Emmausvägen

erik keijser

EMMAUSVÄGEN Tio steg för församlingsveniater

argument

ARGUMENT

© 2021 Erik Keijser och Argument Förlag Utgiven med bidrag från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse) samt med bidrag från Lindauers fond Omslag, grafisk form och foto: Pierre Eriksson Författarporträtt: Växjö stift Tryck: Dardedze holografija SIA ISBN: 978-91-7315-612-7

Argument Förlag ab Annebergsvägen 4 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00 www.argument.se info@argument.se

till mor som så ofta varit min första läsare, och lika ofta bevisat att nyfikenhet och intresse är en stadigare grund än aldrig så många högskolepoäng

Innehåll Förord ..................................................................................8 Ett uppdrag i församlingen................................................ 10 Emmausvägens tio steg......................................................17 Din ambition och min ambition.........................................21 Steg ett: Brann inte våra hjärtan?...................................... 22 Steg två: Våga tala!.............................................................26 Steg tre: Strukturera!..........................................................31 Steg fyra: Parafrasera!....................................................... 37 Steg fem: Grunda!..............................................................43 Steg sex: Säg det!...............................................................50 Steg sju: Se det i spegeln!...................................................56 Steg åtta: Se lyssnarna!.....................................................65 Steg nio: Se tillbaka!..........................................................70 Steg tio: Fortsätt samtalet!................................................ 76 Några verktyg och exempel ...............................................80 Verktyg 1: Predikans varför, vad, hur, när, vem och med vad............... 81 Verktyg 2: Klassisk väg från idé till tal................................................ 82 Verktyg 3: Strukturen............................................................................ 84 Exempel 1: Dispositionen, strukturens delar...................................... 86 Exempel 2: Markera disposition och pauser....................................... 89 Exempel 3: Det här med ethos, pathos och logos................................101 Exempel 4: Trosbekännelsens artiklar som predikospegel...............103

Hört från dem som lyssnat...............................................107

Förord Jag arbetar som stiftsadjunkt. Kärnan i det är att som präst i en stifts­ organisation bidra till stiftets uppgift att främja församlingarnas arbete med församlingens grundläggande uppgift. Ett huvudfokus i min tjänst är gudstjänstfrågor. Ett kärt delområde bland gudstjänstfrågorna är att stötta församlingarnas arbete med lekmannaledda gudstjänster. I mitt arbete med att utbilda och fortbilda dessa predikanter och gudstjänstledare märkte jag ganska snart att det fattades ett verktyg. Jag behövde en metod och ett material för att ge människor möjlighet att upptäcka och utveckla hantverket att predika. Efter att ha letat med ljus och lykta konstaterade jag att något sådant inte verkade finnas.

Med mina kollegors hjälp och uppmuntran tog jag därför på mig uppgiften att själv försöka sätta ihop en metod och ett material. Resultatet är det som du nu håller i din hand.

Jag är mycket tacksam över alla som har varit villiga att prova och ge respons. Ni har bidragit till att förbättra både metod och material. Ett särskilt tack vill jag rikta till Hillevi Bergvall och Cecilia Wejryd, som givit ovärderliga synpunkter på manuset. Mitt största tack riktar jag till min käre kollega Jonas Ivarsson, som har slitit hårt för att få mig att uttrycka mig klarare och tydligare. Tack också till min förläggare Kristina Reftel, som bland mycket annat hjälpt mig att förstå att en del som jag trodde var viktigt inte var så viktigt – och tvärtom.

Att vara verksam i Växjö stift innebär att man behöver vara beredd på en slags särskild granskning i och med att kollegan Dag Sandahl läser både mer och noggrannare än vad de flesta av oss skriver. Så jag frågade honom om han ville skälla på mig för allt dumt jag tänkt och skrivit efter att det kommit i tryck, eller om han ville hjälpa de framtida läsarna att slippa utsättas för de värsta av mina dumheter. Efter viss tvekan valde han det senare. Å mina egna (och läsarens!) vägnar vill jag därför

8

tacka Dag för att ha räddat mig ur några fällor, och därtill för att ha givit goda förslag i övrigt. Alla kvarvarande oklarheter och otydligheter bär jag själv ansvar för.

Min största utmaning har varit att skala bort en mängd nyanser, förbehåll och »å ena sidan, å andra sidan«. Jag litar på att läsaren är klok och myndig och själv kan välja ut det som känns angeläget och värdefullt att ta till sig. Det som fungerar är bra, och allt fungerar inte för alla.

Vad gäller teologin har jag försökt undvika att placera materialet i någon särskild fåra eller tradition. Jag skriver för Svenska kyrkans sammanhang och hoppas att var och en som delar hennes levande arv av att vara både allmänkyrklig och evangelisk-luthersk ska finna att metoden och materialet har en rymd att röra sig i.

En grundton i mitt liv är en längtan att förkunna evangeliet: att få berätta för människor vad Jesu Kristi liv, död och uppståndelse kan betyda för oss som lever i dag. Min förhoppning är att du som använder materialet antingen för att påbörja ett sådant förkunnaruppdrag, eller för att utveckla det, med Herrens hjälp ska få växa med uppgiften, ett steg i taget.

Tack än en gång till alla som bidragit till arbetet med metoden och materialet. Tack till alla predikanter jag lyssnat till. Alla har ni lärt mig något.

Växjö, mars 2021 Erik Keijser

9

Ett uppdrag i församlingen Den här boken kom till efter att kyrkoherdar i Växjö stift och människor som i dag predikar och leder gudstjänst på uppdrag av kyrkoherden och som inte är präster fått säga sin mening. Gruppernas perspektiv var delvis olika men pekade på samma behov: Uppdraget att predika och leda gudstjänst behöver bli mindre av ett ensamuppdrag. Enighet fanns också om att både själva arbetet och det mesta av lärprocessen hör hemma i församlingen. Där någonstans föddes idén att det behöver finnas handledare. Mindre ensamarbete och en struktur för lokalt utvecklingsarbete!

Med detta sagt om bakgrunden närmar vi oss först frågan om vad uppdraget består i. Vad innebär det att vara församlingsveniat och vad innebär det att vara handledare? Vad är sammanhanget? Vem eller vilka är uppdraget till för att tjäna?

Församlingsveniat Jag har valt att använda nyordet församlingsveniat. Detta för att anknyta bakåt till det som förut hette venia, och samtidigt försöka glänta på dörren och ge ett perspektiv på hur Svenska kyrkan skulle kunna hantera framtida utmaningar. Icke prästvigda som predikar har alltid varit ett undantag i Svenska kyrkan, både teologiskt och kyrkorättsligt. Mot slutet av det här avsnittet kommer en skiss på en möjlig framtidsväg bort från det ständiga »undantagstillståndet«. Men först måste vi hantera de förutsättningar som finns nu.

Så vem är du som står i uppdraget att förkunna (och kanske också leda den allmänna gudstjänsten) utan att vara vigd till präst?

Kyrkoordningen för Svenska kyrkan utgår från huvudregeln att förkunnaren är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Det närmaste de tre paragraferna som reglar det hela (17 kap. 12–14 §§ Kyrko-

10

ordningen) kommer en definition är orden »annan än präst«. Det minsta man kan begära är ett begrepp som inte bara är negativt, »icke-präst«.

Vad ska du kallas? Det behövs en benämning som säger något om uppgiften. Förr var veniat en självklar benämning. Det är det inte längre. Utöver att begreppet inte längre finns i gällande kyrkorätt, bär det på ett bagage som gör det svårt att använda så där rakt upp och ned. Venia concionandi kom till som en specialregel för att präststuderande skulle kunna öva på laglig väg. Med tiden tänjdes reglerna så att fler rymdes i samma kyrkolagsparagraf. 1900-talets veniater kunde ibland fungera som en sorts resepredikanter också utanför den egna församlingen: ett slags turnerande »halvpräster«.

Det var ett bitvis problematiskt fenomen. Människor vigs till präster eftersom kyrkan och de själva identifierat en prästkallelse, det vill säga en kallelse att förkunna offentligt (och att förvalta sakramenten). Prästkandidaterna vigs efter att de har avlagt prov som ska visa att de har tillräcklig kunskap, erfarenhet och skicklighet. Även om den som inte vigts till präst kan förkunna såväl som någon prästvigd, kan inte en ovigd förväntas bära vare sig ansvaret att självständigt ansvara för förkunnelsen i en församling eller att återkommande förkunna i ett nytt och okänt sammanhang.

Samtidigt ger kyrkoordningen för Svenska kyrkan ett utrymme för den döpta medlemmens förkunnande och möjlighet att med särskilt tillstånd leda den gemensamma gudstjänsten. I den egna församlingen kan det ske med kyrkoherdens tillstånd och på kyrkoherdens ansvar, i idealfallet med stöd och handledning av en följeslagare som är präst. Det är det uppdraget som den här metoden är menad att rusta människor till. Det uppdraget vill jag kalla att vara församlingsveniat.

Det slutar med det uttjänta begreppet, men har fått en inledning som kan gör synligt vad uppdraget handlar om i vår tid: Det är i och för en församling som uppgiften finns.

Arbetet med församlingsveniater är viktigt här och nu och i sin egen rätt. Det är också viktigt för framtiden därför att det pekar på nya vägar framåt. Jag tror nämligen att Svenska kyrkan om inte så länge kommer att stå inför att antingen börja viga präster för begränsad tjänst, med

11

begränsad ersättning och med begränsat ansvar – eller att lämna platser och människor utan präst (det vill säga utan förkunnelse och sakramentsförvaltning).

I en sådan situation kommer det att behövas ett sätt att arbeta där ordinarie präster kan stödja lokala assistentpräster i uppdraget att förkunna och förvalta sakramenten på platser där de heligas samfund annars inte skulle ta kropp. Det ger möjlighet för människor att församlas regelbundet också på platser där resurserna är knappa eller utspridda. Alternativet är att Svenska kyrkans församlingar fortsätter utvecklingen till att bli ett allt grovmaskigare administrativt nät som spänns ut över Sverige. Svenska kyrkan har alltså all anledning att redan nu fundera på om tiden är mogen för att hitta sätt att göra församlingsveniaten till mer än icke-präst i kyrkoordningen.

Handledare Handledarens uppgift är att följa med församlingsveniaten, att stötta och uppmuntra – men också att sporra och utmana. Det är en präst som åtar sig denna uppgift. Så varför skriver jag inte präst? Det finns två skäl. Det första är att jag vill förtydliga att det är en särskild aspekt av prästrollen som det handlar om. Det är handledning, inte själavård. Det andra är ett mer praktiskt skäl. Metoden kan också användas så att en präst handleder en annan präst som vill utvecklas i hantverket. Jag tror att utbytet och samspelet gynnas av tydlighet kring vem som gör vad i vilket uppdrag.

Om vi jämför med hur det fungerar i trafiken, skulle vi kunna säga att församlingsveniaten kör (förkunnar/leder gudstjänst) på kyrkoherdens körkort (ansvar). Den som har fått uppdraget är också bemyndigad att utföra det. Men i det ingår också att stå i relation till någon som kan vägleda, utmana, uppmuntra och tillse att det sker i god ordning.

Det måste inte vara kyrkoherden som är handledare, men ytterst är det kyrko­herden som är ansvarig.

För att arbetssättet ska fungera måste handledaren visa intresse för församlingsveniatens utveckling, inte bara genom att samtala och öva

12

tillsammans, utan också genom att faktiskt närvara när församlings­ veniaten förkunnar (och/eller leder gudstjänst). I början varje gång, i takt med ökad trygghet allt mer sällan. Uppgiften som handledare är att finnas med och vägleda men släppa taget mer och mer efterhand.

Handledarskapet syftar till att låta församlingsveniaten finna sin väg, som inte nödvändigtvis går exakt i handledarens fotspår. Därför är bemötandet viktigt: Det handlar om att utmana och uppmuntra, snarare än att dirigera och korrigera.

Ibland kan det uppstå skav eller konflikter när handledaren och församlingsveniaten har olika uppfattning om hur ofta eller hur mycket handledaren bör stå till församlingsveniatens förfogande. Därför är det viktigt att inte låta förväntningarna på varandra vara outtalade. Hand­ ledaren bör ta ansvar för att då och då ta upp frågor som rör förväntningar och planering.

Församling Vad är syftet med allt detta? För vems skull ska det predikas? Gud är rimligen bekant med sig själv, för Gud behöver vi inte predika. Men Guds löften hörs inte om det inte är någon som uttalar dem. Efter att Guds ord blivit hört och mottaget kan den heliga anden väcka tro. När sedan människor samlas för att höra evangeliet (och ta emot sakramenten) finns det en församling. Det är därmed inte heller för förkunnarens eller gudstjänstledarens skull som det ska förkunnas och ledas gudstjänst.

Förkunnelsen är inte till för predikantens egen uppbyggelse eller eget förhärligande. Det som ska byggas är församlingen och den som ska äras är Gud själv. Det är för församlingens skull som det ska predikas! Ja, och till och med: utan predikan, ingen församling. Att församling sker, det innebär att Gud har kallat samman dem som är där för att ta emot vad Gud har att ge.

Den här bönen, hämtad ur 1942 års evangeliebok, lästes förr i tiden ofta efter predikan. Den används inte längre, men kan påminna förkunnaren både om uppdraget och var det egna ansvaret börjar och slutar:

13

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss.

Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, att vi icke må vara glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Den heliga anden är den som ger växten. Det kan inte förkunnaren styra över. Men för att det faktiskt ska komma något i jorden är förkunnelsen ett nödvändigt redskap. Utöver att vara en påminnelse om Andens betydelse, kan jag som förkunnare använda bönen som en spegel.

Gjorde jag min del av jobbet?

Om ni är fler än en församlingsveniat Om vi är fler än en då? Boken är skriven med en församlingsveniat till­sammans med handledare som utgångspunkt. Det är för att det ska fungera utan att det behöver finnas en grupp. Men självklart är det både bra och roligt om ni är fler. Alla övningar går att göra så att församlingsveniater (utöver handledaren) har varandra som bollplank och varandra med sig som åhörare. Detta som komplement och inte ersättning för handledaren. Handledaren finns med genom hela processen både för relationens och hantverkets skull.

Till dig som ska bli präst En prästkandidat kan under sin studietid öva sig i hantverket att predika genom att återkommande förkunna i ett sammanhang där en handledare finns. Allt efter devisen: Teolog blir man på universitet, predikant blir man i predikstolen. (Eller vilken predikoplats man nu har.) Ju mer du har predikat redan innan du börjar på slutåret, desto större glädje kommer du att ha av undervisningen. Kanske kan ditt stift hjälpa dig att finna ett lämpligt sammanhang, där du får möjlighet att prova på Emmausvägen?

14

Till dig som har tidigare erfarenhet av att predika Metoden Emmausvägen är inte bara tänkt för nybörjare. Jag har utöver att själv pröva uppgifter låtit erfarna predikanter pröva också de tidigare stegen. Min (och andras) erfarenhet är att man inte nog kan arbeta med grunderna. Det går alltid att finna inspiration och nya utmaningar i litteratur om teologi och predikan som huvudsakligen arbetar med frågor om tolkning och predikans roll i dag. Läs gärna sådan litteratur! (Och inte minst, diskutera den med andra …) Men jag tror att det är i arbetet med grundläggande frågeställningar och hantverksfärdigheter som inte bara nybörjaren utan också den mest erfarne kan lära sig mest.

Du kan alltså som erfaren predikant börja från början med Steg 1. Du kan också med stöd av en handledare identifiera en annan följd att göra momenten i beroende på vad du kan och vill utveckla. Prova alla steg, men ägna mer tid åt de steg som utmanar dig. Där brukar det finnas särskilda öppningar för utveckling och lärande, precis som de ställen som vi har svårt för i en bibeltext kan öppna nya perspektiv när vi inte sopar dem under mattan. Dra dig inte heller för att göra en övning flera gånger. Emmausvägen handlar mer om att etablera goda vanor än att kryssa av en checklista.

Till dig som är präst Metoden kan användas också för att utvecklas som präst. Då finns det inte en handledare, utan två. Hur menar jag då? Jo, hitta en kollega att vandra med, så att ni kan bli varandras handledare! Ni kan finnas i samma församling eller längre bort från varandra. Men ni bör inte finnas längre ifrån varandra än att ni med lätthet kan höra varandra predika.

Ni behöver inte tycka lika. Faktum är att ni kan lära er ännu mer av varandras olikheter. För att metoden ska fungera väl behöver ni ha en trygg relation där ni kan både ge och ta emot av varandra. Finns inte den relationen från början, kan kanske er gemensamma resa bli ett sätt att utveckla en sådan relation. Var rädda om varandra. (I det ingår att vara uppriktig!)

15

Ett sätt att undvika onödiga konflikter är att inte båda arbetar aktivt med samma steg. Det gör det tydligare vem som är handledare och vem som är handledd just då. Det minskar också risken att ni börjar mäta er med varandra. Det första och det tionde steget är dock utformade för att ni ska kunna göra dem samtidigt.

I fråga om hur ofta ni har möjlighet att skapa utrymme för kollegialt lärande gäller här samma sak som med träning för kroppen: Den bästa träningen är den träning som blir av! Hellre mindre ambitiöst och att det håller över tid, än goda föresatser som ni inte hittar utrymme att förverkliga. Skapa en struktur med regelbundna träffar, så att inte varje möte måste planeras enskilt.

Emmausvägen som fortbildningsprogram är ett sätt att arbeta in goda vanor i det arbete du redan gör varje vecka. Det är alltså ett arbetssätt som gör det vanliga arbetet till ett uthålligt utvecklingsarbete. (Kanske händer det ytterligare något om du försöker tänka på ditt kontor som studierum, snarare än arbetsrum?) Det som förmodligen kommer till utöver det du redan gör, är tiden för kollegialt lärande. Det blir bättre (och roligare) tillsammans om man vågar öppna sig för utbytet.

Ha tålamod. (Och ha kul!) Var trägen och minns de bibliska regler vi känner också från lantbruket. Den som sår snålt får en liten skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd (2 Kor 9:6). Men inte med en helt enkel regelmässighet – en del faller i den goda jorden, en del faller på vägkanten, bland tistlarna eller där det är stenigt (Mark 4:1–20). Vi får inte heller alltid skörda det vi har sått. Ofta har andra sått det vi skördar (Joh 4:37–38). Men det är alltid Gud som ger växten (1 Kor 3:7). Med alla förbehåll sagda är nog grundregeln från Andra Korinthierbrevet den bästa utgångspunkten: Frön växer aldrig utan att de kommer i jorden, så så för Guds skull!

16

Emmausvägens tio steg Emmausvägen är uppbyggd kring tio steg. Och alla steg är uppbyggda utifrån samma struktur. Här följer en beskrivning av vad stegen innehåller och hur de är strukturerade.

De tio stegen • Brann inte våra hjärtan? är Steg 1. Steget handlar om att ha något att säga. Utgångspunkten är att likt Emmausvandrarna försöka få ihop det skrifterna berättar om med den situation som råder här och nu. Detta steg kan man med fördel återkomma till flera gånger, exempelvis som en katalysator om arbetet går trögt.

• Våga tala! är Steg 2. Steget handlar om att utveckla färdigheten att tala inför andra. Som i de andra stegen finns det något för nybörjaren såväl som den mest erfarna predikanten.

• Strukturera! är Steg 3. Steget handlar om att utforska hur strukturen i predikan kan underlätta för både predikant och åhörare.

Det handlar om att kunna dela in predikan i naturliga delar och med hjälp av markörer göra det möjligt för åhöraren att urskilja delarna.

• Parafrasera! är Steg 4. Steget handlar om att formulera en kort predikan utifrån ett givet budskap i en enkel struktur. Till steget hör också att framföra en egenformulerad predikan och att börja reflektera över den betydelse som pathos (känsla), logos (förnuft) och ethos (trovärdighet) har.

• Grunda! är Steg 5. Steget handlar om att närma sig ett utsnitt ur Bibeln på ett sätt som gör att tolkningen passar in i ett större sammanhang än enbart predikantens möte med bibelordet.

17

• Säg det! är Steg 6. Steget handlar om att integrera färdigheterna från de tidigare stegen, så att församlingsveniaten får sätta samman och hålla en predikan från början till slut. Detta är ett slags tröskelsteg. De tidigare stegen har fokuserat på grundläggande färdig­heter, de efterföljande kräver lite mer erfarenhet och kunskap. Om dessa steg är för utmanande även efter flera repetitioner, gå direkt till Steg 10 och återkom till Steg 7 efter något eller ett par år och gör ett nytt försök. En tumregel är att detta steg görs åtminstone dubbelt så många gånger och till en början med dubbel tidsåtgång jämfört med tidigare steg. En annan tumregel är att detta steg tenderar att behöva kortare tid och mindre ansträngning ju noggrannare och grundligare de tidigare stegen har gjorts.

• Se det i spegeln! är Steg 7. Steget handlar om att utvecklas som predikant genom att utmanas att förkunna klarare (det vill säga tydligare) och renare (det vill säga i närmare anslutning till kyrkans tro, bekännelse och lära). Steget erbjuder också ett verktyg som gör det enklare att se om det är några aspekter av tron som predikanten bör utmanas att behandla oftare (eller mer sällan).

• Se lyssnarna! är Steg 8. Steget handlar om att utvecklas som predikant genom att öva färdigheten att anpassa framställningen av budskapet för olika eller blandade grupper av lyssnare.

• Se tillbaka! är Steg 9. Steget handlar om att utveckla sin tidigare förkunnelse för att på så sätt också utvecklas som predikant.

• Fortsätt samtalet! är Steg 10. Steget erbjuder en struktur för dig och handledaren att fortsätta den gemensamma vandringen i att utveckla hantverket att förkunna evangeliet. Unna dig att då och då och gå tillbaka och öva delar av hantverket genom något av grundstegen 1–6 eller de avancerade stegen 7–9.

18

Ingång Varje steg börjar i ett bibelord och en kort kommentar utifrån bibel­ ordet om att predika.

Bibeltolkningens viktigaste regel är att vara uppmärksam på sammanhanget. Därför har jag avstått från att lägga in bibeltexten, så att du inte ska frestas att läsa den utanför sitt sammanhang. Kom ihåg den tanken när du förbereder predikan, och frestas att bara titta i evangelieboken …

Introduktion till uppgiften Här presenteras vad som står i fokus och varför. Stegen är utformade så att uppgiften (och reflektionen över den) ska ta huvud, hand och hjärta i anspråk. Tanken är att det ska bidra till möjligheten att förena tanke, hantverk och känsla till en samlad kunskap.

Tänk på Under denna rubrik kommer tips och saker att tänka på i relation till uppgiften. Alla förslag kan problematiseras. För att inte göra det krångligt skriver jag ganska kategoriskt och rakt på sak, särskilt i den här delen. Det betyder inte att jag tror att jag sitter inne med den absoluta sanningen. (Precis som varken du eller din handledare heller gör.) Tyck gärna annorlunda. Men kom då ihåg att du lär dig mer av att tänka igenom varför din lösning är bättre än av att bara konstatera att författaren är dum.

Uppgiften Här presenteras den uppgift som du genomför så många gånger som behövs.

Hur många är det då? Det är det antal gånger som behövs för att du och handledaren tillsammans ska kunna säga att du har tillägnat dig den trygghet och kunskap som behövs för att gå vidare till nästa steg.

En del steg kommer att genomföras en enstaka gång, andra kräver flera repetitioner. Det går alltid att gå tillbaka till ett tidigare steg. Det brukar visa hur mycket man utvecklats sedan man senast var där.

19

Uppgiften är nedbruten i deluppgifter så att den kan göras en bit i taget.

Att reflektera över tillsammans En viktig del av processen är att få syn på sig själv och sitt lärande, och i den processen är handledaren ett viktigt stöd. Varje steg innehåller förslag på några teman eller frågor som ni kan bearbeta tillsammans under arbetets gång eller i ett fristående samtal.

Förslag på fördjupning Ibland kan det finnas lust eller behov av att borra lite djupare i det som steget kretsar kring. Under denna rubrik finns det därför ett eller flera förslag på fördjupning.

Steg 8 och 9 har sådan fördjupningskaraktär i sig själva att de inte rymmer något ytterligare förslag på fördjupning.

Utgång Varje steg förutom det sista avslutas med en möjlighet att på en tom sida (eller någon annanstans) sammanfatta för dig själv: Vad bär du med dig från det här steget?

20

Din ambition och min ambition En av de svåraste sakerna för mig som författare att förhålla mig till är att olika församlingsveniater kommer att ha och ska få ha olika ambitionsnivå. Därför vill jag berätta något om hur jag har tänkt kring detta.

Du väljer själv din ambitionsnivå. Jag har försökt skriva så att den som vill och har en hög ambition ska kunna komma långt. Jag har också all respekt och förståelse för den som väljer en lugnare eller mindre ambitiös väg än vad metoden och materialet uppmuntrar till. Min tro är att materialet även ska fungera för den som väljer att skala ned övningarna något.

Jag ser på det här materialet på samma sätt som jag ser på den övningsbok med skalor och treklangsövningar jag och mina studiekamrater använde för många år sedan när vi tränade vårt fiolspel. Några av dem blev yrkesmusiker, själv spelar jag bara ibland på fritiden. Men vi utgick från samma övningar då och vi använder samma skalor nu.

Jag har skrivit en bok som jag tror ska fungera för nybörjare, och som jag önskar att jag själv hade haft när jag var nybörjare. I den finns nog med hantverksfärdigheter att öva för att jag som redan är professionell predikant ska kunna återkomma till övningarna hela mitt yrkesliv, och ändå aldrig bli färdig.

Du måste inte göra allt grundligt och ambitiöst. (Men får så klart, om du vill.) Prova och försök. Använd det som ger dig något.

För mig är det viktiga att du och din handledare ska ha en verktygs­ låda med såväl bra allmänredskap som riktigt vassa specialredskap.

Ibland kan du kanske finna mina förslag och instruktioner hårda och krävande. Kom då ihåg: De är gåvor, inte krav. Gör vad du vill med dem när du brukar de bättre gåvor som Gud har givit dig.

21

Steg ett Brann inte våra hjärtan?

Detta steg handlar om att ha något att säga. Utgångspunkten är att likt Emmausvandrarna försöka få ihop det skrifterna berättar om med den situation som råder här och nu.

Ingång Emmausberättelsen, Lukas 24:13–27 Ett grepp för att närma sig ett ord eller en företeelse är att använda samma ord (eller ett närliggande) på ett annat språk. På gammelgrekiska heter att predika homilein. Det betyder att slå följe med, samtala med, strida med …

Det gemensamma i dessa betydelser är ömsesidigheten. En översättning som fångar flera betydelser skulle kunna vara att ha umgänge med. Dels handlar det om att umgås med och låta sig påverkas av Bibelns ord. Dels är predikan att vara del av ett större samtal. Predikan är till sin form ett tal som en person håller. Men dess större sammanhang är att vara del i ett större samtal, närmast ett inlägg mellan bibelläsningarna och trosbekännelsen. Vidgar vi cirkeln ytterligare är predikan en del av samtalen i församlingen före och efter gudstjänsten om vad det är att leva som kristen på en konkret plats i en viss tid. Ytterst är predikan en del av det stora samtal som är den kristna kyrkans berättelse om vad Jesu liv, död och uppståndelse betyder. Det är en fortsatt Emmausvandring på väg mot måltiden tillsammans i Guds rike.

Introduktion till uppgiften Alla tal, och därför också predikan, består av två komponenter: något att säga och ett sätt att säga det på. Det här steget handlar om att börja

22

i det väsentliga, det vill säga att ha något att säga. Om du tänker på predikningar du har hört känner du kanske igen att en predikan kan vara oerhört väl framförd, men utan något innehåll eller budskap. Eller omvänt – en god poäng försvinner i ett oredigt framförande. Både för predikantens skull och för lyssnaren är det av betydelse att predikanten vet vad den vill ha sagt. Det ger något att stämma av sitt manus utifrån: säger jag det jag vill säga? (Och efter predikan, var det som hördes samma sak som det jag tyckte att jag sa?)

Uppgiften i det här steget är en övning i att tillsammans med någon annan undersöka vad i en bibeltext som träffar något angeläget i mitt, vårt eller alla människors liv. (Gärna i två eller tre av dem!) Sedan gäller det att sammanfatta ett budskap: Vad vill jag ha sagt med anledning av detta?

Uppgiften • Bestäm en dag och en plats då ni ska träffas.

• Välj en perikop som finns i evangelie­boken. Handledaren väljer en egen text.

En perikop är ett textavsnitt ur Bibeln, och ordet används särskilt om text­ avsnitt som enligt fastställd ordning läses i gudstjänsten (alltså de bibel­ avsnitt som finns i evangelieboken).

• Läs texten tre gånger om dagen, under tre till fyra dagar inför er träff: på morgonen, vid middagstid och på kvällen.

• »Vandra« tillsammans i fyrtiofem minuter. Ägna halva tiden åt den enes perikop, och sedan byter ni. De första fem minuterna talar man om sin text utan att bli avbruten av den andre. Samtala om vad i det du läst som slagit an något i dig. Följande frågor kan kanske vara till hjälp: Vilka frågor har du ställt till texten, vilka har den ställt till dig? Vad engagerar dig, vad är ointressant för dig i den? Vad dras du till och vad väcker motstånd?

• Arbeta enskilt i 30 minuter med att formulera ett budskap. Om du stod i en hiss med någon och hade 30 sekunder på dig att berätta vad du vill få sagt om den här perikopen, vad skulle du säga då?

23

• Berätta budskapen för varandra.

• Samtala om det ni gjort i det här steget.

Tänk på • Kom ihåg att i det här steget är budskapet i centrum. Vänta med att hitta en form för det du vill ha sagt.

• Handledaren kan välja en perikop den snart ska förkunna om.

Då kan du som lyssnare få en chans att lyssna och ge återkoppling om vad du faktiskt hörde.

• Varje predikan måste inte täcka hela Bibeln eller frälsningshistorien. Ett tydligt budskap räcker.

Att reflektera över tillsammans • Vad hände när du levde med perikopen några dagar? Påverkade det ditt liv eller din blick för andra saker på något sätt?

• Hur var det att samtala om de två perikoperna?

• Vad är ditt sätt att identifiera ett budskap? Är budskapet något som du formar bit för bit som en stenhuggare, eller något som är som en ädelsten du plötsligt finner bland en massa bråte? (Eller är det något tredje?)

• När du tänker på predikningar du hört: Vad är det som får dig att uppleva det som angeläget att lyssna?

Förslag på fördjupning • Upprepa gärna steget ett par gånger innan ni går vidare.

• Om du har valt perikop med hjälp av evangelieboken och låtit dig styras av rubriken för dagen, prova att utgå ifrån en text där du inte känner till rubriken. Gör det någon skillnad?

24

Utgång Sammanfatta: Vad bär du med dig från det här steget? ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... ....................................................................................................................................... .......................................................................................................................................

25

»Brann inte våra hjärtan?« frågar sig lärjungarna när de inser att det är Jesus de mött under sin vandring till Emmaus. Samma fråga får församlingsveniaten ta avstamp i – vad brinner jag för att säga i min predikan? Sedan följer ytterligare nio steg, som hjälper veniaten att utveckla sitt predikohantverk. Hur strukturerar jag min predikan? Hur formulerar jag mig på ett tydligt och intressant sätt? Hur förankrar jag det jag säger i Bibeln? Hur får jag kontakt med åhörarna? Till hjälp finns också en handledare, som ger stöd och praktisk hjälp.

Boken kan användas av veniater och präststuderande. Den är också ett utmärkt redskap för den som vill utvecklas som präst, eftersom flera av stegen går att återkomma till om och om igen.

www.argument.se Erik Keijser är stiftsadjunkt i Växjö stift