människa som kärlekens list?
Hur möter jag kärlek?
Lev!
Vad innebär det för mig i dag?
”Den är omläst och omläst. Och ja, den är en av de bästa!”
LISA TEGBY
Präst och bokslukare
KANSKE VAR JAG åtta år
när jag första gången hörde det. Det finns ingen bättre bok än Hjortronlandet, sa mamma. Nu står hennes häftade exemplar från 1955 i min bokhylla. Den är lagad i ryggen, kantstött och tummad. Den är omläst och omläst och omläst.
Och ja, den är en av de bästa! Hjortronlandet är Sara Lidmans andra bok. Den blev en succé när den kom ut. Och den står sig. Miljön den beskriver är en annan än vår. Fyra familjer på ”en strimma fastare mark i ett sumpigt myrsjok”. De kontrolleras så att de följer alla Kronans torparregler. De suckar inför överhetens okunskap och fördomar. De gläds åt sommarljuset, och hjortronens överflöd de år hjortronblommorna inte frusit bort. De älskar och hatar, skvallrar och tror.
Claudette finns i centrum av berättelsen, Hon som fått sitt namn från en roman som hennes mamma läst men i byn får hon heta Klådett eller bara Kladda. Hon som kom till därför att den präktige torparen Frans tog pigan till sig i sängen när han blivit änkeman, han var ju inte van att ligga själv. Det tar ett tag innan de ser varann, far och dotter, men när de ser då SER de. Nog finns
Sara själv med i detta, far-dotterrelationen är något mycket speciellt för henne. Och nog finns Sara själv med i Claudettes kärlek till läsandet och skrivandet och till att vara den som ger sig av från byn.
Det finns flera andra intressanta kvinnoporträtt också, den outbildade barnmorskan Anna, som kvinnorna behöver, men är rädda för. Och skolfröken, ensam och kanske på fel plats i livet. När hon har bra dagar kan hon ge beröm, men på sina mörka dagar kan hon både håna och slå.
Eller Märit, som ansågs karltokig som tonåring men vägrade gifta sig. Hellre piga och fri än gift och fastlåst, säger hon. Ganska förståeligt när man ser hur en del av kvinnorna runtomkring henne har det.
Det är mycket tungt vardagsliv i berättelsen. Men där finns också glädjen och humorn. Och förmågan att resa sig.
OCH SÅ ÄR DET ju språket. En del tycker att det är svårt att läsa Sara Lidman på grund av det dialektala, de gammeldags uttrycken. Även jag som är van vid västerbottniskan behöver läsa långsamt ibland och liksom höra Saras röst uttala orden. Sen gör ju sammanhanget att de flesta kan förstå innebörden av det mesta. Att googla sig fram till att få höra Sara själv läsa delar ur någon av sina böcker är en hjälp att komma in i språket. Och en fröjd för örat. Att ta sig igenom dialektbarriären öppnar dörren till skildringar
Albert Bonniers Förlag
LÄST
Sara Lidman föddes 30 december 1923 i Missenträsk, Västerbotten. Hon dog 2004 i Umeå. Sara debuterade med romanen Tjärdalen 1953 och blev en av 1900-talets stora svenska författare.
av människor och natur som är unika i sin målande, vardagliga poesi.
Jernbaneeposet, de sju böckerna om hur järnvägen byggdes i norr, börjar i Din tjänare hör med hur gossen Didrik Mårtensson ser en artikel i Skjellet-avisen. Han blir besatt av att jernbanan ska dras genom hans hemsocken Lillvattnet, men får motstånd från många Lillvattnet-bor som fruktar att jernbaneloket är vidundret ur Uppenbarelseboken. Banan byggs men Didriks första tågresa blir till fängelse i Stockholm.
Bygget av banan är eposets röda tråd. Men det fantastiska är människorna: AnnaStava, Didriks fromma hustru och stora kärlek, storsonen IsakMårten och hans älskade Rönnog, Hagar, den farliga och ljuvliga. Och Stina, Nabot, Strömmen, Spadar-Abdon och alla de andra. Sara själv finns också med i Nanna, hon som skulle fram och såg till att förföra sina föräldrar i den sista boken. Det glöder av passion, smärta, humor och livslust hos alla dessa personer – hela livet finns verkligen i Lillvattnet.
Om man inte vill ta sig an alla böckerna kan man börja med den sista i eposet, Oskuldens minut, där Nanna föds och Rönnog träder fram med sina vredesutbrott och sin mildhet, där Amos och Love och många fler ger oss del av livet i Ecksträsk på 1920-talet. Så annorlunda än vårt och så lika.
Jernbanan blir musikteater av Västerbottensteatern. I november kan du se den på Väven i Umeå.
Född 2009?
Det finns fortfarande platser kvar på flera konfirmationsalternativ.
Jonas Gardell ”Var inte rädd. Tro bara!”
På teotalks.se har vi samlat superintressanta talare som delar det som får deras hjärtan att sjunga. Max 18 minuter. Titta när du vill!
teotalks.se
Dimitry tvingades fly sin dröm
När Ryssland invaderade Ukraina tvingades Dimitry att lämna allt bakom sig. Familj, vänner, skola och drömmen om en fotbollskarriär. I dag spelar han fotboll i Ungern.
Text Klemen Tamàs/ ACT-alliance
FÖR ETT ÅR SEDAN levde 18-årige Dimitry ett vanligt tonårsliv i Mariupol. Han trivdes med livet och hade en lovande framtid inom fotbollen när Ryssland invaderade Ukraina.
– Klockan var fem på morgonen och jag låg och sov. Först ringde min flickvän Anna. Sedan min pappas flickvän. De sa att ryssarna hade börjat bomba och att vi borde skynda oss att ta ut kontanter.
Trots att familjen agerade snabbt var det svårt att lämna Mariupol. Många hann inte fly innan staden blivit omringad.
Så kan du hjälpa!
· 280 kronor räcker till ett matpaket för flyktingar från Ukraina.
· 180 kronor räcker till ett hygienpaket Swisha din gåva till 9001223
– I början försökte vi överleva belägringen på plats, men den tredje eller fjärde dagen besköt ryssarna centrumet där vi bodde. När huset bredvid vårt träffades tog vi skydd i källaren en vecka. Till sist träffade en missil vårt hus och när källaren fylldes av rök var vi tvungna att springa ut.
Dimitry berättar att det var artilleribeskjutning överallt runt omkring dem och de fruktade för sina liv.
– Det var den värsta dagen i mitt liv, jag bestämde mig för att lämna oavsett vad.
DIMITRY OCH HANS FLICKVÄN Anna lyckades fly ut ur Mariupol och efter en skräckfylld väg genom Ryssland nådde de till slut den ungerska gränsen. Anledningen till att de valde Ungern var att Dimitry sett en video på Youtube från en känd rysk vloggare som pratade om Ungern och att många flyktingar sökte sig dit.
– Egentligen var det lite galet, jag skrev till honom och han skrev tillbaka. Han gav mig kontaktuppgifter till en organisation i Budapest som sa att de skulle ordna boende och mat till oss, berättar Dimitry.
När de slutligen kom fram till Ungern blev de varmt mottagna av kyrkan. Organisationen Hungarian church aid (HIA), är Act Svenska kyrkans samarbetspartner i Ungern. Genom dem har Act Svenska kyrkan sedan krigets början stöttat nära 200 000 människor som fått tillgång till mat, hygienartiklar, mottagningscenter och psykosocialt stöd. Det handlar också om att ge människor en möjlighet att starta om och bygga upp sina liv igen.
I dag bor Dimitry i en mindre stad utanför Budapest och tack vare ett stipendium har han kunnat börja studera igen. Fotbollen är fortfarande en viktig del i hans liv.
– Kyrkan hittade en fotbollsklubb som var redo att ta sig an mig trots att jag inte spelat på ett halvår och var i dålig fysisk form. I början gjorde språket allt väldigt svårt men nu går det bättre och jag har vågat börja drömma igen, berättar Dimitry.
Att spela fotboll hjälper Dimitry att bearbeta det han upplevt under kriget.
BLI-
BE- VIS- STOR UT- IS-
BIBLISK VANDE TANKE- HÖVER DOMENS GRANN- ÖVAR LÄNDSK KUNG INGEN- GÅNG BLOD- GUD BY HAN INSTANS JÖR BANK OFTA KUNDE OFTA
KANSKE ÄNGEL MED PÅ STOR LÅNG LAXEN GLÄDJE HALM HANS PINGELSPORT GORE
HÄR BIBLISK DET ÄR ÄR PLATS DÅLIGA HAN FÖR TIDER FÖDD UNDER HOJTAS
SAGO- FRÅN LEVER
BINDER SYSTER STOR- OTÄCK ÄDEL- PÅ IHOP DOG UT NORR- KÄNSLA STEN LASTER ÅR 1627 FORS
HANS NILS FÖR HOLSAM- GERSLING SON KÄND ÄR KLAR- KAN DRAG- HÄST ORKIDE TECKEN MAN VÄL DJUR MED BRUKAR ELLER SVÄVA BOY GLADA BÖRDA PÅ SMÅ
RIV- M:S SKADOR JÄRN TIDNING JAG KOM
DONA BUDUTAN BÄRARE LEDIGA NOBIS FÖR- PLAGG PACEM SAMLING
CREDO TETITEL
SLÖJD- Spira- ALLTID HALV KAN ÄMNE kryss EN FLUGA BÄRA DUM- 3-2023 BÖRJAN TIDIGT ELLER HETER MÅL BRISTA
SOV OS I SNOR- DEN DU OSLO FANOR RÄDDALILLA PÅ PUHS DE GÅNG PAPPA DJUR
ÄR GÖRS EN GÅR
RÄTT- LÅGA NERMAN DUGLIGT RÅDIG KORT HAR RÖJER TALANG RÖKARE KRYDD- 365 KAN GÅ KORV DAGAR EN KAN ARG KRYSS- SORTS GÅ I FISK SORT BÄRS VID PÅ VÄSMAN LÅG NIVÅ
KALL KÄNNER PÅSTÅS VIND SIG PÅSTÅ DEPPAD MYCKET
VISA
KUNG KARLS PETRÉN SPIRA
Grattis Sigurd Nygren och Erik Renberg, som vann en bok eller ett presentkort. Den först öppnade rätta lösningen får Levtrådar: ett och hundra år med Sara Lidman. En vinnare får presentkort på böcker. Skicka in lösningen senast den 6 november till spira@svenskakyrkan.se eller Spira, Box 525, 901 10 Umeå. Märk ämnesrad/kuvert ”Korsord”.
Namn:
Adress:
Ort:
Konstruktör Anders Perstrand
LÖSNING KORSORD NR
2 2023
Kapellet i Tavelsjö öppnar för begravning
FRÅGELÅDAN
”Hur
tvättar jag en gravsten?”
– De flesta gravstenar är tillverkade i granit och rätt tåliga. Om stenen är polerad, har sirlig dekor eller målad text blir den känsligare för repor och färgbortfall.
Ofta kan det räcka med kallt vatten och en mjuk borste eller svamp. Diskborste fungerar utmärkt! Undvik hårda rotborstar och stålborstar, som kan skada sten och dekor. Om gravstenen är väldigt smutsig kan du ta med en termos med varmt vatten, en bunke och ett milt rengöringsmedel, som såpa. Blanda vatten och några droppar såpa och borsta stenen med diskborste eller svamp. Börja mjukt och se hur mycket som går bort. Sitter smutsen hårt kan du ta i lite mer, men undvik att skrapa med hårda verktyg eller den grova sidan på en svamp. Borsta inte direkt på målad text och dekor. Avsluta med att skölja stenen med kallt vatten. Om du inte har möjlighet att tvätta gravstenen själv går det att beställa tjänsten av oss på kyrkogårdsexpeditionen.
CLARA LINDHOLM Kyrkogårdsexpeditionen
SÅ HÄR KAN DU KONTAKTA OSS!
Gravkapellet i Tavelsjö är nästan 100 år. Nu är det renoverat och öppet för begravningar med urna. 1928 byggdes gravkapellet på den nyanlagda kyrkogården i Tavelsjö. Kapellet i tjugotalsklassicistisk stil med vitputsad tegelfasad ligger strax innanför stenmuren. I flera år har kapellet stått tomt men nu är det ommålat och provisoriskt möblerat i väntan på tidstypisk inredning. Tramporgeln är renoverad och längst fram hänger en textilbonad med broderier av Anne Sjöberg som även sytt Umeås nya textilurnor. – Nu hoppas vi på bokningar, säger Karin Westberg, ansvarig på Tavelsjö kyrkogård. Än så
Telefon 090-200 25 20, kl 10-12. 13.00-14.30 E-post umea.kyrkogardsexp@svenskakyrkan.se Webb www.svenskakyrkan.se/umea/kyrkogard Kom gärna fram och prata med oss som jobbar på kyrkogården. 1
OKTOBER
Kapellet rymmer 20 personer.
länge är kapellet bara öppet för begravningar med urna. Det innebär att den avlidne kremeras innan begravningsakten. Urnbegravningar har ökat från nio procent av begravningarna i Umeå 2018, till 25 procent förra året.
Första oktober är höststädningen klar på alla gravar som har skötselavtal med kyrkogårdsförvaltningen. Då går det fint att plantera ljung och andra höstväxter. Du kan även beställa ljung fram till den 27 oktober.
ceremonier med urna i Umeå 2022.
Du är inte ensam!
Svenska kyrkan i Umeå
090-200 25 00, dagtid vardagar
Jourhavande präst
Ring 112, alla nätter kl 21-06
Palveleva puhelin, finsk telejour
020–26 25 00, alla nätter kl 21-23
Samtalsjour för döva (bildtelefon) svenskakyrkan@ectalk.se
Mån, fre kl 10-16 och ons kl 10-19
Regnbågslinjen
0770-55 00 10
Tis, och tors kl 18-21
Fler stödlinjer finns på www.svenskakyrkan.se/umea/samtal
Vill du bära någon till sista vilan?
Att vara del av ett bärarlag är ett hedersuppdrag, men du får också en mindre ekonomisk ersättning. Intresserade inbjuds till en informationsträff. Kontakta Victoria Hedberg, 090-200 25 18 umea.administration@svenskakyrkan.se
Prata med oss om sorgen
Att förlora någon nära kan väcka starka känslor och många tankar. Via Svenska k yrkan kan du samtala om din sorg, enskilt eller i grupp.
Präster och diakoner är erfarna lyssnare och tillgängliga för enskilda samtal De har tystnadsplikt och för inga journaler.
Att förlora någon nära kan väcka starka känslor och många tankar. Via Svenska kyrkan kan du prata om din sorg, enskilt eller i grupp.
I samtalsgruppen får du dela erfarenheter kring sorgen, livet och framtiden med andra i liknande situation, utan krav på kristen tro.
Du kan prata med en präst eller diakon. De är erfarna lyssnare, har tystnadsplikt och för inga journaler.
www.svenskakyrkan.se/umea/samtalsgrupper
Du kan också vara med i en samtalgrupp. Här får du dela erfarenheter kring sorgen, livet och framtiden med andra, utan krav på kristen tro.
www.svenskakyrkan.se/umea/samtal
Drop in-dop
14 oktober i Tegs kyrka
Dopdagen är ett enkelt alternativ där du, utan en massa praktiska förberedelser, kan låta döpa dig eller ditt barn. Barn, unga och vuxna är lika välkomna att döpas.
Allt är gratis.
Hitta mer info på: www.dropindop.se
Psalmval Präst Kyrka Dopfika Musiker
Diakonerna Sara Sandström och Eva Lundberg ska arbeta i Ålidhemskyrkan respektive Vännäs-Bjurholm församling. De vigdes av biskop Åsa Nyström i Luleå domkyrka.
Lovar att stå på de förtrycktas sida
Vigning för tankarna till en vigsel. Likheterna är livslånga löften, högtidskläder och feststämning. I juni vigdes diakon Sara Sandström i Luleå domkyrka.
EN DIAKON:
• har en högskoleutbildning som exempelvis socionom.
KALENDARIET
Ett urval av det som händer i Svenska kyrkan 17 september till 3 december 2023. Kulturarrangemang i samarbete med Sensus. Hela programmet på svenskakyrkan.se/umea
MUSIK & KONSERT
Karin Boye – i ord och ton onsdag 20 september kl 19.00, Ersbodakyrkan. Nyskriven körsvit. Körkvartetten Cantus, Maria Grahn, piano samt Astrid Ahl och Åsa Bergenheim, berättare.
Umeå stads manskör lördag 23 september kl 18.00, Tegs kyrka. Musik av Josef Rheinberger, Richard Strauss, Ola Gjeilo med flera. Dirigent Tomas Pleje. Orgel Anders Winterstam.
Bachkantat 169 söndag 24 september kl 18.00, Backens kyrka. Kammarorkester från Umeå barockensemble. Maria Axell, orgel.
UMEÅ ORGELDAGAR
13-15 oktober
fredag
18.00 tegs kyrka
Bibliska danser
Johannes Landgren, professor musikhögskolan i Stockolm, spelar musik av J.S Bach, Arvo Pärt och Petr Eben.
lördag
18.00 ålidhemskyrkan
Elever från Mellansels Folkhögskola
21.00, mariakyrkan
B-A-C-H
• är antagen diakonkandidat i ett stift och har gjort praktik. har studerat ett år vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. vigs av biskopen.
En solig junidag välkomnas fem nyvigda präster och diakoner med en applåd av en snudd på fullsatt domkyrka. En av dem är umebon Sara Sandström, som är socionom och har jobbat flera år i kyrkan. Hon har avslutat två års halvtidsstudier och är redo att säga ja till att ”försvara människors rätt, stå på de förtrycktas sida och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott, så att Guds kärlek blir synlig i världen”.
Efter att ha avgett sina löften får hon ta emot halsbandet med diakonemblemet av biskop Åsa Nyström, som påminner de nya prästerna och diakonerna att både bära och låta sig bäras.
– Det var väldigt högtidligt och fint. Särskilt förbönen och handpåläggningen, berättar Sara efter gudstjänsten iklädd en grön diakonskjorta med vit krage.
Vid vigningen ger präster och diakoner fyra löften och går in i en livsuppgift som inte är kopplad till en särskild tjänst.
Efter vigningen börjar Sara arbeta i Ålidhemskyrkan. När någon frågar vad en diakon gör brukar hon förklara diakoni som kyrkans sociala arbete. En diakon möter människor och är en medvandrare, även i utsatta situationer som sorg och ensamhet.
Vad ser du fram emot nu?
– Att möta människor och samtala om det som är viktigt på riktigt. I kyrkan pratar vi om allt!
Orgelsoppa torsdag 28 september kl 12.00, Organist Anders Winterstam. Sopplunch. Även 26/10 och 23/11.
Konsert för Världens barn lördag 30 september kl 18.00, Tavelsjö kyrka.
Karin Boye – i ord och ton onsdag 4 oktober kl 14.30, Tavelsjö kyrka. Nyskriven körsvit. Kvartetten Cantus. Kvällsro i ton onsdag 4 oktober kl 19.00, Tegs kyrka. En stilla stund med orgelmusik och levande ljus. Organist Anders Winterstam. Även 1/11.
Jubileums-gospel lördag 7 oktober kl 15.00, Ålidhemskyrkan. Gospel med Bless is more under Ålidhemskyrkans jubileumshelg. Bachkonsert ”Den femte evangelisten” lördag 7 oktober kl 18.00, Tegs kyrka. Richard Öberg, flygel. Kristen Jansen Brodin, flöjt.
Håkan Dahlén, Själevad, spelar musik av J.S Bach, Schumann och Liszt. söndag
15.00 umeå stads kyrka Bachs triosonater på annorlunda vis Lisa Oscarsson, orgel. My Eklund, blockflöjt. Rolf Landberg, slagverk.
18.00 backens kyrka
Orgelshow ”Från barock till rock & samisk jojk” Upplev orgelns gränslösa möjligheter med organist Kristina Shtegman.
Kören Octava lördag 7 oktober kl 18.00, Mariakyrkan. Kammarkören Octava från Östersund.
Hyllningskonsert till Jussi Björling söndag 8 oktober kl 18.00, Umeå stads kyrka. Tenoren Mats Carlsson.
TÄNK PÅ! Det kan bli ändringar med kort varsel. Kolla appen Kyrkguiden eller webben!
FOTO:
Orgelsoppa tisdag 10 oktober kl 12.00, Umeå stads kyrka. Musikandakt i kyrkan, sopplunch 50 kr. Även 24/10, 7/11 och 21/11.
Fyra kvinnliga kompositörer onsdag 11 oktober kl 19.00, Tavelsjö kyrka. Musik av A Mahler, C Schumann, F Mendelssohn-Hensel och G Bacewicz. Sång av Ania Winek Albertsson, Josefin H Nyström, Lisbeth Fors Malm, Susanne O Nilsson och Åsa Bergenheim. Aleksandra FoltynowiczMatyba, piano. I höstens färger lördag 21 oktober kl 18.00, Västerslättskyrkan. Tatiana Söderström spelar orgeloch pianomusik av J.S. Bach, Charles-Marie Widor och Leon Boëllmann.
Sorgens spegel lördag 28 oktober kl 18.00, Tegs kyrka. Musik av J.S. Bach, och H Andriessens sångcykel Sorgens spegel. Ester von Schoenberg, sopran. Anders Winterstam, orgel. Barockmusik med Camerata Umensis lördag 28 oktober kl 18.00, Tavelsjö kyrka. Händels orgelkonsert nr 4 och Vivaldis Gloria. Solister, kör och instrumentalister bjuder på pampig och storslagen barockmusik. Orgelsolist Anders Wälimäki.
Gaudium med Umakvartetten söndag 29 oktober kl 18.00, Backens kyrka. Gaudium under ledning av Katarina Konradsson.
Orgelkonsert Happy Halloween söndag 29 oktober kl 18.00, Umeå stads kyrka. En spöklik afton med Ulla Olsson vid orgeln. Musik ur A Nightmare before Christmas, Harry Potter och Castlevania.
John Rutters Requiem fredag 3 november kl 19.30, Umeå stads kyrka. Umeå stads Motettkör och orkester under ledning av Jonas Östlund. 100 kr.
Höstglöd lördag 4 november kl 15.00, Grisbackakyrkan. Karin Bjurman, cello. Erik Wäcklén, piano och gitarr.
Novemberfåglar lördag 11 november kl 18.00, Tegs kyrka. Organist Helena Holmlund spelar musik av Alain, Messiaen, Laurin, Reger med flera.
När jag sluter mina ögon lördag 18 november kl 18.00, Västerslättskyrkan. Umeå Barockkör. Musik ur operan ”Orfeus och Eurydike” av C.W.Gluck.
Vakna upp! söndag 26 november kl 18.00, Ålidhemskyrkan. Musik under kyrkoårets sista söndag. Organist Helena Holmlund. Kulturskolan och församlingens barnkörer onsdag 29 november kl 18.00, Umeå stads kyrka.
GUDSTJÄNSTER
Varje vecka firas morgon-, lunch- och kvällsmässor samt flera gudstjänster på söndagar.
Sinnesrogudstjänster Umeå stads kyrka: tisdag 26 september, 31 oktober och 28 november kl 18.00
Tegs kyrka: torsdag 14 september, 12 oktober och 9 november kl 18.00.
Taizémässa torsdag 28 september kl 18,00, Mariakyrkan. Ojämna torsdagar.
Kvällsmässa söndag 1 oktober kl 18.00, Kyrkstugan, Nydala.
Metalmässa fredag 10 november kl 18.00, Umeå stads kyrka. I samband med House of Metal.
IDEELLT FORUMS IDÉDAG 2023
Lördag 7 oktober kl 9–14, Tegs kyrka. Inspirationsdag för ideella, förtroendevalda och anställda. Hela programmet: idedag.se
Anmälan och info: sara.p.sandstrom@ svenskakyrkan.se
hösten 2023
Mötesplatser runt om i Umeå
KNOPP & KROPP
Med hela mig torsdag 21 september kl 18.30, Tegs kyrka. Samtalsgrupp för oss med fysiska funktionsnedsättningar. Jämna veckor. Queerteologi söndag 1 oktober kl 13.00, Ålidhemskyrkan. En del av Umepride. Johanna Wikberg om queerteologiska perspektiv kring hbtq, evangelium och inkluderande bibelläsning.
Film och existens tisdag 3 oktober kl 18.00, Ålidhemskyrkan. Vi ser en film och samtalar. Även 17/10, 31/10 och 14/11.
Poesikväll: ”Till fots genom solsystemet” onsdag 4 oktober kl 19.00, Ålidhemskyrkan. Dikter av Edith Södergran.
Samtalscirkeln Fred med jorden måndag 9 oktober kl 18.00, Umeå stads kyrka. Fem träffar varannan vecka. Anmälan: christofer.sjodin@ svenskakyrkan.se
Kyrkskola torsdag 12 oktober kl 18.00, Ersbodakyrkan. Om allhelgonahelgen. Forumkvällar varje torsdag med olika teman. Landa mjukt - rörelse för kropp och själ onsdag 20 september kl 14.00. Varje vecka. Rörelser för ökad kroppsmedvetenhet, stresshantering och glädje.
Föreläsning SHEDO måndag 6 november kl 18.00, Ålidhemskyrkan. Johanna Sigfridsson från föreningen SHEDO om självskadebeteende, ätstörningsproblematik och om hopp. En del av Psykeveckan.
Sopplunch Historiska kvinnor i Umeå torsdag 9 november kl 12, Ersmarkskyrkan. Ann Sigfridsson Umeåguide.
Soppluncher, samtalsgrupper, promenadträffar. Hämta foldern i närmaste kyrka eller på webben.
Hårdrocksquiz torsdag 9 november kl 18.30, Ålidhemskyrkan. Inför festivalen House of Metal.
Hållbara människor tisdag 14 november kl 18.00, Tegs kyrka. Psykoterapeut Satu Hirsch Fjellstedt. I samarbete med S:t Lukas.
Teologifondens höstföreläsning söndag 19 november kl 15.00, Umeå stads kyrka. Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap. Sångens betydelse för att forma samhället.
RETREAT & FÖRDJUPNING
Retreat lördag 14 oktober kl 9.30-16.00, Backens prästgård. En dag i tystnad och stillhet. Meditation, närvaroövningar och mässa. 100 kr inklusive lunch och fika. 75 kr studenter, sjukskrivna och arbetslösa. Anmälan: erik.hansson@ svenskakyrkan.se
Retreatdag lördag 23 september kl 9-19, Kyrkans hus Yttersjö. 200 kr. Anmälan: lars-martin.nygren@ svenskakyrkan.se
MEDITATION I UMEÅ
Att meditera är en övning i uppmärksam närvaro för dig som vill vara i stillhet och tystnad. Meditationen pågår oftast 2x20 minuter. Du behöver inte ha erfarenhet av kyrka eller meditation för att vara med.
Måndagar
Tegs kyrka kl 18.30
Tisdagar
Backens kyrka kl 18.00
Kyrkan på campus kl 12.15-13.00
Torsdagar
Stilla rum, NUS kl 12-12.30 Ålidhemskyrkan kl 18.00
Te och samtal efteråt.
Frälsarkransen - livets pärlor för dig mitt i livet torsdag 26 oktober kl 18.30, Västerslättskyrkan. En träff i månaden och ett helgläger. Anmälan therese.hamren@ svenskakyrkan.se
Kontemplativ meditationsretreat lördag 18 november 9.30-15.30, Ålidhemskyrkan. 125 kr inklusive lunch. 75 kr studenter, sjukskrivna, arbetslösa. Anmälan erik.hansson@ svenskakyrkan.se
Allhelgona
3–4 november
Välkommen för stillhet och ljuständning
För öppettider och minnesgudstjänster: svenskakyrkan.se/umea/allhelgona eller kalendariet på webben.
Charlotte Frycklund
VAD ÄR VIKTIGT PÅ RIKTIGT?
JAG SKA FLYTTA, HAR mycket som ska packas.
Jag sade övermodigt vid fikat på jobbet att det var ett bra tillfälle att rensa. Se vad som är viktigt på riktigt.
Barnens teckningar – spara. Egna teckningar –usch. Slänga.
Försöker förutse om jag kommer att sakna gamla cd-skivor. Gamla låtar, många minnen. Ser som i en syn den svartklädda syntsnaggade femtonåringen jag en gång var stirra på mig med mördarblick: LÄGG AV! Ändå slänger jag dem. Jag har ingen cd-spelare.
Att flytta är att välja, och jag väljer – väljer att göra plats för annat. Men. Få saker är lika svårslängda som den första kärleken.
Jag lyfter eftertänksamt en låda med Tintin-böcker. Tintin kan man väl ändå inte slänga? Anfäkta och anamma! Kan jag verkligen vara en människa som inte äger Tintinserier? Svårförenligt med min självbild. Men – fyller de en funktion? Är de viktiga på riktigt?
Jag rådfrågar i mitt inre professor Kalkyl, vi är ändå i samma ålder. Han ler sorgset, vet att de stått nedpackade i förrådet i tio år. Något i hans höga panna säger mig det jag redan vet: att släppa taget är stort. Så. Hejdå, Tintin. Vi kan alltid ses på biblioteket, om vi vill. Men vi bor inte ihop längre, nu. Tintinböckerna väger tillsammans kanske fem kilo. Men jag är hundra kilo lättare när jag släppt taget.
Charlotte Frycklund är nätpräst i Svenska kyrkan. Hon är aktuell med boken ”Bibelns förlorare” och ett Teo talk.