Uppdrag Mission nummer 3 2022: Hur mår själen? by Uppdrag Mission

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2022 • årgång 176

Hur mår själen? SVERIGE ULLAKARIN NYBERG: ”ATT BERÄTTA HJÄLPER” 6 EGYPTEN ALLT ÄR INTE ORD 16 LATINAMERIKA SKAPA TRYGGHET TROTS HOT 24

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga. Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission. UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS,

i samarbete med

Act Svenska kyrkan

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Nicklas Fahlgren Åsa Egnér Agneta Hansson Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan issn 2001-0087 OMSLAG Ullakarin Nyberg är psykiater på S:t Görans sjukhus i Stockholm och samtalar

med Sveriges Radios lyssnare i programmet ”Livet med

Ullakarin Nyberg”.

Bild: Johanna Norin

u p p d r a g m i s s i o n n r 3

2022

Världen behöver oss jag sitter i solen vid havet och ska skriva en ledare. Datorn beter sig som den brukar när batteriet håller på att ta slut – den är långsam och omständlig, och sedan dör den. Så jag fortsätter skriva på mobilen, men den skulle också behöva laddas ... Jag vill få en gnutta sol och ljus mellan uppgifterna som jag har åtagit mig. Mitt behov av att ta tillvara de små stunderna är nedärvt. Jag minns hur båda mina föräldrar njöt av vila och avkoppling. Trots att de yrkesarbetade hade de pauser. De var lediga och gick på skogspromenader, badade havsbad och gjorde råkosttallrikar. På 1960-talet var affärerna stängda på söndagar, och efter 18.00 var småstäderna tysta. I den formen fanns struktur. Idag verkar alla skapa sin egen struktur: inte svara på e-posten vid elva på kvällen, inte ha telefonen påslagen under skogsturen med vännen eller familjen, inte ha plingande meddelanden. Våra ungdomar har börjat upptäcka de kemiska processer som hjärnan skapar vid ständig uppkoppling. Vi är förebilder för dem. Om vi aldrig är riktigt närvarande gör de ju som vi gör, ständigt för mycket. Säger ja till allt men nej till närvaron. Ämnet för det här numret av Uppdrag Mission är ”Hur mår själen?”. Det är krig i världen. Tellus brinner. Vi försöker göra nytta, försöker känna oss värdefulla mitt i det maktlösa. Artiklarna handlar om ungdomars psykiska ohälsa, om vikten av att våga lyssna och möta och vara i det svåra, om behovet av en medmänniska som verkligen tar sig tid att lyssna på berättelsen om hur vår själ mår, om friskvård i tidiga skeden, om ensamhet och hudhunger. Flera som är med och berättar vittnar om att vi är Kristi fötter och händer i arbetet för rättvisa, fred och hopp. De säger att vi måste stå upp för planeten och hålla medmänniskan högt. Många poängterar att vi också är Kristi närvaro i stillhet och ljus. En gnistrande, knastrande, livfull närvaro och blick: Jag ser dig. Ser du mig? Vill du vandra en stund i stillhet med mig? Hur mår själen? Nu tryter snart telefonens batteri. Om jag hade haft lite mer energi hade det varit bättre. Det finns ju så mycket att göra, och världen behöver oss mer än någonsin. n åsa egnér präst, tidigare sekreterare i Lunds Missions sällskap, avslutar i och med det här numret sitt arbete i Uppdrag Missions redaktionsråd BILD: ANNA BRAW

BILD: ANNA BRAW

BILD: JOHANNA NORIN

alltid

4 krönikan

20 recensioner

22 betraktelsen

30 stipendierapporten

34 stipendiaten

BIL

35 om LMS

6 att berätta hjälper

Jenny Eriksson och Johanna Norin har mött psykiatern Ullakarin

Nyberg som säger att hon arbetar med döden och livet och att det viktigaste man kan göra för en

medmänniska är att lyssna.

16 allt är inte ord

Många kvinnor i Egyptens koptiska

befolkning råkar ut för olika typer

av övergrepp. Sara Hanna på

program för traumabearbetning hjälper en grupp i taget att hitta vägar vidare i livet.

18 ”det viktigaste är att vi kommunicerar”

BILD:MAGNUS ARONSOM

Anafora berättar om hur ett ettårigt

När Lisa Rubenson blev sjuk första gången var ungdomsgruppen i

kyrkan hennes trygga plats, och den höll hon fast vid. Sedan dess har

olika erfarenheter gett henne idéer om hur kyrkan kan stötta den som

inte mår bra.

många som är med i det här numret av Uppdrag Mission säger att det är så viktigt att lyssna och berätta och samtala. Vilka ord är bäst att använda då?

De senaste åren har många nya ord och begrepp gjort entré i det svenska språket,

och för den som har egen erfarenhet av att inte må bra, för den som lever nära någon

26 relationer är nyckeln

som inte mår bra och för den som i sitt arbete stöttar människor som inte mår bra kan

av grannar-nätverket fick se sin

må dåligt, själavård, traumabearbetning, att vara sjuk, stödsamtal – ord som de som

kriget i Ukraina bröt ut. Karol

arbete med att stötta och hjälpa.

Integrationsarbetarna i En värld

konferens ta en ny vändning när

Wilczyński rapporterar om vad han såg och lärde sig och hoppas på.

ordvalen vara kännetecken för inställning och insikter, ofta på ett helt avgörande vis. Så här kan du läsa om själens hälsa och om livsfrågor, mående, psykisk ohälsa, att

vill berätta för dig den här gången använder när de talar om sig själva eller om sitt Och Lisa Rubenson säger: ”Det viktigaste är att vi kommunicerar.”

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

BILD: PRISCILLA DU PREEZ, UNSPLASH

krönika

Stanna kvar

uppdrag mission nr 3

2022

krönika Världen behöver oss

har du någon gång försökt lyssna till en annan människas allra mörkaste berättelse utan att försöka identifiera huvudproblematiken och hitta lösningar? Har du någon gång försökt få berätta hur din själ mår utan att den du talar med har gjort liknande försök? Du, ta och gör så här och så här så ordnar det sig ska du se. Har du inte testat det där? Men du har i alla fall det där, det är ju bra. Ja, jag gissar att du kan känna igen dig och minns både hur du själv har blivit bemött och hur du har bemött andra. Jag känner igen mig. Reflexmässigt börjar vi tänka på hur vi ska lösa problemet, hur vi ska få in ljuset så snabbt som möjligt så att vi kommer ifrån det mörka och tunga. Och vi menar väl. Vi vill inte att människor runt oss ska må dåligt, och vi vill inte själva må dåligt. Vi vill hjälpa och rädda medmänniskan, och en av anledningarna är att vi vill skydda oss själva från mörkret. det börjar tidigt. När ett barn gråter vill de vuxna identifiera behovet och bemöta det så att barnet blir lugnt och harmoniskt. Och då är det ju helt rätt. Det är på det sättet små barn får mat, torra blöjor, stimulans, tröst. Självklart är det så med en del behov senare i livet också: om någon är hungrig är det mat som behövs. Men vi stannar till vid trösten. När ett riktigt litet barn gråter, hur agerar vi då? Oftast tar vi barnet till oss, håller om och är där, närvarande, den stund som barnet behöver för att komma igenom gråten. Vi släpper det andra och stannar så länge barnet behöver närvaron. Sedan förändras något. Kanske när barnet får sina ord, kanske i ett annat skeende. Plötsligt räcker det inte att sitta där och vara nära och vänta ut gråten och mörkret. Istället vill vi springa före, hitta genvägar, lösa problem. Vi

börjar använda våra egna ord mer än vi lyssnar. Vi vill göra allt vi kan för att förändra situationen, och vi gör det både för att den vi möter ska må bra och för att vi själva inte ska må dåligt. Vad är det som händer när en människa mår dåligt, vågar berätta, och så möts av tips om lösningar och av påståenden om att det väl visst finns positiva saker i livet och att mörkret ändå inte är så nattsvart som hon upplever det? Jag tror att många av oss kan känna ännu mer press och stress, och dessutom skuld och skam, om vi blir bemötta på det sättet. Om det är så enkelt, varför kan jag inte lösa det här? Varför orkar jag inte se ljuset när det är så nära mig? Så kan det bli trots att den vi har anförtrott oss åt bara menar väl. BILD: PRIVAT

på stiftelsen Kyrkans SOS har vi i alla möten med medmänniskor förhållningssättet att vi stannar kvar i det mörka så länge det behövs. Vi finns i nuet, lyssnar, tar emot berättelsen, bekräftar känslorna vi möter och stannar kvar. Det är inte alltid enkelt. Men när vi vågar vara kvar i nuet, i mötet med medmänniskan, i hennes berättelse, utan att springa före i tanken för att hitta svaren och lösningarna – då händer något fint. Om vi kommer dit där det är läge att börja utforska möjligheterna och ljuset skickar vi tillbaka frågan: Hur tänker du? Vem skulle du vilja prata med? Vad är det som fått dig att orka så här långt? Vad tror du att du skulle behöva? många av oss har en längtan efter att få berätta för någon som stannar kvar, en längtan efter att möta medmänniskor som verkligen är närvarande i nuet, som inte duckar för det vi kommer med och som inte vill rusa före. Om vi möter en medmänniska som verkligen tar sig tid att lyssna på berättelsen om hur vår själ mår kan vi öppna oss för ljuset och för lösningarna när tiden är inne. n

linda andersson är projektledare för Kyrkans nätvand rare på stiftelsen Kyrkans SOS och diakon i Equmenia kyrkan. Hon arbetar bland annat med att utbilda försam lingsmedarbetare till nätvandrare. Nät vandrarchatten, en av verksamheterna, vänder sig till unga mellan 12 och 25 år. nr3

2022

uppdrag mission

intervju

Att berätta hjälper

Ullakarin Nyberg lyssnar och frågar

uppdrag mission nr 3

2022

intervju Att berätta hjälper

INTERVJU JENNY ERIKSSON BILD JOHANNA NORIN

– Det krävs ingen särskild kompetens för att vara till nytta för en främling eller för någon vi känner, säger psykiatern Ullakarin Nyberg.

n n n Ullakarin Nybergs arbetsrum och mottagning ligger en trappa upp i ett åtta våningar högt hus byggt i rött tegel, en typisk svensk sjukhusbyggnad som är en del av S:t Görans sjukhus i Stockholm. Här arbetar hon med forskning och tar emot patienter som har tankar på att ta sitt liv eller som har försökt. Hon möter också anhöriga till dem som på grund av suicid inte lever längre. – Jag jobbar med döden och livet, säger hon. De som kommer hit ska känna att mig kan de berätta allt för, och att jag tål att höra det. Men trots det jag får höra finns ett starkt fokus på möjligheter, ljus och liv. Så egentligen jobbar jag mycket mer med liv än med död.

minns en skinnjacka Hon är klädd i svart kavaj, svarta byxor, ko rallröd topp, scarf – och matchande läppstift. Men det är inte för att hon ska fotograferas i samband med intervjun. – Mina patienter ska alltid känna att jag har ansträngt mig för dem. Och jag har märkt att människor uppskattar det. Det finns de som minns en skinnjacka jag hade för 25 år sedan. Det är lätt att förstå att Siri Ambjörnsson, producent på P1, såg hennes potential som programledare under en föreläsning. Ullakarin Nyberg har den typen av varma röst som gör att man både lyssnar och känner sig lyssnad

på – perfekt för ett radioprogram dit man kan ringa för att få prata en stund om något som är tungt i livet. – Jag blev så glad att få det uppdraget. Det är faktiskt något av det roligaste jag gjort. Dels älskar jag både P1 och Sveriges Radio, dels tycker jag så mycket om mötesplatser där man får möjlighet att dela sin berättelse.

”vi kan berätta och lyssna” Att få berätta om det man varit med om har en stark läkande kraft – det är en av utgångspunkterna för samtalen. – Jag tror på att människor har förmågan att berätta och att det är något som hjälper, säger Ullakarin Nyberg. Hon säger att vi alla har en inneboende möjlighet att hjälpa andra genom att vara uppmärksamma, fråga hur de har det, lyssna och våga fråga igen om vi blir avvisade. – Det krävs ingen särskild kompetens att för att vara till nytta för en främling eller för någon vi känner. Man måste våga tänka att man är viktig. I stället för att tänka ”det där kan inte jag” kan man tänka att ”jag kan säkert bidra”. Vi kan ju det här, vi kan berätta och lyssna. Annars hade vi inte överlevt, för genom historien har inte ensam varit stark. Ullakarin Nyberg beskriver det som att det händer något rent biologiskt när man får möjlighet att lyssna. nr3

2022

uppdrag mission

intervju Att berätta hjälper

RADIO, PODD OCH BÖCKER

Radioprogrammet ”Livet

med Ullakarin Nyberg”

sänds i P1 och som podd. På Sveriges Radios plattform

finns också hennes

sommarprat från 2021. Ullakarin Nyberg har

sedan tidigare en egen

podd, Inferno, och hon har skrivit flera böcker, bland andra Suicidprevention

i praktiken, Konsten att

– För mig är det en magkänsla. Jag blir lugn och trygg när jag märker att vi möter varandra. Kanske beror det på att jag tänker att det räcker att lyssna. Jag behöver inte göra något mer, jag kan bara sitta här och dela den andres berättelse.

mötas (tillsammans med

Kattis Ahlström och Stefan Einhorn), Sorgen efter den

som inte orkade leva och

Konsten att rädda liv.

uppdrag mission nr 3

2022

radiosamtal Radioprogrammet ”Livet med Ullakarin Nyberg” är inte terapi, men terapeutiska samtal, ofta med tunga teman. Ett av vårens avsnitt heter ”Det var jag som körde tåget”. I det ringer en lokförare in för att tala om när en ung kvinna hade ställt sig på spåret framför hans tåg. Ullakarin Nyberg låter honom berätta om vad han varit med om och om hur det ännu tio år senare påverkar honom. Hon ställer frågor som ”Vad kände du då, precis när det hade hänt? Minns du det?”. Under den knappa halvtimme som samtalet pågår hinner ofta mycket berättas. Ullakarin Nyberg säger att det bland annat beror på att hon har så gynnsamma förutsättningar. – De som vågar ringa in och berätta har redan gått igenom ett antal processer och är öppna för att ta emot. De har positiva förväntningar. Det blir nästan något lite lustfullt på ett sätt. Det beror kanske på att det är anonymt och på att den som ringer vet att samtalet också hjälper andra. Jag tror att de som ringer in tänker att deras berättelse får betydelse. Hon säger att hon tror att också korta insatser kan vara viktiga. – Jag har sällan långa kontakter med dem som söker min hjälp, utan jag har lärt mig hur man kan identifiera och fokusera på det som går att påverka. I korta kontakter behö-

ver man alltid ha fokus på patientens egna resurser. Jag kan inte lösa något, bara hjälpa till att synliggöra verktyg. Det har jag blivit bra på genom åren. Under ett möte med en patient berättar hon gärna vad det betyder för henne. – Jag kan säga ”Idag har jag lärt mig något nytt tack vare dig”, säger hon.

individuellt ansvar Ullakarin Nyberg poängterar att vi alla har ett individuellt ansvar. – Den enda man kan förändra är sig själv. Du kan bestämma dig för att fråga dina medmänniskor hur de mår. Du kan också bestämma dig för att om någon frågar dig, då ska du svara. Det är ju inte alltid så enkelt vare sig att fråga eller att berätta, men det går att öva. Själv övar Ullakarin Nyberg på att bli bättre på att be om hjälp och sätta gränser. – Det är väldigt bekräftande att vara den som hjälper och inte alls lika bekräftande att vara den som behöver hjälp. Jag har alltid varit den som försökt underlätta för andra. Nuförtiden krånglar jag lite mer, hoppas jag. Och när jag säger nej till något har jag slutat att förklara mig. Jag säger bara ”jag kan tyvärr inte”, och har märkt att det ju faktiskt går. Hon säger att det är viktigt att kunna säga nej och be om hjälp själv för att hålla hela livet. – Det är djupt oroande att så många idag blir sjuka av stress, att mer än hälften av alla längre sjukskrivningar beror på det. Det har att göra med att vi är så dåliga på att respektera våra egna gränser och att fokusera på våra egna behov.

intervju Att berätta hjälper

”livet ser ut så” En stor del av lösningen finns i hur vi behandlar barn, enligt Ullakarin Nyberg. Som exempel tar hon att vi vuxna har en tendens att bekräfta det positiva, till exempel när barnet är glatt. Vi måste också bekräfta jobbiga känslor och visa att det inte är farligt att vara ledsen, att den som kan vara ledsen är bättre rustad för livet. – Jag har ett barnbarn som nu är 13 månader gammalt. När han är ledsen försöker jag verkligen låta honom vara det så länge han behöver det. Man kan säga ”gråt du” och bara sitta och hålla om.

Och så kan man göra med vuxna också: låta dem få visa ledsna eller upprörda känslor utan att komma med lösningar för att de jobbiga känslorna ska gå över så snabbt som möjligt. – Det här är också ett fokus i mitt radioprogram. Människor ringer med svåra problem. Det kan handla om döden och om riktigt svåra känslor. Men i det finns nästan alltid skratt och ljus. Vi behöver öva upp en acceptans för att livet ser ut så. Man blir inte stark av att aldrig vara utsatt för problem. Man blir stark av att falla och resa sig igen, flera gånger, och av att se andra göra samma sak n nr3

2022

uppdrag mission

enkät BILD: LISA WIKSTRAND

Ansvar för varandra Vilka behov av stöd för psykisk hälsa ser du? Vad kan kyrkan och enskilda kristna göra? ENKÄT ANNA BRAW BILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES

uppdrag mission nr 3

2022

BILD: MAARTJE GEELSPG

BILD: EVELINA GRÖNLUND

enkät Ansvar för varandra

INGELA BERTILSSON

FRIDA CARLSSON

FRAIMEN PURBA

BOR I: LINKÖPING

BOR I: SIMALUNGUN, ETT DISTRIKT

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRSAMLINGS

PÅ NORRA SUMATRA I INDONESIEN

PEDAGOG I S:T LARS FÖRSAMLING I

ÄGNAR MIG ÅT: LEDER ARBETET

LINKÖPING, UTBILDAR I OCH FÖRE

MED PASTORAL RÅDGIVNING I

LÄSER OM PSYKISK HÄLSA OCH

SIMALUNGUNS PROTESTANTISKA

SUICIDPREVENTION, SITTER JOUR

KYRKA, GKPS

SAMMANHANG, ARBETAR I EN

n n n Simalungun-distriktet har

DIAKON MED EXTRA ANSVAR FÖR

I SJÄLVMORDSLINJEN VIA MIND

BOR I: GALTABÄCK, STRAX SÖDER OM VARBERG ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIAKON SEDAN NIO ÅR, BRINNER FÖR GEMENSKAPER OCH FÖRSAMLING I KUNGSBACKA SOM

n n n Jag ser ett stort behov

ett eget språk, en egen historia

ARBETET BLAND ÄLDRE

nu. Ensamheten har ökat under

Bataks. Vår kyrka har sina rötter här

n n n Den stora ensamheten, att

av stöd för många människor

pandemin, och trygga mötesplatser har begränsats så mycket. Kyrkan har en stor uppgift i att möta människors existentiella och

och en kultur som är ganska olik

men finns också i andra delar av

Indonesien. Vi har 643 församlingar och närmare 230 000 medlemmar. Vi har märkt att ett bra och

inte vara behövd och att inte duga

– där ser jag de stora utmaningarna i vårt samhälle. Det är de stora

frågorna: Vem är jag? Varför finns

HANNA WAPENAAR BOR I: AMSTERDAM I NEDERLÄNDERNA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR GATUPASTOR I PROTESTANTSE DIACONIE AMSTERDAM

n n n Nu när vi inte är tvungna

att hålla avstånd längre utan kan

komma närmare, hålla om varandra och trösta varandra, är det viktigt

att minnas att det bland oss finns

så många som inte har sådana

kontakter. På ett eller annat sätt

har vi alla levt med ”hudhunger” en lång period, och den påverkar vår

jag? Vi som församling har ett stort

mentala hälsa. Jag minns ett särskilt

i samhällslivet. En av de saker som vi

fysiska och psykiska platser, alltså

av pandemin när en man på gatan

bryta ensamheten. I kyrkan talar

miljerna i våra församlingar stödjan-

sammanhang för den som känner

till för varandra. Vi behöver bli

vi började med prästernas familjer.

som församling signalerar att här

tid har det gått sedan vi upplevde

präster har viktiga roller som ledare

vi bär med oss. För oss som enskilda

nu? Vi är Kristi händer och fötter

vara med och bygga gemenskaper i

hoppas att vi tar oss tid att sträcka

andliga funderingar och behov.

stabilt familjeliv i församlingarna är

på många olika sätt, vi ska erbjuda

I kyrkan ska det rymmas gemenskap

sammanhang och omsorg för att

nödvändigt för den psykiska hälsan

gör är att vi sedan tio år erbjuder fa-

uppdrag i att tillhandahålla både

att vi erbjuder samlingspunkter och

de samtal och själavårdssamtal, och

sig ensam och obehövd, och att vi

Prästerna och de som är gifta med

är vi alla tillsammans, oavsett vad

i församlingarna, men också som

kristna är uppdraget är att försöka

bundna möten för prästparen och

stort som i smått. Bjud in den som

psykisk och existentiell hälsa. Det

samtalen får prästfamiljerna stöd i

sig vid ditt bord, börja prata med

kunskap kring dessa frågor är till

met, till exempel alkoholproblem,

bjud på ett leende.

vi också om uppdraget att finnas

burna och kan själva bära. Vi vet

också att det ofta ger en känsla av

mening att kunna finnas till för

någon annan när man kämpar själv. Något som ordnas i kyrkan, mer

och mer, är samtalsgrupper kring

är bra, eftersom vi vet att språk och hjälp för en god hälsa.

förebilder. Synoden planerar regelerbjuder dem parsamtal. Genom de

arbetet med att lösa problem i hem-

är ny vid sopplunchen att sätta

ögonblick i mitt arbete under början

sträckte fram händerna mot mig. Vi höll om varandra en kort stund, och han hade tårar i ögonen. Hur lång den mjuka, försiktiga beröringen

och ögon och öron på jorden. Jag

ut händerna mot varandra.

bänkgrannen och om inte annat så

otrohet eller bara vardagsstress, och

i att vara förebilder i församlingarna.

Vi fortsätter med det arbetet trots att våra resurser är begränsade.

Malin Pihlgren är en av ledarna för

Överlevnadskursen och Mansnormen i Landskrona församling. Gemensam

träning ingår!

nr3

2022

uppdrag mission

BILD: LP-VERKSAMHETEN

enkät Ansvar för varandra

SABRINA SENGER

NIKLAS HOLMSTEN

BOR I: SÃO LEOPOLDO I BRASILIEN

BOR I: NYBRO

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR TEOLOG OCH

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I

SAMORDNARE FÖR PROGRAMMET

S:TA BIRGITTA FÖRSAMLING

GENDER AND RELIGION PÅ

I KALMAR, KLYVER VED OCH TITTAR

DET TEOLOGISKA INSTITUTET

PÅ BLOMMOR

FACULDADES EST

n n n Jag tror att det stöd som

kyrkorna och enskilda troende kan

n n n Det som lyfts fram av

många och som är viktigt är

att fortsätta arbeta med är att

BOR I: ARVIKA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BEHANDLINGSPEDAGOG INOM LP-VERKSAMHETEN OCH ANSVARIG FÖR KVINNOVERKSAMHETEN LP KVINNA OCH UNGDOMSVERKSAMHETEN LP GROW, HAR EN AFFENPINSCHERVALP SOM HETER TOTTE ERIKSSON

erbjuda just nu främst består av

stötta ungdomar. Men det som

en stor utmaning. Vi i Latinamerika

för oss är att på olika sätt finnas

högt upp skulle behöva inse

kritiska fas, men arbetslöshet,

skäl att tro att en mer ansträngd

människors psykiska hälsa. Vi måste

solidaritet och empati – och det är är på väg ut ur pandemins mest hunger och våld har ökat på ett okontrollerat sätt, och de utgör

också kriser som påverkar enskilda

kan komma att bli en utmaning där för barnfamiljer. Det finns

ekonomisk situation för familjer

kommer att fresta på. Det kommer i sin tur att leda till att många

och familjer i deras vardag på ett

föräldrar på grund av ökad stress

tittar på det ut ett genusperspektiv

och ungdomar, och det skapar än

mycket negativt sätt. Om man

inte orkar finnas där för sina barn

är hälsa – hälsan i dess psykiska,

mer otrygghet för en grupp som

dimensioner – ett privilegium.

Det finns också anledning att

känslomässiga och andliga

Därför måste församlingar och

redan mer eller mindre mår dåligt. uppmärksamma dem som alltmer

enskilda troende vara solidariska

fylls av hopplöshet inför framtiden.

trygg matförsörjning, medveten

be och arbeta på … Det är inget nytt.

och genusrättvisa. Det är bara

oss om det som kommer först: bönen.

och engagera sig i insatser för en

konsumtion, mänskliga rättigheter genom empati som vi kan göra

relationer mänskliga och ta vår

del av ansvaret för allas rätt till ett

värdigt liv – ett värdigt liv för alla

folkgrupper och kulturer, och för vår natur.

Kyrkan och enskilda kristna kan

Men som vanligt måste vi påminna Den föregår allt vi gör – vi får lägga varje tanke och handling i Guds

hand. Det har visat sig lättare att

skapa verksamhet och dokument

än att organisera flera bönetillfällen om dagen i en församling. Vi måste

envist lyfta fram att vår treeniga

Gud helar inte bara kroppen utan

NINA ERIKSSON

uppdrag mission nr 3

2022

också själen.

n n n Människor på stolar

EVA CRONSIOE BOR I: DALARNA OCH NORRA STORSTOCKHOLMSOMRÅDET ÄGNAR MIG ÅT: PÅ HALVTID ÅT ATT VARA KOMMINISTER I VÅR ”FRITIDSFÖRSAMLING” I DALARNA OCH PÅ ANDRA HALVAN ÅT ATT VARA PENSIONÄR OCH FARMOR ÅT TVÅ SMÅGRABBAR SAMT KÖRSÅNGARE I MIN MANS KYRKOKÖR

n n n Jag arbetar i en

värdet av att lägga pengar på

landsortsförsamling där vi ser

korta ned köerna till barn- och

psykisk ohälsa. Vår kommun

ett oändligt behov av stöd vid

ungdomspsykiatrin och få hela

toppar självmordsstatistiken

måste ta första steget, och det

akuta samtalsinsatser och ofta

samhället att stressa ner. Någon

i hela regionen. Jag kan göra

behövs resurser.

vara något av ett ”hjälp-jag” som

våga fråga och lyssna på svaret

att söka professionell vård. Men

Kyrkan och enskilda kristna kan

lyssnar och stöttar konfidenten i

utan att klämma fram en lösning

när psykiatrin inte svarar upp

var Tomas Sjödin som sa att vi

blir det tungt. Min roll är ju att

för varandra, rum där vi inte försöker

men jag kan inte tillhandahålla

trösta fram dem. Det kan vi som

konfidenterna så väl behöver. Då kan

eller nödlösning. Jag tror att det

behöver skapa trygga skyddsrum

trösta bort tårarna utan försöker

kyrka och kristna medmänniskor göra – stå pall i stormen.

och egentligen inte fungerar

vara själasörjare, och det behövs, den psykoterapi jag ser att

det kännas ganska hopplöst.

BILD: LISA WIKSTRAND

enkät Ansvar för varandra

MALIN PIHLGREN

JHON P.E. SIMORANGKIR

BOR I: LUND

BOR I: JAKARTA I INDONESIEN

ÄGNAR MIG ÅT: MIN SON, MITT

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I GKPI

ARBETE SOM PRÄST I SVENSKA

SATRIA GROGOL I WEST JAKARTA,

KYRKAN I LANDSKRONA, CYKLING

EN FÖRSAMLING SOM TILLHÖR

OCH STYRELSEARBETE I LUNDS

INDONESIENS PROTESTANTISKA

MISSIONSSÄLLSKAP BLAND ANNAT

KYRKA, OCH UNDERVISAR VID

n n n Behovet av stöd för psykisk

hälsa har ökat sedan jag blev präst

för 11 år sedan. I konfirmandgrupper

JAKARTA THEOLOGICAL SEMINARY

n n n Det som våra församlings-

medlemmar och andra som är

i månaden och bjuder människor

PHILIPPA PERNRYD

lunch. Det brukar bli 200 lunchlådor

ÄGNAR MIG ÅT: ARBETAR SOM

över ett år.

I KBT INOM BARN- OCH

som rör sig i området runt kyrkan på varje månad, och vi har hållit på i

MARKUS VON MARTENS BOR I: EN PRÄSTGÅRD FRÅN 1691 UTANFÖR ESKILSTUNA MED MIN FRU OCH VÅR KATT – FAVORITSTÄL-

aktiva i kyrkan behöver är, enligt

fler och värre fall av självskadebete-

anda som tar sig uttryck i engage-

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR STIFTSADJUNKT

och det gäller vuxna, äldre och barn.

vår tillit till Guds omsorg genom

TER TRE BISAMHÄLLEN, ÄR PENSIO

ende, ångest och självmordstankar,

Jag tror att vi som kristna har en

väldigt viktig roll att fylla. Jag hop

pas och tror att det ofta är en stor

hjälp att bli sedd och bemött för den man är, med de svåra tankar man

har, och att vi vågar lyssna, möta och vara i det svåra. Det är för mig också

tydligt att det existentiella perspek-

tivet som vi som kyrka ger är oerhört viktigt för hälsan i stort och smått. Förra året arrangerade vi i

min erfarenhet, kyrkans tro och

manget för människor. Vi kan visa

att fortsätta arbeta med det som

PSYKOLOG OCH PSYKOTERAPEUT UNGDOMSPSYKIATRIN I MALMÖ, BRINNER FÖR ALLAS

har det alltid varit någon som mår

dåligt, men nu tycker jag att det är

BOR I: MALMÖ

LET ÄR SOMMARVISTET PÅ SAAREMAA (ÖSEL) INTILL RIGABUKTEN I STRÄNGNÄS STIFT PÅ DELTID, SKÖNERAD KYRKOHERDE OCH PROST,

TILLGÅNG TILL LIKVÄRDIG VÅRD, SÄRSKILT TILLGÄNGLIGHET TILL TRAUMABEHANDLING FÖR BARN OCH UNGA, OCH ÄR ENGAGERAD I CENTRUMKYRKAN I MALMÖ, I EKHO OCH MIN ZERO WASTETRÄDGÅRD

n n n Det finns stora behov bland

barn och unga. Psykisk ohälsa ökar

händer i församlingen varje dag och

AKTIV INOM CENTERPARTIET

bland unga i alla åldrar, och störst är

hör till det regelbundna och det som

n n n Det jag ser är att det behövs

Vi behöver stödsystem för friskvård

med professionell personal, alltså

behöver vård. Skolhälsovården

men också med kyrkans präster

allt måste föräldrar och andra i

kunskap på området. Dessutom

känslor, om hur de mår och om hur

varje vecka och med både det som

är extraprogram. Vi kan påminna

om att Gud är hos oss och vandrar

med alla troende som har hamnat i svåra omständigheter på grund

av covid-19-pandemin. Det är detta

som kyrkans medlemmar behöver

allra mest för sin psykiska och andli-

möjligheter till enskilda samtal

utbildade psykologer och terapeuter,

ökningen bland äldre tonårstjejer.

innan det blir så illa att några

behöver mer resurser, men framför

och diakoner – förutsatt att de har

barns nätverk prata med barn om

behövs det samtalsgrupper och

de kan hantera livsproblem. Det är

för socialt umgänge och aktiviteter.

känner barnet väl oftast hanterar

ga hälsas skull.

andra grupper där man kan mötas

fysisk, psykisk och andlig överlevnad,

under pandemin arbetade vi regel-

Sådana grupper behövs också för

bättre än en expert. Här kan kyrkor

omistlig del av den är att det egna

gade måltider och annan mat både

med psykisk ohälsa. Kyrkan och

stöd genom att erbjuda miljöer

hänvisa. Närvaron är viktig, och vi

gemenskap fri från både skolans

från församlingsmedlemmarna. Vi

tabun kring psykisk ohälsa, erbjuda

bedömning och krav på prestation.

sjukhusen i Jakarta och till försam-

är friskt och se möjligheter.

Landskrona en överlevnadskurs för

män i 25–45-årsåldern med fokus på och den blev mycket uppskattad. En

måendet och överlevnaden kopplas ihop med det större, det som jag

kallar Gud. Kursen fick sedan, på del-

tagarnas begäran, en fortsättning

i Mansnormen. Jag är överväldigad

av hur mycket Överlevnadskursen och Mansnormen betyder i dessa

mäns liv.

Vi är en liten församling, men

bundet med utdelning av färdigla-

till församlingsmedlemmar och till kyrkans grannar. Det finansierades med gåvor från externa givare och

samlade också in pengar till ett av

lingar på landsbygden. Nu fortsätter

vi med ”Kitchen of Love” en gång

hela familjer där en enskild kämpar enskilda kristna kan ge tid, lyssna,

i kyrkan kan på olika sätt motverka

en jätteviktig uppgift som den som

och enskilda kristna vara ett viktigt

för viktiga, ärliga samtal och en och sociala mediers ständiga

läkande miljöer, fokusera på det som

nr3

2022

uppdrag mission

BILD: JONNA SVENSSON, SVENSKA KYRKAN

enkät Ansvar för varandra

MATTIAS NYSTRAND

KARIN AHLQVIST

MARIE ARNFJELL

BOR I: JÖNKÖPING

BOR I: ÅKERSBERGA

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIAKON

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR STIFTSDIAKON

ÄGNAR MIG ÅT: HAR GRUNDAT

I JÖNKÖPINGS FÖRSAMLING

I VÄXJÖ STIFT

OCH ÄR ORDFÖRANDE I SISTERS

SEDAN 2010

n n n När vi går igenom perioder

n n n Under pandemin fick vi

varningssignaler om att suicidrisken

av psykisk ohälsa behöver vi

kunde bli förhöjd eftersom ensam

miljöer där vår brustenhet får plats.

ohälsa. Nu ökande suicidfallen inte

accepterande och omsorgsfulla

Kyrkan har mycket ”tro, hopp och

kärlek” att förmedla, men vi i kyrkan

förlorar i trovärdighet och relevans om vi inte kan finnas till hands för

het och isolering bidrar till psykisk så mycket som befarat, och det är

jag tacksam för, men den psykiska

ohälsan ökar. Särskilt oroande tycker

jag det är att se att den ökar bland

varandra då livet är kämpigt. Den

barn och unga.

skamkänslor över att vi inte klarar av

tagits, att den medvetenhet som

psykiska ohälsan lamslår oss med

att skaka av oss oron och ångesten.

Skammen gör att vi drar oss undan

och hamnar i allt djupare självförakt.

Jag önskar att de krafttag som har

har väckts, skulle få fokus i media utrymmet och i arbetsinsatser.

Som enskilda kristna har vi alla

I mitt arbete med människor som

ansvar för varandra – att, i den

har jag ofta mött dem som säger

minska ensamhet och isolering.

kämpar med utmattningssymtom att de har tagit en paus från att gå

i gudstjänsten. Det borde inte vara

mån vi orkar och kan, stötta och

Det är också avgörande att vi alla

bidrar till att kunskapen om psykisk

FÖRENING SOM ARBETAR MED STÖD TILL KVINNOR OCH BARN SOM FAR ILLA I SVERIGE, INDIEN OCH RUMÄNIEN. I SVERIGE HAR SISTERS JULPÅSAR DELATS UT TILL KVINNOR SOM LEVER I MISSBRUK, HEMLÖSHET OCH PROSTITUTION, OCH PÅ ANSTALTER. SOMMAREN 2000 STARTADE VI TIDNINGEN JUNIA SOM JAG ÄR CHEFREDAKOCH VI HAR FYRA BARN OCH ÅTTA BARNBARN OCH TVÅ BONUSBARNBARN. PÅ FRITIDEN ÄLSKAR JAG ATT VARA UTE OCH PROMENERA, LÄSA BÖCKER OCH UMGÅS MED FAMILJ OCH VÄNNER.

n n n Den psykiska ohälsan har

ökat snabbare hos flickor och unga

kvinnor än hos andra. Pandemin

bara kronologi utan ”för att hela

pandemin arbetat med två

behovet att hitta konstruktiva

må OK, och det är OK att delta i

hälsa, dels en med fokus på

International skapat en resurs –

här för hela livet” menar vi väl inte livet”? Det är faktiskt OK att inte

gemenskapen när livet utmanar. ”Av

nåd” får vi komma precis som vi är – utan krav på motprestationer.

Inom Växjö stift har vi under

utbildningar kopplade till psykisk

till psykisk hälsa” – den har alla

arbetsmaterial att använda för att

delar. Det ger tjejgrupper ett

medarbetare i stiftet blivit erbjudna.

främja psykisk hälsa. Vi tror på det

att gå Kyrkans SOS utbildningar i

kyrkor och enskilda kan använda

på nätet.

tjejer på olika sätt.

att föra stöttande samtal med unga

2022

hjälpinsatser. Därför har Sisters JUNi – som är ett program i sex

Vi har också uppmuntrat anställda

uppdrag mission nr 3

och oroligheter i världen förstärker

existentiella samtal som metod, och dels en som heter ”Första hjälpen

lig ökning av antalet kvinnor som fått

ta emot Sisters Julpåsar. Mottagarna

är kvinnor som befinner sig i akut

svåra livssituationer, och många lider av psykisk ohälsa. De kvinnorna har vi nått genom kyrkor och enskilda.

En gåva – en påse med duschtvål,

lotion, ansiktskräm, handduk, mössa,

smycke, tandborste, 15–20 produkter totalt – och en tidning med livsbe-

rättelser har gett gensvar i form av

hoppfyllda personliga mottagarberättelser runtom i hela Sverige.

TÖR FÖR. JAG ÄR GIFT MED ROGER

ohälsa ökar.

så! När vi säger att ”kyrkan finns

INTERNATIONAL, EN KVINNO-

De senaste åren har det varit en tyd-

lokala sammanhanget där både

materialet för att peppa och stötta

RIVER HE BOR I: KUNMING SOM ÄR HUVUDSTAD I YUNNAN PROVINSEN I KINA ÄGNAR MIG ÅT: ÖVERSÄTTER FRÅN JAPANSKA TILL KINESISKA OCH ARBETAR MED PROJEKTLEDNING

n n n Jag tror att de flesta av oss

lever med eller har levt med psykisk ohälsa under någon period i livet. Ur ett individperspektiv är det

lyssnande och sällskap som funge-

rar som det bästa stödet. Kanske kan man aldrig fullt ut ta in en annan människas känslor, men att vara en empatisk lyssnare är ett sätt

att hjälpa. Och små saker som att

motionera tillsammans, se en film och fika kan också vara bra.

En annan sak som jag har lagt

märke till är att fler och fler unga

enkät Ansvar för varandra

Träningspass under

Överlevnadskursen i

Landskrona församling.

BILD: LISA WIKSTRAND

har problem med psykisk ohälsa. De

det teori i klassrummen, och under

kamratsjälavård och på samtal med

flesta skolor har lärare som är duk-

helgerna är det praktik på fältet eller

till exempel ett koncept som kallas

pandemin förändrade den rutinen

sig i svåra situationer.

problem och sin oro. Många föräld-

dras från att hålla kontakten med

lika mycket som alla andra. De som

tiga och kan hjälpa dem. Det finns

”ihåliga träd” där de kan få ur sig sina rar tar med sig sina barn för att få

i församlingarna i närheten – och

också. Studenterna lät sig inte hin-

präster och diakoner kan vi göra

mycket för människor som befinner Våra studenter behöver samtal

församlingarna, de använde sociala

har läst kursen Clinical Pastoral

skor behövde ju pastoral omsorg

sjukhuspräster, och mött människor

behöver mycket av.

se och hålla fast vid hoppet mitt i

sina medstudenter. Genom det ar-

av oss blir hjälpta av att någon bryr

inte riktigt omsätta det de hade lärt

från medstudenter och lärare, blir

De här förändringarna fortsätter

sina egna personligheter och om

experthjälp när det är nödvändigt. Stöd från familjen-skolan-sam-

hället är något som unga människor I allmänhet är det så att många

sig om oss och älskar oss, och att det kan hjälpa oss att ta steget vidare.

medier och andra sätt, för männi-

ännu mer än vanligt för att kunna pandemin. Men studenterna kunde

sig i klassrummen i praktiken.

att påverka vår vardag, vårt sätt att tänka och vår livsstil. Jag har märkt

LAARNI SALAGUINTO BOR I: URDANETA CITY PÅ ÖN PANGASINAN I FILIPPINERNA ÄGNAR MIG ÅT: ÄR BIBLIOTEKARIE PÅ AGLIPAY CENTRAL THEOLOGICAL SEMINARY OCH FÖRSAMLINGSPRÄST I NUESTRA SEÑORA DE LA

Education för att kunna arbeta som

i kris, hjälper till med att ta hand om

betet, och genom att de får respons de mer och mer medvetna både om

behoven hos dem de arbetar med.

En del av de medstudenter som de

att ett slags stöd som behövs för

samtalar med har hamnat i lägen

na om vad det är. Att vara uppmärk-

CPE-studenter försöker hjälpa dem

psykisk hälsa är att göra fler medvet-

sam på hur andra människor och vi själva mår är viktigt, inte minst nu

när vi är på väg in i ett nytt slags vardagsliv. Alla är inte redo för det, trots

där de ifrågasätter tron, och våra

att se hur deras Gudsrelation kan återupprättas och bli starkare.

Många som upplever problem

med psykisk ohälsa har också svårt

att många av oss vill tro det, och vi

att knyta an till andra människor.

hälsa är något av det viktigaste för

att lyssna. Att bli lyssnad till kan

annan psykisk ohälsa ökade på

alla måste vara medvetna om. Att

att öppna sig och slappna av, och det

en situation där vi inte kunde följa

som den vi lever i – till och med de

att hitta sig själv, övervinna oron och

förändringen i varje individs tillvaro

och kan uppleva problem.

När han eller hon börjar förstå och

göra en stor insats genom att hjälpa

kamp går det att göra mycket. Det

PAZ Y BUEN VIAJE I LA PAZ SOM HÖR TILL UMINGAN PÅ SAMMA Ö

n n n Stress, depression, oro och

grund av pandemin. Det uppstod

våra vanliga dagliga rutiner, och

blev enorm. Våra studenter, som lever i enkelhet tillsammans på

måste alltid komma ihåg att psykisk var och en av oss och något som vi

det finns experter räcker inte i en tid

starkaste bland oss blir påverkade

Kyrkan och enskilda kristna kan

seminarieområdet, påverkades.

människor att se på livet på ett an-

i kombination– på vardagarna är

perspektiv. Om vi satsar mer på

Livet här består av teori och praktik

nat sätt. Tro och vishet kan förändra

En viktig del av stödsamtalen är

uppmuntra den som behöver hjälp i sin tur hjälper honom eller henne

vända negativa tankar till positiva.

kartlägga sina problem och sin

kan ta tid, men vi kan stötta och

hjälpa, och det går att lösa problem och bli fri från oro och stress.

nr3

2022

uppdrag mission

intervju

Allt är inte ord

traumabearbetning långsiktig satsning för Anafora INTERVJU ANNA BRAW BILD ANNA BRAW

Bilar och bussar svänger av från motor vägen mellan Kairo och Alexandria igen. Under veckorna fram till påsk är det många som vill komma och ha några dagars retreat på det koptiska centret i öknen, både från Egypten och från andra länder. – Vi har gemensamma böner och måltider, jag visar området för dem när de kommer, och de kan tala med präster och systrar när de behöver, berättar Sara Hanna. I övrigt har de sina personliga program. Själv ska hon leda en lektion i psykologi på Anafora Community College på eftermiddagen och ägna resten åt administration. n nn

sex veckor under ett år Psykologi är ett ämne som har blivit viktigare och viktigare för Sara Hanna sedan hon kom till Anafora och kommuniteten här. – Jag läser ett masterprogram i psykologi nu, berättar hon. Men det var när kommuniteten skickade mig till USA för ganska länge sedan som jag började lära mig om försoningsarbete och traumabearbetning. Samtal med biskop Thomas ledde för unge fär 15 år sedan fram till att ett slags terapi eller

uppdrag mission nr 3

2022

kurs för kvinnor blev en del av Anaforas verksamhet: kvinnor som har blivit utsatta för våld i hemmet eller andra övergrepp erbjuds att vistas på Anafora i en vecka varannan månad under ett år för att gå igenom ett program i flera steg.

blev inte förvånad – Jag arbetade med kvinnor redan innan dess, berättar Sara Hanna, och en del av dem berättade för mig om hur de mådde och om saker som de hade blivit utsatta för. De flesta av oss kvinnor har varit med om något åt del hållet, inte minst verbala attacker från män. Så jag kan inte säga att jag blev förvånad över det som hade hänt de här kvinnorna. Men jag kände verkligen deras smärta. Jag ville ge dem något som kunde hjälpa dem att komma vidare. Övergreppen är olika, förklarar hon – det kan vara närstående eller främmande män som är förövare, och det kan vara en händelse vid ett tillfälle eller långa förlopp. Både yngre och äldre kvinnor råkar illa ut, och Sara Hanna säger att hennes intryck också är att nästan alla kvinnor utsätts på något vis, oberoende av religion och samhällsklass.

intervju Allt är inte ord

ny lag De senaste åren har lagar i Egypten förändrats så att sexuella trakasserier och övergrepp kan få ekonomiskt kännbara konsekvenser för män och så att de kan dömas till fängelse. – Jag tror att det har gjort att fler tänker sig för innan de ger sig på en kvinna, säger Sara Hanna. Programmet behövs ändå. Tidigare var jag ibland den första som kvinnorna vågade berätta något för – nu kommer en del hit efter

att ha polisanmält förövaren. Men fortfarande lägger samhället ofta skulden på kvinnan, och många som kommer hit tror att det som har hänt är deras fel. Hon berättar om programmets steg: undervisning om vad ett trauma kan vara och om konsekvenserna av att leva med det, samtal i grupp där alla berättar det de vill och lyssnar på varandra, ett steg som kallas ”livets flod” och som innebär reflektion över vad livet har fört med sig, och samtal om hur man kan bryta mönstret för att inte fastna i smärta och hämnd utan hitta en egen väg till hälsa. – Vi visar också olika konstnärliga tekniker, och de väljer själva vad de vill prova – att måla, att väva, att arbeta med återbruksslöjd. Allt är inte ord. En del av de kvinnor som har deltagit i programmet hjälper till som coacher och håller kontakt med deltagarna mellan träffarna. Inom ramen för ett systerprogram ordnas kortare, lokala utbildningar för både kvinnor och män om relationer och roller. – Jag tycker om mitt arbete, säger Sara Hanna. Att se en kvinna hitta sitt sätt att bli hel igen betyder mycket för mig. n nr3

2022

uppdrag mission

intervju

”Det viktigaste är att vi kommunicerar” nnn INTERVJU ANNA BRAW

– På sätt och vis finns det en poäng i att börja tidigt, säger Lisa Rubenson. Hon har lovat att berätta om vad församlingslivet och tillhörigheten i kyrkan har betytt för henne under de perioder när hon har varit sjuk och om sina tankar om vad kyrkan och enskilda kristna skulle kunna göra för att stötta medmänniskor som inte mår bra. Det börjar med berättelsen om att åka långt för att vara med i en ungdomsgrupp. – Jag var med i en ungdomsgrupp, ett stort gäng, en aktiv grupp med en engagerad församlingspedagog och flera frivilliga ledare, berättar hon. Jag var mycket i kyrkans lokaler. Det var den naturliga platsen för mig, och jag höll fast vid den när jag började må dåligt. Och mina föräldrar förstod att det var viktigt att hålla kontakten med de sammanhang där jag mådde bra. För mig var ungdomsgruppen viktigare än skolan. När jag hamnade på behandlingshem körde de fem mil enkel väg för att hämta mig och lämna mig där, varje vecka. På det viset hade jag kvar någon form av normal värld.

”du har kontrollen” Den här dagen har Lisa Rubenson skrivit in sig på den psykiatriska kliniken vid Lunds universitetssjukhus genom något som kallas brukarstyrd inläggning. Hon kan ringa till avdelningen när hon vill, och finns det plats kan hon skriva in sig upp till tre gånger per månad,

uppdrag mission nr 3

2022

tre dagar per tillfälle, på en avdelning där det alltid finns någon att prata med. – Du har med dig dina egna mediciner, och det är inga låsta dörrar, berättar hon. Det är en paus från vardagen, och det blir lite återhämtning. Men du har kontrollen, du bestämmer vad du behöver och vad du gör för att få det. Du behöver inte vara i konstant beroendeställning. Brukarstyrd inläggning har funnits i Lund ett tag, men först i år har Lisa Rubenson skrivit kontrakt med avdelningen och provar om det passar henne. Hemma har hon kontakt med något som kallas FACT-teamet – FACT står för Flexi ble Assertive Community Treatment, alltså en grupp som arbetar för att tillhandahålla flexibel och stärkande vård i den miljö där vårdtagaren har sin vardag. – De arbetar bredare än vanliga mottagningar, jag får snabbare kontakt med dem, och de gör hembesök. Stödet från dem har varit till stor hjälp för mig, säger hon.

svårt med nya kontaktytor Lisa Rubensons kontakter med den svenska vården sträcker sig från hennes tonårstid och genom hela hennes vuxenliv hittills. Utöver familjen är det vännerna från kyrkan och dess ungdomsgrupp hon har känt längre än så. – De vänner som jag har är de jag har haft sedan innan jag blev sjuk, säger hon. Det är

intervju ”Det viktigaste är att vi kommunicerar”

– Tänk om man kunde kombinera samtalskontakt och praktik, säger Lisa Rubenson. Beskära träd, rensa grusgången. Då kommer samtalen.

– Antingen måste man träffa rätt person för att kunna vara sjuk, eller också måste man vara väldigt frisk för att klara det, säger hon. Det tog många år och många olika vårdkontakter innan jag lyckades få rätt kontakter, och tyvärr är det få förunnat. Blir man dessutom helt avstängd från sina sociala sammanhang medan man är sjuk har man ju inget att komma tillbaka till, inget av det normala kvar..

svårt med nya kontaktytor om man inte studerar och inte arbetar, och när man blir äldre blir det tydligare och tydligare: var får man nya kontakter, var träffar man nya vänner? Hon berättar om situationer där vårdsystemet inte har fungerat som utlovat, till exempel när hon skrevs ut från tvångsvård med ständig bevakning och inte hade någon läkare, eller när öppenvårdsmottagningen i Eslöv stängde och hänvisade till psykakuten i Lund utan att ha berättat det för personalen där.

orden finns inte alltid Själv har hon fått hjälp av bland andra sin familj att ta vara på sina sammanhang i kyrkan. En praktikperiod gav henne idéer: – Jag fick praktisera som kyrkvaktmästare ett tag. Det var konkreta arbetsuppgifter, lätt att följa och förstå arbetet. För att något sådant ska fungera långsiktigt, som en väg in i samhället igen, måste man nog ha det där man bor. Det krävs en samverkan mellan de krafter som finns lokalt. Istället för att diakonerna och prästerna ska sätta sig i ett samtalsrum med dem som söker kontakt, ”nu ska vi prata” … det finns säkert de som har ett ämne som de vill prata om, men om nr3

2022

uppdrag mission

intervju BILD: PRIVAT

man bara vill ha kontakt och inte har en susning om vad man ska säga? Orden finns inte alltid. Man kanske inte kan placera en diakon på kyrkogården? Men tänk om man kunde det, och tänk om man kunde kombinera samtalskontakt och praktik, beskära träd, rensa grusgången. Då kommer samtalen.

beredd på att improvisera I flera år var hon med som ledare i barngrupper i en församling på en annan ort. – Jag började som scoutledare i vår församling när jag var tio, och i den här församlingen fanns det en pedagog, Kicki, som jag fick förtroende för och som förstod premisserna – att jag inte kan lova mer än såhär. Jag hade uppgifter och kunde göra saker, men det krävde ju också flexibilitet, och hon var beredd på att improvisera, för hon visste också att hon kunde få mycket tillbaka. Lisa Rubenson beskriver arbetet bland barnen som något av det viktigaste för henne under de åren. – Det finns inget som kan lysa upp ett rum på samma sätt som barn, säger hon. Det är ingen som frågar vad man jobbar med. Man gör fel, och man får respons direkt. Jag gillar utmaningen i det oförutsägbara. Hon berättar om sin egen balansgång och om handledarens: – Det är inte ovanligt att vi har höga krav på oss själva, och även om man mår bra och är på väg uppåt kan beröm bli krav: ”Ånej, nu stiger förväntningarna …” Det kan vara fullständigt oförutsägbart för omvärlden, och ibland blundar jag för det själv också. Men

uppdrag mission nr 3

2022

hon var bra på att säga att hon var glad att jag kom och att det var bra att jag var där istället för att berömma det jag gjorde.

medmänniska Som ett exempel på ett arbetssätt som verkar fungera bra nämner Lisa Rubenson Fontänhuset, en organisation som finns i tretton svenska städer. – Där är inställningen att vi arbetar tillsammans, efter förmåga, det är inte avhängigt av prestation, och det blir ett ”vi”, det är inte på låtsas. Vad skulle man kunna göra i en församling? – Tidigare har kommunerna ställt upp med kontaktpersoner. Jag hittade en själv och tyckte att det fungerade bra, men det blir ju inga hållbara relationer när den ena har betalt. Kyrkorna skulle kanske kunna hitta ideella medmänniskor? I så fall skulle man kunna försöka arbeta medvetet med att hitta två som kan ha utbyte av varandra, och poängtera det så att man inte indirekt sätter den som är sjuk i beroendeställning. Så är det redan i så många andra sammanhang – det är inte jag som styr, det blir en sådan maktlöshet. Para ihop människor med gemensamma intressen och stäm träff på något som ändå händer i församlingen. Eller gå ut och gå! Om en har en hund är det ju from heaven för den som inte mår bra och som tycker om hundar. På en tröja som Lisa Rubenson har står det: ”Jag är inte bara rolig. Jag är orolig också.” – Det viktigaste är att vi kommunicerar, säger hon. Var inte rädd för att prata med mig! Jag är ingen kristallvas. n

kortkort

FÖRSAMLINGAR TAR EMOT

– Jag tror att den senaste siffran vi

lämna sina hem på grund av [kriget

i Ukraina], sa Peter Prove vid en

pressträff den 23 mars.

Han är Kyrkornas världsråds

direktor för internationellt arbete och hade bjudit in pressen till

sammans med Rudelmar Bueno de Faria som är generalsekreterare för

BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

har fått från FN-håll är att närmare

tio miljoner människor har fått

Ukrainska flyktingar i Rumänien.

ACT Alliance.

– Det är både flyktingar som går

över gränser in i andra länder och

SJUNG MED NYA VÄNNER

SKOLA OCH ARBETE

månad, vilket gör detta till den

År 2018 bjöd Taizékommuniteten

När kriget i Ukraina hade pågått

snabbaste flyktingkrisen vi har

om den ökade risken för det som

möte för unga vuxna i Lviv i Ukraina.

Rescue Committee en så kallad

säger Sofia Klemming

bland annat prostitution och

mötet går fortfarande att ladda ner

intervjua 400 ukrainare som hade

för organisationen i Sverige. [Det]

internflyktingar, sa Peter Prove.

Rudelmar Bueno de Faria talade kallas human trafficking, alltså tvångsarbete..

– Vi har hört från medlemmarna

i ACT och från kyrkoanställda att den

första flyktingvågen mest bestod av människor som har en ordnad ekonomi och goda förbindelser i

Europa, berättade han.

I den andra vågen kom många

som inte hade det lika gott ställt, och i den våg som väntades när

pressträffen ägde rum förutsågs människor med mycket små resurser komma.

– Mottagandet som har

och lokala församlingar in till ett

Det sånghäfte som gjordes till

Nordenskiöld som är talesperson

kommit till Polen som flyktingar.

kommer att behövas resurser

på a4-papper och vika till a5, och

människor svarar att de behöver

alla dem som förväntas stanna

Det kan man alltså använda vid

International Rescue Committee i

Intervjuerna ”visar att det som

under lång tid för att integrera

mest av allt är ’ett jobb’”, skriver

i Sverige, Polen och andra

ett pressmeddelande. ”Oavsett om

får börja jobba och barn får gå

i Polen eller återvända till Ukraina så

för att människor som varit med

inte vill vara till last utan direkt börja

flykt i ett främmande land – ska

är att olika kyrkor och församlingar i

framkom också att majoriteten av

kunna integrera sig och börja

beslut om huruvida kyrkslaviskan

mödrar med barn i Polen [och att de]

där finns sångtexter på ukrainska.

gemensamma böner där nyanlända

ukrainsktalande är med. Bland

sångerna i häftet finns ”Sjung

lovsång, alla länder”, ”I min Gud” och

”Gud, du är kärlek”.

Något som kan vara bra att veta

Ukraina på senare år har fattat olika

ska fortsätta användas eller inte,

och gästfritt, sa Peter Prove. n

ortodoxa kyrkan kan man fråga

KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

behovsbedömning genom att

sett sedan andra världskriget,

från kommunitetens webbplats

som pdf-fil att skriva ut som häfte

organiserats lokalt av kommittéer

och församlingar är otroligt varmt

i en månad gjorde International

så när det gäller sånger från den innan man väljer dem. n

de ukrainska flyktingarna vill stanna

snart som möjligt svarar de att de

europeiska länder. (…) Att vuxna

i skolan är bland det viktigaste

om trauman från krig – och är på

göra rätt för sig. I utvärderingen

återfå sitt självbestämmande,

de svarande är äldre eller ensamma

läka. n

är angelägna om att hitta arbete för

KÄLLA: PRESSMEDDELANDE FRÅN INTERNATIONAL RESCUE COMMITTEE

att försörja sina familjer.”

– Över två miljoner människor

har flytt till Polen på mindre än en

nr3

2022

uppdrag mission

recensioner BILD: FRAKCJA

BILD: PRIVAT

som dyker upp hos dem och beter sig som ett människobarn för det

mesta. Hon beskriver landet som de

HELENA BERGGREN POJKEN MED DRAKÄRRET – DET STORA SLAGET

bor i och många olika väsen som de delar det med.

Men kanske är det egentligen Lot

MIRKA FÖRLAG

barn med särskilda gåvor

Något som nästan alla barnromaner i genrerna saga och fantasy

har gemensamt är kampen mellan det goda, oftast representerat av

en huvudperson eller flera, och det

som är anledningen till att berättel-

sen kom till. Han drar sig i örsnibben,

om det är tre stenar som utgör bron. Det skrivs och ges ut så oerhört

inte kan påstå att Lot är unik – så

stora och viktiga frågor – sådant

förstås att han är en lite ovanlig

nutidsskildring kan bli både enga-

ibland eller alltid känner sig ovanlig

resa till en annan.

Helena Berggren har använt

sagans form för att berätta om hur många konflikter uppstår och om

hjälte, någon som den som själv

iklär sig hennes identitet och dansar Det judiska temat är en röd tråd.

priset, ett av Polens mest prestige-

muren, om ghetton, ”läger”, flykt och

tagaren Szymborska en inspiratör?

som städar på ett vandrarhem i

fyllda litteraturpriser. Är Nobelpris Nej, svarar Dąbrowska själv på

exil. Här finns också ”Flickan i hijab”,

Jerusalem och vägrar uppge var hon

en direkt fråga, men hon sätter

kommer ifrån: ”från många platser”.

poesi Szymborskas? Över hennes

”en sjal, ett förhänge/som lät henne

Szymborska högt. Liknar Dąbrowskas

Med henne är varje samtalsämne

dikter finns i alla fall ofta den typiska

tiga om sig själv”. Den riktade upp-

ögonblickliga känsla av befrielse som

taljer är utmärkande för Dąbrowskas

Krystyna Dąbrowska är född 1979

i Warsawa, där hon också bor. Hon

märksamheten och känslan för dedikter, som rör sig inom områden

som resor, litteratur och konst.

Det avgörande är att se. En dikt

börjar: ”Varifrån ska jag titta för att

En mer genomgripande redak-

är utbildad konstnär men övergav

hennes idéer ska komma till sin rätt,

gett ut fyra diktsamlingar. Hennes

Och från vilken tid?” Finns duet i

men också därför att Vide, Lot och

annat Tyskland, Italien och USA

diktjagets blick som betraktar?

och deras bekymmer mer angeläg-

är också verksam som essäist och

Så många utsiktspunkter och jag är

törsinsats skulle behövas för att

nes sätt att bygga upp spänningen

för språkets och strukturens skull

inför det stora slaget i bokens titel

mannen som långt efter sin systers

tidiga död under andra världskriget

Det här är dikter skrivna inför Klago

kan uppstå i en lyckad dikt.

särskilda gåvor.

utvinns medvetna effekter, ibland

tragiska, som i dikten ”Syskonen” om

nyinstiftade Wisława Szymborska-

npf-diagnos”, för det här är ju en

sagovärld, utan som ett barn med

återkommer i flera dikter; där

flamenco klädd till kvinna.

lättheten, draget av lek och den

som inte beskrivs som ”person med

motiv. Överraskningsmomentet

Den polska poeten Krystyna

kan identifiera sig med, ett barn

hur de kanske skulle kunna redas ut.

Det är i alla fall mitt intryck, och hen-

ELLERSTRÖMS

Dąbrowska tilldelades 2012 det då

och kan absolut inte korsa en bäck

rymmer möjligheter att arbeta med

eller om barn som lever i vår värld får

ÖVERSÄTTNING: IRENA GRÖNBERG

niskt sätt, lyssnar inte alltid på andra

mycket har jag inte läst. Det räcker

gerande och övertygande i en saga

OCH ANDRA DIKTER

riktad uppmärksamhet

konstruktioner på ett nästan ma-

mycket saga och fantasy att jag

som skulle kännas patetiskt i en

VI ÄR EN ORDBOK

snubblar över ord, studerar tekniska

onda. Många författare och läsare

har upptäckt att sagovärldarna

KRYSTYNA DąBROWSKA

konstnärskapet för poesin och har

se dig? /Från nära eller långt håll?

poesi har uppmärksammats i bland

detaljen, i den egna blicken eller i

recensioner och sedan steg för steg börja så

tvivel hos huvudpersoner och läsare

är en av berättelsens poänger. Hon berättar om Vide, en

Finja skulle kunna bli mer levande

na. En bok som ska läsas av barn och läsas högt för barn förtjänar mycket

och har översatts till 17 språk. Hon översätter engelsk poesi.

fast i en blind punkt,

knyta ihop dem med.

Irena Grönbergs tolkning är den

hövdingason som plötsligt har fått

kärlek och arbete, och Vide skulle

första till svenska och förmedlar

kan lista ut vad det är, om Lot, hans

hjälp ibland.

på Dąbrowskas bredd: en poesi för

ett stort uppdrag men inte riktigt

bäste vän, och om Finja, en varelse

uppdrag mission nr 3

2022

nog hålla med om att alla behöver

n ANNA BRAW

intrasslad i tråden som jag ville

ett vardagligt tonfall. Urvalet visar

Och inte vet jag om du finns i tråden,

vardagen, men med oförutsägbara

klippa av den.

eller i blänket från saxen som ska

n MARIE TONKIN

betraktelse

Med oss alla det finns stunder när orden sviker. En väns stora sorg och förlust, en värld av lidande och våld mot oskyldiga – vad säger man? Ord kan kännas meningslösa, förmätna. Men att tiga är värre. Inför sorg och död, krig och världsbrand får vi inte förbli tysta. Till hjälp finns ord som vi alla har gemensamma. De finns i litteraturen och liturgin, i poesin och i bönen. Bönen har många röster. Den kan uttrycka djup tacksamhet men också rikta sig som ett vrål mot Gud, ett krav – grip in! Inför Gud i djupaste förtvivlan måste inte människan vara undergiven. Hon har rätt att knyta näven mot himlen som profeten Habackuk och så många andra genom tiderna i den kristna traditionen. Hon har rätt till sin vrede, sitt ”varför?”. Gud hör all bön, inte bara den kärleksfullt lovsjungande. Bönens korus av röster skapar gemenskap. Låt oss be. Vi gör det tillsammans. Det visar för Gud att vi är trofasta, och det visar oss inför varandra att vi hör ihop. Därför får jag ofta problem när gemensam bön formuleras om ett ”dem” någonstans där ute, om dem som inte tillhör oss och inte har det som vi. De andra. De annorlunda. Stackarna som det är synd om. Blir det för krångligt att säga: ”Vi ber MED alla medmänniskor som …”? En bön kan inte

innehålla för många ”med”. Kanske kan alla böner sammanfattas: ”Gud, var med oss”, ”Gud, du är med oss, tack”. Ur denna enkla mylla växer bönen, skjuter skott av ord och meningar i språket, sträcker en mångfald av grenar och blad mot ljuset. Orden är viktiga, trots allt. De är bärare, de bär mening. Att hitta ord för att försöka trösta, för att uttrycka sin smärta och medkänsla och vrede, kan kännas kravfyllt – men det behöver inte vara så märkvärdigt. Enkla ord räcker. Sedan vi skapades finns orden där i hjärtats djup. Ofta tar de form som frågor: Vad behöver du? Vad kan jag göra? Frågor och medkänsla smälter samman – medmänniskan behöver tak över huvudet, en varm filt, något att äta och dricka, en kram. Exakt detsamma som jag själv behöver i nöd. Ord räcker inte, men de är en början. De öppnar en dörr. De visar för andra och mig själv att vi ser varandra. n

maria küchen är författare – två av hennes senaste böcker är När jag bröt mot buden (Argument) och Jord och gudar (Natur och Kultur). Läs gärna intervjun med henne om den senare i förra årets sista nummer av Uppdrag Mission!

nr3

2022

uppdrag mission

reportage

Skapa trygghet trots hot

Utbildning i självskydd avgörande för människorätts försvarare TEXT NATHALY SALAS BILD SWEFOR COLOMBIA

uppdrag mission nr 3

2022

I arbetet med att skydda människorätts försvarare har vi i Kristna Fredsrörelsens Freds tjänstprogram i Latinamerika utvecklat en uppsättning utbildningsverktyg för självskydd. Att vi använder ordet ”självskydd” istället för det vanligare ”självförsvar” är en påminnelse om vår rörelses ickevåldsliga grund. Utbildningen i självskydd syftar till att stödja den som arbetar för mänskliga rättigheter i att tillämpa ickevåldsliga metoder för att skapa rörelseutrymme och säkerhet för sig själv. En av dem som arbetar med utbildningarna är Roberto Montoya i Colombia. nnn

kollektivt och personligt I vårt arbete definierar vi hot som en handling som kränker, äventyrar eller sannolikt kommer att äventyra en människorättsförsvarares hälsa och livssituation i framtiden. Hoten kan bestå av enskilda händelser eller av en rad skeenden, och de kan vara riktade mot organisationer eller mot individer och deras personliga nätverk, men det som är gemensamt för alla hot i de här situationerna är att de försvårar arbetet för mänskliga rättigheter. I de säkerhetsutbildningar som vi har arbetat fram inom Fredstjänstprogrammet går vi igenom de komponenter som tillsammans utgör riskfaktorer. De bildar en komplex väv. De människorättsförsvarare som är medvetna om dem kan omvandla dem till ett robust säkerhetsnät. En av komponenterna är vars och ens psy kosociala tillstånd. För att den riskfaktorn ska bli en säkerhetsfaktor måste vi i utbildningarna kartlägga kollektiva och personliga strategier. Med hjälp av dem kan den som är utsatt motverka konsekvenserna av våld och hot som riktas mot honom eller henne.

reportage Skapa trygghettrots hot

anpassade strategier Människorättsförsvarare är ofta verksamma i nätverk och arbetsgrupper. Då är det viktigt med gemensamma överenskommelser om tid för återhämtning: vila, ledighet, avgränsade arbetstimmar och så vidare. I en svensk kontext kan det framstå som självklart, men sådana överenskommelser sätts ofta ur spel i en konfliktsituation. Därför är de kunskapshöjande insatser som vår personal kan erbjuda till stor hjälp. De är med och utformar strategier som är anpassade till individers och organisationers särskilda situationer. Ibland kan vi också rekommendera psykologstöd och organisatoriskt stöd. erfarenhetsutbyte När våra medarbetare är med i arbetet med att utforma en strategi utgår de från erfarenhetsutbyte i gruppen. De människorättsförsvarare som vi arbetar med sätter gemensamt ord på de känslor som arbetet och de risker som det medför väcker hos dem. Vi arbetar med ett reflekterande förhållningssätt till hur de talar om dessa känslor: Hur gör vi? Varför? Finns det praxis för hur gruppen gemensamt hanterar olika situationer som sorg, rädsla, stress och så vidare? Hur fungerar denna praxis för gruppen? Känner alla sig inkluderade? Finns det skillnader i hur vi upplever och hanterar den känslomässiga utsattheten beroende på ålder, kulturell bakgrund och kön? Alla dessa frågor är av stor vikt för att människorättsförsvarare ska kunna hantera de situationer som de hamnar i på grund av sitt arbete, för att de ska kunna må bättre och för att de ska kunna känna sig tryggare. n nr3

2022

uppdrag mission

reportage

Relationer är nyckeln

Europeiska vänner på ”A Week of Neighbours”

Ärkebiskop Antje Jackelén

och den italienske imamen

Yahya Pallavicini på A Week uppdrag mission nr 3

2022

of Neighbours.

reportage Relationer är nyckeln

I slutet av februari samlade en värld av grannar integrationspraktiker från många länder till ett möte. TEXT KAROL WILCZYŃSKI ÖVERSÄTTNING MAGDALENA WERNEFELDT BILD MAGNUS ARONSON

Det var torsdagen den 17 februari som jag fick frågan om jag efter mötet ”A Week of Neighbours” kunde dela med mig av några intryck. Det ville jag gärna, och jag deltog entusiastiskt i samtal, workshops och seminarier. En vecka senare, den dag som skulle vara mötets höjdpunkt och avslutning, föll min och miljontals andra människors värld samman när Ryssland angrep Ukraina. Nu när jag skriver har det gått två veckor sedan den 24 februari – otroligt att det inte är längre sedan – och i min hemstad, Kraków, har befolkningen ökat med mer än 10 procent. Sedan andra världskriget har inget annat europeiskt land tagit emot fler flyktingar på så kort tid. På 14 dagar har det kommit 1,5 miljoner människor bara till Polen. Jag är glad att vi lyckades hålla mötet ”A Week of Neighbours” innan diktatorn släppte loss sin ondska. Nu är det dags för handling. Jag vet inte när jag får tid för eftertanke igen. Frågorna som diskuterades under mötet vävdes in i det som är vår nya verklighet. ■■■

relationer är nyckeln Alla kan vara med och bygga kortsiktiga och långsiktiga lösningar på de utmaningar som migrationen innebär – oavsett vilka vi är, vad vi tror på och varifrån vi kommer. Nyckeln är god kunskap om oss själva och öppna relationer. Márta Bolba är pastor i Ungern och en av A World of Neighbours nätverkspraktiker. När hon får frågan hur man får människor med olika bakgrunder att samverka svarar hon: ”Vi bjuder in till middag.”

Det kan låta som en klyscha. Men att äta tillsammans, dela mat och bygga relationer bryter ner barriärer mellan människor, och i en kris kan detta vara livräddande. Jag vet det, för jag har ägnat det senaste halvåret åt att leta efter människor i skogen på gränsen mellan Polen och Belarus, människor som ignoreras av resten av världen, och ge dem mat, vatten och andra förnödenheter. Jag vet det, för jag är en av praktikerna i A World of Neighbours. Här har jag inte bara träffat fantastiska människor som gör något när de ser orättfärdigheter – jag har också kunnat vara med och bygga allianser som stöttar människor på flykt. Tack vare att vi praktiker möttes under ”A Week of Neighbours” kunde vi samma torsdag som kriget bröt ut starta en WhatsApp-grupp, Ukraine Rapid Response Group, som länkar samman aktivister i olika länder. Vi kan berätta för varandra om de insatser vi gör, och vi kan se vilka behov som människor som flytt Ukraina har. I kristider bör vi leta efter allierade varhelst vi kan.

fingeravtryck ställs mot nåd En intressant programpunkt under A Week of Neighbours var samtalet mellan Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, och Frontex verkställande direktör, Fabrice Leggeri. Se samtalet i efterhand på A World of Neighbours webbplats! Du kommer att lära dig mycket. Det är en artig sammandrabbning mellan två olika världar. Fingeravtryck ställs mot nåd. Samtalet hålls den 22 februari. Fabrice Leggeri kommer sent till mötet med ärkebiskopen eftersom han har varit på ett möte och diskuterat det spända läget i Ryssland och Ukraina. Lägg märke till hans språk när du lyssnar. Om det blir ett krigsutbrott kommer människorna som flyr att vara ”människor i behov av nr3

2022

uppdrag mission

BILD: FRONTEX

reportage Relationer är nyckeln

Fabrice Leggeri

Forskarna Ulrich Schmiedel

och Ryszard Bobrowicz

i samtal med pastor

Márta Bolba.

internationellt skydd”, och det kommer inte att vara fråga om ”irreguljär migration”, säger han. Han förklarar att Frontex kan hjälpa de fyra EU-stater som gränsar till Ukraina med ”säkerhetskontroll” om det finns ”andra människor som blandar sig in i flödena”. Han säger att hans intryck är att EU-länderna känner en plikt att skydda ukrainarna om det blir krig. Han har till och med hört vissa säga att det ”kan vara en bra möjlighet att få utbildad arbetskraft som lätt kan integreras i samhället”.

en del av problemet Vad jag hör är att Frontex delar upp människor som flyr från krig och förföljelse. Frontex anser att vissa lätt kan integreras eftersom de inte är ”irreguljära”, trots att vi alla vet att det snarare handlar om ursprung och hudfärg. Vi, EU, skiljer på ukrainska och syriska barn, trots att deras skolor och hus och sjukhusen där de föddes jämnades med marken av samma ryska flygvapen på beslut av samma person – Vladimir Putin.

uppdrag mission nr 3

2022

När Fabrice Leggeri får en fråga om ”Fort Europa” understryker han att Frontex roll är att skydda den fria rörligheten mellan medlems länderna genom att säkra de yttre gränserna. Eftersom han är tjänsteman kan man inte förvänta sig något annat. Han vet att ”vi måste rädda migranternas liv utan att göra det lättare för kriminella och smugglare”, och han säger att ”vi behöver mer politiskt samarbete inom EU”. Problemet är, enligt min mening, att Frontex är en del av problemet snarare än lösningen.

chans för eu Jag tror att den ryska invasionen av Ukraina kan vara en chans för EU att reflektera över det faktum att EU inte har en gemensam och pålitlig migrationspolitik. I ett annat samtal under veckan, på temat Europas gränser, sa professor Peo Hansen att gränspolitiken gör ett land beroende av de andra – Dublin IIavtalet är ett bra exempel på ett system som snarare skapar kaos inom EU. Så hur hittar man en lösning? Ja, vi kan börja med att ändra vårt sätt att tänka när det gäller migration. Kom ihåg att det inte är tack vare EU eller den polska regeringen som Polen har kunnat hjälpa 1,5 miljoner människor. Det är det civila samhället och lokala myndigheter som gjort det möjligt. Återigen är vi utlämnade åt oss själva. Men det ger också hopp – hur vi svarar på en av 2000-talets stora utmaningar ligger också i våra händer.

reportage Relationer är nyckeln

Programmet Interre-

ligiös praktik för fred

– En värld av grannar fick i uppdrag att

arrangera ett ärkebis-

kopens möte, ”A Week of Neighbours”, som

hölls digitalt 20–24

februari. Det hade temat ”Bevara vår mänsklighet” och

samlade deltagare

från hela Europa. En

del programpunkter

under A Week of

Neighbours spelades in och publiceras på

programmets webb-

plats, www.aworldofneighbours.org.

hoppets språk förändrar världen Vi kan inte ge upp inför omänsklighet och hopplöshet. Vi måste söka efter styrka och efter sätt att bevara vår mänsklighet. Var då? I ett samtal om andligt och akademiskt ledarskap talade den polske överrabbinen Michael Schudrich om vikten av empati i mänskliga relationer och uppmanade åhörarna att öva förmågan: – Vi kan öka vår egen mänsklighet genom att öva oss i att känna både andras smärta och lycka. Ärkebiskop Antje Jackelén pekade på hur viktigt det är att vi vårdar vårt språk för att vi ska kunna bevara vår mänsklighet. – Det har relevans i dag när vi ser att en av de krafter som hämmar vår mänsklighet är glidningar i språket, sa hon. Hon påminde oss om hur små förändringar i språket bidrog till Förintelsen och till folkmordet i Rwanda. – Ett överskott av rädsla och brist på hopp är en farlig kombination, sa hon. Hopp är inte optimism. Hoppet är inte beroende av att se en positiv trend. Hoppet hämtar kraft i det vi inte vet eller inte kan veta. Hoppets språk påverkar vårt sätt att tänka. Och om vi är hoppfulla är vi öppna för nya lösningar, eller hur? n

Thabo Motsieloa,

Márta Bolba,

Yahya Pallavicini,

Antje Jackelén och

Amjid Khazir.

karol wilczyński är journalist, aktivist och lärare i Kraków i Polen. Han har grundat Salam Lab, Laboratory of Peace. nr3

2022

uppdrag mission

BILD: ANNA BRAW

stipendierapport

Lita på Gud

30 kvinnor i gurugram berättar INTERVJU ANNA BRAW

uppdrag mission nr 2

2022

stipendierapport Lita på Gud

Julia Kuhlin har intervjuat kvinnor i en storstad i Indien om deras vardag. – De utgör ju majoriteten i nästan alla församlingar, säger hon. nnn

– mycket av att vara troende är att lösa problem tillsammans med Gud, säger Julia Kuhlin. Kanske skulle det kunna vara en allmän sanning, men i det här sammanhanget är det en av de iakttagelser som hon har gjort i sin forskning, och det den bygger på är intervjuer med kvinnor i två pingstförsamlingar i staden Gurugram några mil från Delhi i Indien. I februari i år disputerade hon på avhandlingen Lived Pentecostalism in India – Middle Class Women and Their Everyday Religion, en etnografisk studie som hon har arbetat med sedan 2016 och som bland annat har innefattat en fältstudieperiod på sex månader, tre månader i en kyrka och lika lång tid i en annan.

majoriteten i församlingarna – Gurugram är en ung stad, berättar Julia Kuhlin. Den är ett internationellt tekniskt centrum och ett affärscentrum. Men eftersom den har vuxit så snabbt är den byggd nästan helt av privata företag, och brandkårerna och sophämtningen är privata. På en del sätt är den fortfarande en liten stad – det ligger slumområden insprängda mellan galleriorna och de dyra bostäderna, och böndernas grisar strövar runt. Ibland blir det översvämningar. Att Gurugram blev den stad där hon valde att forska berodde på dess karaktär: – Jag ville titta på medelklasskvinnor och på hur de lever sin tro i vardagen – kvinnor

utgör ju majoriteten i nästan alla församlingar, och det blir konstigt att alltid bygga allt på manliga ledares perspektiv. Traditionellt har pingströrelsen arbetat bland fattiga. Men under de senaste decennierna har det uppstått många pingstförsamlingar där medlemmarna tillhör medelklassen. Bara i Gurugram finns det ungefär 20 stycken. Bara två städer i Indien har högre inkomst per capita än Gurugram, och människor kommer flyttande till staden från hela landet. Det finns en stor andel högutbildade invånare, och många arbetar för multinationella företag och har kolleger från andra kulturer. – Många kristna på andra håll i Indien lever i en utsatt situation, berättar Julia Kuhlin. Det förekommer våld mot dem, och anklagelser, som att kyrkan lurar fattiga. I urbana områden är de inte lika utsatta. De kvinnor som jag har träffat har olika bakgrunder, men det är ganska vanligt att de har gått i kristna skolor och att de sedan själva har gått med i en församling när de har studerat på universitetet eller senare. 30 kvinnor ingår i Julia Kuhlins studie, 13 från en församling och 17 från en annan. Hon mötte dem i många olika situationer i församlingslivet och träffade var och en av dem enskilt för att göra en längre intervju. – Jag var med i deras WhatsApp-grupper också, och de var extremt aktiva – det kunde komma 40 meddelanden om dagen, berättar hon. Det var otroligt intressant, men det var ju inte material som jag kunde använda.

interna migranter Medelklassen i Indien har vuxit explosionsartat, och många familjer som någon generation tillbaka har tillhört den lägre medelklassen räknas nu till den högre. Men något som flera nr3

2022

uppdrag mission

stipendierapport Lita på Gud BILD: SOORA J DEV, UNSPLASH

Gurugram. BILD: JULIA KUHLIN BILD: JULIA KUHLIN

uppdrag mission nr 3

2022

kvinnor berättade om när Julia Kuhlin intervjuade dem var oro: – De upplever sina liv som instabila och tänker mycket på ekonomiska problem. Många i Gurugram är interna migranter, och den interna rasismen och språket och bristen på nätverk kan också skapa otrygghet. Att flytta inom Indien kan vara som att flytta mellan olika länder i Europa. En av de lite äldre kvinnorna hade det mycket gott ställt och kunde ägna nästan all sin tid åt ideellt församlingsarbete och diakonalt arbete – hon reste till och med till andra länder och världsdelar för att be. – Det var ju omöjligt för de andra att leva upp till, säger Julia Kuhlin.

fler influenser Julia Kuhlins intervjuer var inriktade på det som kallas praktiker, alltså ungefär vanor – upplevelser, känslor, bön, livsstilsfrågor. Det försatte henne i en lite obekväm situation som forskare: – En sak som var viktig i båda församlingarna var att alla skulle delta och bidra med något i olika sammanhang. Eftersom jag själv är pingstvän var det lätt för mig att komma in i församlingarna, och de kallade mig ”sister”. Men jag kunde ju inte leda bibelstudier, till exempel, för då hade jag kunnat säga saker som påverkade svaren i intervjuerna. Hon hade valt två församlingar vars medlemmar hon trodde skulle vara olika – i avhand lingen har hon kallat dem Loving Assemblies of God och Church of All Nations – men det visade sig att församlingarnas medlemmar inte hade något enhetligt sätt att beskriva sin tro i vardagen. – Jag började undra om jag hade gjort något stort fel i intervjuerna, för det blev så olika svar

stipendierapport Lita på Gud

Lived Pentecostalism

in India – Middle Class

Women and Their

Everyday Religion,

finns tillgänglig för

gratis nedladdning på

ww.diva-portal.org.

Lunds Missionssällskap har bidragit till

finansieringen av fältstudierna.

En av Gurugrams många gallerior.

att lita på gud Något som var gemensamt för många var att de betonade hur viktigt det är att visa att man litar på Gud. Julia Kuhlin berättar om en kvinnosamling där det blev tydligt: – Under tiden vi var där fick en kvinna ett telefonsamtal från sin familj – hennes svärmor hade opererats, och det hade blivit komplikationer. Hon började gråta och talade om att hon hade bett så mycket för operationen, men då blev hon tillrättavisad. Man får berätta om problem, men i de officiella sammanhangen ska man inte bryta ihop. Den händelsen gjorde mig illa berörd. En annan kvinna var mycket framgångsrik i sitt arbete som kirurg. – Hon berättade att Gud hade lovat henne den framgången, och alla såg ju hur Gud hade välsignat henne. Vem är en man att säga emot henne? Ingen kunde ifrågasätta henne. n nr3

2022

uppdrag mission

BILD: PAPU KUMAR, UNSPLASH

LÄS AVHANDLINGEN

Julia Kuhlins avhandling,

inom församlingarna. Svaren hade mycket att göra med vars och ens bakgrund och situation, om de yrkesarbetade eller inte, var gifta eller inte, hade barn eller inte, och med personliga preferenser … Dessutom är det många som talar engelska flytande och som tittar på amerikanska predikanter, som Joyce Meyer, på YouTube och läser amerikanska böcker och blir påverkade av dem. Pastorernas auktoritet har minskat. I berättelserna om pastorernas undervisning och kvinnornas vardagsliv, sinsemellan ofta mycket olika, såg hon ändå vissa mönster: – För ett par av dem jag talade med var det väldigt viktigt att leva precis som pastorn sa, och några talade om en inre konflikt mellan bilder och de prioriteringar som de var tvungna att göra. Det som blev tydligt var att det fanns en diskrepans mellan vad pastorn predikade och vardagen. Men många av dem sa att de tyckte att det var roligt med intervjuerna, och de var öppna och berättade mycket. Några av dem sa också att det är bra att det blir mer fokus på kvinnor.

stipendiaten Familjen Lundqvist BILD: ROBERT BYE, UNSPLASH

Mer och mer fascinerad

BILD: MAGNUS ARONSON

tar med sig familjen till Jerusalem INTERVJU ANNA BRAW

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM

GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS

MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA

VERKSAMHETER.

BENJAMIN LUNDQVIST, DU HAR

JU JUST FÅTT REDA PÅ ATT DIN

ANSÖKAN OM RESEBIDRAG

HAR BLIVIT BEVILJAD AV LUNDS

MISSIONSSÄLLSKAPS STYRELSE.

VART RESER DU?

Det är hela familjen som reser,

utom vår äldste son som har flyttat hemifrån. Vi ska vara på Tantur, ett ekumeniskt center i Jerusalem,

bland andra Bengt Holmberg och

Samuel Rubenson. Vi reser i augusti

Familjen Lundqvist: Ingrid,

och kommer hem efter jul. De har

Benjamin, Axel, Sunniva,

ett program som de kallar ”three

Maria och Olof.

month sabbatical” och som börjar

om varje termin, och det är det jag

har sökt och blivit antagen till.

till en byggarbetsplats. Jag har

ytan i mitt arbete, och jag längtar efter

att få mer tid att läsa och reflektera.

VAD INNEBÄR PROGRAMMET?

aldrig varit där tidigare, men det

vilka de andra är, men det innehåller

för en hel familj. Så vi är väldigt

börjar, och sedan är vi kvar i ungefär

Tanturs gemensamma, ekumeniska

Missionssällskap.

tror att våra barn kommer att få en

centret. De betonar att om man har

DU ÄR KYRKOHERDE I VIBY

del av det gemensamma livet på

– VAD KAN EN TERMIN I DET HELIGA

Jag vet inte hur många vi blir eller föreläsningar, studieresor och så gudstjänstliv och måltiderna på

familj och tar med sig den är alla en

är klart att det blir stora kostnader glada för bidraget från Lunds

FÖRSAMLING I STRÄNGNÄS STIFT

Vi kommer en vecka innan kursen

en månad efter att den har slutat. Jag

upplevelse för livet.

Både min fru Ingrid och jag har läst

syster Sofies bok Om jag glömmer dig,

Jerusalem. Hon försöker förstå båda

LANDET INNEBÄRA FÖR DIG OCH

sidorna [av konflikten mellan Israel

HUR SKA NI BO?

Det är 17 år sedan jag kom till Viby,

att ”det är den enda hållning man inte

renovering på centret, bland annat

att jag orkar 17 år till. I England talas

Det heliga landet under min uppväxt.

riktigt hur snabbt det kommer

anglikanska kyrkan är det vanligt

lägenhet eller också får vi separata

något annat under en period. Jag

centret.

Nu håller de på med en stor

flyttas en entré, och de vet inte

DIN FAMILJ?

och Palestina, red:s anm] och får höra

och efter den här hösten hoppas jag

kan ha”. Jag hade ingen längtan till

det mycket om sabbaticals, och i den

Nu har jag varit där två gånger som

vuxen, och jag har blivit mer och mer

hela hösten. Det är Notre Dame

att gå, så antingen får vi bo i en

att prästerna får möjlighet att göra

fascinerad och längtat mycket efter att

det har varit svenskar där i perioder,

rum. Det kan hända att vi kommer

kastas hela tiden mot den pastorala

fördjupa mig mer. n

University i USA som driver det, men

BILD: PRIVAT

Benjamin Lundqvist

uppdrag mission nr

3 2022

komma tillbaka. Jag vill lära mig mer,

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

en tidskrift från lunds missionssäl

ift en tidskr

ns ds missio från lun

sällskap

lskap • nr 2 • 2022 • årg ång 176

ång 176 022 • årg • nr 1 • 2

Läs Uppdrag Mission tillsammans

Solidaritet i pandemins sku gga

När Jonas Jonson föreläser om Svenska Kyrkans Mission berättar han att det

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS

MALMÖ ”LÖSNINGEN ÄR ATT MAN JOBBAR UGANDA FLYKTINGLÄ IHOP” 14 GRETS INVÅNARE ARBETAR MED FÖRSONING UMEÅ ENGAGEMA NG UTAN SLUT 24 8

var mycket tack vare engagemanget för det som hände utanför Sverige som

SÄLLSKAPS STIPENDIER

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2021 • årgång 175

människor hittade en uppgift som ideella i Svenska kyrkans församlingar.

Lunds Missionssällskap delar varje

glädje Återseendets

Börja läsa Uppdrag Mission tillsammans i församlingens grupper, och bjud in

år ut resestipendier till i första

KYRKA 14 28 NYA BARN I NY GLÖMMER OSS” ÖRSUNDSBRO ATT DU INTE GREKLAN D ”HOPPAS DEL AV HELHETEN 24 VACKER SIGTUNA EN

fler att vara med!

Tidskriften kommer ut fem gånger om året. En helårsprenumeration kostar

ift en tidskr

ns ds missio från lun

sällskap

hand ungdomar under utbildning och grupper vars resa är en del av

ång 175 021 • årg • nr 4 • 2

200 kronor inom Sverige. Skriv till pren@uppdragmission.se

ett ömsesidigt utbytesprogram

Alla tidigare nummer och de senaste årens artiklar finns på tidskriftens

organisationer. Sällskapet ger också

BISKOP JOHAN TYRBERG: HÄR BÖRJAR KYRKAN 4 HELSINGBORG: TABERNAKLET VID TEGELKYRKAN 30 ETIOPIEN: ÖVER ALLA GRÄNSER 42

anknyter till gruppens arbete (till exempel gästfrihet), och skriv ut det du behöver eller skicka ut länkar!

Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missionssällskap,

mellan kyrkor och ekumeniska

En kyrka driven av mission

webbplats. Sök på land eller ämnesord för att hitta inspirerande läsning som

stipendier till vissa projekt, till

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2021 • årgång 175

studier och till tryckning av skrifter.

vetenskap Mission som TÄNKT SOM MAN HADE ÄR INTE ALLTID KRÖNIKAN ALLT SYNAS” 18 FOLK MÅSTE INDIEN ”GUDS RING 30 FARLIG FÖRÄND GUATEMALA

Ansökan ska vara väl förberedd,

SIG 4

antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i medlemsavgiften!

ingå i en långsiktig informationseller utbildningsverksamhet och

s s i onssä

aps

lun

innehålla en realistisk budget för

tidsk

175 år

Hoppets tecken

genomförandet.

KRÖNIKAN ”DU KAN INTE GE UPP – VI HAR INTE GETT UPP” 4 SYDSUDAN ”DET ÄR SÅ JAG SER PÅ MIN TRO PÅ KRISTUS” 20 BRASILIEN ”VI KAN VARA FÖRSAMLING PÅ DET HÄR SÄTTET OCKSÅ” 16

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

och bidrag till projekt, studier och

utgivning med inriktning på utbild-

Ansökan görs via Lunds

I Malmö stöder sällskapet projekt

Missionssällskaps ansökningsportal,

med inriktning på dialog och ökad

www.lundsmissionssallskap.se/

Lunds Missionssällskap

ning, integration och fredsarbete,

förståelse mellan olika religiösa

stipendier. Ansökningsportalen

äldsta missionssällskap. Missions

mer, såsom musik, konst och film.

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

idag samarbeten, dialog och

KUNSKAPSUTBYTEN

arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en

världsvid gemenskap. LMS har ett

nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds

stift är dess hedersordförande.

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

gärna i en mångfald av uttrycksfor-

Lunds Missionssällskap arbetar med

fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

för de många minoritetskyrkorna i

de gåvor som har testamenterats

Sydostasien.

året delas rese- och projektbidrag

The Desmond Tutu Chair vid

till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet.

Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

I Kapstaden finansierar sällskapet

University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska

teologiska institutet och dess

Fyll i ansökningsformuläret

VILL DU BLI MEDLEM?

enligt anvisningarna och skicka

sällskap, LMS, får du tidskriften

– ett svarsmeddelande bekräftar

Som medlem i Lunds Missions

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

att ansökan har kommit fram.

år). Du blir också kallad till årsmötet

Svar kan förväntas inom en

där ordförande och styrelse väljs.

månad efter att ansökningstiden

Medlemsavgiften är 50 kronor

gått ut för respektive period.

per år, alternativt en engångs

summa på 500 kronor för livslångt

DOKUMENTATION

medlemskap.

När resan eller projektet har

lundsmissionssallskap.se!

stipendiaterna kunna dokumentera

Skriv till styrelsen@

avslutats ska stipendiaten/

sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att

I Egypten stöder sällskapet

med Université Catholique i Lyon

kurs- och retreatcenter i samverkan och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

ummer an t u äs

24 juni

publiceras i Uppdrag Mission

och/eller på hemsidan. Skicka

text och högupplösta bilder till

ning på möten över kultur- och resebidrag för volontärinsatser

samt 15 oktober–15 november.

religionsteologi.

utbildningssatsningar på Anafora

religionsgränser. Sällskapet ger

är öppen 15 januari–15 februari,

arbete med religionsdialog och

människor som vill göra tjänst i

den globala kyrkan med en beto-

traditioner, framför allt judendom,

grundades 1845 och är Sveriges

rapport@lundsmissionssallskap.se!

nr3

2022

uppdrag mission

POSTTIDNING B

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

FASTEAKTIONEN 2022

DELA LIKA UNDER SAMMA HIMMEL SWISHA HALVA MATKASSEN Tillgång till näringsriktig mat är en mänsklig rättighet som vi människor i hela världen delar.

45 MILJONER MÄNNISKOR ÄR I AKUT HUNGERSNÖD* Dela med dig genom att swisha halva beloppet för något du köper.

* Källa: FN (nov 2021)

Tillsammans gör vi världen hel. Din gåva gör det möjligt.

3 2022 36svenskakyrkan.se/act uppdrag mission nr

SWISHA TILL

900 1223 svenskakyrkan.se/act * Källa: FN (nov 2021)

Uppdrag Mission nummer 3 2022: Hur mår själen?

Articles inside

”det viktigaste är att vi kommunicerar”

relationer är nyckeln

att berätta hjälper

allt är inte ord