Underutnyttjade arter

Underutnyttjade arter i svenskt fiske

Staffan Waldo. Nils Malmström. Vilka arter finns inom svenskt fiske idag som kan anses underutnyttjade och skulle de i så fall kunna bidra till livsmedelsproduktion och en hållbar fiskenäring? AgriFood economics centre fick frågan och uppdraget av Näringsdepartementet. Till bakgrund för uppdraget ligger bland annat FN:s hållbarhetsmål 14, EU:s gemensamma fiskeripolitik men också Sveriges livsmedelsstrategi, att öka inhemsk produktion av livsmedel.

Staffan Waldo är analytiker på AgriFood economics centre som tillhör SLU och har skrivit rapporten tillsammans med Nils Malmström, forskningsassistent vid AgriFood economics centre.

Vad menar man när man pratar om en underutnyttjad art?

– Även om en art är underutnyttjad ur biologisk synvinkel, dvs. det är biologiskt hållbart att öka fisket, innebär det inte att arten är underutnyttjad i ekonomisk mening. Det finns många fisk- och skaldjursarter i svenska vatten som tål ett ökat fiske men där efterfrågan är så låg att fiske inte är ekonomiskt försvarbart. Men det finns också exempel på arter där fisket med hjälp av exempelvis marknads- och informationsinsatser skulle kunna öka efterfrågan och på så sätt få ett lönsamt fiske. I rapporten tas två typer av hinder upp för att öka användningen av underutnyttjade arter; marknadshinder som syftar på låg efterfrågan och regleringshinder som innebär att olika typer av regleringar hindrar ett ökat fiske.

Rapporten inkluderar fyra exempel på underutnyttjade arter; braxen, mört, spigg och havskräfta. Varför har ni valt just dessa? Hur kommer det sig att ni valt just dessa?

– Vi valde fyra arter som skulle representera olika typer av underutnyttjande. Braxen och mört blev lite samma i slutändan. De är exempel på bestånd där tillgången är god men där efterfrågan på marknaden är låg. Havskräfta är en viktig art sedan lång tid tillbaks där vi inte fyller kvoten, dvs den hade kunnat nyttjas mer men hindras av regleringar. Spigg har ökat kraftigt i biomassa i Östersjön de

senaste åren och de pelagiska fartygen menar att man har avsättning för spigg. Men det finns inget traditionellt fiske efter arten så här måste förvaltningen och fisket hitta bra fiskemetoder ifall man vill nyttja arten kommersiellt. Bland annat behöver man ta hänsyn till eventuell bifångst av känsliga arter som lax och torsk.

Hur ser det ut när det gäller redskapsutveckling?

– Pelagikernas Producentorganisation, SPF, har fått dispens att i samarbete med SLU provfiska med vad de kallar för ”tobismaska”, dvs väldigt små maskor. Metoder för att fiska spigg är under utveckling. Bland annat finns ett nytt redskap inom tobisfisket som möjligen fungerar även för spigg, en så kallad excluder som är en tunnel inuti trålen som leder ut större fisk som annars fångas som oönskad bifångst. Ett problem är att spiggen är väldigt taggig och det kan ”garna” sig, fisk fastnar i maskorna och sätter igen det hela vilket leder till att man tappar selektionen helt.

Havskräftan är en av de viktigaste och mest värdefulla arterna för det svenska yrkesfisket, och ingår i EU:s kvotsystem. Regleringar för redskap, tillåtna områden för fiske och antal utdelade licenser gör dock att svenska fiskare inte landar hela den tilldelade kvoten. Även dessa regleringar grundar sig i risken för bifångst av känsliga arter och påverkan på ekosystemen.

”– Vi valde fyra arter som skulle representera olika typer av underutnyttjande. Braxen och mört blev lite samma i slutändan. De är exempel på bestånd där tillgången är god men där efterfrågan på marknaden är låg”

Hur ser regleringarna ut? Är det för få havskräftfiskare? Är kvoten per fiskare för liten? Kan man se någon lösning här?

– I rapporten har vi framför allt tagit med havskräfta som ett exempel på en värdefull art där kvoten inte fiskats upp och också behandlat arten ganska kortfattat. Regleringar av fisket efter havskräfta har diskuterats i många år och här kan säkert HaV och SFPO ge en mer aktuell bild av läget.

Sammantaget visar analysen att fiske på underutnyttjade arter potentiellt kan bidra till flera mål inom både livsmedelsproduktion och förvaltning av sjöar och hav, men även till ökade problem med bifångster och annan påverkan på ekosystemen. Kunskapsnivån är emellertid låg vilket bidrar till en osäkerhet kring både förvaltning och marknader. Här kan myndigheter bidra till utvecklingen genom exempelvis system för biologisk uppföljning av beståndens utveckling. Detta ger information om beståndens ekologiska status vilket i sin tur ger näringen förutsättningar att undvika överfiske och använda argument kring hållbara bestånd i marknadsföringen av sina produkter. Om det går att hitta både en marknad för produkter av underutnyttjade arter och ett väl fungerande regelverk kring fisket kan ett ökat nyttjande av fiskresurserna bidra såväl till livsmedelsproduktionen som till miljövinster och en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av fiskeflottan.

INSJÖNYTT

Vad timas i de klara insjövattnen?

Julhelgerna och januari brukar vara alla stressers moder med bokslutsarbete och bolagsstämmor. Men nu är boksluten klara och reviderade avseende insjöns förbund och bolag. Ser bra ut och nu är stressperioden över redan innan februari blev Leading Lady.

Insjön var med och startade Svenska Fiskauktioner. Indikationer tyder på att det blir bra omsättning och resultat även där.

Insjön är så att säga i hamn!

Det som ligger framför oss under året är ett grottekvarnsarbete för att omcertifiera våra gösfisken med vissa tillägg i de stora sjöarna. Arbetet skall vara klart i januari 2023. Vår förhoppning är att insjön inte bara skall kunna erbjuda MSCcertifierad gös utan även certifierad äkta kräfta, gädda och braxenfärs. Vi brukar kalla signalkräftan för äkta kräfta för att retas med våra kära vänner på västkusten!

Tyvärr kan vi av kostnadsskäl inte få med de små sjöarna i certifieringen, trots att vi har fantastiskt välvårdade bestånd. Det gör att konsumenterna får svårt att hitta rödingen från Sommen eller gösen från sjön Rusken. Eller de underbart välsmakande jätteabborrarna från Vombsjön. Dessa hamnar i stället på kontinentens lyxkrogar. För dessa fisken blir i stället MSC en fattigs avlatshandel som är ouppnåelig. Man får inte förlåtelse trots att synden är ringa. Här har Ellen och Linnéa på MSC något att bita i!

Ett stort arbete de senaste åren har varit att få till bättre beståndsuppskattningar i de stora sjöarna, där vi i princip haft stopp på nyrekrytering på grund av brister i statens förvaltning. I denna fråga har vi haft hjälp av länsstyrelserna kring Vänern. Nu har vår regering också pekat med hela handen i sitt regleringsbrev till Havs- och vattenmyndigheten för att få ordning och reda.

Ett stort tack till länsstyrelser och regering och några till för modigt agerande!

Mälarsälen som beskrevs i tidigare nummer har som ni vet gått upp i Mörrumsån till förfång för sportfisket med dess samhälleliga prakttjurar på poolerna vid kungsbron. Det visade sig att mälarsälen är en knubbsäl som enligt Naturvårdsverket inte får utsättas för skyddsjakt. Tanken är i stället att man skall skrämma den stackarn ut till Östersjön med hjälp av elektroniska tillbehör som förhoppningsvis selekterar sälens sinne från laxens och inte skrämmer ut fisken också. Tycker gott att naturen kan få ha sin gång och att den stackarn får fortsätta njuta av läckerheterna i ån.

Det får bli mer om mälarsälens öden i nästa nummer. Mats