Svår balans mellan säl, fisk och skarv

Gråsäl. Foto: iStock.com /Angela Kotsell

Svår balans mellan säl, fisk och fiskare

Hur ska vi förvalta och vårda beståndet av säl? Det finns en problematik kring ett stort sälbestånd, minskad mängd fisk i havet samt yrkesfiskare och deras kvoter. Sälar tar för sig av fångsten, fastnar i fiskeredskap eller äter rent i havet. Industrifisket trålar upp strömmingen som är sälens naturliga föda, vilket gör att sälstammen har för lite att äta.

Anna-Carin Westling, Hudiksvall, är säljägare och tycker att något drastiskt behöver göras. – Det är djurplågeri att fortsätta så här. Vi måste få ordning på sälstammen.

Vi har tre sälarter i Sverige. Knubbsäl är vanligast på västkusten, gråsäl i hela Östersjön och längst upp i norr har vi vikare. – Den som är mest besvärlig för fisket är gråsälen – de är flest, störst, äter mest och är läraktiga och oblyga, säger Ulf Bergström, forskare på institutionen för akvatiska resurser vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

Idag finns det upp emot 50 000 gråsälar i Östersjön, enligt Havs- och Vattenmyndigheten. – Att sälen äter upp fångsten och förstör redskap är ett stort problem för kustfiskare. Men den påverkar även bestånden av flera fiskarter. På vår institution jobbar vi aktivt med att utveckla alternativa och sälsäkra redskap – sälarna ska helt enkelt inte komma åt fångsten. Men det är inte lätt, för sälen är ett smart djur. Om vi tittar på Östersjön har bland annat strömming och torsk minskat kraftigt i antal de senaste åren. För kustfisket är läget akut – man får knappt någon fångst alls. Det beror på sälen, och att strömmingen och torsken börjar ta slut. Vill man ha ett kustfiske behöver man göra någonting, säger Ulf Bergström.

Han berättar att sälarna tidigare var skygga för människan. Men det beteendet har försvunnit under de senaste årtiondena. Nu kommer de in i skärgården på ett helt annat sätt, men man får jobba med att ändra sälarnas beteende. – Man kan försöka få bort dem från extra känsliga områden. Lekområden för abborre och gädda till exempel. Om vi vill få bättre fiskbestånd behöver vi reglera sälarnas antal hårdare.

Hur mår sälarna idag?

Anna-Carin Westling är säljägare på heltid. Hon jagar längs kusten i Gävleborgs län, och för två, tre år sedan började hon se magra och döda sälar. – I Bottenhavet är de utsvultna, eftersom vi har så lite strömming. De sälar jag skjuter nu är utmärglade. De äter vad som helst för att överleva. Det blir allt från tumlare, abborre, gädda och småströmming. Den naturliga födan är strömming, men när de äter annat får de tarmsår och hakmask.

Hon menar att sälen behöver äta stor, fet strömming för att må bra. I nuläget gör den av med mycket energi på jakt och blir undernärd för att den får i sig för lite fett. – Sälarna längre norrut äter lax, så de är lite fetare än i Gävleborg, säger Anna-Carin Westling.

När hon är ute på jakt har hon observerat att djuren har ett flertal sjukdomssymtom. Kutarna är gulaktiga inuti och sälarna börjar tappa klorna. – När immunförsvaret går ner kommer sjukdomarna, säger hon.

Balansen mellan fisk, fiske och säl är svår. Ulf Bergström håller med: – Att sälarna är undernärda är ett tecken på att vi börjar nå taket för hur många de kan bli. Det visar att beståndet är för stort i förhållande till den mängd fisk som finns.

Skinnberedning. Foto: Privat Anna-Carin. Foto: Privat

Skydds- och licensjakt

Du får skydda dina redskap från säl som skadar utrustning eller fångst genom skyddsjakt. Sedan början på året är det också tillåtet med licensjakt. Den liknar älgjakt på så vis att man har jakträtt på olika ställen, och jagar under en begränsad tid. Årets licenskvot för exempelvis gråsäl är 2000 individer. Ett mål som inte kommer att nås, menar Anna-Carin Westling. – Det kommer vi aldrig upp i. Förra året blev det ungefär 900, och dit når vi inte i år. Jag har skjutit få sälar i år, bara 70 stycken. Vi får inte jaga där sälen är: i reservaten. Dessa bildades för cirka 40 år sedan, när det var dåligt med säl. Hade jag fått lov att skjuta där skulle jag kunna skjuta många fler.

Hon har ansökt om att få skjuta säl i reservaten, för att fylla kvoten. Hon vill att jägare ska få göra en punktinsats där, eller att länsstyrelsen lejer folk till detta.

Förbättras balansen genom jakt?

– Inte än. Jag anser att vi behöver skjuta 20 - 30 000 sälar för att få en fin sälstam i Östersjön. Vi får välja: ska vi ha så här många sälar går trålningen bort. Sälarna måste få mat, och i nuläget svälter de. Det andra alternativet är att vi fortsätter fiska, och då kan vi inte ha så många sälar. Havet är allas, och jag vill hellre att vi ska ha en fin sälstam, än en som svälter.

Det är inte ovanligt att Anna-Carin Westling hör protester mot säljakt. – En del tycker inte att man ska skjuta säl alls, eftersom de är så gulliga. Men jag gör det för sälens skull – jag älskar mina sälar. Ibland får jag höra att en jägare är en mördare, men vi är de bästa viltvårdare som finns. Och det är inte acceptabelt att fortsätta så här. Sedan tycker forskarna att vi ska ha 100 000 sälar, men det är inte hållbart.

Enligt Ulf Bergström härstammar den siffran från beräkningar av hur stor population vi har haft i Östersjön tidigare. Han tillägger:

– Men då fanns det inget industrifiske, och betydligt mera strömming än idag. Antingen kommer det här att regleras på naturlig väg, genom att sälarna blir undernärda och mottagliga för sjukdomar och dör, eller så får man reglera det med jakt.

Hur går säljakt till?

I nuläget har Anna-Carin Westling bara två sälstenar som hon jagar på – två små öar. – Jag tar båten dit, lägger mig på stenen och väntar. När jag knackar lite mot underlaget blir sälen nyfiken. När sälen är tillräckligt nära skjuter jag, då är den på grunt vatten. Sedan skyndar jag mig ner i båten och hakar upp sälen. Eftersom de är så magra nu sjunker de snabbt, och jag vill gärna ta tillvara allt jag kan från jakten, det är därför jag skyndar mig att få tag på kroppen. Köttet är gott om det tillagas rätt, fettet blir till användbar olja och sälskinnen bereder jag så att de blir mjuka och fina.

Anna-Carin Westling hjälper också kustfiskarna att få fisk, genom att hon följer med i fiskebåten och skjuter sälar runt deras redskap.

Som jägare skickar hon in prover till Naturhistoriska riksmuseet, och det får hon betalt för. 100 prov från höstsäsongen, innehållande djurets alla inälvor, hela underkäken, samt ett fett- och köttprov. Proverna från ett enda djur kan väga upp till 35 kg.

Dyrt, jobbigt och smutsigt

Det är en svår jakt som kräver mycket utrustning och tid, och det är inte tillåtet att sälja några sälprodukter inom EU. – Det är stora utgifter förknippade med jakten, alltså lockar den inte många, säger Ulf Bergström.

Anna-Carin Westling bekräftar att ekonomibiten är svår nöt att knäcka. Att jaga säl är inte bara jobbigt, tungt och smutsigt. Det är riktigt dyrt. – Det finns pengar att få från Hav och vatten via Jordbruksverket, men det är för bökigt att få ut dem. Man ska köra sälkropparna till Uppsala för deponering, och därefter ansöka om pengar. Det är det ingen som gör. Det kunde gärna få vara mindre krångligt, då hade kanske fler orkat hålla på. Pengarna borde stödja säljakt, men de kommer inte fram.

Hon tar inte upp sin båt förrän jaktsäsongen är över. Anna-Carin Westling bor vid havet, och har alltid älskat det. – Jag är en riktig sälnörd och jobbar på in i det sista. Jag brinner för sälar och för Östersjöns bästa.