Av överstelöjtnant Harry Ollinen
Finsk artilleribrist avgörande för striderna på Karelska Näset När vi läser om vinterkriget förknippar vi ofta dessa skildringar med finska avvärjningstrider i ödemarksterräng med finska förband anfallande från sidan mot ryska kolonner med ryska, omfattande förluster. Men faktum är att huvudanfallet skedde på Karelska näset som frontanfall där den stora ryska överlägsenheten till slut avgjorde kriget till rysk fördel. Denna artikel belyser artilleriets roll eller snarare bristen på finskt artilleri i de avgörande striderna. De finska styrkorna var under hela kriget under fruktansvärt tryck. Avvärjningen lyckades ända till februari 1940 då ryska trupper bröt igenom i Summa och från finska sidan tvingades en ny avvärjningslinje att upprättas. De finska förlusterna var stora, men oerhörda på rysk sida. Skillnaden var dock att Sovjet kunde oavbrutet kasta in nya förband utan hänsyn till förluster. På finska sidan fanns inget mer att ta av. Läget var oerhört kritiskt ända till krigsslutet. Totala kollapsen var bara timmar eller dagar borta. I början av mars redogjorde
ÖB, Gustaf Mannerheim, läget för finska statsledningen. När han fick frågan ”vad tycker marskalken att vi skall göra?” sade han, ”jag har redogjort för det militära läget, ni politiker bestämmer vad vi skall göra”. Ett exempel i Clausewitz anda som förklarar var skiljelinjen mellan politiken och militären går. Efter 105 dagars strider fick Finland till ett fredsavtal den 13:e mars 1940. De finska ställningarna på Karelska näset hade hållit stånd. En bitter fred följde men landet hade överlevt som självständig stat.
Vad gick rätt och vad gick fel?
Det största volymen finska artilleripjäser under finska Vinterkriget bestod av 305 stycken 76 millimeterspjäser av sex olika typer.
16
Efter krigsslutet skedde en analys av kriget från militär synvinkel. Vad gjorde man rätt och vad blev fel? Mycket av de följande är delar av den utvärdering som armékårschefen, generallöjtnant Harald Öhqvist gjorde under fyrtiotalet. Öhqvist var under hela kriget chef för andra Armékåren och för förbanden i tyngdpunktsriktningen, sydost om Viborg. Framförallt behandlades artilleriaspekterna eftersom dessa var helt avgörande. Det finska artilleriet hade följande pjäser under kriget: 305 76-millimeterspjäser av sex olika typer med rekylerande system, skottvidd mellan 7-12 kilometer. Alla sex varianterna hade olika skjuttabeller, funktion och även olika ammunition. (se bild)
Artilleri & Luftvärn
