Ett uppdrag i församlingen Den här boken kom till efter att kyrkoherdar i Växjö stift och människor som i dag predikar och leder gudstjänst på uppdrag av kyrkoherden och som inte är präster fått säga sin mening. Gruppernas perspektiv var delvis olika men pekade på samma behov: Uppdraget att predika och leda gudstjänst behöver bli mindre av ett ensamuppdrag. Enighet fanns också om att både själva arbetet och det mesta av lärprocessen hör hemma i församlingen. Där någonstans föddes idén att det behöver finnas handledare. Mindre ensamarbete och en struktur för lokalt utvecklingsarbete! Med detta sagt om bakgrunden närmar vi oss först frågan om vad uppdraget består i. Vad innebär det att vara församlingsveniat och vad innebär det att vara handledare? Vad är sammanhanget? Vem eller vilka är uppdraget till för att tjäna?
Församlingsveniat Jag har valt att använda nyordet församlingsveniat. Detta för att anknyta bakåt till det som förut hette venia, och samtidigt försöka glänta på dörren och ge ett perspektiv på hur Svenska kyrkan skulle kunna hantera framtida utmaningar. Icke prästvigda som predikar har alltid varit ett undantag i Svenska kyrkan, både teologiskt och kyrkorättsligt. Mot slutet av det här avsnittet kommer en skiss på en möjlig framtidsväg bort från det ständiga »undantagstillståndet«. Men först måste vi hantera de förutsättningar som finns nu. Så vem är du som står i uppdraget att förkunna (och kanske också leda den allmänna gudstjänsten) utan att vara vigd till präst? Kyrkoordningen för Svenska kyrkan utgår från huvudregeln att förkunnaren är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Det närmaste de tre paragraferna som reglar det hela (17 kap. 12–14 §§ Kyrko-
10
